2019-11-27

"Allt är inte svart eller vitt" - utom i reklamfilmen för Staffanstorp, förstås

Hudfärg spelar roll. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan finna till att det inte förekommer en enda person med "utländsk bakgrund" eller annan hudfärg än pursvenskt vit (ja, formuleringen är medvetet ironisk) boende i idyllens Staffanstorp i den reklamfilm som kommunen låtit spela in.

I övrigt tycks Staffanstorp, som styrs av Sverigedemokraterna och Moderaterna tillsammans, befolkas av en mångfald av hyggliga människor. Unga och gamla, män och kvinnor, småföretagare, närpoliser och fotbollsentusiaster. Alla har de ett gemensamt, förutom att de bor i Staffanstorp. Färgen på sin hud.

I dag kallar Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor kritiken mot filmen för "absurd". Själv tycker jag det är filmen som är absurd. En reklamfilm för en svensk kommun skulle aldrig få för sig att enbart visa upp män, eller enbart visa upp gamla människor, eller enbart visa upp barn (såvida inte filmen specifikt handlade om åldringsvård eller skola, förstås). Men att bara visa upp "vita" människor går tydligen bra. Åtminstone i Sverigedemokraternas och Moderaternas Staffanstorp.

"Allt är inte svart eller vitt", säger en insiktsfull Staffanstorpsbo till Aftonbladet. Så sant. Det är mångfalden som gör Sverige.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ulfs resonemang beror ju helt på hur stor del av befolkningen i Staffanstorp som har en annan hudfärg än vit. Om det är 1% är kritiken knappast befogad, om det rör sig om 20% eller mer kan kritiken vara befogad, från ett PK-perspektiv.

Om man vill gå djupare i statistiken, så visas ca 15 olika ansikten i filmen, av en befolkning på ca 15.000. Sannolikheten att slumpmässigt välja [alla vita] i det första fallet är ca 86%, i det andra 4%. Sannolikheten att välja [alla vita] är ca 50% om 5% av befolkningen är [inte vit].

Men nu är det ju också så att man väljer skådespelarna, miljön osv. efter vilken publik man vill nå ut till och påverka. Om mål-publiken är Malmös medelklass och övre medelklass, så är det helt rimligt att använda de skådespelare man har valt. Om målet däremot var att nå ut till nyanlända så hade valet naturligvis varit felaktigt. De vita ansiktena är således helt rätt ur maknadsföringsperspektiv, vilket ju är det rätta perspektivet för en reklamfilm.

Utöver det, så har jag inte hört någon opponera sig mot uppläsaren och hans rena, trygga malmöitiska. Det är faktiskt så att 90% av Sveriges befolkning talar uppsvenska, och inte skånska. Och bara en liten bråkdel av skåningarna talar malmöitiska.

Homo Economicus