Jag kandiderar inte för omval som förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet vid förbundskongressen i Norrköping i juni. Jag har varit ordförande i fem år och finner det lämpligt att nu – i god tid före nästa partikongress och riksdagsval - lämna plats för nya krafter.
I en artikel i Dagens Arena
berättar jag lite mer om min avgång och om förbundets roll inom
socialdemokratin och i svensk politik.
Socialdemokrater för tro och
solidaritet har under de senaste åren verkat som en drivande kraft i arbetet
för att Sverige ska bli ett internationellt humanitärt föredöme i asyl- och
flyktingpolitiken. Om några veckor publiceras vårt manifest för en solidarisk
socialdemokratisk asyl- och flyktingpolitik, ett manifest som under parollen
”Sverige, vårt växande hem”, tagits fram i samråd med civilsamhällets
organisationer och arbetarrörelsen i bred bemärkelse.
Förbundet har tagit strid för
samhällets mest utsatta – i kampen mot ett tiggeriförbud, mot försämringarna av
LSS och i kraven på att ta hem de svenska barnen från lägren i Syrien. Vi
ligger i framkant i kampen mot rasism och högerextremism, mot antisemitism och
antimuslimism, för religionsfrihet och mot det hedersrelaterade våldet.
Internationellt har förbundet profilerat sig i kampen för palestiniernas rätt
till en egen statsbildning, för ett totalförbud mot kärnvapen och mot svensk
vapenexport. Jag vet att vi satt avtryck i många av dessa frågor.
Beslutet har inte varit enkelt.
Som förbundsordförande har jag mött så mycket kärlek, så mycket kraft och så
mycket längtan efter ett samhälle präglat av solidaritet och av försoning, inte
av hånfullhet och hat. Jag vet att förbundet har en fortsatt viktig roll att
fylla i detta arbete, och jag är stolt och glad över att ha fått leda förbundet
en bit på vägen. Mina värderingar och mitt samhällsengagemang ligger fast och
jag kommer självklart att även fortsättningsvis göra mitt absolut bästa för att
bidra till en värld präglad av frihet, jämlikhet och solidaritet.
Men först ligger en viktig
politisk vår framför oss! Som förbundsordförande kommer jag att lägga stor
energi på arbetet med att utveckla en solidarisk asyl- och flyktingpolitik, på
det ovillkorliga stödet för dessa våra minsta och på andra rödgrönrosa frågor
som är av betydelse för bygget av Sverige som vårt växande hem.
1 kommentar:
Ett Järtecken?
Fråga som infinner sig är kalkylen 2022,
där det måste ses som lite svårmodigt
att gå till val med Mp och sedan inte
veta om Fru Lööf krokar på eller kroknar?
C:s kalkyl blir minst sagt spännande, i viss
konkurrens med Sabuni.
Tror valet 2020 går att spela på redan nu:
- ender abler Sd vågmästare oinskränkt
- eller så blir det Fp, som hamnar i samma läge, och kommer att drabbas av ångest i regeringsfrågan.
S.W
Skicka en kommentar