Göteborgspolitiken har fått ett nytillskott i partiet Demokraterna i Göteborg. Partiledaren Martin Wannholt uteslöts i november 2014 ur Moderaterna då han med hjälp av ett annat lokalt parti, Vägvalet, lät sig väljas till kommunalråd trots att hans eget parti inte nominerat honom. Martin Wannholt är en uttalad motståndare till trafikprojektet Västlänken. I valet 2014 var han den mest personkryssade moderaten i Göteborg.
Bland de mer framträdande profilerna i partiet märks också den avhoppade miljöpartisten Henrik Munck (1:e vice ordförande i Trafiknämnden och ordförande för SDN Västra Göteborg) samt avhoppade socialdemokraten Jahja Zegiraj (ordförande i Fastighetsnämnden och SDN Västra Hisingen).
Kommer det nya partiet att lyckas hålla ihop? De tre nämnda herrarna (partiet har en jämn könsfördelning i sin ledning och på sina listor) kommer från tre olika politiska håll och ska nu samsas i ett parti som gör anspråk på att inte sitta fast "i en traditionell höger- eller vänsterskala". I stället vill Demokraterna profilera sig som ett icke-ideologiskt parti, där "alla beslut ska grundas på fakta, kunskap och vad som är bäst för staden och dess medborgare".
Men en sådan utgångspunkt är inte opolitisk. I stället är den ett uttryck för en ideologisk övertygelse om att samhället präglas av intresseharmoni och inte intressekonflikter. Kunskap och sunt förnuft ersätter värderingar och ideologiska skiljelinjer. Klasskillnader döljs bakom inkluderande formuleringar om "alla göteborgare". Partiet vill även stärka göteborgarnas inflytande över hur politikerna sköter sina uppdrag. För mig blir detta en tydlig liberal politisk och ideologisk plattform, med vissa direktdemokratiska inslag.
Erfarenheten säger att nya partier som gör anspråk på att stå ovanför vänster-högerdimensionen för eller senare tvingas positionera sig (Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna). Så snart Demokraternas politiska program ska genomföras och finansieras kommer fördelningsfrågorna på bordet. Då kan det bli åka av inom partiet.
Men åtminstone ur ett kortsiktigt perspektiv har Demokraterna förutsättningar att skaka om Göteborgspolitiken. Partiet kan ta en hel del väljare från Moderaterna och från Vägvalet, men också en del från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, och Liberalerna. Västlänken är ett impopulärt projekt i breda kretsar i Göteborg, och bilden av problem med korruption inom Göteborgspolitiken har knappast klingat av.
Om partiet lyckas hålla ihop fram till valet i höst kan det bära en bra bit fram. Stockholmspartiet lyckades under 1980- och 1990-talen etablera sig i Stockholmspolitiken. Å andra sidan minns vi lanseringen av partiet "Öppna Göteborg" som bildades på initiativ av professor Dennis Töllborg inför valet 2014. Partiet fick stor medial uppmärksamhet, men lyckades inte ta sig in i kommunfullmäktige. I stället föll det snart samman av interna gräl och stridigheter. Det finns säkert en och annan som hoppas att Demokraterna ska gå samma öde till mötes. Men Wannholt, Munck och Zegiraj är alla erfarna politiker, och tänker nog inte trilla i några enkla diken fram till valet.
Läs gärna statsvetaren Gissur Erlingsson om du vill veta mer om lokala partier och deras förutsättningar i Sverige. Du kan börja här.
2 kommentarer:
Göteborg går som tåget, tycker många. Och ser vi till näringslivet, som domineras av verkstadsindustrin är det sant. Volvos nya ledning har verkligen lyckats utnyttja högkonjunkturen liksom kinesägda Volvo Cars. För kommunen som helhet är situationen som bekant inte lika ljus. Ökande segregation och en alltmer bekymmersam demografisk och socioekonomisk situation. Antalet äldre ökar, "skattesvaga" flyttar in och "skattestarka" flyttar ut, bl a för att det byggs för lite småhus. (En situation som påminner om 80-talet där jag i ett samtal med ett S-kommunalråd pläderade för ökat småhusbyggande, men fick svaret att de som flyttar ut "är inte vårt folk".)
Om jag skulle rösta idag skulle jag rösta blankt i riksdagsvalet och på demokraterna i kommunalvalet. Efter 24 års oavbrutet rödgrönt styre är det hög tid för att maktskifte. Jag har kunnat följa kommunalpolitiken på nära håll i många decennier. Aldrig tidigare har S haft så svaga företrädare som idag. Hittills har de räddats av en svag allians, men nu tror jag inte att det håller längre trots t ex en tydlig maktkamp inom moderaterna mellan mer "moderata" och en grupp som inte tycks ha lämnat MUF-stadiet. Framför allt hoppas jag på ett styre där framför allt vänsterpartiet men också miljöpartiet lämnas utan inflytande. Nu är det ju iofs så att samarbetet inom de rödgröna knakar allt mer, senast manifesterat av Soffan Hermanssons agerande mot islamister. Ett av många tecken på att socialdemokraternas politik både på lokal och nationell nivå blir alltmer verklighetsanpassad.(Visserligen finns det socialdemokrater som Aftonbladets chef för ledarredaktionen, Anders Lindberg, menade i Studio Ett häromdagen att socialdemokraternas enligt min mening ökande verklighetsanpassning (t ex blev Björklunds kritiserade mobilförbud i skolor plötsligt S-politik, plötsligt finns svenska värderingar osv) bara är taktik inför valet för att ta röster från sverigedemokraterna för att efter valet återgå till den tidigare socialdemokratiska politiken. Så cyniska tror jag inte ledande socialdemokrater är utan ser Lindbergs uttalande som önsketänkande från en alltmer trängd (postmodern) vänster.)
Nya partier som demokraterna brukar ju inte överleva på längre sikt. Men den traditionella partistrukturen, baserad på ett Sverige som inte funnits på decennier, blir alltmer obsolet. Därför tror jag att demokraterna vinner betydande framgångar i valet, vilket leder till ett styre där V och MP och förhoppningsvis SD placeras på läktaren. Att Hermansson i så fall skulle bli KS-ordförande är inte troligt. Men med tanke på den ledande trion bakgrund får de väl välja mellan pest och kolera, S eller M så osvuret är bäst.
Klas Bengtsson
Partier består av människor, inte värderingar. Människor kan ha mer eller mindre i kålan, och är det mindre, hjälper inga värderingar eller ideologier i världen.
Är det fel folk i ledning på ett klassiskt tradparti, så hjälper inte de gamla lagrarna.
Har de nya partierna rätt folk, och ligger rätt med synpunkter och åsikter i opinionen, så kommer det att få röster, och då får de andra mindre röster, och mindre röster = mindre makt. Att ett parti som S, som suttit på stolen sedan urminnes tid, kanske får lämna från sig makten ett val, är egentligen inte fel demokratiskt, det ger chans till nystart med företrädare av det rätta virket. All makt korrumperar, och motgiftet är maktdelning och att makten skiftas. Grundproblemet, som det verkar, verkar vara att politiken i Göteborg, av rutiga skäl och randiga orsaker inte har haft örat mot marken, och lyssnat på vad uppdragsgivaren, valmanskåren, har att säga. Den där länken, som Göteborgarna inte vill ha, men kanske näringslivet, kostar på demokratiskt, och så ska det vara i en demokrati. Opolitisk, bha, klart det nya partiet partiet är politiskt, men alltså inte traditionellt partipolitiskt. Även människor som inte tillhör rörelsen eller ungmoderaterna, har ju värderingar. Och så finns det många männsiskor som får hudutslag oh allergi av tanken att tillhöra ett ideologiskt parti. Att som partilös marginalväljare slippa ideologiska begränsningar eller vakthundar är en fördel, en annan är att man kan föra debatt till höger och vänster, utan att bli inmallad som en motpartsintressent. Det nya partiet är så klart politiskt, vad det är för ideologi, vad nu det är? Inom tex M, S, Folkpartiklarna, Nycentern och även inom Vp, rymms som bekant väldigt många ideologier, och när man gifter in Kristendo och/eller Islam i ett och samma parti, får i vart fall inte jag ihop det, hur det går ihop ideologiskt. men det är ingen elak passning, det är äkta, jag begriper det faktiskt inte. Ideologier är nog mer som att vara fotbollssupporter, i laget rymms människor med de mest skilda uppfattningar, men alla bär av oklar anledning runt på samma halsduk, sannolikt eftersom vi är sociala djur och känner oss lite mindre vilsna om vi tillhör en grupp.
Hade jag varit Göteborgare till vänster eller höger hade jag givet röstat på det nya partiet, inte av ideologiska skäl, utan av den enkla anledningen att ställa till besvär och ruska om, i ledningen hos det stadsbärande partiet. Inte för att vara elak, utan för att det krävs emellanåt, att påminna om vem/vilka det ytterst är som betalar priset av notan och får sina liv tillrättalagda. Ser man inte valmanskåren som sin uppdragsgivare, utan något givet, så kommer en utmaning, precis som en demokrati ska fungera, makten är inte given, dvs om den är tagen, men givetvis given, om den som förlänas makten inser vem som är uppdragsgivare.
I Stockholm avslutades just en rättegång om ett tunnelvägprojekt, där det var rätt svår korruption, mer än 20 och mindre än 30 miljoner i luftfakturor. Med bus inne på tjänstemannasidan. Det gick tydligen inte att döma de skyldiga, eftersom det var en UE som luftfakturerat huvudentreprenören, som sedan överdebiterat Staden, och eftersom parterna tvistade mot varandra, men buset fanns på alla tre nivåer, så gick det inte att fälla något part, eftersom det var tvistemål, trots allt det egentligen var brottsligt.
När städer håller på med mycket pengar, lever skattebetalarnas pengar farligt. Detta var inte den politiska nivån, men visar vilket svårt arbete politiken har, när det är svåra beslut, mycket pengar och svårt att utkräva ansvar. Systemet bygger liksom på att människor är hederliga, och är de inte det, så kan man inte göra något. Det är ett litet problem. S.W
Skicka en kommentar