I Expressen kommenterar jag i dag läget för de rödgröna i valkampanjen. Jag betonar utmaningen för Socialdemokratin att utforma en politik och ett politiskt språk som förmår mobilisera partiets kärnväljare och samtidigt attrahera den växande medelklassen. Jag är också kritisk till båda blockens dagliga utspel där de pytsar ur sina förslag i ett försök att varje dag vinna striden om mediernas uppmärksamhet. Det blir lite som att jaga vind.
I artikeln säger jag också att de rödgrönas sena publicering av det gemensamma valmanifestet (i dag kl 13.00) inneburit att de inför väljarna framstått som osäkra, att de duckat och inte kunnat ge klara besked. Det är möjligen sant. Men i intervjun sa jag också - vilket inte kom med i den publicerade versionen - att det även finns strategiska fördelar med en sen publicering. Förslagen hinner då inte manglas och kritiskt nagelfaras på samma sätt som om de presenteras tidigt i valrörelsen. Så jag är inte kritisk i sig till att det gemensamma rödgröna valmanifestet publiceras förrän nu.
Opinionsläget har aldrig någonsin varierat så mycket som under den innevarande mandatperioden. Jag har konsekvent påstått att de rödgröna har mycket goda möjligheter att vinna valet 2010 och att Sverigedemokraterna får svårt att ta sig över fyraprocentsspärren. I dagsläget ser det bra ut för min senare hypotes, något sämre för den första. Men mycket kan - och kommer att - hända fram till valdagen.
5 kommentarer:
Menar du att de rödgröna förslagen inte tål att granskas noga? Det är ganska allvarlig kritik för att komma inifrån det största partiet.
Roger: Nej, så menar jag förstås inte. Jag menar att det för alla partier - oavsett politisk färg - kan vara en strategisk fördel att motståndarsidan (eller medierna) får ont om tid att genomföra en kritisk granskning av förslagen.
Jo, men nu får de ju ändå tre veckor?
Jag tycker det är lite gulligt, att tre veckor före valet behöva önska att: "Nu gäller det att särskilja sig mer från Alliansen för att vinna valet."
Oppositionen har haft fyra år på sig och helt uppenbarligen misslyckats.
Vad är den bärande tanken i oppositionens politik? Jag läser och läser, men hittar den inte.
Om strategin med utspelen är att medierna och motståndarna skall få ont om tid att kritiskt granska förslagen, då torde vi medborgare också ha svårt att avgöra vad som sägs. Ska vi lockas av att det låter bra?
Om jag låter grinig, så beror det på att jag är oerhört ilsken. Inte mot dig Ulf, men en opposition som inte fullgör sin uppgift och är en opposition.
"Jag har konsekvent påstått att de rödgröna har mycket goda möjligheter att vinna valet 2010 och att Sverigedemokraterna får svårt att ta sig över fyraprocentsspärren. I dagsläget ser det bra ut för min senare hypotes, något sämre för den första."
Förbered dig på en överraskning om några veckor då, Ulf. Fakta är ju att SD aldrig någonsin tidigare haft högre opinionssiffror än nu inför ett val och att partiet snittar över 4 % i samtliga "poll of polls" (i Oscarssons 4,1 %, SR:s 4,2 %, SVT:s 4,7 %). Och då ska vi komma ihåg att partiet bara snittade kring 2 % i de två senaste valen men fick kring 3 % i valresultat. Allt detta bortser du alltså ifrån, och baserar din bedömning på? Önsketänkande?
Skicka en kommentar