Högerextremister och högerpopulister har alltid avskytt fria medier. I högerextremisternas och högerpopulisternas fundamentalistiska och konspiratoriska världsbild är det alltid viktigare att medierapporteringen är "korrekt" (det vill säga att den avspeglar deras egen världsbild) än att den uttrycker mångfald och pluralism.
Därför är det heller inte förvånande att det är just Sverigedemokraterna som nu kräver att chefer för public service-företagen SVT, UR och SR ska kallas till riksdagens kulturutskott för att svara på frågor med anledning av innehåll och uttalanden i enskilda program. (De två inslagen som fått Sverigedemokraterna att ilskna till är ett studiosamtal i SVT:s Morgonstudion om
ungdomsbrottslighet samt radioprogrammet ”Rebecca och Fiona med P3”.)
Det har mig veterligen första gången i svensk politisk historia som ett riksdagsparti vill kalla radio- och tv-chefer till riksdagen för att diskutera enskilda program och programinslag. Nej - Sverigedemokraterna är inget vanligt politiskt parti. Sverigedemokraterna är en del av en auktoritär, nationalkonservativ rörelse. Sverigedemokraterna vill inte bara ha lite mindre invandring. Sverigedemokraterna vill omstöpa samhället och i grunden förändra vårt sätt att leva tillsammans. De partier (läs Moderaterna och Kristdemokraterna) som gör sitt bästa för att normalisera detta parti bidrar också till att legitimera partiets omstörtande ambitioner och dess strävan att politiskt styra public service.
Sverigedemokraternas krav är "lika osvenskt som populistiskt", skriver Dagens Nyheters ledarredaktion. En välfunnen formulering, tycker jag. SVT:s vd Hanna Stjärne kommenterar Sverigedemokraternas förslag med orden: ”Det är en gräns som har passerats.
Nu gäller det för alla demokratiska krafter att försvara public service oberoende och integritet. Vill vi värna demokratin måste vi värna institutionerna.
1 kommentar:
Jo, kanske, men sedan är det väl olika världar, och höga hästar överallt.
Om nu Riksdagen är beställare av PS, och det inte uppfattas som socialt
konstigt att SvT och SR kallar politiker av alla sorter till sig, så är
det väl rent objektivt inte underligt om Riksdagen kallar till sig VD.
Det är väl en sak om utskottet kallat till sig en enskild reporter, men gud
vilken show det blivit om de kallat till sig Janne Josefsson :-)
Det beror på syftet.
Det är trots allt så att PS finansieras med skatt, beskattningsrätt som förlänas av riksdagen.
När allt kommer omkring är vi alla människor, och makt behöver alltid balanseras,
och naturligtvis utvärderas. Nu är det väl så att makt och media är en rätt usel kombination, eller snarare, makt måste kontrolleras, tex av media eller domstolar, men frågan är hur media ska kontrolleras?
Det är tex inte omöjligt att PS i själva verket bidragit till SDs framgångar, så det finns flera bottnar i detta. En annan botten är att Sd börjar bli stora, och kommer att få inflytande i utnämningsmakten för programbolagen. Det är bara att gilla läget, maktuen kommer ytterst från folket.
Kanske skulle både folkvalda och mediachefer må bra av att föra lite mer
samtal och dialog? Som det är nu är det mer partierna som utövar makt
över media, medan riksdagen utövar väldigt lite makt.
Media kallar sig emelanåt den 3e statsmakten, inte utan viss stolthet.
Men så är det inte.
Man ta detta från grunden. I grunden är det enligt skolboken tre statsmakter,
som beroende på statsskick sedan grundas på fria val.
0. Väljare
00. Partier
000. Grundlagar, tex rätten att ha en egen åsikt och torgföra denna
----------
1. Lagstiftande parlament med beskattningsrätt -> utser regering
2. Regering -> utser statsförvaltning och utses av parlamentet
3. Dömande, som är våra - numera - oberoende domstolar.
(I Sverige har vi ingen konstitutionsdomstol som övervakar folkvalda och partier,
utan får nöja oss med folket och TF, (dvs fri press) att övervaka p. 1)
I en demokrati utser
- folket -> riksdagen
- riksdagen -> regering
- regeringen utnämner i nästa led alla möjliga skrot och korn, utom
- Riksrevisionen och JO som är riksdagens egen kontrollmakt, (utöver KU)
- sedan är det Riksbanken, som regeringen gärna vill kontrollera en smula
- och naturligtvis PS, som det inte går att komma ifrån lyder under:
- riksdagen avseende lagstiftningen
- under regeringen avseende statsbudgeten
- under domstolarna, avseende brott mot förekommande lagstiftning.
- det går inte att komma ifrån att det är något organ som utser styrelser för Public service, som sedan utser verkställande cheferna.
Det är väl här det blir känsligt?
S.W
Skicka en kommentar