I si så där form och med stora delar av försäsongen spolierad av skador – ändå blir Carolina Klüft en av de mest överlägsna segrarna i det pågående friidrotts-EM i Göteborg. Ordet ”imponerande” känns lätt futtigt i sammanhanget.
Visst underlättades Carolina Klüfts seger av att hennes huvudkonkurrent Eunice Barber - född i Sierra Leone, men fransk medborgare och tävlande för Frankrike – tvingades bryta efter två grenar. Därmed föll också den av media hypade tvekampen mellan den svenska blonda Skönheten och det afrikanska, svarta Odjuret. Läs gärna Åsa Linderborg i dagens Aftonbladet, där hon gör upp med de unkna schabloner som tillämpade på relationen Klüft vs Barber bär upp metaforen om Beauty and the Beast.
Onsdag och torsdag tillbringar jag i huvudsak på just Ullevi. Vi får se om jag hinner med någon bloggpost dessa dagar.
2 kommentarer:
Innan man tar till de riktigt högtidliga hyllningarna av Klüft, bör man då inte fundera en sväng på den konkurrens (eller kanske snarare brist på konkurrens) som råder i en sport som sjukamp för damer? De här oreserverade hyllningarna till idrottsutövare som vinner i obskyra sporter med skrattretande dålig konkurrens börjar te sig lätt löjliga.
Damernas sjukamp och herrarnas tiokamp har ett statusmässigt problem genom att dess utövare oftast inte är allra bäst i världen i någon enskild gren. Men därifrån till att beskriva sjukamp som en "obskyr sport" med "skrattretande dålig konkurrens" är steget långt. Klüft imponerar också genom sin attityd och sin förmåga att vara bäst när det gäller. Mina lovord kvarstår.
Skicka en kommentar