Normaliseringen av högerradikala partier kan gå mycket fort. Under valrörelsen var moderaternas partiledare Ulf Kristersson mycket tydlig med att han inte skulle försöka bilda en liten M/KD-regering - en sådan skulle bli starkt beroende av Sverigedemokraterna - såvida inte "himlen ramlade ner". Jag vet inte vad Ulf Kristersson har för kriterier på en nedfallen himmel, men det tog inte många veckor efter valet innan han försökte bilda just en sådan regering. Men riksdagen sade nej, och det är jag väldigt tacksam för.
Vår frihet ska aldrig tas för given. Sverige är ett av de få - kanske det enda (?) - landet i Europa där mittenpartierna har sökt såg åt vänster för att isolera främlingsfientliga och högerradikala partier. Centerpartiet och Liberalerna låter hellre en rödgrön minoritetsregering styra landet, än att de släpper fram Sverigedemokraterna till politiskt inflytande över regeringspolitiken. Den hållningen hedrar dem.
Det brukar vara svårt att mobilisera väljarkåren i EU-valen. Valdeltagandet i valen till Europaparlamentet har bland EU:s medlemsstater sjunkit i varje enskilt val - från 62.0 procent 1979 till 42.6 procent 2014. Sverige har däremot gått emot trenden. I EU-valet låg valdeltagandet i Sverige 2014 på 51.1 procent - att jämföra med 41.7 procent 1995 när Sverige röstade för första gången.
Jag hoppas på en ideologisk valrörelse där kampen mot högerextremismen och för demokratin ackompanjeras med frågor om miljö och hållbar utveckling, jämlikhetsfrågor och hur vi bäst får hela Europa att ta ansvar för att ta emot människor på flykt. Då kan det bli en en spännande och livaktig valrörelse, en valrörelse som för oss närmare varandra i stället för ifrån varandra.
3 kommentarer:
Den viktigaste ideologiska frågan är väl ändå vilken sorts europeisk union vi vill ha: Ett federalt Europa med tänder i utrikes- och försvarspolitiken, eller dagens Byzantinska byråkrati vars främsta verksamhet är att försörja sin egen administration. Eller kanske något helt annat. Det tog över 100 år och ett inbördeskrig innan USA arbetade fram sin nuvarande federala modell, kanske EU kan hitta något som passar på kortare tid.
Homo Economicus
Håller helt med. Debatten är ibland absurd. Federalism funkar bra inte bara i USA utan också i Indien och Tyskland där det nationella balanseras med överstatliga och det där det finns en rejäl politisk makt centralt som man som väljare kan påverka. Eu är ju tvårtom, vi röstar till Eu parlamentet som är en tandlös tiger medan alla verklga beslut tas mellan de olika regeringscheferna i slutna rum utan öppen debatt. Däremot har Eu parlamenter och dess byråkrater makt att peta i saker som enligt de flesta skall hanteras nationellt vilket har fått till följd att missnöjet med unionen ökar. För det är exempelvis självklart att en union byggd för fred och frihet har ett gemensamt försvar för detta som styrs av folkvalda parlamentsledamöter men det är inte självklart att EU skall tala om flör Sverige att man måste tillåta arbetskraft som skall bo i en lastbilshytt i månader i sträck eller kräva att kommunala fastighetsbolag måste gå med vinst så att landet tvingas till föra en antisocial bostadspolitik.
Det känns som man börjat i fel ända.
"Voffer gör hon på detta viset?" frågar en rumpnisse i Ronja Rövardotter. En naturlig fråga för oss med naturvetenskaplig bakgrund som tror att en analys av sambandet mellan orsak och verkan är mer verkningsfullt som utgångspunkt för att att motverka oönskade företeelse än rena besvärjelser mot dem.
LO går till val på parollen "Ta tillbaka makten", en paroll från högerradikala för att slå tillbaka högerradikala. "En sanslös slogan. Ren och skär populism." skriver Jan Björklund. Och Löfven vill göra valet till en kamp mot högerextremismen och målar upp ett nytt 30-tal. Dock tycks han ha missat att morden i Katyn inte utfördes av högerextremister utan av Stalins kommunister.
Följer man opinionsmätningar på Europe Elects tycks onekligen nationalistiska högerpartier gå mot stora framgångar i valen samtidigt som den socialdemokratiska gruppen tycks gå mot betydande förluster särskilt i Tyskland, Italien och Frankrike.
Så vad är den viktigaste orsaken? Om man inte intar den postmoderna utgångspunkten att sanningen finns i betraktarens öga är huvudförklaringen migrationspolitiken och dess konsekvenser som en del av globaliseringen. Detta har statsvetaren Ivan Krastev (som inte är högerextremist) visat bl a i boken Efter Europa. Han går tom så långt att han i ett annat sammanhang kallat migrationen för Europas nine/eleven. En förklaring mer inriktad på globaliseringen ger journalisten David Godhart i The Road to Somewhare (se alltid läsvärda statsvetaren Kristina Barrling synpunkter).
https://kvartal.se/artiklar/fran-nagonstans-till-varsomhelst-sa-gick-partierna-vilse/
Nu kan man naturligtvis önska att dessa orsakssamband inte existerar och framhärda i sina ståndpunkter, t ex " hur vi bäst får hela Europa att ta ansvar för att ta emot människor på flykt", vilket var Löfvens lösning fram till senhösten 2015. Hur det gick med det vet alla. Också vad konsekvenserna blev för Sverige.
Att implicit antyda att Ulf Kristersson genom sitt handlande indirekt skulle vara ett hot mot demokratin tycker jag är väl magstarkt.
Men om nu inte lagen om orsak och verkan upphävs efter att ha existerat i åtminstone dryga 13 miljarder år kommer more of the same att resultera i more of the same. Men so what? På lång sikt är vi alla döda, sa John Maynard Keynes. Och det stämmer enligt lagen om orsak och verkan även om det i bästa fall dröjer några miljarder år.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar