"Sverige är fullt", sa Jimmie Åkesson i sitt anförande under Sverigedemokraternas landsmöte i Örebro i slutet av förra året.
Men en undersökning av Novus, publicerad på DN Debatt, indikerar att svenska folket inte delar Åkessons uppfattning. Under rubriken "Starkt folkligt stöd för rätt till familjeåterförening" slår artikelförfattarna (som representerar Svenska kyrkan, Rädda barnen och Svenska röda korset) fast att det finns ett starkt stöd både för rätten till
familjeåterförening och för att personer med humanitära skäl ska kunna
stanna i Sverige. (...) Den humanitära guldreserven i Sverige tycks vara intakt, även om det i den politiska debatten låter det ofta annorlunda.
Författarna baserar sin positiva slutsats på följande resultat.
Av de tillfrågade instämmer 73 procent i påståendet att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska
språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige. Endast 13 procent tar avstånd från det.
62 procent instämmer i att personer md humanitära skäl, till exempel svårt sjuka
barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige. 19 procent tar avstånd.
59 procent instämmer i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en
möjlighet att återförenas i Sverige. 23 procent tar avstånd.
Så ja, solidariteten lever! Låt oss hoppas att den parlamentariska kommitté som just nu formar förslag om Sveriges framtida migrationspolitik lyssnar in undersökningen. Det är sant att flera opinionsundersökningar, till exempel den årliga frågeundersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, visar att stödet för att ta emot flyktingar har minskat något de senaste åren. Det är också sant att det i dessa undersökningar alltid är fler svarande som vill att Sverige ska ta emot "färre flyktingar" än som vill att Sverige ska ta emot "fler flyktingar". Men Novus undersökning visar att sättet att ställa frågan spelar roll för vilken bild av svenskarnas syn på flyktingmottagning som framkommer. Och vi vet dessutom sedan tidigare att synen på flyktingmottagning och på invandring är mer positiv i Sverige än vad den är i andra europeiska länder.
Nej, Sverige är inte fullt. Sverige är vårt växande hem. Som ordspråket säger: Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
2020-02-25
Hur stöttar Sverige bäst Gui Minhai?
Den svenske författaren och bokförläggaren Gui Minhai dömdes i måndags av en kinesisk domstol till
10 års fängelse för att ha fört statshemligheter till utlandet. I domen uppges också att Gui Minhai frivilligt har avsagt sig sitt svenska medborgarskap för att åter bli kinesisk medborgare.
Den kinesiska diktaturen förnekar sig inte. Förtrycket mot oppositionella är en del av den kinesiska vardagen. Människorättsorganisationer över hela världen rasar mot domen. Amnesty International beskriver den som "chockerande".
Den svenska regeringen har hela tiden varit tydligt i sitt stöd för Gui Minhai och i sin kritik av Kinas agerande. Men vad ska regeringen göra nu? Domen är fälld, och den kinesiska staten påstår att Gui Minhai inte längre är svensk medborgare.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna menar att Sverige borde utvisa den kinesiska ambassadören. Det tycker jag är ett dåligt förslag. Sverige behöver fortsatta diplomatiska förbindelser på högsta nivå med Kina, för att på ett effektivt sätt kunna kommunicera och framföra kritik. Och när ska ambassadören få komma tillbaka? Om ambassadören tillåts komma tillbaka innan Gui Minhai släpps fri kommer Kina att utnyttja återkomsten som en signal om att de svensk-kinesiska förbindelserna nu är normala igen - även om Gui Minhai fortfarande försmäktar i sitt fängelse.
Det är lätt att bryta diplomatiska förbindelser. Det är desto svårare att återuppta dem.
Förslag har också väckts om att åtminstone tillfälligt döpa om Grönsakstorget i Göteborg (där Kinas generalkonsulat ligger) till Gui Minhais torg. Spontant tyckte jag det var en bra idé. Men generalkonsulatet planerar att flytta till andra lokaler - och då förlorar namnbytet sin udd. Och att "tillfälligt" byta namn på torget är ett osäkert projekt. När ska namnet bytas tillbaka igen? När Gui Minhai är frisläppt? Men han frisläpps ju kanske inte. Eller när han är död? Då blir det ju en än märkligare signal att byta tillbaka namnet på torget. Nej, namnbyten ska vara beständiga - inte tillfälliga.
Det är förstås viktigt att Sverige fortsätter att kraftfullt protestera mot behandlingen av Gui Minhai. Ingenting tyder på att tyst diplomati - nu när domen har fallit - skulle vara en framkomlig väg. Men Sveriges röst väger inte tungt om den är ensam. Kinas grova brott mot mänskliga rättigheter får inte reduceras till en svensk fråga. Jag förutsätter att Sverige mobiliserar för ett gemensamt EU-agerande till stöd för Gui Minhai och att Sverige tillsammans med internationella människorättsorganisationer vidtar åtgärder för att Gui Minhai inte faller i glömska.
Den kinesiska diktaturen förnekar sig inte. Förtrycket mot oppositionella är en del av den kinesiska vardagen. Människorättsorganisationer över hela världen rasar mot domen. Amnesty International beskriver den som "chockerande".
Den svenska regeringen har hela tiden varit tydligt i sitt stöd för Gui Minhai och i sin kritik av Kinas agerande. Men vad ska regeringen göra nu? Domen är fälld, och den kinesiska staten påstår att Gui Minhai inte längre är svensk medborgare.
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna menar att Sverige borde utvisa den kinesiska ambassadören. Det tycker jag är ett dåligt förslag. Sverige behöver fortsatta diplomatiska förbindelser på högsta nivå med Kina, för att på ett effektivt sätt kunna kommunicera och framföra kritik. Och när ska ambassadören få komma tillbaka? Om ambassadören tillåts komma tillbaka innan Gui Minhai släpps fri kommer Kina att utnyttja återkomsten som en signal om att de svensk-kinesiska förbindelserna nu är normala igen - även om Gui Minhai fortfarande försmäktar i sitt fängelse.
Det är lätt att bryta diplomatiska förbindelser. Det är desto svårare att återuppta dem.
Förslag har också väckts om att åtminstone tillfälligt döpa om Grönsakstorget i Göteborg (där Kinas generalkonsulat ligger) till Gui Minhais torg. Spontant tyckte jag det var en bra idé. Men generalkonsulatet planerar att flytta till andra lokaler - och då förlorar namnbytet sin udd. Och att "tillfälligt" byta namn på torget är ett osäkert projekt. När ska namnet bytas tillbaka igen? När Gui Minhai är frisläppt? Men han frisläpps ju kanske inte. Eller när han är död? Då blir det ju en än märkligare signal att byta tillbaka namnet på torget. Nej, namnbyten ska vara beständiga - inte tillfälliga.
Det är förstås viktigt att Sverige fortsätter att kraftfullt protestera mot behandlingen av Gui Minhai. Ingenting tyder på att tyst diplomati - nu när domen har fallit - skulle vara en framkomlig väg. Men Sveriges röst väger inte tungt om den är ensam. Kinas grova brott mot mänskliga rättigheter får inte reduceras till en svensk fråga. Jag förutsätter att Sverige mobiliserar för ett gemensamt EU-agerande till stöd för Gui Minhai och att Sverige tillsammans med internationella människorättsorganisationer vidtar åtgärder för att Gui Minhai inte faller i glömska.
2020-02-23
Storebror ser dig. Få tycks bry sig.
I onsdags röstade riksdagen igenom en lag
som ger polis och andra brottsbekämpande myndigheter rätt att hacka medborgarnas mobiler och datorer för att kunna se
filer, meddelanden och bilder. TT beskriver innehållet i lagen så här: Lagen om hemlig dataavläsning innebär att polisen, Säpo,
tullen och Ekobrottsmyndigheten i hemlighet får installera programvara
eller med andra tekniska hjälpmedel samla på sig information i
brottsmisstänktas datorer, surfplattor och telefoner.
Till skillnad från hemlig teleavlyssning, som omfattar skickade
meddelanden, kan polisen även komma åt lagrade uppgifter, till exempel
bilder eller filer, på enheterna.
Lagen gäller övervakning av personer som är misstänkta för eller kan förväntas begå allvarliga brott och det krävs domstolsbeslut i varje enskilt fall.
Vänsterpartiet var det enda parti som röstade emot lagförslaget. Även Miljöpartiets Leila Ali-Elmi, samt den politiska vilden (tidigare V) Amineh Kakabaveh röstade nej. Lagförslaget har mött stark kritik från experter. Kritiken går främst ut på att polisen förutsätts identifiera säkerhetshål i internettjänster - men istället för att förhindra brott ska de själva utnyttja säkerhetshålet till att övervaka misstänkta. Det finns heller ingen plikt för polisen att efter avslutad insats rapportera om säkerhetshålet. Emanuel Karlsten skriver - som så ofta - klokt om problematiken här.
Själv är jag orolig för en utveckling där polis och andra myndigheter steg för steg ges bättre möjligheter att övervaka och kontrollera enskilda medborgare. Min oro grundar sig inte så mycket på läget i Sverige i dag - Sverige är en demokrati och en rättsstat. Men demokratin och rättsstaten kan aldrig tas för givna. Om vi skulle få en regering där till exempel högerradikala, auktoritära politiska krafter ges makt och inflytande ser jag en klar risk att lagar om övervakning och kontroll kommer att användas på ett helt annat sätt än vad de avsikten var när lagarna en gång stiftades.
Så var vaksamma med de lagar om övervakning och kontroll som nu stiftas. De ska användas också när det inte är vackert väder.
Jag saknar den opinion som en gång mobiliserade så kraftfullt i striden om FRA-lagen. Den opinionen innebar att varje enskild förstärkning av statens repressiva redskap utsattes för en kritisk granskning. I dagens tidsanda möts sådana förslag mest av tystnad eller applåder.
Lagen gäller övervakning av personer som är misstänkta för eller kan förväntas begå allvarliga brott och det krävs domstolsbeslut i varje enskilt fall.
Vänsterpartiet var det enda parti som röstade emot lagförslaget. Även Miljöpartiets Leila Ali-Elmi, samt den politiska vilden (tidigare V) Amineh Kakabaveh röstade nej. Lagförslaget har mött stark kritik från experter. Kritiken går främst ut på att polisen förutsätts identifiera säkerhetshål i internettjänster - men istället för att förhindra brott ska de själva utnyttja säkerhetshålet till att övervaka misstänkta. Det finns heller ingen plikt för polisen att efter avslutad insats rapportera om säkerhetshålet. Emanuel Karlsten skriver - som så ofta - klokt om problematiken här.
Själv är jag orolig för en utveckling där polis och andra myndigheter steg för steg ges bättre möjligheter att övervaka och kontrollera enskilda medborgare. Min oro grundar sig inte så mycket på läget i Sverige i dag - Sverige är en demokrati och en rättsstat. Men demokratin och rättsstaten kan aldrig tas för givna. Om vi skulle få en regering där till exempel högerradikala, auktoritära politiska krafter ges makt och inflytande ser jag en klar risk att lagar om övervakning och kontroll kommer att användas på ett helt annat sätt än vad de avsikten var när lagarna en gång stiftades.
Så var vaksamma med de lagar om övervakning och kontroll som nu stiftas. De ska användas också när det inte är vackert väder.
Jag saknar den opinion som en gång mobiliserade så kraftfullt i striden om FRA-lagen. Den opinionen innebar att varje enskild förstärkning av statens repressiva redskap utsattes för en kritisk granskning. I dagens tidsanda möts sådana förslag mest av tystnad eller applåder.
2020-02-21
Stöd public service oberoende mot SD:s attacker!
Högerextremister och högerpopulister har alltid avskytt fria medier. I högerextremisternas och högerpopulisternas fundamentalistiska och konspiratoriska världsbild är det alltid viktigare att medierapporteringen är "korrekt" (det vill säga att den avspeglar deras egen världsbild) än att den uttrycker mångfald och pluralism.
Därför är det heller inte förvånande att det är just Sverigedemokraterna som nu kräver att chefer för public service-företagen SVT, UR och SR ska kallas till riksdagens kulturutskott för att svara på frågor med anledning av innehåll och uttalanden i enskilda program. (De två inslagen som fått Sverigedemokraterna att ilskna till är ett studiosamtal i SVT:s Morgonstudion om ungdomsbrottslighet samt radioprogrammet ”Rebecca och Fiona med P3”.)
Det har mig veterligen första gången i svensk politisk historia som ett riksdagsparti vill kalla radio- och tv-chefer till riksdagen för att diskutera enskilda program och programinslag. Nej - Sverigedemokraterna är inget vanligt politiskt parti. Sverigedemokraterna är en del av en auktoritär, nationalkonservativ rörelse. Sverigedemokraterna vill inte bara ha lite mindre invandring. Sverigedemokraterna vill omstöpa samhället och i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. De partier (läs Moderaterna och Kristdemokraterna) som gör sitt bästa för att normalisera detta parti bidrar också till att legitimera partiets omstörtande ambitioner och dess strävan att politiskt styra public service.
Sverigedemokraternas krav är "lika osvenskt som populistiskt", skriver Dagens Nyheters ledarredaktion. En välfunnen formulering, tycker jag. SVT:s vd Hanna Stjärne kommenterar Sverigedemokraternas förslag med orden: ”Det är en gräns som har passerats.
Nu gäller det för alla demokratiska krafter att försvara public service oberoende och integritet. Vill vi värna demokratin måste vi värna institutionerna.
Därför är det heller inte förvånande att det är just Sverigedemokraterna som nu kräver att chefer för public service-företagen SVT, UR och SR ska kallas till riksdagens kulturutskott för att svara på frågor med anledning av innehåll och uttalanden i enskilda program. (De två inslagen som fått Sverigedemokraterna att ilskna till är ett studiosamtal i SVT:s Morgonstudion om ungdomsbrottslighet samt radioprogrammet ”Rebecca och Fiona med P3”.)
Det har mig veterligen första gången i svensk politisk historia som ett riksdagsparti vill kalla radio- och tv-chefer till riksdagen för att diskutera enskilda program och programinslag. Nej - Sverigedemokraterna är inget vanligt politiskt parti. Sverigedemokraterna är en del av en auktoritär, nationalkonservativ rörelse. Sverigedemokraterna vill inte bara ha lite mindre invandring. Sverigedemokraterna vill omstöpa samhället och i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. De partier (läs Moderaterna och Kristdemokraterna) som gör sitt bästa för att normalisera detta parti bidrar också till att legitimera partiets omstörtande ambitioner och dess strävan att politiskt styra public service.
Sverigedemokraternas krav är "lika osvenskt som populistiskt", skriver Dagens Nyheters ledarredaktion. En välfunnen formulering, tycker jag. SVT:s vd Hanna Stjärne kommenterar Sverigedemokraternas förslag med orden: ”Det är en gräns som har passerats.
Nu gäller det för alla demokratiska krafter att försvara public service oberoende och integritet. Vill vi värna demokratin måste vi värna institutionerna.
2020-02-19
Stefan Löfvens och Januariavtalets framtid
De senaste dagarna har flera tunga medier (som så ofta) fokuserat på tillståndet inom Socialdemokraterna. Vinkeln har varit huruvida Stefan Löfven sitter löst som partiledare och om Socialdemokraterna borde riva upp eller åtminstone omförhandla Januariavtalet.
Min uppfattning är följande.
Nej, Stefan Löfven sitter inte löst som partiledare. I partiet finns en utbredd insikt om att de problem man har att hantera är vida större än en partiledarfråga. Det är svårt att hitta någon som tror att ett partiledarskifte i sig skulle leda till ökat väljarstöd. Eftersom det inte finns någon självklar efterträdare till Stefan Löfven skulle ett partiledarskifte i stället riskera att blåsa nytt liv i de motsättningar som finns - och alltid har funnits - i partiet om vilken väg partiet ska gå. Falangstriderna under Håkan Juholts tid som partiledare åstadkommer fortfarande fantomsmärtor i partiet.
En av Stefan Löfvens många goda sidor är att han förmår hålla samman partiet - och det är faktiskt en partiledares viktigaste uppgift. Genom att redan nu ge beskedet att han vill fortsätta leda partiet även över valet 2022 vill Stefan Löfven också sätta stopp för de spekulationer om hans avgång i samband med partikongressen våren 2021. Sådana spekulationer skulle i förlängningen kunna riskera att bli självuppfyllande.
Dessutom är det ju så att om Stefan Löfven avgår och en ny partiledare väljs så måste denne också godkännas av riksdagen. Och i så fall måste Vänsterpartiet än en gång acceptera att ge sitt stöd - och det är osäkert hur den processen skulle sluta. Visserligen skulle Stefan Löfven formellt kunna sitta kvar som statsminister fram till valet 2022, även om Socialdemokraterna valde en ny partiledare på kongressen 2021. Men ett sådant arrangemang skulle uppfattas som ett trixande, och som ett svaghetstecken inte bara för partiet och för regeringen utan för hela Januarisamarbetet.
Så nej, Stefan Löfven sitter inte löst som partiledare.
Nej, Socialdemokraterna ska inte riva upp eller försöka förhandla om Januariavtalet. Jo, jag vill ha en politik som är avsevärt mer vänsterorienterad och jämlikhetsbaserad än den politik som den rödgröna regeringen för. Men nu är det parlamentariska läget som det är. I samma ögonblick som Socialdemokraterna river upp Januariavtalet så har vi en regeringskris. Och den regeringskrisen kan mycket väl utmynna i antingen ett extra val eller i att Ulf Kristersson får bilda en högerregering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning. Och det vore inte bra - för att uttrycka det milt.
En del vill att Socialdemokraterna i stället ska omförhandla Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna. Visst, det kan man ju försöka. Men den som förespråkar en sådan linje kan inte bara säga vad Socialdemokraterna i så fall ska kräva i förhandlingen, utan också vad man är beredd att ge. Att förhandla innebär ju just att både ge och ta. Om man bara vill ta är det inte en förhandling, utan ett ultimatum. Här finns förstås utrymme för kreativa förslag: Vad skulle Socialdemokraterna kunna erbjuda Centerpartiet och Liberalerna i en sådan förhandling?
Dessutom är jag en vän av principen att avtal ska hållas. Det kom knappast något gott av att de borgerliga partierna bröt upp från Decemberöverenskommelsen 2015, mindre än ett år efter att de enhälligt undertecknat densamma. Nu rusar Moderaterna åstad och lämnar den gemensamma Energiöverenskommelsen. Kan man inte hålla fast vid en överenskommelse är det bättre att inte ingå den överhuvudtaget.
Kollegan Henrik Oscarsson lanserade i dag på Twitter ett nytt ord: Samarbetskapital. Jag tycker det är ett bra ord. Det syftar på ett kapital i form av en tillgång, en maktresurs - att genom samarbete med andra skapa förutsättningar för att få igenom så mycket som möjligt av sin politik. Trovärdighet (att vilja och kunna hålla fast vid en ingången överenskommelse) och kreativitet (att åstadkomma konstruktiva kompromisser) är för mig två viktiga beståndsdelar av ett sådant samarbetskapital.
Att säga upp eller kräva omförhandling av Januariavtalet vore att förslösa Socialdemokraternas samarbetskapital. Och samarbetskapital är en oerhört viktig tillgång i den minoritetsparlamentarism som kommer att prägla svensk politik under den närmaste framtiden.
Min uppfattning är följande.
Nej, Stefan Löfven sitter inte löst som partiledare. I partiet finns en utbredd insikt om att de problem man har att hantera är vida större än en partiledarfråga. Det är svårt att hitta någon som tror att ett partiledarskifte i sig skulle leda till ökat väljarstöd. Eftersom det inte finns någon självklar efterträdare till Stefan Löfven skulle ett partiledarskifte i stället riskera att blåsa nytt liv i de motsättningar som finns - och alltid har funnits - i partiet om vilken väg partiet ska gå. Falangstriderna under Håkan Juholts tid som partiledare åstadkommer fortfarande fantomsmärtor i partiet.
En av Stefan Löfvens många goda sidor är att han förmår hålla samman partiet - och det är faktiskt en partiledares viktigaste uppgift. Genom att redan nu ge beskedet att han vill fortsätta leda partiet även över valet 2022 vill Stefan Löfven också sätta stopp för de spekulationer om hans avgång i samband med partikongressen våren 2021. Sådana spekulationer skulle i förlängningen kunna riskera att bli självuppfyllande.
Dessutom är det ju så att om Stefan Löfven avgår och en ny partiledare väljs så måste denne också godkännas av riksdagen. Och i så fall måste Vänsterpartiet än en gång acceptera att ge sitt stöd - och det är osäkert hur den processen skulle sluta. Visserligen skulle Stefan Löfven formellt kunna sitta kvar som statsminister fram till valet 2022, även om Socialdemokraterna valde en ny partiledare på kongressen 2021. Men ett sådant arrangemang skulle uppfattas som ett trixande, och som ett svaghetstecken inte bara för partiet och för regeringen utan för hela Januarisamarbetet.
Så nej, Stefan Löfven sitter inte löst som partiledare.
Nej, Socialdemokraterna ska inte riva upp eller försöka förhandla om Januariavtalet. Jo, jag vill ha en politik som är avsevärt mer vänsterorienterad och jämlikhetsbaserad än den politik som den rödgröna regeringen för. Men nu är det parlamentariska läget som det är. I samma ögonblick som Socialdemokraterna river upp Januariavtalet så har vi en regeringskris. Och den regeringskrisen kan mycket väl utmynna i antingen ett extra val eller i att Ulf Kristersson får bilda en högerregering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning. Och det vore inte bra - för att uttrycka det milt.
En del vill att Socialdemokraterna i stället ska omförhandla Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna. Visst, det kan man ju försöka. Men den som förespråkar en sådan linje kan inte bara säga vad Socialdemokraterna i så fall ska kräva i förhandlingen, utan också vad man är beredd att ge. Att förhandla innebär ju just att både ge och ta. Om man bara vill ta är det inte en förhandling, utan ett ultimatum. Här finns förstås utrymme för kreativa förslag: Vad skulle Socialdemokraterna kunna erbjuda Centerpartiet och Liberalerna i en sådan förhandling?
Dessutom är jag en vän av principen att avtal ska hållas. Det kom knappast något gott av att de borgerliga partierna bröt upp från Decemberöverenskommelsen 2015, mindre än ett år efter att de enhälligt undertecknat densamma. Nu rusar Moderaterna åstad och lämnar den gemensamma Energiöverenskommelsen. Kan man inte hålla fast vid en överenskommelse är det bättre att inte ingå den överhuvudtaget.
Kollegan Henrik Oscarsson lanserade i dag på Twitter ett nytt ord: Samarbetskapital. Jag tycker det är ett bra ord. Det syftar på ett kapital i form av en tillgång, en maktresurs - att genom samarbete med andra skapa förutsättningar för att få igenom så mycket som möjligt av sin politik. Trovärdighet (att vilja och kunna hålla fast vid en ingången överenskommelse) och kreativitet (att åstadkomma konstruktiva kompromisser) är för mig två viktiga beståndsdelar av ett sådant samarbetskapital.
Att säga upp eller kräva omförhandling av Januariavtalet vore att förslösa Socialdemokraternas samarbetskapital. Och samarbetskapital är en oerhört viktig tillgång i den minoritetsparlamentarism som kommer att prägla svensk politik under den närmaste framtiden.
Så nej, Socialdemokraterna ska inte riva upp eller försöka förhandla om Janauriavtalet. Det är bättre att göra sitt absolut bästa för att få igenom så mycket välfärds- och jämlikhetspolitik som möjligt inom eller vid sidan av de ramar som Janauriavtalet ger.
2020-02-17
Vem kan besegra Trump?
Demokraternas väljare i USA står inför ett strategiskt vägval. Vilken kandidat ska de rösta fram för att maximera möjligheterna att besegra Donald Trump i höstens presidentval?
Antingen utser Demokraterna en mittenorienterad kandidat, i syfte att locka över de republikanska väljare som är missnöjda med Donald Trumps politiska ledarskap men som inte vill inte se några vänstersvängar i politiken.
Eller så utser Demokraterna en mer radikal kandidat, i syfte att mobilisera väljargrupper som annars skulle avstå från att gå och rösta.
Den traditionella uppfattningen är nog att Demokraterna har bäst möjligheter att besegra Trump om de utser en mittenorienterad kandidat. Men ingen vet säkert. Amerikansk politik och debatten kring Donald Trump är extremt polariserad, så gamla sanningar kanske inte gäller längre. Ingen vet heller hur stark mobilseringspotentialen kring en vänsterorienterad kandidat egentligen är.
Oavsett om Demokraterna väljer en mittenorienterad eller en vänsterorienterad kandidat återstår frågan vem det i så fall bör bli. Av de mittenorienterade kandidaterna var Joe Biden länge favorit. Men han har gjort skralt ifrån sig i de inledande nomineringsmötena och primärvalen i Iowa och New Hampshire, och han är - för att tala travspråk - en favorit i fara. Tidigare borgmästaren i South Bend, Indiana, Pete Buttigieg är ung och spännande och har gått oväntat bra så här långt i kampanjen. Men han antas ha svårt att vinna stöd från svarta väljare. Dessutom är Pete Buttigieg öppet homosexuell, och ingen vet om det på något sätt skulle påverka den amerikanska väljarkårens inställning till honom. Även senator Amy Klouchbar, har gått bra i kampanjens inledning. Men det är ytterst svårt att bedöma hur hon skulle hävda sig mot Donald Trump i ett presidentval. Jokern i leken är multimiljardären Michael Bloomberg, borgmästare i New York 2002-2013. Bloomberg har hoppat in sent i processen och avstår deltagande i de inledande primärvalen. I stället satsar han på "Super Tuesday" den 3 mars, då 14 delstater tar ställning till vem de vill se som demokratisk presidentkandidat. Bloomberg uppges redan ha spenderat omkring tre miljarder (!) svenska kronor i tv-reklam för sin kandidatur. Men hur svårt kan det inte bli att mobilisera ett brett demokratiskt stöd för en multimiljardär som president?
På den mer radikala sidan hos Demokraterna är pusslet inte lika svårt att lägga. Senator Bernie Sanders har gått starkt i opinionsmätningar och i Iowa och New Hampshire. Hans konkurrent senator Elizabeth Warren vill kanske gå ännu längre är Bernie Sanders i införandet av en slags allmän sjukförsäkring, men hon har förlorat lite av det momentum hon hade i opinionsmätningarna för ett par månader sedan.
Nu väntar nomineringsmöte i Nevada och primärval i South Carolina. Men det är först efter supertisdagen den 3 mars som vi - kanske - mer bestämt kan se hur de demokratiska nomineringsvindarna blåser.
Antingen utser Demokraterna en mittenorienterad kandidat, i syfte att locka över de republikanska väljare som är missnöjda med Donald Trumps politiska ledarskap men som inte vill inte se några vänstersvängar i politiken.
Eller så utser Demokraterna en mer radikal kandidat, i syfte att mobilisera väljargrupper som annars skulle avstå från att gå och rösta.
Den traditionella uppfattningen är nog att Demokraterna har bäst möjligheter att besegra Trump om de utser en mittenorienterad kandidat. Men ingen vet säkert. Amerikansk politik och debatten kring Donald Trump är extremt polariserad, så gamla sanningar kanske inte gäller längre. Ingen vet heller hur stark mobilseringspotentialen kring en vänsterorienterad kandidat egentligen är.
Oavsett om Demokraterna väljer en mittenorienterad eller en vänsterorienterad kandidat återstår frågan vem det i så fall bör bli. Av de mittenorienterade kandidaterna var Joe Biden länge favorit. Men han har gjort skralt ifrån sig i de inledande nomineringsmötena och primärvalen i Iowa och New Hampshire, och han är - för att tala travspråk - en favorit i fara. Tidigare borgmästaren i South Bend, Indiana, Pete Buttigieg är ung och spännande och har gått oväntat bra så här långt i kampanjen. Men han antas ha svårt att vinna stöd från svarta väljare. Dessutom är Pete Buttigieg öppet homosexuell, och ingen vet om det på något sätt skulle påverka den amerikanska väljarkårens inställning till honom. Även senator Amy Klouchbar, har gått bra i kampanjens inledning. Men det är ytterst svårt att bedöma hur hon skulle hävda sig mot Donald Trump i ett presidentval. Jokern i leken är multimiljardären Michael Bloomberg, borgmästare i New York 2002-2013. Bloomberg har hoppat in sent i processen och avstår deltagande i de inledande primärvalen. I stället satsar han på "Super Tuesday" den 3 mars, då 14 delstater tar ställning till vem de vill se som demokratisk presidentkandidat. Bloomberg uppges redan ha spenderat omkring tre miljarder (!) svenska kronor i tv-reklam för sin kandidatur. Men hur svårt kan det inte bli att mobilisera ett brett demokratiskt stöd för en multimiljardär som president?
På den mer radikala sidan hos Demokraterna är pusslet inte lika svårt att lägga. Senator Bernie Sanders har gått starkt i opinionsmätningar och i Iowa och New Hampshire. Hans konkurrent senator Elizabeth Warren vill kanske gå ännu längre är Bernie Sanders i införandet av en slags allmän sjukförsäkring, men hon har förlorat lite av det momentum hon hade i opinionsmätningarna för ett par månader sedan.
Nu väntar nomineringsmöte i Nevada och primärval i South Carolina. Men det är först efter supertisdagen den 3 mars som vi - kanske - mer bestämt kan se hur de demokratiska nomineringsvindarna blåser.
2020-02-14
Vänsterpartiet går starkt i Sifo. Men Löfven kan lugnt regera vidare
I Sifo:s februarimätning får Vänsterpartiet med 11.4 procent sin högsta notering på 19 år. Det är bra att vänstern stärker sin ställning i opinionen. På så sätt får jämlikhetsfrågorna en mer framträdande plats i samhällsdebatten, och det underlättar också för Socialdemokraterna att driva jämlikhetsfrågor i framtida förhandlingar med mittenpartierna.
Det talas så mycket om Socialdemokraternas kris. Det har det gjort så länge jag kan minnas. Och jag är född 1957.
Ser vi till Sifo:s februarimätning kan vi - återigen - konstatera att om den blev valresultat så skulle med stor sannolikhet Stefan Löfven få fortsätta regera. De rödgröna partierna får tillsammans 39.1 procent, mot de fyra borgerliga partiernas (den f d "Alliansen") 36.1 procent. Januaripartierna får tillsammans med Vänsterpartiet 51.6 procent mot det framväxande högerblockets (M, KD, SD) 46.9 procent.
Så visst - den rödgröna regeringen lär gå mot ett och annat nederlag i riksdagen under den innevarande mandatperioden. Men opinionssiffrorna ger paradoxalt nog regeringen och Stefan Löfven arbetsro. Något realpolitiskt alternativ till en socialdemokratiskt ledd regering är ännu inte i sikte.
Det talas så mycket om Socialdemokraternas kris. Det har det gjort så länge jag kan minnas. Och jag är född 1957.
Ser vi till Sifo:s februarimätning kan vi - återigen - konstatera att om den blev valresultat så skulle med stor sannolikhet Stefan Löfven få fortsätta regera. De rödgröna partierna får tillsammans 39.1 procent, mot de fyra borgerliga partiernas (den f d "Alliansen") 36.1 procent. Januaripartierna får tillsammans med Vänsterpartiet 51.6 procent mot det framväxande högerblockets (M, KD, SD) 46.9 procent.
Så visst - den rödgröna regeringen lär gå mot ett och annat nederlag i riksdagen under den innevarande mandatperioden. Men opinionssiffrorna ger paradoxalt nog regeringen och Stefan Löfven arbetsro. Något realpolitiskt alternativ till en socialdemokratiskt ledd regering är ännu inte i sikte.
2020-02-13
What is truly Sverigedemokraterna?
Har ni sett SAS omdebatterade reklamfilm "What is truly Scandinavian"? Annars kan ni se den här. Gör gärna det. Filmen är suggestiv och visar på ett enkelt sätt hur möten mellan människor med olika erfarenheter bidrar till kulturell utveckling och skapar gemenskap. Hade den vistats för 10-15 år sedan är det inte säkert att någon hade höjt på ögonbrynen. Kanske hade dess budskap uppfattats som lite för självklart och allmänt.
Men i dag är det annorlunda. Nazisterna i NMR (Nordiska motståndsrörelsen) rasar och kallar SAS film för en "antinordisk hatfilm". Nazistiska Nordfront anklagar "judisk media" för att ge en felaktig bild av protesterna mot filmen. Sverigedemokraterna rasar också. Partisekreterare Richard Jomshof skriver på Facebook: Har alltid försökt flyga med SAS, men aldrig mer. Det är ett löfte. Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers skriver på Twitter: Har inte haft flygskam tills jag såg SAS reklamfilm. (...) Kommer undvika SAS i fortsättningen.
Själv citerar jag gärna vad komikern Tobbe Ström skrev på Twitter i dag: SD är ju inte heller svenskt. De har ju snott idén från Tyskland.
Och i Norrköping har Sverigedemokraterna polisanmält stadsmuseet. Skälet är att utställningen ”Medlöperi och motstånd. Nazismen i Norrköping då och nu” på den vägg som handlar om nutiden innehöll ett tidningsklipp ur Folkbladet med rubriken ”SD-politiker utreds för inlägg på nazistsajt”.
#värnainstitutionerna
Men i dag är det annorlunda. Nazisterna i NMR (Nordiska motståndsrörelsen) rasar och kallar SAS film för en "antinordisk hatfilm". Nazistiska Nordfront anklagar "judisk media" för att ge en felaktig bild av protesterna mot filmen. Sverigedemokraterna rasar också. Partisekreterare Richard Jomshof skriver på Facebook: Har alltid försökt flyga med SAS, men aldrig mer. Det är ett löfte. Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers skriver på Twitter: Har inte haft flygskam tills jag såg SAS reklamfilm. (...) Kommer undvika SAS i fortsättningen.
Själv citerar jag gärna vad komikern Tobbe Ström skrev på Twitter i dag: SD är ju inte heller svenskt. De har ju snott idén från Tyskland.
Och i Norrköping har Sverigedemokraterna polisanmält stadsmuseet. Skälet är att utställningen ”Medlöperi och motstånd. Nazismen i Norrköping då och nu” på den vägg som handlar om nutiden innehöll ett tidningsklipp ur Folkbladet med rubriken ”SD-politiker utreds för inlägg på nazistsajt”.
#värnainstitutionerna
2020-02-10
Gymnasielagen är otillräcklig - amnesti nu!
De allra flesta politiker inser nog att en amnesti för ensamkommande
unga är oundviklig, av humanitära och praktiska skäl. Ju förr den
beslutas desto bättre. Så skriver Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning och Katrineholms-Kuriren i en viktig och läsvärd artikel.
Alex Voronov har alldeles rätt. Den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge unga ensamkommande en möjlighet att stanna i Sverige var bättre än ingenting. Ekot berättar till exempel i dag att de två första ungdomarna nu har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha uppfyllt kraven i lagen. Det är bra. Men sammantaget är lagen humanitärt och praktiskt otillräcklig för att hantera situationen för de tusentals unga människor som nu bott i Sverige i snart fem år, och som fortfarande lever i skräck för att utvisas till exempelvis Afghanistan.
Röda Korsets nyutkomna rapport "Mitt liv räknas. Den humanitära situationen för ensamkommande unga" vittnar om dessa ungdomars liv i ett limbo där de hamnar mellan stolar med avseende på rätt till boende och ekonomiskt stöd. Många drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att dras in i ett skuggsamhälle där de exploateras av i sexhandel, droghandel, kriminell verksamhet och som arbetskraft.
Vi talar om kanske upp mot 10 000 ungdomar som vistats i Sverige i snart fem år. Det är ett underbetyg åt svensk flyktingmottagning att situationen för dessa unga inte kunnat lösas på ett humanitärt och rättssäkert sätt under alla dessa år. Nu är läget som det är. Det finns inte på kartan att Sverige ska utvisa 10 000 ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan. Det vore omänskligt och humanitärt oacceptabelt, och det är i praktiken inte heller möjligt. Varje enskilt utvisning kräver stor planering och förarbete.
Så i stället för att riskera att dessa unga människor blir en del av ett växande skuggsamhälle bör vi skapa ordning och reda och trygghet i deras situation genom att nu ge dem permanenta uppehållstillstånd. Det vore bra för ungdomarna, och det vore bra för Sverige - vårt växande hem!
Eller som Alex Voronov skriver: Man kan låta bli att kalla det amnesti. Men det är vad det handlar om.
Alex Voronov har alldeles rätt. Den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge unga ensamkommande en möjlighet att stanna i Sverige var bättre än ingenting. Ekot berättar till exempel i dag att de två första ungdomarna nu har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha uppfyllt kraven i lagen. Det är bra. Men sammantaget är lagen humanitärt och praktiskt otillräcklig för att hantera situationen för de tusentals unga människor som nu bott i Sverige i snart fem år, och som fortfarande lever i skräck för att utvisas till exempelvis Afghanistan.
Röda Korsets nyutkomna rapport "Mitt liv räknas. Den humanitära situationen för ensamkommande unga" vittnar om dessa ungdomars liv i ett limbo där de hamnar mellan stolar med avseende på rätt till boende och ekonomiskt stöd. Många drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att dras in i ett skuggsamhälle där de exploateras av i sexhandel, droghandel, kriminell verksamhet och som arbetskraft.
Vi talar om kanske upp mot 10 000 ungdomar som vistats i Sverige i snart fem år. Det är ett underbetyg åt svensk flyktingmottagning att situationen för dessa unga inte kunnat lösas på ett humanitärt och rättssäkert sätt under alla dessa år. Nu är läget som det är. Det finns inte på kartan att Sverige ska utvisa 10 000 ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan. Det vore omänskligt och humanitärt oacceptabelt, och det är i praktiken inte heller möjligt. Varje enskilt utvisning kräver stor planering och förarbete.
Så i stället för att riskera att dessa unga människor blir en del av ett växande skuggsamhälle bör vi skapa ordning och reda och trygghet i deras situation genom att nu ge dem permanenta uppehållstillstånd. Det vore bra för ungdomarna, och det vore bra för Sverige - vårt växande hem!
Eller som Alex Voronov skriver: Man kan låta bli att kalla det amnesti. Men det är vad det handlar om.
2020-02-09
Kampen mot högerextremismen - Angela Merkel visar vem som är vuxen i rummet
I Thüringen gick kristdemokratiska CDU ihop med högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD) och röstade fram liberalen Thomas Kemmerich som regeringschef. Kemmerich blev den första tyske ministerpresidenten som låtit sig väljas med ett avgörande stöd av AfD.
Efter bara ett dygn tvingades Kemmerich avgå. Protesterna mot att högerextrema AfD tillåtits få agera kungamakare blev för starka. I Tyskland lever ännu minnena av hur det gick förra gången som borgerligheten frivilligt gav politisk makt åt högerextremister.
Nu agerade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i stället resolut och anklagade sina partikamrater i Thüringen för att ha övergivit partiets ”värderingar och övertygelser”. Hon beskrev händelsen som ”oförlåtlig”. Två toppolitiker - CDU:s regionale ledare Mike Mohring och ministern utan portfölj Christian Hirte (som gratulerat Thomas Kemmerich till valet) - tvingades bort från sina poster.
Angela Merkels resoluta agerande mot sina regionala partikollegors samarbete med högerextrema AfD kan jämföras med Ulf Kristerssons tigande när hans moderata partikollegor i Sölvesborg, Staffanstorp och Bjuv öppet trotsar partilinjen och samarbetar med Sverigedemokraterna.
Angela Merkel visar vad det innebär att vara vuxen i rummet. Ulf Kristersson har en del att lära.
Efter bara ett dygn tvingades Kemmerich avgå. Protesterna mot att högerextrema AfD tillåtits få agera kungamakare blev för starka. I Tyskland lever ännu minnena av hur det gick förra gången som borgerligheten frivilligt gav politisk makt åt högerextremister.
Nu agerade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i stället resolut och anklagade sina partikamrater i Thüringen för att ha övergivit partiets ”värderingar och övertygelser”. Hon beskrev händelsen som ”oförlåtlig”. Två toppolitiker - CDU:s regionale ledare Mike Mohring och ministern utan portfölj Christian Hirte (som gratulerat Thomas Kemmerich till valet) - tvingades bort från sina poster.
Angela Merkels resoluta agerande mot sina regionala partikollegors samarbete med högerextrema AfD kan jämföras med Ulf Kristerssons tigande när hans moderata partikollegor i Sölvesborg, Staffanstorp och Bjuv öppet trotsar partilinjen och samarbetar med Sverigedemokraterna.
Angela Merkel visar vad det innebär att vara vuxen i rummet. Ulf Kristersson har en del att lära.
2020-02-05
I sommar lämnar jag ordförandeskapet för Socialdemokrater för tro och solidaritet
Jag kandiderar inte för omval som förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet vid förbundskongressen i Norrköping i juni. Jag har varit ordförande i fem år och finner det lämpligt att nu – i god tid före nästa partikongress och riksdagsval - lämna plats för nya krafter.
I en artikel i Dagens Arena
berättar jag lite mer om min avgång och om förbundets roll inom
socialdemokratin och i svensk politik.
Socialdemokrater för tro och
solidaritet har under de senaste åren verkat som en drivande kraft i arbetet
för att Sverige ska bli ett internationellt humanitärt föredöme i asyl- och
flyktingpolitiken. Om några veckor publiceras vårt manifest för en solidarisk
socialdemokratisk asyl- och flyktingpolitik, ett manifest som under parollen
”Sverige, vårt växande hem”, tagits fram i samråd med civilsamhällets
organisationer och arbetarrörelsen i bred bemärkelse.
Förbundet har tagit strid för
samhällets mest utsatta – i kampen mot ett tiggeriförbud, mot försämringarna av
LSS och i kraven på att ta hem de svenska barnen från lägren i Syrien. Vi
ligger i framkant i kampen mot rasism och högerextremism, mot antisemitism och
antimuslimism, för religionsfrihet och mot det hedersrelaterade våldet.
Internationellt har förbundet profilerat sig i kampen för palestiniernas rätt
till en egen statsbildning, för ett totalförbud mot kärnvapen och mot svensk
vapenexport. Jag vet att vi satt avtryck i många av dessa frågor.
Beslutet har inte varit enkelt.
Som förbundsordförande har jag mött så mycket kärlek, så mycket kraft och så
mycket längtan efter ett samhälle präglat av solidaritet och av försoning, inte
av hånfullhet och hat. Jag vet att förbundet har en fortsatt viktig roll att
fylla i detta arbete, och jag är stolt och glad över att ha fått leda förbundet
en bit på vägen. Mina värderingar och mitt samhällsengagemang ligger fast och
jag kommer självklart att även fortsättningsvis göra mitt absolut bästa för att
bidra till en värld präglad av frihet, jämlikhet och solidaritet.
Men först ligger en viktig
politisk vår framför oss! Som förbundsordförande kommer jag att lägga stor
energi på arbetet med att utveckla en solidarisk asyl- och flyktingpolitik, på
det ovillkorliga stödet för dessa våra minsta och på andra rödgrönrosa frågor
som är av betydelse för bygget av Sverige som vårt växande hem.
2020-02-03
Sverigedemokraterna och nazismen
I Ekots Lördagsintervju vände sig Jimmie Åkesson ut och in i sina försäkringar om att det inte fanns några som helst kopplingar mellan Sverigedemokraterna och nazismen. Jimmie Åkesson ondgjorde sig över att medierna" "slänger sig" med påståenden om Sverigedemokraternas ursprung i den nynazistiska myllan. Han var också upprörd över Förintelseöverlevaren Hédi Frieds uttalanden om kopplingar mellan Sverigedemokraterna och nazismen.
Bara två dagar efter Jimmie Åkessons bedyranden om att Sverigedemokraterna var rena från nazism avslöjar P4 Uppland att Sverigedemokraternas vice ordförande i Uppland Gunnar Larsson skickat flera e-postmeddelanden med rasistiskt och nazistiskt innehåll till sina partikamrater. Bland annat länkar han till en sång med textraden ”svenskar är vita och Sverige är vårt”. Till Upsala Nya Tidning säger Gunnar Larsson att han tänker fortsätta att sprida sådana här länkar även om det "kan såra fel personer - vissa är ju inte vita".
Gunnar Larsson har även skickat flera länkar från den pronazistiska och antisemitiska svenska sajten Blueshift. Och nyligen skickade han ett videoklipp på tyska plan från andra världskriget som bombar en moské, och Adolf Hitler som dansar efteråt. Gunnar Larsson medger att han skickat dessa mejl, men att han gjort det för att han inte riktigt förstod innebörden av dem utan behövde hjälp med tolkningen.
Så Jimmie Åkesson kan säga vad han vill och beklaga sig över journalister och över uttalanden från Förintelseöverlevare. Men det finns inget annat svenskt parti där avslöjanden om rasism och nazism i är en sådan vardagsvara som det är för Sverigedemokraterna. Som Niklas Orrenius skrev i Dagens Nyheter för ett par år sedan: Ständigt nya avslöjanden om rasism i SD-leden.
Sverigedemokraterna är ett parti impregnerat av rasism. Den som normaliserar Sverigedemokraterna normaliserar därför också rasismen. Glöm aldrig det. (Med särskild hälsning till Moderaterna och Kristdemokraterna.)
Bara två dagar efter Jimmie Åkessons bedyranden om att Sverigedemokraterna var rena från nazism avslöjar P4 Uppland att Sverigedemokraternas vice ordförande i Uppland Gunnar Larsson skickat flera e-postmeddelanden med rasistiskt och nazistiskt innehåll till sina partikamrater. Bland annat länkar han till en sång med textraden ”svenskar är vita och Sverige är vårt”. Till Upsala Nya Tidning säger Gunnar Larsson att han tänker fortsätta att sprida sådana här länkar även om det "kan såra fel personer - vissa är ju inte vita".
Gunnar Larsson har även skickat flera länkar från den pronazistiska och antisemitiska svenska sajten Blueshift. Och nyligen skickade han ett videoklipp på tyska plan från andra världskriget som bombar en moské, och Adolf Hitler som dansar efteråt. Gunnar Larsson medger att han skickat dessa mejl, men att han gjort det för att han inte riktigt förstod innebörden av dem utan behövde hjälp med tolkningen.
Så Jimmie Åkesson kan säga vad han vill och beklaga sig över journalister och över uttalanden från Förintelseöverlevare. Men det finns inget annat svenskt parti där avslöjanden om rasism och nazism i är en sådan vardagsvara som det är för Sverigedemokraterna. Som Niklas Orrenius skrev i Dagens Nyheter för ett par år sedan: Ständigt nya avslöjanden om rasism i SD-leden.
Sverigedemokraterna är ett parti impregnerat av rasism. Den som normaliserar Sverigedemokraterna normaliserar därför också rasismen. Glöm aldrig det. (Med särskild hälsning till Moderaterna och Kristdemokraterna.)
2020-02-02
Ska vi förhandla om Januariavtalet?
Som läsaren av denna blogg vet skulle jag gärna se en mer vänsterorienterad politik i Sverige i dag. Men hur ska vi komma dit? Inte så sällan hörs rop från vänsterhåll om att Januariavtalet borde förhandlas om. Antingen i form på ett sätt som skulle möjliggöra samverkan med Vänsterpartiet. Eller i innehåll på ett sätt som skulle ge mer utrymme för jämlikhetsreformer och mer pengar till välfärdssektorn.
Men att förhandla om Januariavtalet är lättare sagt än gjort. Centerpartiet och Liberalerna betalade ett högt politiskt pris när de vägrade låta sin allianspartner Ulf Kristersson och Moderaterna bilda regering för att i stället göra upp med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Centerpartiets och Liberalernas vilja att låta den rödgröna regeringen driva en mer vänsterorienterad politik kan - för att uttrycka det milt - beskrivas som något begränsad.
En förhandling innebär per definition att båda parter måste ge och ta. I debatten om en omförhandling av Januariavtalet finns ett stråk av naivitet, en slags förväntan om att Socialdemokraterna (och Miljöpartiet) i en sådan förhandling bara kan ta, och inte behöva ge. De som varit med i förhandlingar på riktigt inser att det är sällan så det går till i verkligheten.
Så vad kan Socialdemokraterna ge Centerpartiet och Liberalerna i en omförhandling om Januariavtalet? Har ni några tips, kära läsare? Annars kommer Januariavtalet att strukturera politiken resten av mandatperioden.
Men att förhandla om Januariavtalet är lättare sagt än gjort. Centerpartiet och Liberalerna betalade ett högt politiskt pris när de vägrade låta sin allianspartner Ulf Kristersson och Moderaterna bilda regering för att i stället göra upp med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Centerpartiets och Liberalernas vilja att låta den rödgröna regeringen driva en mer vänsterorienterad politik kan - för att uttrycka det milt - beskrivas som något begränsad.
En förhandling innebär per definition att båda parter måste ge och ta. I debatten om en omförhandling av Januariavtalet finns ett stråk av naivitet, en slags förväntan om att Socialdemokraterna (och Miljöpartiet) i en sådan förhandling bara kan ta, och inte behöva ge. De som varit med i förhandlingar på riktigt inser att det är sällan så det går till i verkligheten.
Så vad kan Socialdemokraterna ge Centerpartiet och Liberalerna i en omförhandling om Januariavtalet? Har ni några tips, kära läsare? Annars kommer Januariavtalet att strukturera politiken resten av mandatperioden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)