2019-02-04

Reformist, javisst?!

I dag lanserades den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Föreningen vill genom idéutveckling och opinionsbildning bidra till en progressiv socialdemokratisk ekonomisk politik och har arbetat fram ett helt program med förslag i en sådan riktning.

Bildandet av Reformisterna är ett utmärkt initiativ. Jag har flera gånger påtalat behovet av en konstruktiv och kreativ vänsterrörelse i svensk politik - en sådan rörelse behövs såväl inom som utanför socialdemokratin.

Januariavtalet - det vill säga överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet - är i grunden positivt. Genom avtalet bryts blockpolitiken på ett sätt som lägger en bättre grund för svensk politik inför framtiden. Mittensamarbete är värdefullt i en polariserad tid,  där borgerliga partier och högerpartier besitter ungefär 60 procent av riksdagsmandaten. Nu utestängs dessutom Sverigedemokraterna från parlamentariskt inflytande. Januariavtalet är väl värt att värna.

Men delar av Januariavtalet innebär också att ojämlikheten i Sverige ökar. En sådan utveckling är förstås på sikt oacceptabel för en socialdemokratisk rörelse. Därför behövs alla konstruktiva och kreativa idéer om och en mobilisering för en politik som lägger grunden för ett mer jämlikt samhälle. Jag hoppas och tror att Reformisterna kan spela en viktig roll i den processen.


Bildandet av Reformisterna och den snabba medlemstillströmningen (över 500 medlemmar bara i dag, om jag förstått det rätt) visar också att det går att skapa politiskt engagemang inom ett politiskt parti. Socialdemokraterna är som parti alldeles för territoriellt organiserat - var du bor blir ofta avgörande för vilken partiförening du är med i. Jag vill se fler partiföreningar som i stället organiserar medlemmar efter vilka frågor de brinner mest för.

Så bildandet av Reformisterna är ett initiativ väl värt att stödja. Därför har jag blivit medlem. Bli det du också!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Har också gått med. Märker att många saker är liknande som STS framför.
Leif Hogstam

Matts Josefsson sa...

Utmärkt Ulf! Man ska möta aktivitet och initiativ för förändring på ett sådant,positivt sätt.Reformarbete är ett naturligt inslag i en socialdemokratisk,levande,rörelse.

Anonym sa...

"Ekonomiskt aningslöst" säger förre partisekreteraren Stjernkvist om reformisternas program. Men alla etablerade s-politiker välkomnar initiativet och idédebatten dels för att undvika ett nytt uppslitande Rosornas krig, dels för att de vet att programmet aldrig kommer att realiseras. Det skulle nämligen innebära att socialdemokraterna skulle tappa kraftigt i väljarstöd. Programmet, som utan vidare skulle accepteras av vänsterpartiet, skulle generöst bedömt ha stöd av halva S-väljarkåren och samla på sin höjd 25-30% av väljarkåren. Och alla möjligheter till blocköverskridande samarbete skulle förstås vara bortblåsta. Ständig opposition mao.
Reformisterna säger att programmet är det mest "progressiva" sen 1944 års efterkrigsprogram, ytterligare ett program som S i väsentliga delar aldrig realiserade.
Så vad är egentligen syftet? Från Suhonens sida förmodligen en uppriktig tro på att S högersväng är förödande på sikt. Från Sara Larssons sida sida förmodligen en "generösare" migrationspolitik. (Hon hoppade av riksdagen efter att S i april 2018 lanserade en (tillfälligt visade det sig) skärpt migrationspolitik som enligt henne skulle leda mot en avgrund . AB 4 maj 2018).
Jag läser att bedömare tror att syftet är att hindra att S förlorar ännu mer till V och SD. Därför slår sig reformisterna blodiga inom S trots att V redan erbjuder större delen av deras politik? Som Sjöstedt säger är det (nästan) vänsterpartiets valplattform. Sen går det förstås inte att bortse från att många reformister skulle tappa sin plattform om de agerade efter sin övertygelse och anslöt sig till V.
Klas Bengtsson

Jan Holm sa...

Eftersom Reformisterna och Januariavtalet är helt oförenliga, så måste ju någondera ge med sig, om det hela ska bli något annat än ett spel för gallerierna.
Om inte Januariavtalet spricker och därmed regeringen, så blir ju Reformisterna ungefär lika kraftfulla som V, i sin "opposition" mot Löfvens högerpolitik.
Vad hjälper det om alla sossar är rörande eniga om hur bra det är med fördelningspolitik och jämlikhet, när det i praktiken genomförs en politik som är raka motsatsen.

Anonym sa...

Det kommer att rinna mycket vatten under broarna innan detta går att utvärdera.
Att det skulle bli extraval är helt uteslutet. Ekvationen det handlar om är huruvida Sd börjar tilta i opinionen, och på vems bekostnad detta sker?


Sjöstedt idag den 5 febr i Expressen:

"Vad är det som gör dig (JS) så säker på att C och L
inte kommer att rikta misstroendeförklaring mot Löfven
om han inte genomför alla punkter i det här programmet?"

– "Det säger de nu ja.
- Men jag tror inte att L är jättesugna på ett nyval.
- Inte C heller. De ser det parlamentariska läget och
vet vilken provokation det är."

- "Jag tror till och med att de själva inser att flera av
punkterna aldrig kommer att förverkligas."

– Vi har en hel planhalva för oss själva och den tänker vi fylla. Det är vänsterns framgång som kan förändra den politiska kartan i Sverige nu.

Expressen:
Flera av partierna i riksdagen säger att de
– på samma sätt som att de inte förhandlar med SD
– inte förhandlar med er. Hur ser du på det?

JS
– Jag förstår varför partier säger så.
- Det är för att de vet att vi inte hade gått med på det som S hade gjort.
- Det är ju politiska skäl till det.

sw För Fp är det väldigt viktigt, men Fp hade inga problem att släppa fram
V för påverkan av politiken 2014 - 2018, så man får ta detta med ro. Fp och Centern
utmålar ju alla om inte håller med om den egna migrationspolitiken som grumliga vatten,
och annars kommunism. Men resonemanget, i sin praktik, blir lite löjligt.

Expressen
"Du menar att det inte har med Vänsterpartiets historik att göra?"

JS
– Nej, vi har förhandlat med andra partier och gjort uppgörelser
under årtionden. Och det kommer vi att fortsätta göra.

sw Korrekt, det är bara löjligt att låtsas något annat, V har samma migrationsvänliga
linje som DN och då är partiet inget problem, utan tvärt om i grunden en tillgång. Både V och Sd vinner på polariseringen, där det skett en scénbyte. Från att Mp suttit i baksätet och sluppit ansvar, är denna melodi numera C och Fps.

Expressen:
"Upplever du att retoriken om att inte förhandla med er
blivit annorlunda sedan SD kom in i riksdagen?"

JS
– En del av de personer till höger som vill samarbeta med SD,
framför allt inom M och SD, vill likställa oss för att kunna
göra slutsatsen att ”om V kan göra budgeten, då kan SD också
göra den”.

sw Jepp, det är klart att C och Fp inte kan låtsas om V, och Sjöstedt argumenterar skickligt, dvs inte undanglidande, utan tämligen rakt och ärligt, det vinner han poäng på. Frågan är om C och Fp kommer undan detta enkelt? dvs bara kan ducka, eller kan hänvisa till Sjöstedts vokabulär "tomma ord på ett papper"

Gissa om det kommer att bli rävspel om detta, att V å ena sidan inte påverkar S, vilket är samma konstruktion som gällde för Sd, men inte ansågs kunna garanteras. medan överenskommelsen å andra sidan förutsätter några slags politiska resultat åt höger, som S kommer vara tydliga med, beror på C och Fp.

JS
- Man putsar SD med oss litegrann.
- Det har varit tydligt i den här politiska debatten som varit.
– Vi blir en bricka i det spelet.

sw Det är nog inte längre en offentlig hemlighet, C och Fp behövde skäl för sin interna debatt att byta sida. Då är dokument viktiga, sedan är det en helt annan femma om de genomförs. Det är snarast tvärt om, ju färre saker som ej genomförs skarpt, desto enklare för C och Fp att gå i opposition inför 2022.

Alltså, detta med Reformisterna, är nog ganska betydelselöst, det som är viktigt är hur det går för C, Fp och Mp i opinionen. S.W

Anonym sa...

UB: "Genom avtalet* bryts blockpolitiken på ett sätt
som lägger en bättre grund för svensk politik inför framtiden.

* dvs överenskommelsen om regeringssamverkan mellan regeringen och C+Fp

sw Jo, men det är oseglade farvatten. Det nog inte så att blocken är upplösta, höger-vänsterskala finns kvar, och detta med migration och flyktingar är en fråga som de på nationell nivå vill sköta som en "policyfråga" - men sedan skjuta över till kommuner och landsting, och detta riskerar i grunden att utmynna i fördelningspolitisk höger vänster ändå. Så detta med Grön, alternativ, liberal, rymmer en hel del "mumbo-jumbo, som ingen verkar ta konkret ansvar för.

Nog är statsskickets grunder delvis ute på hal is.

- en minoritetsregering med 116 mandat
- som har aktivt stöd av ytterligare 51 mandat
- men som ej samlar egen absolut majoritet (175) för budgeten,

är i grunden inte utomordentligt goda förutsättningar, även om det är ngt bättre villkor än 2014 - 2018, rent parlamentariskt.

Två "gamla" block, där det först inte fanns någon vågmästare, endera var det rätt eller blått, sedan kom miljöfolket in i riksdagen, och då blev det någon slags grön dimension, men eftersom de gröna bytte linje, och blev "globalister" eller i vart fall "EU-Européer" och ville öppna upp Sverige för många fler, så begåvades Sverige med Sd. För många fokuserar på partiets "etikettering" och för lite på orsaken bakom. Sd är ett symptom, det är inte alls säkert att detta är rätt medicin, för att bota patienten, alltså varför röstar medborgare på Sd?

Detta med alliansen, är kanske inte så viktigt, det centrala är hur vågmästarpartierna agerar. Trots allt var det tidigare bara ett vågmästarparti, Mp, nu är det i vart fall tre, om man ej räknar in Sd, som är nästan lika stora som dessa tre tillsammans.

..... -06 .. -10 .. -14 .. -18 ... -22
Fp ... 28 ... 24 ... 19 ... 20 ... 0/16 - vad blir resultatet och sitter JB kvar 4 år?
C. ... 29 ... 23 ... 22 ... 31 ... 22-30 Kanar C tillbaka mot 22 mandat, med "ansvar"?
Mp ... 19 ... 25 ... 25 ... 16 ... 0/16 - klarar Mp av att regera fram till 2022?
Sum: . 76 ... 72 ... 66 ... 67 ... 67

Den gröna konkurrensen?
Notera att Lööf gick fram + 9 mandat medan Mp backade med -9 mandat, så det är en tämligen begränsad marknad, där de landsbyggdsgröna kom på den briljanta idén att triangulera in de storstadsgröna Mp efter besvikelsen 2010, men det var väl mer det
att den totala kaka inte växte, medan SD gick som en slåttermaskin ute på bygden.

..... -06 .. -10 .. -14 .. -18
C. ... 29 ... 23 ... 22 ... 31
Mp ... 19 ... 25 ... 25 ... 16
Sum .. 48 ... 48 ... 47 ... 47 ser man det så elakt, att räkna är marknaden utmätt :-)


Polerna?
..... -06 .. -10 .. -14 .. -18
V. ... 22 ... 19 ... 21 ... 28
Sd ... 00 ... 20 ... 49 ... 62
Sum .. 22 ... 39 ... 70 ... 90 (Det går bra för polerna, siffror ljuger inte, +100 2022)

Men alla håller inte med om just den poolindelningen, V håller tex inte med, att C och Fp, som är finliberaler, jämställer V med Sd, fast då mest i ord, inte i handling. Mp och C kan också ses som relativt extrema, eftersom de är tämligen marknadsliberala och vill sänka eller ta bort skatten på arbete.

Extremisterna :-)
..... -06 .. -10 .. -14 .. -18
C. ... 29 ... 23 ... 22 ... 31
Mp ... 19 ... 25 ... 25 ... 16
Sd ... 00 ... 20 ... 49 ... 62
Sum .. 48 ... 68 ... 96 ... 109 (som framgår ovan ligger grönt still, Sd går som tåget.

S.W

Anonym sa...


Dvs de flesta svenskar som tillhör "normalen" röstar S, M eller Sd.
Här ligger de flesta svenskars värderingar samlade, i tre vågskålar,
och hur mycket lobbyisterna än försöker, så är det absolut inga normala
väljare utanför etablissemanget i Stockholm, som ser väljare som röstat
på Sd, som några utomjordingar.

Sista året Sd inte var representerade, 2006, hade M och S 56 % av rösterna i riksdagen.
2018 har S + M 49 % av mandaten och tillsammans med Sd blir det 67 %

Det går alltså med fog (matematiskt) att säga att mittenpartierna, är de som omfattar över 2/3 av valmanskåren, vilka är S+M+Sd. Det är ingen värdering, utan mer ett statistiskt påpekande, vad som är normalt respektive avvikande.

De övriga, extremerna, är alltså med detta något mer krassa normalperspektiv:

22 - Kd, som är avvikande på sitt sätt + Dagens Industri, C har tappat fanan.
51 - Herrejössesliberalerna: C+Fp+DN
44 - Alternativvänstern, dvs Mp + V + Reformisterna + P1-kultur + övrig kulturelit.

S.W

Anonym sa...

Studeras valresultat specifikt för "mittenpartierna" över tid, så utmärker sig valen -85, -88 och -02.

I övrigt kan man säga att att dessa partier legat ganska still över tid där S dominerat som det stora huset, för normalsvensken, och moderaterna med tiden blev det andra stora huset, för normalsvensken. Hur det kom sig att C klarade av 80-talet hyfsat, men inte klarade av 90-talet, är en annan femma. Trots att NyD åkte ur 1994, så backade både C och Fp med 11 mandat tillsammans 1994. Valet 1998 är nog det största fiaskot i Fps och Cs historia, och är obetalbart uselt. Det var efter det valet Maudan började vrida åt höger, och Leijonborg gjorde samma sak efter sitt fiasko, och se, C+Fp dubblerade sina andelar 2002, företrädesvis på Ms bekostnad. Men efter 2002 har det egentligen inte gått alls bra.

Alla tre har gått från att vara jordnära partier i vardagen, till att bli rätt nischade, och lite topp-styrda av policyprofessionell elit, men det är alla partier numera.


--------- 82 .. -85 .. -88 .. -91 .. -94 .. -98 .. -02 .. -06 .. -10 .. -14 .. -18

Mp ------ 00 ... 00 ... 20 ... 00 ... 18 ... 16 ... 17 ... 19 ... 25 ... 25 ... 16

C ------- 56 ... 43 ... 42 ... 31 ... 27 ... 18 ... 22 ... 29 ... 23 ... 22 ... 31

Fp ------ 21 ... 51 ... 44 ... 33 ... 26 ... 17 ... 48 ... 28 ... 24 ... 19 ... 20

C+Fp ---- 77 ... 94 ... 86 ... 64 ... 53 ... 35 ... 70 ... 57 ... 47 ... 41 ... 51

# = katastrofval--------------- # ----------- # ------------------------- # ---- #
------------------------------ NyD --------- ? ------------------- Sd -- Sd --- Sd

Rangord. - 3 ---- 1 ---- 2 ---- 5 ---- 7 --- 11 ---- 4 ---- 6 ---- 9 --- 10 ---- 8
de 11 senaste valen. 2018 är det tredje sämsta för firma C+Fp.


--------- 82 .. -85 .. -88 .. -91 .. -94 .. -98 .. -02 .. -06 .. -10 .. -14 .. -18

CFpMp --- 77 ... 94 .. 106 ... 64 ... 71 ... 51 ... 87 ... 76 ... 72 ... 66 ... 67

# = katastrofval--------------- # ----------- # ------------------------- # ---- #
------------------------------ NyD --------- ? ------------------- Sd -- Sd --- Sd

--------- 82 .. -85 .. -88 .. -91 .. -94 .. -98 .. -02 .. -06 .. -10 .. -14 .. -18

Mp ------ 00 ... 00 ... 20 ... 00 ... 18 ... 16 ... 17 ... 19 ... 25 ... 25 ... 16
-------------------------------------------> #
Sd/Nyd .. 00 ... 00 ... 00 ... 25 ... 00 ... 00 ... 00 ... 00 ... 20 ... 49 ... 62
----------------------------------------------------------------> ##
Mp+Sd --- 00 ... 00 ... 20 ... 25 ... 18 ... 16 ... 17 ... 19 ... 45 ... 74 ... 78
----------------------------------------------------------------------> ### ... ####
# Här börjar resan med Mp som vågmästare
## Här blir både Mp eller Sd våg
### Här går det inte att bilda en regering, utan Sd, utan att bryta blocken = DÖ.
#### = etter värre

I takt med att Mp fick inflytande över regeringspolitiken tex försvar och migration; 1998, 2002, 2010, 2014 och nu även 2018, så går det att anta att det uppstår en motreaktion, dvs Sd. Det är i grund och botten inget väldigt konstigt fenomen, för
de medborgare som inte gynnas av DN-liberalism eller håller styvt på Mps politik.

C slutade vara ett stort parti 1988, vilket sammanfaller med Fp, som fick en renässans 85 och 88 med Westerbergs socialliberalism, sedan kammade den uträknade Leijonborg full pott 2002, när Bo Lundgren klappade igenom. men annars .... ser summan av "mittenkardemumman" ut att ligga fasligt stabilt.

Det borde inte kunna gå uppåt. Fp och C har i princip bara M att kapa marginaler på,
så någon allians är inte i syne, och då kan det nog bara sluta på ett sätt, dvs att alliansen inte heller nästa val kommer göra succé. Kristersson ska övertyga borgerliga väljare att han vill och kan bilda regering med C och Fp. Det kräver sin vuxna pedagogik.

Slutsats, Reformisterna är en intern affär, i kampen om väljare inom det röda laget.
Frågan är om Reformisterna kan påverka rörelsen, för att konkurrera med M, om att knipa röster från Sd, eller i vart fall inte förlora. S.W