Om några timmar håller Göran Persson sitt tal i Björkvik, vilket innebär starten på sex veckors intensiv valkampanj. I dag är det Hiroshimadagen och i kombination med de ohyggliga krigshandlingarna i Libanon och i Gaza kan Göran Persson denna gång knappast göra som i Almedalen – det vill säga helt nonchalera de internationella frågorna.
Ett parti vinner inget val på utrikesfrågorna. Den enda gång utrikespolitiken spelat en substantiell roll i den svenska valrörelsen var 1968, då valkampanjen genomfördes i skuggan av Sovjetunionens inmarsch i Prag. Det anses allmänt att den internationella krisen gynnade den sittande socialdemokratiska regeringen, och socialdemokraterna gjorde med sina 50.1 procent sitt bästa val under hela efterkrigstiden.
Så lär det inte bli denna gång. Och av våra riksdagspartier är det sannolikt bara miljöpartiet och vänsterpartiet som har något att vinna på att profilera sig i utrikesfrågorna i valrörelsen. När Göran Persson tar upp utrikespolitiken i dag kommer han att försöka formulera sig på ett sätt som snarare bidrar till att inte förlora några röster än att vinna några. Men det är mitt i allt detta en anständighetsfråga att klart markera mot Israels krig i Libanon och i Gaza, även om det inte leder till några röstvinster. Och varför inte hedra Hiroshimas offer genom att lyfta fram det nyligen framlagda slutbetänkandet från den av Hans Blix ledda kommissionen om massförstörelsevapen, om hur hotet från massförstörelsevapen kan mötas.
1 kommentar:
Tack för uppskattanade ord! Jag håller med om att det är en "anständighetsfråga" att tala utrikespolitik i valrörelsen - eftersom frågorna är viktiga och väljarna har rätt att få kunskap om de skiljelinjer som existerar mellan de politiska partierna inom utrikespolitiken. Jag tror också du har rätt i att en sådan debatt skulle öka intresset för utrikespolitik överhuvudtaget. Däremot tror jag inte att ett ökat intresse för utrikesfrågor skulle påverka partivalet mer än i undantagsfall.
Skicka en kommentar