Uppdatering efter SVT Debatt tisdag kväll: Debatten i SVT Debatt tillförde kanske inte så mycket i sak. Som vanligt var det lite för många personer i studion, men Belinda Olsson hanterar kaoset med mild auktoritet. Det mest uppseendeväckande var nog att Per Gahrton betonade att frågan om svensk trupp i Afghanistan var komplicerad, samt att redaktionen hittat en moderat - Tom Heyman - som vill att Sverige skall lämna Afghanistan. Men Tom Heyman har alltid varit en Gossen Ruda inom Moderaterna, så någon politisk betydelse går det knappast att tillskriva hans ställningstagande.
Kommer då den borgerliga alliansen att hålla ihop i Afghanistanfrågan fram till valet? Svaret är sannolikt ja. Det finns i dagsläget få incitament för något av de borgerliga partierna att mäla sig ur åsiktsgemenskapen om svensk närvaro i Afghanistan. Men helt säker kan man inte vara. Om säkerhetsläget i Afghanistan fortsätter att försämras kan det bli så att den svenska opinionen blir betydligt mer negativ till en fortsatt svensk närvaro. I dag spretar opinionsmätningarna i frågan en hel del.
Särskilt inom Centern - som av tradition stått Socialdemokraterna nära i utrikespolitiska frågor - borde det finnas grogrund för opposition mot kriget. När Karin Söder tog över som utrikesminister efter det borgerliga segervalet 1976 poängterade hon offentligt att regeringsskiftet inte innebar en förändrad utrikespolitik. Maud Olofsson kritiserade i en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet våren 2003 USA:s krig i Irak minst lika hårt som vad Socialdemokraterna gjorde: Det borde vara lätt för de svenska partierna att nu enas i fördömandet av amerikansk aggression och brott mot folkrätten. Det var också mitt skäl för att kräva att de starka ord som använts av ministrar också följs upp med en formell protest riktad till USA. Maud Olofsson har också i en lördagsintervju i Dagens Eko hösten 2006 starkt kritiserat EU:s isolering av Hamas. Men i dag sitter hon i en regering som vägrar ta ställning till om USA:s invasion av Irak var ett brott mot folkrätten överhuvudtaget. Kan inte Börje Hörnlund och Pär Granstedt vigla upp några centerungdomar i debatten?
Slut på uppdateringen.
I dag skriver jag i Expressen om Afghanistanfrågan i den svenska valrörelsen:
Gårdagens dödliga attack på två svenska officerare och en lokalanställd tolk är en mänsklig tragedi, en del i den större afghanska tragedi som under de senaste decennierna kostat tiotusentals människor livet.
Dödsskjutningarna bidrar också till att skruva upp tonläget i den svenska Afghanistandebatten. Den borgerliga alliansregeringen står - hittills - enad i linjen att den svenska truppen skall stanna kvar under överskådlig tid. Den rödgröna oppositionen är splittrad. Vänsterpartiet kräver ett omedelbart svenskt tillbakadragande. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att utvärdera den svenska insatsen. Utvärderingen skall vara klar först hösten 2011. Socialdemokraterna är inte eniga i frågan. I riksdagens debatt om kriget i Afghanistan den 18 november 2009 hävdade till exempel partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin att Sverige skulle finnas kvar ända tills "den afghanska militären och den afghanska polisen själva klarar att upprätthålla säkerhet i Afghanistan". Men på den Socialdemokratiska partikongressen hösten 2009 fick Jan Eliasson ta till all sin auktoritet för att hålla tillbaka de ombud som förordade ett svenskt tillbakadragande.
Artikeln i sin helhet återfinns här.
2 kommentarer:
En gammal sanning är att man sällan vinner val på utrikespolitik - med visst undantag för Tage Erlanders seger 1968 i skuggan av den av dåvarande Sovjetunionen ledda invasionen av Tjeckoslovakien men den valsegern hade säkert vunnits ändå.
Det är svårt att se hur de röd-gröna skall hantera Afghanistan-trupperna då varje parti har positionerat sig på ett tidigt stadium. jag tror att (V) får ge sig för de andra partierna.
Inom alliansen tror jag dock inte just denna fråga blir något problem. Om det blir fler svenska dödsoffer kan dock denna fråga växa men jag tror inte den påverkar väljarnas val och beteende i höst.
Men, vi måste arbeta energiskt för att få åtminstone ett lite terrorattentat i Sverige, så vi får någon verklig anledning att ta ansvar för världsteorrismen. För att vi ska få det krävs ett av två ting, eller bådadera, att vi dödar tillräckligt många i arabstaterna, i Afghanistan just nu, och/eller att vi diskriminerar unga muslimer allt värre i Sverige.
Gud vare med oss i Afghanistan. Annars är det ju risk att Allah ställer till det för de svenske där. Och vi behöver verkligen åtminstone ett litet terroristdåd i Sverige. Det tycks i alla fall USA:s ledande anse.
Dessutom är det ju så bra nu, när vi får ännu högre arbetslöshet och framför allt bland ungdomarna, och när vi bara ska hålla en krigsmakt för kolonialkrig i främmande länder i framtiden, att vi har någonstans att skicka de arbetslösa unga männen och kvinnorna, precis som man gör i USA. Ett smidigt sätt att bli av med dem kan det också bli - om vi har tur.
Nej satir åtsido - skam är vad vi alla borde känna för att Sverige deltar i detta nykoloniala krigsprojekt! Skam och åter skam över våra politiker, och där är väl inte S bättre än Alliansen.
Skicka en kommentar