Så är då valrörelsen i gång. Mycket riktigt valde Göran Persson i Björkvik att lyfta fram läget i Mellanöstern. Hans kritik mot Israel var skarp, samtidigt som han igen valde att explicit definiera sig som Israel-vän (och inte som Palestina-vän).
Idén om Sverige som värd för en internationell givarkonferens till stöd för Libanons återuppbyggnad är förstås bra i sak. Det sönderbombade Libanon behöver allt tänkbart internationellt stöd. Sverige har goda kontakter i regionen och ett gott namn som biståndsnation.
Om en sådan internationell givarkonferens kommer att genomföras i Sverige under pågående valrörelse gynnar det sannolikt den sittande socialdemokratiska regeringen. Utrikesfrågor är i sig inga röstvinnarfrågor. Men en konferens av detta slag kan ge en bild av statsmannaskap och regeringsduglighet. Just regeringsdugligheten var länge en av socialdemokraternas starka grenar, men handläggningen av Tsunamikatastrofen skadade partiet svårt.
Nu är det tveksamt om en internationell givarkonferens verkligen kommer att hinna organiseras före valet. Först skall den omtalade resolutionen antas av Säkerhetsrådet. Därefter – vilket blir svårare – skall det skapas förutsättningar för resolutionens genomförande. Så länge Libanons regering och flera centrala arabstater motsätter sig den blir genomförandet komplicerat. Först i nästa skede kan en givarkonferens bli framgångsrik. Så länge kriget pågår kan det ju knappast organiseras någon återuppbyggnad.
För Libanons folk vore det naturligtvis bra om konferensen kunde genomföras så snabbt som möjligt. Men jag är i det här fallet pessimist. Och det finns ju ett talesätt som säger att pessimisterna tenderar att ha rätt i frågor kring konflikterna i Mellanöstern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar