I en färsk opinionsmätning från Sifo får nya partiet Demokraterna hela 13.9 procent av väljarstödet inför höstens kommunalval i Göteborg. Demokraterna leds av avhoppade moderaten Martin Wannholt. Bland de mer framträdande profilerna i partiet märks också avhoppade miljöpartisten Henrik Munck och den likaså avhoppade socialdemokraten Jahja Zegirai. Demokraterna, och särskilt dess partiledare Martin Wannholt, har profilerat sig som hängivna motståndare till järnvägsprojektet Västlänken. Partiet syns ha förutsättningar att kunna möblera om ordentligt i det politiska landskapet i Göteborg.
Sifo-undersökningen visar också på ett opinionsras för Socialdemokraterna. Partiet får endast 15.4 procent av väljarstödet, vilket är en historiskt unik låg siffra och kan jämföras med valresultaten på 22.4 procent 2014, 29.4 procent 2010 och 36.0 procent 2006. Moderaterna får 19.7 procent, mot 22.3 procent i valet 2014. Liberalerna får 6.3 procent (8.1 i valet), Miljöpartiet 5.0 procent (10.7 i valet) och Vänsterpartiet 13.2 procent (9.4 i valet).
Enligt Sifo:s opinionschef Toivo Sjörén utgörs Demokraternas väljargrupp främst av personer som i tidigare val röstat på Moderaterna och Liberalerna, och även på Sverigedemokraterna. Men väljarströmmarna är oklara i rapporteringen. Vart har alla socialdemokrater tagit vägen? Alla kan ju inte ha gått till Vänsterpartiet.
En mätning är ingen mätning, lyder en god gammal regel. Demokraterna har heller inte hittills hunnit granskas kritiskt av medier och politiska motståndare. Likväl tillför Sifo-mätningen energi i Demokraterna. Partiet synliggörs ytterligare och frågan om Västlänkens befästs på väljarnas politiska dagordning. Därutöver sprider mätningen oro inom de partier som går tillbaka, inte minst Socialdemokraterna.
Såsom opinionsläget nu ser är det faktiskt inte otänkbart att elva (11) olika partier kommer att finnas representerade i Göteborgs kommunfullmäktige efter valet i höst: Socialdemokraterna, Moderaterna, Demokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vägvalet och Sverigedemokraterna. De rödgröna partierna är i Sifo-mätningen klart större än Alliansen - 37.8 mot 31.1 procent. Men det blir inte lätt att bilda majoriteter. Kanske får vi se ett blocköverskridande samarbete i Göteborg, med till exempel socialdemokrater, miljöpartister, allianspartier och rent av demokrater?
3 kommentarer:
Som Ulf skriver: En mätning är ingen mätning. Och med en femtedel som inte tar ställning är resultatet naturligtvis mycket osäkert.
Personligen hoppas jag att socialdemokraternas hegenomi är över trots att jag röstat på partiet i varje val hittills (i flera decennier). Om det var kommunalval idag skulle jag röstat på demokraterna trots att jag är tveksam till om ett parti med en fd moderat, en fd socialdemokrat och en fd miljöpartist i ledningen kommer att överleva på sikt.
Att S lyckats styra Göteborg så länge beror mer på de borgerligas svaghet än på S styrka (vågar jag påstå efter många års insikt i maktens korridorer).
Redan i slutet av 80-talet varnade tjänstemän för utvecklingen i vad som nu kallas utsatta och särskilt utsatta områden utan att få politiskt gehör. Det är ingen slump att Göteborg bidragit med flest IS-krigare t ex. Om Hermanssons uttalande om Burka 2.0 kan man möjligen säga bättre sent än aldrig.
Hur förklara S sammanbrott enligt SIFO-mätningen? En orsak är folkomröstningen om trängselskatt. 57% röstade emot, 43% för i samband med valet 2014. Detta tillsammans med västlänken som inte heller har folkligt stöd är ju hela orsaken till demokraternas framväxt. Att S drabbats särskilt hårt är att de (läs Nyhus)stått upp för att gå emot folkviljan medan borgerligheten duckat trots att de haft samma uppfattning. Enligt vad Ulf säger i dagens GP är t ex Demokraterna ett populistiskt parti. Om populism är att följa folkviljan är jag gärna populist. Och med den insyn jag haft bakom kulisserna i västlänken med de tveksamheter som många tjänstemän faktiskt har är jag till skillnad från Ulf ingen "varm anhängare" till västlänken.
Hur det än slutar i kommunalvalet skulle jag vara nöjd om SD får sällskap av V och MP på läktaren. Dessa partier har göteborgarna inte råd med.
KlasBengtsson
SIFON uppställd, och alltså jämförd med valresultatet 2014
Nog fasiken visar den på att det kommer att bli nya bullar
och hårda bandage vid förhandlingar efter valet. Förutom att utgången
är oviss och bollen helt rund, kommer detta så klart att påverka
partierna själva, att rannsaka sig, vad f-n var det som hände?
och varför.
M............19,7 (-2,6)
L.............6,3 (-1,8)
C.............3,3 (+0,6)
Kd........... 1,8 (-2,2)
SUM_____________32,1 (-6)
Ett ganska stort underkännande av den samlade borgerligheten, alltså,
de har som opposition inte klarat sitt uppdrag särskilt väl, där
missnöjet med förd politik kanaliseras till nya partiet.
S............15,4 (-7,0)
Vp...........13,2 (+3,8)
Mp............5,0 (-5,7)
Fi............4,2 (+0,2)
SUM___________37,8 (-8,7)
Förenklat verkar det som att Mp tappat till Vp och givetvis har även S tappat till Vp,
men nästa 9 % har försvunnit från blocket, vilket lite visar att nya partier som inte är uppenbart höger, kan locka missnöjesröster.
Ett ännu större underkännande av den samlade vänstern,
om nu Mp räknas dit, i vart fall inget spill till borgerligheten
eller ens centern. Missnöjet med förd politik kanaliseras till nya partier
och inte till den traditionella oppositionen. Vilka slutsatser man ska dra
av av detta är fri tolkning, men det är nog inte bara så enkelt som
infrastrukturprojekt. Ett sätt av signalera att de trad partierna tagit
sig lite vatten över huvudet avseende globalisering och fri rörlighet
kan ju faktiskt vara att skifta lojalitet med etablissemanget per se,
och att hitta andra uttryck för de som inte är bekväma med SD. Alltså
missnöjet kan ha lite samma grundorsaker, men verkan blir lite olika,
man går från något, inte till något. S.W
Etablissemanget:
TOT___________69,1 (-14,7)
SD........... 9,9 (+2,9)
Demokraterna.13,9 (+13,9)
Vägvalet......5,6 (+0,7)
Övriga........1,7 (-3.0)
SUM__________31,1 (+14,5)
SD har visserligen gått framåt sedan valet, men (trots allt)
inte mer än från 7 % till nästan 10 %
Vägvalet ligger konstant och därmed ska det nya partiets framgång
kompenseras av någon annans förlust. Borgarnas tapp på 6 % har nog
inte spillt till vänster, så här kan nog många moderatröster ha gått
till SD. Det är nog inte svårare än så att det är S och lite Mp som
tappat till det nya partiet demokraterna.
Det intressanta är väl mer att det på åtta år är ganska stora förändringar
med sympatier och att detta korrelerar med stora förändringar på alla
möjliga andra områden, där väljarna de facto signalerar att de inte riktigt
känner sig till freds med det gamla etablissemanget. S.W
Skicka en kommentar