Frågorna ingår i en kampanj från Kriminalvården som öppnat monter i Östra Nordstan för att informera om sin verksamhet. Eller som en av medarbetarna i montern uttrycker det: "Jag vill informera om den vårdande uppgiften vi har, inte minst för att bemöta den sortens retorik som ställer svaga grupper mot varandra, till exempel att inga pengar läggs på äldreomsorgen, men att kriminella får ha det bra."
I en tid där brott och straff-debattens repressiva retorik tillåts skymma sikten blir Kriminalvårdens synliggörande av fängelselivets vardagligheter ett litet ljus i mörkret, en påminnelse om att fången faktiskt också är en människa med mänskliga behov. Göran Greider påminner oss om Aftonbladets Vi 5-spalt från 1970-talet, där fyra vanliga medborgare och en kändis fick svara på frågan Är det rätt att låta interner åka och vila på semesterfängelser? "Ja", svarade en tjänsteman i hatt, "det är ett riktigt förslag". "Absolut", menade en ung student som ansåg att kriminella måste muntras upp, Sportjournalisten Bengt Bedrup avslutade med ett lika självklart ja. Bedrups svar byggde på erfarenhet - han hade hållit föredrag på fängelser.
I dag är det kanske inte direkt frågan om semesterfängelser som präglar debatten. Vi går mot en valrörelse där frågan om brott och straff tycks få en mer framträdande plats än någon gång tidigare, och debatten har i huvudsak varit fixerad vid straff och andra repressiva åtgärder. Det är djupt olyckligt, inte minst eftersom straff-fixeringen ställer sig i vägen för en relevant debatt om kriminalpolitikens mål och medel.
Läs gärna Henrik Thams bok. Den innehåller många tidsserier om brottslighetens utveckling i Sverige och ger en solid grund för en kriminalpolitisk debatt. Visst finns det många orostecken, men också många glädjeämnen. Själv kände jag till exempel inte till att vi ser en tydlig nedgång av återfall i brott och en stadig nedgång av andelen unga som
lagförs för brott. Dessutom ställer Henrik Tham flera analytiskt intressanta frågor kring brottsoffrets stärkta ställning i rättsprocessen och varför vi fått en allt mer straffinriktad kriminalpolitik.
Kanske är Kriminalvårdens kampanj ett tidens tecken och kanske har straff-fixeringen i den kriminalpolitiska debatten till sist nått vägs ände. Framtiden får utvisa. Jag avslutar med att relatera till Karin Petterssons sista ledartext, i Aftonbladet i dag. I artikeln citerar Karin Pettersson Stig Dagerman: "I tider som saknar hopp finns inte något värre fängelse än framtiden", och hon tillägger:
"Vi ska inte bygga oss ett sådant fängelse."
Och ja - självklart kan man träna yoga i fängelset. Vi lever trots allt i ett civiliserat land.
Och ja - självklart kan man träna yoga i fängelset. Vi lever trots allt i ett civiliserat land.
4 kommentarer:
Ett bra inlägg av Ulf. Och en bra kampanj i Nordstan.
Absolut. Klokt, bra och i tiden. Ulf har koll på dåtid, nutid och framtid. Ett måste i så här viktiga och komplexa frågor.
"...en stadig nedgång av andelen unga som lagförs för brott."
Tre möjliga förklaringar:
-Polisen har inte resurser för att utreda de relativt ringa brott som unga begår, tex inbrott, bilstölder, snatterier, personrån, småskalig narkotikahandel och skolvåldtäkter. Resurserna har i stället omdirigerats till grövre brott, såsom mord, mordförsök och preventiva skyddsåtgärder mot terrorism.
-Polisen och åklagarmyndigheterna tycker inte det är lönt att lagföra unga, eftersom straffen som utdöms ändå inte är känbara.
-ANTALET unga som lagförs minskar inte, utan ANTALET äldre ökar och därmed minskar ANDELEN unga. Tex äldre yrkeskriminella har vinden i ryggen och känner att de kan härja ganska ostört i Sverige, och därför ökar antalet äldre som lagförs.
Nä, inte vi har råd att hålla standard i flerstjärneklassen på fängelser. Bara ana vad som skulle hända om polisen i en plötslig uppryckning hittade rätt på hälften av alla mördare som går lösa. Då blir det våningssängar i cellerna.
Skicka en kommentar