I början av veckan skrev jag på min blogg och på SVT Debatt om varför jag tycker att proffsboxning inte borde vara tillåtet i Sverige. Jag betonade att de "viktigaste argumenten mot proffsboxning är de medicinska skälen – de
väl kända farorna med upprepade slag mot huvudet" och lyfte fram det etiskt olämpliga i att uppmuntra en idrott där man kan vinna genom
att slå sin motståndare medvetslös.
Därutöver anförde jag en genusaspekt då den övervägande delen av de som tittar på proffsboxning är män och få enskilda sakfrågor uppvisar så stora åsiktsskillnader mellan män och kvinnor som den om proffsboxning skall förbjudas eller ej. Proffsboxning i sin nuvarande form förhärligar våld mellan människor. Tillåtandet av proffsboxning legitimerar våldsförhärligandet och
kan i förlängningen stärka våldets legitimitet i samhället. Eftersom det nästan alltid är män som misshandlar kvinnor har kvinnor mycket att vinna på att våldets legitimitet inte förstärks.
Texten var i mina ögon relativt harmlös. Huvudtesen - att tillåtandet av en våldsförhärligande verksamhet kan påverka normbildningen i samhället på ett sätt som stärker våldets legitimitet - kan knappast beskrivas som kontroversiell. Men i sociala medier utbröt ett ramaskri av samma omfattning och karaktär som när jag tidigare i år skrivit om trängselskatt och om Omar Mustafa.
Det är uppenbart att ämnen som trängselskatt, proffsboxning och islam inte lockar fram det bästa hos människan. Samlingen av okvädingsord riktade mot mig fick igår nya tillskott, varav "papphattarnas överpapphatt" och"ultragenusextremist" hörde till de mildare. På Svenska Dagbladets ledarblogg valde Ivar Arpi att i raljant ton återge min ståndpunkt felaktigt, t ex genom att påstå att jag menade att kvinnor inte borde boxas och att kvinnomisshandlare var "samma individer som gillar actionpackad sport". På Twitter skrev användaren Anna E @hallonsa: "Tror att Ulf Bjereld tillhör gruppen av män som tror att de ska få ligga mer om de talar ned allt som förknippas med manlighet".
Däremot kom Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson med en relevant invändning, då han menade att eftersom 2/3 av misshandelsoffren i Sverige är män vore det kanske männen mer än kvinnorna som tjänade på att våldets legitimitet försvagades. Helmerson har rätt i att vi tenderar att alltför lite fokusera på det manliga våldet som ett samhällsproblem. Däremot tycker jag att kvinnomisshandel skiljer sig från andra former av misshandel i det att den ofta utövas med andra syften och av andra skäl. Därför kan det också finnas ett värde i att diskutera och problematisera mäns våld mot kvinnor som ett särskilt problem.
Jag har behandlat problematiken i dessa frågor bland annat i boken Kön och politiskt våld (Gidlunds,1998) samt i artikeln ”Children and the Gender Gap in Foreign Policy
Issues” i Gender & Society 2001:2. Se även min artikel om proffsboxningsförbud och jämställdhet, med Bo Rothstein på DN Debatt den 28 april 2003 (artikeln finns på Bo Rothsteins hemsida, i högerkolumnen under "nygammalt").
12 kommentarer:
Du har fortfarande inte förklarat på vilket sätt proffsboxning "stärker våldets legitimitet", och inte heller varför det drabbar särskilt kvinnor. Din text var inte kontroversiell, bara dåligt underbyggd. I länder som Korea och Japan har kampsport en lång historia och stor legitimitet. Ändå är antalet våldsbrott mycket lågt jämfört med exempelvis Kuba som har förbud mot proffsboxning.
Inte heller har du förklarat på vilket sätt det är relevant att de flesta som kollar på proffsboxning är män. Om det ska vara en relevant iakttagelse skulle du behöva belägga att dessa betraktare är mer våldsamma än andra män. Har du någon sådan information? Någon undersökning?
Mest märkligt är att du är så svepande, och tar med Formel 1, fotboll och hockey. Varför nöjde du dig där? Varför inte ta med alla intressen som det är flest män som ägnar sig åt? Din tanke är dock rätt vanligt förekommande. Du skriver helt korrekt att män står för 90% av alla våldsbrott. Det är en liten minoritet av alla män, vilket du givetvis är medveten om. Men du använder denna minoritet (män som misshandlar) för att hitta fel i den större gruppen män. Rent metodologiskt är det ett märkligt förfarande. Ditt påstående är att de som kollar på proffsboxning får sänkt tröskel att misshandla, men du har inget belägg för det annat än att prata väldigt vagt om "normbildning". Det är som att skuldbelägga vanliga muslimer för att en försvinnande liten minoritet terrorister också är muslimer.
Jag såg matchen via You-tube inte en rolig syn. Jag håller med "viktigaste argumenten mot proffsboxning är de medicinska skälen "
Vad säger nu den gamle KD ledaren Alf Svensson har har tidigare talat sig varm för proffsboxning.
Ivar: Jag är lite oklar över vad det är du vill säga. Du staplar sju frågor på varandra i din text och förväntar dig svar på samtliga? Jag skall göra mitt bästa för att försöka bevara några av dem.
1. Det finns en mängd olika saker som påverkar våldets legitimitet och våldsbrottens omfattning i ett samhälle. Du kan därför inte jämföra enskilda länder utifrån en enda faktor (proffsboxning - det är den jag har uttalat mig om). Det finns så många andra - och säkert viktigare - saker som spelar in.
2. Jag förstår inte heller vad du menar med att jag försöker "hitta fel i den större gruppen män". Jag har inte letat efter fel hos gruppen män överhuvudtaget. Män som grupp är med våldsbenägen än kvinnor som grupp, men det är ju en sedan länge vedertagen sanning (och betyder naturligtvis inte att varje manlig individ är mer våldsbenägen än varje kvinnlig individ).
3. Du skriver att jag påstår att "de som kollar på proffsboxning får sänkt tröskel att misshandla". Ingenstans har jag påstått detta. Men proffsboxningens och våldsförhärligandets legitimitet kan påverka normskapandet i samhället på ett sätt som sänker tröskeln till våldsanvändning. Här rör vi oss på ett samhälleligt plan och kring de diskurser som kringgärdar våra beteenden. Det handlar naturligtvis inte om ett individbaserat "titta på proffsboxning - börja misshandla-beteende".
4. Att jag tog med Formel 1 och ishockey var för att dessa sporter bland annat präglas av nära döden-dramatik (Formel 1) eller våldsförhärligande (hockeyslagsmål). Uppräkningen gjorde inga som helst anspråk på att vara fullständig.
Det känns som att du känner dig kränkt eller möjligen skuldbelagd som man av min artikel. Det beklagar jag i så fall - det har inte varit min mening. Men vill du gå vidare i dialogen så kom ihåg att raljanta texter och uppstaplande av en mängd frågor på varandra sällan är en god grund för ett konstruktivt samtal.
Men visst har Ivar Arpi rätt, Ulf.
Du känner en av genusfolket otillåten manlig kittling av flera actionfyllda sporter och verkar skämmas för det.
I själva verket behöver det här samhället ju en mycket tydligare separation av manligt och kvinnligt byggd på de biologiska skillnader som trots diverse försök till förringanden, faktiskt finns.
Dessutom skall vuxna män inte ha ring i örat!
Kvinnor ska inte boxas.
Deras hals och nackmuskulatur är inte tillräckligt välutvecklad, ens med träning, för att skydda huvudet från motstötsskador.
Det var ingen hård vänsterkrok som sänkte Frida och se på de manliga proffsboxarna som i de flesta fall har nackar och övergång i axlar som är lika breda som, eller bredare än huvudet.
Oavsett man eller kvinna "the noble art of self defense " ger hjärnskador: ”Amatörboxare uppvisar förändringar i hjärnvätskan efter match som indikerar att nervceller skadats. Det visar en studie på 30 svenska elitboxare som genomförts vid Sahlgrenska akademin i samarbete med Svenska Boxningsförbundet. ” Göteborgs universitet
"När jag läser rapporteringen om Ingos sista år i livet, som demenssjuk på ett särskilt boende, kan jag som neurokirurg och hjärnskadeforskare tyvärr inte låta bli att även tänka på de allvarliga konsekvenserna av den sport som Ingo utövade. " Niklas Marklund
"de viktigaste argumenten mot proffsboxning är de medicinska skälen – de väl kända farorna med upprepade slag mot huvudet"
Hur kan det överhuvudtaget vara ett argument? Då är det ju antingen fråga om paternalism, eller krasst (och grovt överdrivna) statsfinansiella överväganden. Någon tredje väg finns ju faktiskt inte.
Tja... En arbetskompis man var och glaciärklättrade i Norge i fjol. Hans klättrarkamrat sveptes med av ett isskred och dog omedelbart. Den sporten innehåller inga slag mot skallen alls.
" Tillåtandet av proffsboxning legitimerar våldsförhärligandet och kan i förlängningen stärka våldets legitimitet i samhället.". Är det så? Tycker att hypotesen är klart spännande och i högsta grad relevant, men undrar om vi har belägg för detta "kan"?
Appropå att jag såg att Ulf Bjereld hade varit på Sten Åke Cederhöks minneskonsert.
Sten Åke Cederhök berättade i ett radioprogram att han en gång i sin ungdom blev salig av lycka.Han handhälsade på en person som hade handhälsat på Jack Dempsey."Tänka sig att jag hade känt på en hand som hade känt på Jack Dempseys hand".
Det visar vilken enorm popularitet och uppmärksamhet boxningen hade förr.
Tungviktvärldsmästaren Jack Dempsey var väl världens mest kände idrottsman på 1920-taelt.
Jag läste en artikel för några år sedan av en äldre man där han berättade att träffade han män som var unga och idrottsintresserade på 1930-talet så var det två idrottshändelser de kom ihåg.
Dels Berlin olympiaden och dels Joe Louis matcher mot Max Schmeling.
För övrigt tycker jag att boxning gör sig bäst på svartvita stillbilder.
Ursäkta jag kan inte avhålla mig från att göra en sista boxningshistorisk expose.
När den store svenske boxaren Harry Persson,han som Ernst Rolf sjöng om, "det är grabben med choklad i"vann över en svart boxare
spred sig över hela Sverige utrycket "Harry Persson slog en neger hela Sverige vann en seger"
Allt var inte bättre förr.
Skicka en kommentar