I Italien har den 28-årige högerextremisten Luca Traini erkänt att han i lördags i staden Macerata försökte begå en massaker på svarta människor. Efter att på radion hört att en nigeriansk man åtalats för ett brutalt mord i staden tog Luca Traini sitt skjutvapen och öppnade eld mot helt oskyldiga svarta människor från Nigeria, Ghana, Gambia och Mali. Innan Luca Traini greps höjde han armen till en fascisthälsning. Luca Train har en nazistsymbol tatuerad i ansiktet och är medlem i det högerextrema partiet Lega Nord.
Det ohyggliga dådet fick förstås snabb spridning i europeiska medier. I Sverige twittrade journalisten Alexandra Pascalidou: Rasistiskt dåd i Italien där kandidat för Lega Nord skjutit sex svarta
migranter. Gärningsmannen, inlindad i italienska flaggan, gjorde
fascisthälsning när han greps. En till synes neutral kommentar, givet att sakbeskrivningen är korrekt.
Till allmän förvåning valde Kristdemokraternas valledare i Danderyd Joachim Gahm att gå i offentlig polemik med Alexandra Pascalidou. På twitter skrev han: Glöm inte att det var en hämnd för ett mord som en svart man utförde
tidigare i veckan. Nämndes inte av rapport, hämnddåd är rätt betäckning
inte rasistdåd.
I en senare tweet utvecklade Joachim Gahm sina tankegångar: Hudfärgen spelar väl absolut ingen roll, motivet var hämnd. Naturligtvis
är ingen form av dödande försvarligt. Men att försöka piska upp en
stämning av att det skulle vara rasistdåd är inte ok.
Jag begriper sannerligen inte hur Joachim Gahm resonerar. De människor som Luca Traini försökte döda har såvitt är känt inga kopplingar alls till den man som är åtalad för mordet. Hämnd är ju en slags straff eller reaktiv handling riktad mot en aktör som har ansvar för någon begådd missgärning. Det enda de personer som Luca Traini försökte döda hade gemensamt med den misstänkte mördaren är den svarta hudfärgen. Samtidigt påstår Joachim Gahm att "hudfärgen spelar väl absolut ingen roll". Om hudfärgen inte spelade någon roll - varför riktade då inte Luca Traini sina skott mot vita människor?
Man ska välja sina strider, brukar jag säga. Varför Joachim Gahm av alla tänkbara strider väljer att argumentera för att dådet i Macerata inte var rasistiskt är för mig en gåta. Har diskursen förskjutits så långt att ingenting längre räknas som rasism - i stället förminskas rasistiska handlingar till "hämnd".
Jag tar gärna emot läsarnas idéer om förklaringar till varför Joachim Gahm tar strid för varför dådet i Italien inte var ett uttryck för rasism. Vad säger det om tidsandan och om vår tid? Jag undrar också om Kristdemokraterna verkligen tycker det är förenligt med partiets grundläggande värderingar att formulera sig på detta sätt.
Jag noterar att Mohammed Ryback och Politism är inne på samma spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar