Hur kunde det gå så illa? Om krisen i S i Göteborg

I dag beslöt Socialdemokraterna i Göteborg på en extrakongress att entlediga partiets gruppledare i kommunstyrelsen Ann-Sofie "Soffan" Hermansson från sitt uppdrag. Röstsiffrorna blev 197 mot 49. Beslutet var väntat, och en lång och plågsam process för Socialdemokraterna i Göteborg har därmed nått sitt slut.

 

Hur kunde det gå så illa?

 

Socialdemokraterna hade fram till valförlusten 2018 styrt Göteborg i hela 24 år. De senaste valen tappade partiet kontinuerligt väljare, och valförlusten kom inte oväntat. Men många blev också besvikna över att Socialdemokraterna misslyckades i förhandlingsspelet efter valet. De fyra allianspartierna tilläts ta över makten, trots att de bara har 24 av de totalt 81 mandaten i kommunfullmäktige. Dessutom utestängdes Socialdemokraterna från presidieplatserna i stadens nämnder och bolag, då de rödgrönrosa partierna (V, MP, Fi) överraskande ingick valteknisk samverkan med allianspartierna.

Det har länge funnits motsättningar mellan partidistriktets styrelse, med Anna Johansson som ordförande, och Ann-Sofie Hermansson som partiets gruppledare i kommunstyrelsen. I frustrationen över valförlusten och över socialdemokraternas klena förhandlingsresultat eskalerade dessa motsättningar. Tidigare kunde partiet hantera dem internt, nu förmådde man inte längre göra det.

Jag är ju inte alls aktiv i lokalpolitiken i Göteborg. Därför kan jag heller inte ta ställning till de anklagelser som från olika håll slungats mot varandra i debatten. Men min bild av konfliktens orsaker är den här: Motsättningarna kretsar kring Ann-Sofie Hermanssons ledarskap - till innehåll och form. Många partimedlemmar hade gärna sett ett fortsatt samarbete mellan Socialdemokraterna och de rödgrönrosa partierna - före och efter valet 2018. Många kommunala politiker ansåg att Ann-Sofie Hermansson inte förankrade sina beslut hos kommunalråden, utan i stället toppstyrde politiken. Ann-Sofie Hermansson menar att det fanns ett starkt behov att profilera partiet Socialdemokraterna, och att ta ett mer samlat grepp på partiets politik i Göteborg. I frågan om hedersrelaterat förtryck har Ann Sofie Hermansson odlat ett viktigt och uppskattat engagemang. En del har ansett att engagemanget medfört att hon synts för lite i andra frågor. Men det har aldrig funnits någon politisk konflikt i frågan om kampen mot hedersrelaterat förtryck - där står partiet starkt och enat.

Efter att både distriktsstyrelsen och fullmäktigegruppen förklarat att man inte längre hade förtroende för Ann-Sofie Hermansson blev hennes situation politiskt omöjlig. Distriktskongressens beslut bekräftade därför egentligen bara något som redan hade hänt.

Partiets nya ledning i Göteborg kommer att ha en svår och viktig uppgift i att läka de sår som rivits upp. Jag har alltid uppskattat Ann-Sofie Hermanssons ambition att utveckla partiets arbetsformer och modernisera det politiska arbetet. Jag hoppas att det nya ledarskapet kommer att bära den ambitionen med sig och prägla partiets politiska verksamheter.