Jag har ännu ej stött på någon politisk bedömare som tror att Jan Björklund leder Folkpartiet i valet 2018.
Så skrev jag på denna blogg för ganska exakt fyra år sedan, närmare bestämt den 25 januari 2015. Bakgrunden var Folkpartiets (det vill säga dagens Liberalerna) katastrofala valresultat i valet några månader tidigare, då partiet med sina 5.4 procent gjort sitt näst sämsta val någonsin - endast valet 1998 (4.7 procent) hade varit sämre. Efter valet fortsatte Folkpartiet att dala i opinionsmätningarna. Frågan var inte om Jan Björklund skulle avgå, utan när. Eller varför han inte redan hade avgått.
Tji, fick vi. Jan Björklunds motivation att fortsätta var stark. Han utmanades våren 2017 av Birgitta Ohlsson, men Jan Björklund gick segrande ur den kraftmätningen. En annan tänkbar utmanare - eller möjligen kronprins - var Erik Ullenhag. Han har nu lämnat politiken och är Sveriges ambassadör i Jordanien.
I dag är Liberalerna ett öppet splittrat parti. Striden om partiets hållning i regeringsfrågan ägde rum inför öppen ridå. Jan Björklund gick segrande även ur den striden, och någon ny utmanare syns inte vid horisonten. Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson var den som inför offentligheten mest energiskt argumenterade för att partiet skulle släppa fram en moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister. Men Mats Persson förlorade och hans bedömningar av den strategiska situationen imponerade inte. I kulisserna går det att ana tillbakakommande Johan Pehrson som, om Mats Persson nu är politiskt förbrukad, säkert inte tvekar att vid rätt tillfälle ställa sig till förfogande som partiledarkandidat.
I dag kräver ledningen för Liberalerna i Sigtuna kommun att Jan Björklund avgår. Well. Att byta partiledare just när partiet genomgått sin svåraste kris i modern tid är förstås vanskligt. Särskilt om det är svårt att hitta en slagkraftig kandidat som har förutsättningar att uppfylla det som är en partiledares kanske viktigaste funktion, att hålla samman sitt parti. Stefan Löfven-ingar växer inte på träd.
Många liberaler sneglar nog mot himlen, förlåt - jag menar mot Bryssel - och hoppas att Cecilia Malmström ska nederstiga som en deus ex machina för att ställa allting till rätta. Jag anar att de sneglar förgäves.
Men osvuret är bäst. Det ska bli spännande att om fyra år läsa denna bloggtext igen. I väntan på det kan den nyfikne läsa statsvetaren Anders Sundells text som visar att det är en avservärt högre sannolikhet för partiledarbyte
under året som följer efter ett val.
3 kommentarer:
" Det ska bli spännande att om fyra år läsa denna bloggtext igen" skriver Ulf. Kanske räcker det att läsa den till hösten. Om L åker ur EU-parlamentet i årets val har jag svårt att se att Björklund överlever. Kandidaterna Wikström och Widman speglar liberalernas kluvenhet.
Liberalernas kris lär fördjupas oavsett enstaka procentförändringar i opinionsmätningarna. Visserligen vann Björklunds linje, inte minst pga att han hade stöd av sin partisekreterare och gruppledare, men även om motståndarna i riksdagsgruppen var färre var de minst lika tunga politiskt sett. Persson, Rehrson, Avci, Haddad etc. Nu är ju EU-valet kanske inte den bästa värdemätaren på Ls inrikespolitiska styrka eftersom deras inställning till EU är extrem jämfört med alla andra partier.
PS Det rör på sig också inom S. På dagens DN Debatt lanserar en ny gruppering, Reformisterna, ett sjupunktsprogram som om det skulle antas skulle föra S långt till vänster. Såvitt jag kan se har alla punkterna gehör hos vänsterpartiet. Det är tydligt att det finns en inte obetydlig grupp inom S som politiskt sett ligger mycket närmare V än det S som har Löfven som partiledare. En retorisk fråga: varför lämnar de inte S och går med i V? DS
Klas Bengtsson
Ulf Bjereld:
"Tji, fick vi. Jan Björklunds motivation att fortsätta var stark. Han utmanades våren 2017 av Birgitta Ohlsson, men Jan Björklund gick segrande ur den kraftmätningen."
SW Jo, det var en del Folkpartister som oroades av det skulle bli för mycket policyprofessionella frågor, tex feminism och EU med Birgitta, men i efterhand
så ville det inte riktigt lyfta för farbror Jan, skolfrågorna till trots. Nu verkar det
som att Fp ska anpassa sin försvarspolitik till sina vapenbröder inom S, Mp och C, och då kanske inte Widman blir kvar i försvarsutskottet.
JB
"En annan tänkbar utmanare - eller möjligen kronprins - var Erik Ullenhag. Han har nu lämnat politiken och är Sveriges ambassadör i Jordanien."
SW Jo, vill Fp vara helt säkra på att slå sista spiken i kistan, Ullenhagslberalerna
fick ju ner Fps valresultat från 24 till 19 i valet 2014. Ingen vet hur Fp tänkte, när
Björklund ersatte Sabuni med Ullenhag. Men Sd ökade från 20 till 49 i det valet.
JB
"I dag är Liberalerna ett öppet splittrat parti. Striden om partiets hållning i regeringsfrågan ägde rum inför öppen ridå."
S.W Jo, kalkylen var just att Jans linje skulle vinna på detta, eftersom det blev enklare att dra Svarte Petter-kortet. Skåne + försvarsvännerna + de ekonomiskt högerorienterade partisterna hade nog vunnit om de kört en mer sluten process.
U.B
Jan Björklund gick segrande även ur den striden, och någon ny utmanare syns inte vid horisonten.
S.W Nä, ingen lämpad vill ta över nu, och det fanns ju en viss rädsla för extra val,
och så hade de just varit en utmaning med Birgitta. Men Fp ökade med blott ett mandat,
och Jans serie som startade med Leijonborgs 48 -> 28, så bytte de till Jan blev det fortsatt kräftgång: 24 -> 19 - > 20 och nu detta sidbyte inför Eu-valet. Visst, bollen är rund, men EU-valet kommer nog att kanske inte heller bli ngn succé. Opinionen talar inte för Jan, som även om han är erfaren numera, trots allt sjunger på sista versen.
Även om Björklund vill fortsätta, så måste partiet fundera på om han är rätt härförare inför 2022. Han går nog inte riktigt hem bland borgerliga högerväljare, om han ska börja väcka liv i alliansen :-) Och inte heller SDs marginalväljare, återstår då S högerkant, nä, inte Folkpartiet. Det finns nog bara Cs och Mps nisch att strida om, och den är konstant, svaret är 67 mandat totalt. S.W
UB
"Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson var den som inför offentligheten mest energiskt argumenterade för att partiet skulle släppa fram en moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister."
SW Det var väl modigt, och all heder åt Fp som för en hyfsat saklig och öppen debatt.
Glöm inte Skåne-folkpartisterna, som ser hur det går i Landskrona, de har att väkja mellan att blida eget, eller att bli högupplösta partiklar.
UB
"Men Mats Persson förlorade och hans bedömningar
av den strategiska situationen imponerade inte."
SW Han har inte direkt DNs ledarsida med sig, nog är det inte svårare än att det finns lärdomar att dra ur historien, tex valet 1982, samt då detta med att Fp inte längre går hem i stugorna, fått konkurrens som svider av C, samt att opinionen för närvarande inte är någon att hurra för. JB klarar sig för att han är rätt-trogen, men detta att försöka bilda eget med fru Lööf, var nog inte världens smartaste idé.
UB
"I kulisserna går det att ana tillbakakommande Johan Pehrson som,
om Mats Persson nu är politiskt förbrukad, säkert inte tvekar att
vid rätt tillfälle ställa sig till förfogande som partiledarkandidat."
UB
"I dag kräver ledningen för Liberalerna i Sigtuna kommun att Jan Björklund avgår.
SW var nog samma upptakt efter valet 2014.Då var det starkare drev mot Jan, i bland annat Expressen.
UB
"Well. Att byta partiledare just när partiet genomgått sin svåraste kris i modern tid är förstås vanskligt. Särskilt om det är svårt att hitta en slagkraftig kandidat som har förutsättningar att uppfylla det som är en partiledares kanske viktigaste funktion, att hålla samman sitt parti."
SW De försökte nog sondera redan före jul, inför Eu-valet, men nu vann Jans linje i regeringsfrågan, och då är nog saken död till efter maj. Misslyckas Fp i EU-valet, så
kastar nog Jan in handduken, annars blir det ett uppror. Men vem ska de utse? Den frågan avgör sas rätt mycket kommande mandatperiod.
UB
"Stefan Löfven-ingar växer inte på träd."
SW Vår statsminister i all ära, men han blev nog inte vald på egna meriter, utan för
att det inte fanns någon annan att enas kring, efter först Sahlin, sedan Juholt.
Och att S vann regeringsmakten 2014, berodde mest på att Reinfelds taktik med all in grönt, inte hade stöd bland väljarna, varpå mattan rullades ut för Sd, och den situation som skapade DÖ och kronprinsessas fall. Men visst, Löfven ska ha högsta betyg för att ha regerat förra perioden, inte minst tack vare DÖ 2.0, dvs den interna borgerliga oenigheten, om hur man kommer åt regeringsmakten, när opinionen sviktar:
Allians: 178 - > 173 -> 141 -> 143 -> Magplask för M
Sd-tåget (0) - > (20) -> (49) -> 62 -> sidbyte
UB
"Många liberaler sneglar nog mot himlen, förlåt - jag menar mot Bryssel - och hoppas att Cecilia Malmström ska nederstiga som en deus ex machina för att ställa allting till rätta. Jag anar att de sneglar förgäves.
SW Nix, hon är helt ointresserad av att ta över efter Jan.
UB
"Men osvuret är bäst. Det ska bli spännande att om fyra år läsa denna bloggtext igen."
SW Vänta till efter EU-valet, det blir skillnad beroende på om de klarar spärren. Just nu driver deras kandidat frågor om att Svenska folket vill ha sommartid hela året om.
Dundersuck.
UB
I väntan på det kan den nyfikne läsa statsvetaren Anders Sundells text som visar att det är en avservärt högre sannolikhet för partiledarbyte under året som följer efter ett val."
SW Dvs om det gått dåligt för partiet. Finns ingen utmanare att enas kring, så blir jan kvar. Men att enas innebär också att vara överens om taktik och strategi inför 2022.
Utgången avgörs i analysen av var Fp ska hitta sina nya väljare?
Skicka en kommentar