I skrivande stund börjar formuleringar från det nya resolutionsförslaget i FN om en vapenvila i Libanon att läcka ut. Omröstningen i Säkerhetsrådet beräknas ske inom någon timma. Knäckfrågan har varit om Israel skall lämna Libanon före eller efter att den planerade FN-styrkan kommit på plats. Om Israel utrymmer före FN-styrkans ankomst kommer Hizbollah sannolikt att återta sina positioner i södra Libanon. Därifrån kan man fortsätta sina beskjutningar mot Israel och det blir ingen enkel affär för FN-styrkan att övertala Hizbollah att flytta på sig. Men om Israel lämnar Libanon först efter FN-styrkans ankomst kommer kriget att pågå under ytterligare oförutsägbar tid, och det blir osäkert om FN-styrkan lyckas komma på plats överhuvudtaget.
Nu meddelar AP att resolutionen kräver ett "fullständigt upphörande av fientligheterna", och att israeliska styrkor därefter skall dra sig tillbaka "at the earliest". Den tänkta FN-styrkan ska "övervaka Israels tillbakadragande" från södra Libanon och stötta den libanesiska armén i att bevaka vapenvilan.
Formuleringen "at the earliest" inbjuder naturligtvis till tolkningstvister om tidpunkten för Israels tillbakadragande. Men allt annat lika innebär resolutionen, om den antas, att en politisk process sätts igång. Visserligen en månad för sent, men bättre sent än aldrig.
Tillägg: Kl 23.30 meddelas att uttrycket "at the earliest" ersatts med "parallellt med" FN-truppens utstationering. Ändringen kom sannolikt efter förslag från Israel.
I dag skriver jag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, om varför Israels brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna aldrig kan ursäktas med att Israel är en demokrati.
5 kommentarer:
Men hur kommer det sig att borgliga oftare verkar stödja Israel och vänstern palestinierna? Borde inte högerns tro på privategendomens okränkbarhet göra dem till palestiniernas naturliga allierade ?
Det är en bra fråga varför Palestinadebatten i stor utsträckning följer vänster-högerskalan. Under kalla kriget betraktades Isrel som en allierad till västmakterna och USA, medan PLO stod för nationellt självbestämmande och hade närmare band med östblocket.
Synen på jämlikhet är en av de viktigaste skillnaderna mellan vänster och höger. På ett allmänt plan tror jag därför att vänstern intuitivt solidariserar sig med den part som är svag och i underläge, medan borgerligheten intuitivt uppskattar en part som är framgångsrik.
Men det är precis där det spricker. Vem som är svag eller stark är inte självklart i varje konflikt. Dessutom kan parternas styrka respektive svaghet förändras under konfliktens gång, vilket jag hoppas inte måste betyda att en god socialdemokrat omdelbart byter sida. Just i konflikten mellan Israel och palestina är det heller inte självklart vem som har rätt eller fel. Lyssnar man till Amos Oz, som dessutom är en av grundarna av den israeliska fredsrörelsen, är just denna konflikt en dragkamp mellan rätt och rätt. Kanske finns det därför en anledning till att inte pressa in den i redan färdiga format?
Eli Göndör
Till Eli: Det pågår en diskursiv kamp mellan Israel och palestinierna om vem som är den svagare partetn i konflikten. Det är därför de s k palestinavännerna använder kartor som visar på Israel, Västbanken och Gaza - för att åskådliggöra hur stort och starkt Israel är. Och det är därför de s k Israelvännerna (dit jag räknar dig) använder kartor som visar hela Mellanöstern - från Marocko till Iran - för att visa hur svagt Israel är.
Själv betraktar jag mig som både Israelvän och Palestinavän - och ser Israel som den starkare parten i konflikten. Det betyder inte nödvändigvis att palestininerna har rätt och att Israel har fel. Men det betyder att Israel som den starkare parten har det största ansvaret för att konflikten löses på ett fredligt sätt.
Sorry. Som aktiv i Shalom Achshav under min tid i Israle får du nog räknar mig som proisrael och propalestinier. Dessutom betackar jag mig att av dig placeras i något fack som för eller emot. Jag har aldrig påstått att Israel är den svagare parten. Tvärt om bara det faktum att Isarel finns är en bekräftelse på att Israel är den starkare parten. För hade Israel förlorat något av de tidigare krigen tror jag att vi både vet vad konsekensen hade blivit. Det jag efterfrågade i mitt inlägg till dig var 1. Om man ska byta lojalitet när styrkeförhållandena förändras? 2 Att det faktiskt går att disskutera Israel/palestina frågan utifrån rätt och rätt.
Om den starke alltid har ett större ansvar vad bör man då förvänta sig av en två meter lång muskelknutte som blir höggen ryggen med en yxa av en dvärg?
Skicka en kommentar