2018-04-25
Om SD:s försök att stoppa lagförslaget om de unga ensammkommande
Sverigedemokraterna försöker stoppa det rödgröna lagförslaget om att ge unga ensamkommande en ny chans att få stanna i Sverige, vilket Centerpartiet lovat att stödja, genom att yrka på att förslaget återförvisas till Finansutskottet och att förslagets beredning ska granskas av Konstitutionsutskottet innan beslut tas. Riksdagsordningens 11 kapitel 5 § stadgar att återförvisning ska ske om minst en tredjedel av de röstande ansluter sig till yrkandet. I praktiken innebär det att om Moderaterna, som uttryckt oerhört stark kritik mot lagförslaget, röstar ja till Sverigedemokraternas yrkande så blir det återförvisning.
Sverigedemokraternas agerande är en skicklig politisk manöver. Om Moderaterna inte ger sitt stöd till yrkandet kan Sverigedemokraterna framställa sig själv som det enda partiet i riksdagen som på allvar är kritiska och vill stoppa förslaget.
Jag tror inte att Moderaterna kommer att rösta ja till Sverigedemokraternas yrkande. Två skäl talar emot.
För det första skulle ett sådant stöd till Sverigedemokraterna ytterligare vidga sprickan mellan Centerpartiet och Moderaterna. Allianspartierna har i stället ett gemensamt intresse att snabbt kunna lägga åsiktsskillnaderna i frågan om de ensamkommande unga åt sidan, för att inte inför valrörelsen befästa bilden av en splittrad allians.
För det andra skulle ett sådant agerande kunna utgöra grund för en ny parlamentarisk praxis. Om vi efter valet i höst får en alliansregering skulle de rödgröna partierna i flera viktiga frågor plötsligt ha legitimitet att rösta igenom yrkanden om återförvisning av regeringens förslag och på så sätt skapa oreda i den politiska beslutsprocessen.
Så stalltipset är att Moderaterna inte ger sitt stöd åt Sverigedemokraternas förslag. Men helt säker kan man inte vara. En återförvisning skulle sannolikt bara försena ärendet några dagar, och Moderaterna är i starkt behov av att visa handlingskraft och trovärdighet i migrationspolitiken.
Noterar för övrigt det enorma hatet mot Centerpartiet i kommentarsflöden på nätet just nu. Vidrigt. Att medmänsklighet kan provocera så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Tack för ditt inlägg och för det klargörande resonemanget. Jag blir lite klokare av det.
Samtidigt spekulerade Mats Knutson i rapport om att centerns agerande kommer att användas mot alliansen ( och därmed centern) i valrörelsen, och det verkar ju rimligt. Dvs alliansen kan inte hålla ihop. Det kan alltså bli sossarnas tack. Och gynnas gör nog åter bara SD
Kjell Eriksson
Fast om moderaterna är konsekventa och vill stå för vad de sagt tidigare ( de är ju motståndare till att centern städer lagförslaget) så måste de väl ge sitt stöd till yttrandet. Annars kan man väk inte lita på dem? ( Detta säger inget om vad jag själv ev tycker, men inkonsekvensen inom politiken är mer utmärkande nu än någonsin tidigare. Vem kan jag lita på, och hur skall jag rösta i valet?)
Kjell Eriksson
Tycker det är ett bra utspel av SD, för att få M att bekänna färg.
Aldrig fel att avslöja om politikers uttalanden är ett spel för galleriet eller inte.
Dessutom om nu lagförslaget är så dåligt och rent av uselt, som de flesta partierna inkl C tycks vara överens om, så skadar det väl inte att KU tar en titt på eländet.
Moderaterna lär inte stödja SDs förslag eftersom det som Ulf påpekar är en meningslös demonstrationspolitik som inte påverkar resultatet.
Det finns säkert "vidriga" kommentarer om centerpartiet på nätet även om jag inte sett några själv. Jag är själv mycket negativ att ge uppehållstillstånd till personer som enligt gällande lag saknar skyddsskäl. Men inte för att jag saknar medmänsklighet. Snarare därför att jag instämmer med Widar Andersson, Folkbladet (S), som skriver :"De flesta av rörelserna i migrationspolitiken har framkallats av övriga partiers drift att kasta sig långt bort från sverigedemokratiska synpunkter i ämnet. Och nu på senare tid har S och M återigen kastat sig betydligt närmare vissa sverigedemokratiska synpunkter; synpunkter som tidigare, då seklet var ungt och SD svagt, var självklara inom S och M.
För en generös och liberal välfärdsstat som finansieras av beskattat arbete är det helt grundläggande att ha ordning på migrationens omfattning och regelverk. Det har vi inte idag. Det behövs ett rejält omtag där socialdemokrater och moderater inte nödvändigtvis kastar sig i armarna på varandra men i vart fall ser varandra i ögonen och skapar ordning och stabilitet." Med fler Widar och färre Ulf i socialdemokratin skulle jag inte lämnat partiet efter nästan 50 år. Men nu har bägaren runnit över. Jag tycker t ex att det är en skam att Sverige har nästan den högsta andelen fattigpensionärer inom EU. Men så blir det med nuvarande politiska prioriteringar. Och de är inte mina.
Klas Bengtsson
I motsats till hatinlägg mot Annie Lööf, ett sakligt inlägg hämtat från Smålandsposten: "När Sverige fick migrationsdomstolar var motivet att stärka rättssäkerheten i bedömningarna. Bedömningar utifrån godtycke skulle ersättas med juridiska beslut. Den reglerade invandringens hårda baksida - avvisningarna - skulle därmed också få en starkare legitimitet. Den som sökt asyl i Sverige får hjälp av juridiskt biträde och möjlighet att överklaga Migrationsverkets beslut till domstol.
Denna ordning rivs nu till stor del upp. I går meddelade Centern att partiet ställer sig bakom regeringens faktiska amnesti för gruppen ensamkommande. De humanitära skälen vägde tyngst, motiverade partiledaren Annie Lööf som tidigare alltid understrukit just betydelsen av rättssäkerhet i asylprocessen."
Vad är omänskligt i detta inlägg, Ulf?
undrar
Klas Bengtsson
Hur det blir vet man ju sällan i förväg. Även om jag i grunden är motståndare till symbolpolitik, så kan jag ändå tycka att sådan politik kan ha sitt värde i viktiga principiella frågor..., tex i lagfrågor där lagrådet är starkt kritiskt.
Kjell Eriksson
Det går inte att sticka under stol med att detta innehåller en rejäl dos valtaktik.
Om argumentet att låta Afghanerna stanna är medmänsklighet, så borde denna medmänsklighet omfatta fler människor på flykt i Sverige, inom EU och utanför, än just en specifik nationalitet och specifikt kön (och ålder runt 16 - 26 år).
Man får acceptera att vissa människor ser förbi principer som måste vara allmängiltiga, och att man särbehandlar vissa grupper, vilket defacto är fallet i detta fall. Sedan ka skäelen vara olika, vissa kanske inte vill se en större helhet, utan ömmar specifikt för vissa utvalda grupper, medan andra kanske visst ser det uppenbara, att våra politiker rundar lagen och dess tillämpning av oberoende domstolar, med en ny tillfällig lag, trots att det är fel, eftersom man kanske anser att det är fel på lagen, men här skaver det lite, att den nya lagen är tillfällig och inte generell. Varför omfattas inte fler nationaliteter som fått avslag? S.W
I vart fall har vi redan fått ett samhälle som består av människor som är trasproletariat, helt utan rättigheter, och denna trend kommer att förstärkas.
Utanförskap var den gamla termen på människor som tillhörde samhället med bodde i utanförskapsområden, till detta gamla utanförskap, som alltså borgarna inte var i närheten av att lösa, antalet utanförskapsområden växte, så tillkommer det nya utanförskapet, dvs människor som finns, men inte finns upptagna i gemenskapen.
Hur vi ska hantera alla som är här, men lever vid sidan av samhället, är nästa fråga, de kommer inte att minska. Ju fler rättigheter vi ger dem, desto fler kommer att söka sig hit, givet att andra EU-länder agerar som Visegrad. I Grekland och andra sydeuropeiska länder finns det dessutom inga pengar och inga transfereringssystem att räkna med.
Nä, resultatet av denna "framgång" även om lagen inte är i hamn, innebär bara att SD gynnas, att moderaterna så klart får det knepigt med sina två fronter Ö(SD och C) på samma vis som S har sina fronter (SD och Mp och Vp). Man ska väl förutsätta, om nu Mp klarar sig, att Mp inte kommer att vilja regera mer, och då kommer Mp att stöjda den budget som är mest flyktingliberal, dvs en alliansbudget, om C ingår i denna?
Alltså, vad som än händer, har våra politiker kvar problemet med att få ihop en budget.
175 mandat, och S har inget enkelt match med mp som partner inför valet. Vp går rätt bra, eller snarare har gått bra i över två år, stadigt stigande. S.W
Det borgerliga blocket, den så kallade alliansen;
- (en allierad är normalt bunden vid masten med ett fördrag
före och inte efter det hettar till i valet)
- är alltså ingen allians om de går till val på olika budgetar, eftersom förhandlingar om utfall sker efter man vet sin styrkeposition. Alliansen innebar att de band sig samman före valet, innan de visste utfallet, med en gemensam budget.
Det är nu fyra enskilda borgerliga partier som går till val på olika profilfrågor.
Detta missgynnar sannolikt inte Kd och L, som får uppmärksamhet för sina egna hjärtefrågor genom budgetförslagen, moderaternas budget kommer att jämföras mot i första hand S, och SDs budget kommer att skärskådas mest och ställas mot S eller M Ö(eftersom det inte går att blunda för Riksdagens 3e största parti. Den budget som blir mest intressant är Cs, dvs hur mycket de på allvar är beredda på att dra ner på statens utgifter, om nu skatten ska ner så att alla som vill, blir anställbara genom låga löner inom enkla arbeten.
Jävlar vad det ska bli intressant med budgeten, vilka delar som är lika inom borgerliga blocket och vad som skiljer. Intäktssidan blir om möjligt ännu mer intressant, dvs skatterna.
Frågan om att passera lagförslaget till KU är så klart knepig eftersom det är ett förslag från SD, men ärligt talat, efter lagrådets kritik, och eftersom RF och RO är väljarnas enda hållhake på våra partier, så är det i grunden principiellt, rätt att återremittera, så att det blir fullständigt klart med ansvaret, eftersom det i grunden gynnar våra etablerade partier att följa regelboken. Gör man inte detta, så kommer ändå SD att gynnas, och då är priset kanske ännu högre för denna lilla undantagslag, som sas bekräftar huvudregeln, att lag och lagakraftvunnen dom gäller. För hur ska det annars gå med viljan att följa regler för alla oss gemener? Det är alltså inte Afghanerna det handlar om, utan principen.
Att våra politiker skulle kunna antas att inte följa lagen, om de inte gillar den. Den frågan skaver, och riskerar att ge upphov till missnöjesröster, hur behjärtansvärda skälen än är, är detta med att ändamålen helgar medlen, en lite farlig väg att vandra på. Vi får väl se vad som händer, detta med Schengen, fri rörlighet, människor som är papperslösa, EU-migranter och vilka rättigheter som gäller, välfärdens grund eller lägsta nivå, kommer att komma i fokus, liksom kommunernas ekonomi. S vill sannolikt lägga ner eller slå samman kommunerna, medan det skulle kunna antas att borgerliga väljare och opinionsbildare vill lägga ner landstingen. I vart fall är det kommunala självstyret reglerat i grundlag, så nog har våra politiker lite att arbeta med och kanske tom komma ikapp med. Perioden 2018 - 2022 kommer inte att vara en lika enkel match ekonomiskt, jisses, Brexit, EUs ekonomi, Piigs-eländet. Frihandel i stöpsleven.
Vad Kineserna ska göra med sin handelsöverskott. USAs jämmerdal, Rysslands svåra läge som råvaruhandlare samt då alla jävla krig och flyktingtryck på Europa, som göder missnöjesröstande. Den som ska regera Sverige nästa period måste sitta säker i sadeln, och ännu så länge är det svårt att se hur alliansen ska kunna finna en högre häst än S, utan stöd av SD. S.W
Till min förvåning tycks M, L och KD ha kommit över beröringsskräcken med SD och "begär att konstitutionsutskottet bereds tillfälle att yttra sig om förslaget om ensamkommande". Även om det i sak naturligtvis är motiverat (lagrådet:"gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”), lär det inte hindra att lagen genomförs till slut. Men politiskt sett finns poänger att hämta för de protesterande partierna. Opinionsmässigt är lagen ingen socialdemokratisk valvinnare lika lite som att sparka Begler för att hon genomförde Strandhälls politik.
Klas Bengtsson
Det går alltså bra för SD, det är bara det som borde vara problemet, för alla som inte gillar SD. För egen del har jag slutat att bli upprörd. Det förefaller vara en teleloogisk eller ändamålsstyrd debatt och ideologistyrd process som ger valets utgång. men i själva verket är det underliggande strömmar. Funktionalistiska förklaringsmodeller, av typen endera så har regeringen stöd eller inte av 175 mandat och kan regera riket, eller att endera så fungerar arbetsmarknad, skola, sjukvård lag och ordning, eller inte.
Så länge inte de etablerade partierna kommer med lösningar i den grå vardagen, så kommer SD att fortsätta att gå framåt. Just nu förefaller det som att Alliansen kommer att tappa lite på Centerns position, så det ska bli mycket intressant med SCBs majmätning.
För egen del ser det ut som att samtliga partier gräver sin egen grav, samhällets funktioner klarar inte av att hänga med den önskvärda riktning som synes leda till framgång i ryckig opinion, dvs motpolerna vinner. I vart fall går det som tåget för SD.
Om Cs taktik vinner terräng är oklart, de fick mersmak när m dalade, och Moderaterna vet sin plats, att de tappar mark fort till Cs idealistiska hållning, om de inte passar sig.
Så de borgerliga kommer att fortsätta framåt, som om ingenting har hänt, men C har helt klart gjort resan besvärligare för de övriga, att hålla rent mot SD, och därmed är det inte omöjligt att S kan återvinna lite terräng.
Fru Lööfs uttalande om att alliansen mår bra, är dumheter, inte för att de har olika uppfattning i en fråga, tex denna, utan för att faktiskt inte har någon idé om hur de ska kunna regera, mer då än hoppet att SD ska göra gemensam sak att rösta bort Löfven, och samtidigt bli pissade på som paria. Dvs hoppet står till att SD aktivt stöder alliansen, som inte finns och inte går till val på gemensam budget. Det är rena rama mörkret, hur de sedan ska förmå SD att inte rösta emot en alliansbudget. Alliansen finns för det första inte längre, alliansen är magiskt tänkande, och såtillvida kan man alltid säga att den mår bra. Sannolikt mår däremot fru Lööf nu bättre, eftersom hon faktiskt tagit ställning i en svår målkonflikt, och sagt ja till ett formmässigt uselt lagförslag, och sannolikt kommer C nu propagera för ytterligare undantag för alla andra, i konsekvensens namn, som också borde få stanna, om vi nu ska vara konsekventa och inte särbehandla vissa grupper. Så från C kommer vi få se mer generösa utspel, och det ska också bli intressant. Det finns inget som helst skäl att kräva att C ska vara lojala med övriga borgerliga partier. Att det sedan leder till olarisering och utoordentligt svårt för en kommande regering att regera, är alltså inte Centerns problem, de förefaller, som Hakelius antyder idag, inte fokusera på att regera 2018, utan på att inta en hållning liknande vänsterpartiets, inför valet 2022. De mutar in en egen borgerlig inmutning, gör livet surt för Major Björklund, men även EBT, och självfallet för M, och kanske kanske blir det kamp om MP röster.
Dock kommer SD fortsätta att växa, eller i vart fall inte minska, varvid vi har att se fram mot en fortsatt polarisering av Svensk politik. Centerpartiet har valt väg, det syns inte än, men så är det. Vi har nu fyra block i Svensk politik:
S+Vp vs M+Kd
C+Mp vs SD
sedan ligger Folkpartiklarna kvar och snurrar någonstans i origo.
Det är också en position.
S.W
Tolkar jag dig rätt i ditt sista stycke att den som är emot förslaget brister i medmänsklighet? Det är i så fall ett väldigt hårt omdöme. Om vi nu ska sansa debatten för att undvika hat, menar jag.
De som antar att Sverigedemokraterna kommer att vinna på uppgörelsen mellan regeringspartierna och Centern tar nog ut segern (eller nederlaget) i förskott. Faktum är ju att sjuklöverns blockering av Sverigedemokraterna har varit mycket effektiv.
I våra grannländer har främlingsfientliga partier bjudits in i det parlamentariska arbetet och resultatet har blivit att de växt. Både
Danskt Folkeparti och Fremskrittspartiet har inkasserat betydligt bättre valresultat än de i parlamentarisk karantän placerade Sverigedemokraterna.
Centerpartiets val att att stödja regeringens förslag om de ensamkommande är för övrigt ur en nationalekonomisk synpunkt helt logisk. Sverige behöver invandrare och det vore ju ekonomisk idioti att utvisa dessa ungdomar som redan lärt sig en del svenska och börjat rota sig i det svenska samhället för att sedan ersätta dem med nya invandrare som skall börja från början med svenskstudier och integration.
Svaret på framgångsriket beror på vad man mäter mot:
I valet 2010 gick M och SD framåt med 30 mandat, mp gick fram med 6 mandat.
Vänster toktorskade det valet.
I valet 2014 gick visserligen S+Vp+mp fram
sammanlagt 1 mandat, och SD gick från 20 till 49 mandat.
Framgångsrikt? Det är så klart en relativ fråga, kanske kunde det ha gått värre, men ett alternativ, likt erfarenheterna efter valet 1991, visar på andra utfall. Visserligen tappade Persson regeringsmakten 2006, med fyra mandat från 175, men 171 mandat för rödgröna är ändå inte åt skogen. I årets val landar väl bägge blocken på runt 140 vardera. Om detta är framgångsrikt är också relativt, ett ärligt objektivt svar, utifrån, är att det är åt skogen. Framgången, vad den nu har varit, är att Sverige blir utomordentligt svårt att regera 2018, och därmed blir det svårt att få ordning på saker och ting till 2022. Nä, att mp ligger nära att åka ur Riksdagen samt att S ligger på en historisk bottennivå, är inte odelat effektiv, samtliga partier har förlorat, utom SD. Möjligen har C fått lite luft under vingarna under 2017, men ingen vet det skarpa resultatet 2018 i valet. S.W
Skicka en kommentar