Vänder det nu? Jag har sett den förhoppningsfulla frågan på flera ställen i sociala medier under dagen. Den utlösande faktorn till frågan är en huvudledare i Dagens Nyheter, där tidningen under rubriken Naiv höger lockas av av SD kritiserar Moderaterna och Kristdemokraterna för att önsketänka om Sverigedemokraterna som en del av ett borgerligt regeringsunderlag.
"Vissa borgerliga debattörer och partier försonas steg
för steg med tanken på att göra Jimmie Åkesson till partner. Den
antirasistiska övertygelsen tycks tyvärr inte sitta djupare", skriver Dagens Nyheter. Tidningen lyfter fram all den rasism som finns inom SD, och konstaterar besviket att Moderaterna och Kristdemokraterna inte tar konsekvensen av SD:s rasism: "Men det verkar inte räcka för Ebba Busch Thor, och kanske inte heller
för Anna Kinberg Batra. Den närliggande vinsten, att för lång tid kunna
fälla de rödgröna, lockar för mycket."
Dagens Nyheters huvudpoäng är att det vore naivt att tro att SD skulle låta sig domesticeras: "För den som gör sig beroende av Sverigedemokraterna är frågan när – inte
om – partiet kommer att ställa ultimatum och hota att fälla regeringen.
Det är som i den berömda fabeln om grodan och skorpionen. Den senare
ska rida på grodans rygg över floden och lovar att inte sticka grodan.
Han gör det ändå, så att båda drunknar. Varför? Det är ju skorpionens
natur."
Dagens Nyheter är en av de liberala tidningar som under de senaste årens polariserade debattklimat konsekvent stått upp för asylrätten och för att Sverigedemokraterna ska hållas kvar ute i den politiska kylan. Dagens huvudledare innebär kanske inte så mycket nytt i tidningens linje, men genom dess polemiska ton sänder den signalen att enough nu är enough när det gäller delar av borgerlighetens gullande med Sverigedemokraterna. De som ställer frågan "Vänder det nu?" gör det i den fromma förhoppningen att DN:s ledare är ett tidens tecken, en signal om att tillräckligt starka liberala krafter gör Moderaternas och Kristdemokraternas position grumliga position i synen på Sverigedemokraterna allt mer politiskt orimlig.
Saken blir inte sämre av att DN:s ledarskribent Erik Helmerson i en artikel intill huvudledaren gör självkritik för att han tenderat att reagera hårdare på olika antirasistiska aktioner än på själva rasismen. "Det finns inga proportioner i hur vi har retat upp oss på separatistiska
kaffeaktiviteter men förringat, till exempel, diskriminering på
arbetsmarknaden", skriver Helmerson. Självkritiken inger respekt. Jag hakar gärna på och tillstår att jag alltför länge underskattade kraften i den strukturella diskrimineringen i Sverige, där namn och hudfärg alltför ofta tillåts avgöra hur jobb och boenden fördelas.
Vänder det nu? Jag vet inte. Men artiklarna på Dagens Nyheters ledarsida idag ger mig hopp om att någonting är i rörelse bland svenska liberaler. Jag går gärna sida vid sida med dessa liberaler i kampen mot rasism och i kampen mot en normalisering av Sverigedemokraterna.
9 kommentarer:
Det känns som DN skrivit exakt denna ledare fem gånger om nu med marginellt olika ordval. Det vänder naturligtvis inte mer denna gång än de tidigare gångerna.
Tydligen förmår man inte övertyga väljarna om samma sak. SD verkar stå opåverkade av all kritik och alla sk skandaler. Det vore väl det ultimata kriteriet om väljarna började vända SD ryggen.
Kjell Eriksson
Knepigt läge - under tiden som etablissemanget pucklat på S D har deras sympatisörer blivit allt flera och uppenbarligen börjar företrädare för framförallt M och KD sent omsider inse att de i likhet med andra partier tappat sympatisörer till S D. Jag kan tänka mig att människor som tagit steget över till S D upplever sig vara idiotförklarade av samhällseliten, vilket naturligtvis inte gör det enkelt att vinna dem tillbaka. Är det inte begripligt att människor, som av en rad olika skäl känner sig maktlösa, till sist röstar med fötterna och när de sedan får sällskap av fler börjar deras nya partiledning inse att de kan utnyttja detta för att spela ut de andra partierna mot varandra? Själv har jag ju valt att gå till Piratpartiet med tanke på de etablerade partiernas bristande insikt om hur obalansen mellan egennytta och allmännytta när det gäller upphovsrätten, som av ledande politiker anses handla om äganderätt. Immateriell rätt är ingen äganderätt utan ett tidsbegränsat monopol på ett verk, som inte skapats ur tomma intet utan på goda grunder kan antas vara inspirerat och/eller influerat av andra, så som det varit sedan människor började leva i byar och samhället. Det som upprör mig mest är framförallt det faktum att företagen med sina Närstående rättigheter, som de förvärvat av de egentliga upphovsrättsinnehavarna, lyckades nästla sig in i WIPO i Stockholm 1967 och se till att Bernkonventionen även skulle omfatta dem. Det är helt enkelt inte klokt att de ska ha lika långt tidsbegränsat monopol (livstid + 70 är) som den som skapat verket. Vi jobbar för att reformera Upphovsrätten, men om Handelsavtalet TTIP går igenom i Europaparlamentet, då kan vi glömma att vi ska kunna få en rimligare upphovsrätt som kan respekteras av oss alla. Ursäkta att jag brer ut mig, men jag har problem med att SD samtidigt som de säger sig stå upp för både äganderätten och upphovsrätten yrar de i sitt program om IPRED och att jakten på fildelare inte ska vara en prioriterad fråga för polisen - snacka om slag i luften. Men den oinvigde, som saknar kunskap om hur IPRED hänger samman med Upphovsrätten och att saken är komplex med företagslobbyn, som deltagare vid förhandlingsborden när det gäller TPP, TTIP och TISA och CETA och ... ja, listan kan göras lång.
Ja det kan ev vända nu vad gäller den borgerliga splittringen. S+MP lockar i dagsläget 30%, och knappast mycket mer i valet 2018. Då återstår bara att splittra oppositionens förhållningssätt till SD. Antagligen kommer liberalerna att gå rakt in i den S-märkta honungsfällan. Om M+SD får 45% eller ännu mer så kanske AKB avgår, tar med sig dörrmattan och lämnar över till en mer konservativ kraft?
Det vore även intressant att höra Bjerelds synpunkter på det lämpliga i att även museerna ansluter sig till kampen mot SD:
http://www.dn.se/ledare/signerat/amanda-bjorkman-regeringen-gor-grovjobbet-at-akesson/
Den DN-ledaren kanske inta passade narrativet?
Jag tror inte att det gör att analysera saken som DNs ledarsida gör, och det är trots allt opinionsbildning det handlar om, DNs önskade riktning.
Man kan se det så här 2018
Vi har två statsminsterkandidater, där bara en kan bli vald.
Vi har två block, där det är ett rent önsketänkande från rödgröna, att alliansen är splittrad, det är den inte alls, politik handlar om fler saker än migration, och sannolikt är alla alliansledare inriktade på att som första åtgärd byta ut statsministern.
Det finns två vägar för detta (på den strategiska nivån, som Tommy Möller skrivit om i DI), där PM driver en något mer analytisk (saklig) agenda än DN normkritiska nivellerande ;-)
http://www.statsvet.su.se/om-oss/nyheter-och-press/nyheter/l%C3%A5sningen-inf%C3%B6r-sd-besynnerlig-1.295126
Endera formerar de:
1. en allians före valet (Regeringsfråga) eller
2. så går de till val som fyra partier på fyra olika program, (sakpolitikfråga) och driver sakpolitik, då kommer migrationsfrågan att desarmeras.
Om detta vet vi ännu inget, och sannolikt vet inte alliansen detta heller, och allt spekulerande just nu skapar mest förvirring, det är inte många veckor sedan det började klarna upp för omvärlden, hur den parlamentariska situationen ser ut, och detta med passivt / aktivt stöd, och att samtliga partiledare, inkl Lööf sagt att de ska fälla regeringen, (fast om de fäller regeringe även om rödgröna blir större än alliansen är oklart för C och Fp, att m kommer att rösta aktivt nej i förtroendeomröstningen får vi ändå förutsätta, allt annat är ett kardinalsbrott för moderaterna, så akb behöver inte fundera, m kommer att trycka på exit-knappen. SDs agerande beror ju på vad de övriga gör, och det går att misstänka att SD kommer att rösta exit, eftersom detta ökar deras förhandlingssituation, och här ska vi nog kalkylera med att m+sd inte når 175 mandat, och om så blir fallet, så blir akb sannolikt statsminister i en m-regering, där hon sedan ska söka stöd för en budget, och här blir det pest eller kolera, och helt beroende på valresultat för övriga. Dvs en akb-regering kommer söka stöd för en alliansreging med alliansbudget, och det är här C och Fp kommer in, klart att de måste kompromissa,och om C inverkan på budgeten inte faller SD på läppen, så fäller det ju budgeten, tillsammans med S som väl annars måste lägga ner.
S.W
Ja, och så här kan man hålla på och spekulera, det är ändå inte mer än en gissningslek, vi vet varken valutslaget, omvärldsförutsättningarna om två år, eller hur partierna resonerar intern, ett är säkert, alla partiledningar är vilsna, eftersom situationen är ny.
PM har i vart fall klargjort hela saken med utmärkt tydlighet.
http://www.di.se/opinion/pm-nilsson-inte-ens-annie-loof-slipper-undan-sds-stod/
Fast det är fem omröstningar:
1. Talmansomröstning
2. Förtroendeomröstning
3. Statsministeromröstning
4. Budgetomröstning
5. Lagstiftnings- och kommittéomröstning
Inkl grundlagsfrågor, (ändringar av tex RO)
6. Övrigt, tex utrikespolitik, utnämningspolitik, Riksdagsutnämningar, tex Riksbank, Riksrevision
Detta blir lite intrikat, och det finns rimligen fler frågor att fundera över än SD-spöket (även om somliga av oss inte kan låta bli att bara lite skadeglada över situationen, att Svensk politik plötsligt inte diskuterar någonting annat än SD, det är ändå inte SDs förtjänst...Putlovar, järnrör, speljävlar, ungdomsförbundsutrensningar, nä detta handlar om andra frågor, SD är ett symptom, som är helt och hållet självförvållat, och det kommer att rinna mer vatten under broarna kommande två år.
AKB är fortfaranade skotträdd, och det beror så klart på debatten. Hennes uppdrag är att vinna regeringsmakten, så enkelt är det, och moderaterna är ett maktparti, så det är nog svårt att se att det skulle vara någon stor splittring på högerkanten, man lagar efter läge, som moderatpragmatiker plägar, idealisterna finns, men stör inte, borde-politikerna finns inom l, c och kd, och här finns så klart en annan typ av splittring, pragmatism eller principer.
Problemet för s är mer att dessa tre tynande mittpartier, inte har så många väljare, så gör man en enkel analys av hur mycket påverkan man får för pengarna, pang för pengarna, så går det åt väldigt mycket resurser att påverka väljare i mp, vp, l, c och kd, att byta block, eftersom detta är kärnväljare med små nominella röster, medan det finns många fler rörliga marginalväljare inom m och Sd och några kvar inom s.
Det är inte rimligt, att som DN tror, lägga allt om valets utgång på migration, det finns fler frågor, försvar, lag och ordning, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, regionalpolitik, vård och omsorg, för att nämna några andra frågor.
När borgarna fastställt sin strategi, grand strategy, hur de ska formera alliansupplägget, så ger sig frågan om hur de ska agera med budgeten, och för budgeten går det inte att veta om Löfven fälls eller sitter kvar, och om han fälls, så ska en ny regeringschef väljas och det kan mycket väl vara Löfven som gubben i lådan :-)
Sedan är det mer DN som driver migrationsfrågan, som spets för att via c och l få till stånd en kantring inom m, men det är önsketänkande, moderaterna har givit akb i uppdrag att ta flaggen, och det kommer hon göra om alliansen är större än röd-gröna, fast inte säkert, och den balansen beror i sin tur på hur mycket större SD blir än l, c och kd, samt huruvida SD + m blir större än SD + S, det är en massa variabler som inte går att räkna på ännu, förutom då att om C vill regera med alliansen, så kommer Lööf, so oder so, att vara direkt eller indirekt beroende av sd, det handlar om toleransen. S.W
Först en bekännelse: I 15-16-årsålder var jag folkpartist. Men i mitt första val röstade jag på socialdemokraterna, vilket jag gjort i varje var sedan dess. Jag har således varken rötter i nazism eller kommunism, vår tids värsta ideologier. (Undrar dock varför värstföredatum är kortare för fd anhängare till kommunism jämfört med nazism.)
Att socialdemokraterna rasat från det statsbärande parti till ett parti bland andra har naturligtvis många orsaker. En orsak att flera s-väljare som jag känner lämnat är att de pragmatiska socialdemokraterna har fått stryka på foten för de under senare år alltmer tongivande som bekänner sig till den postmoderna identitetspolitiken som på senare tid har förstärkts med normkritiken. Klassperspektivet har fått stryka på foten. Ulf är enligt min mening en av dem som medverkat till den utveckling som gjort att SD får uppemot 20% i opinionsmätningar, inte minst med stöd från många LO-medlemmar. Det språkbruk som härskar inom den nya ideologin är obegriplig för majoriteten av väljarna som inte kan relatera den till sin egen verklighet. Och resultatet ser vi i valen.
SDs livsluft är ju (anti)invandringen. De ledarsidor som med facit i hand bedömt verkligheten sämst -varit mest naiva - är Aftonbladet och DN. Borgerliga ledarsidor som Expressens, GPs och SvDs har (tråkigt nog för en s-väljare) visat sig ha betydligt mer rätt i sina analyser.
En strategi för att reducera SDs framtida inflytande är naturligtvis peststämpeln. Det är ju mycket lättare att använda den än att självrannsaka sig och fråga om det är något i den egna politiken som är anledningen. Eller har en stor del av svenskarna, som i undersökningar visat sig vara bland de minst främlingsfientliga i världen plötsligt blivit rasister?
Liberalen Rojas skrev i sin krönika i SvD"SD:s tillväxt kan bokföras på L:s konto" bl a "Att sjunga med änglarna är vackert, och någon får gärna göra det. Men politik är något annat, och där är det inte avsikterna utan konsekvenserna av våra handlingar som räknas." http://www.svd.se/sds-tillvaxt-kan-bokforas-pa-ls-konto/av/mauricio-rojas
Ulf hyllar DN för att konsekvent ha stått upp för asylrätten. Få är emot asylrätten som princip. Men till varje pris? Såvitt jag förstår innebär det som Anne Ramberg sa att i humanismens namn bör också pensionärer, dvs även de som redan har det knapert, "ge avkall på sin välfärd"? Det hedrar henne dock att hon inser att politik också innebär att "ställa grupp mot grupp". Och visst förekommer det diskriminering på arbetsmarknaden. Men Ulf glömde nämna att huvudorsaken till att utrikes födda har en arbetslöshet på förfärande 22% inte är strukturell diskriminering utan de utrikes föddas i genomsnitt låga humankapital (på svenska låga utbildningsnivå), vilket bl a långtidsutredningen konstaterat. Kan det rentav bli så att de som sjunger med änglarna är den skorpion som i praktiken blir den som sticker grodan i ryggen med SD står på strandkanten och tittar på?
undrar Klas Bengtsson
Liberalernas kamp mot rasismen är snarare ett bejakande av en oansvarig massinvandringspolitik.
Även Sossarnas strategi att utmåla SD som rasister, är givetvis deras enda chans att klamra sig fast vid makten.
Att sedan Sossarna tagit över en politik, som de tidigare fördömde går tydligen bra.
Att Alliansen på nytt skulle ge Löfven regeringsmakten med inflytande från MP och V,
när de själva kan få den med hjälp av stöd från SD, kommer naturligtvis aldrig att accepteras av de borgerliga väljarna.
Jag anser att V är det mest rasistiska partiet: Dels har vi antisemitismen, som är utbredd och lätt kommer fram om man skrapar på ytan, och som också visar sig genom vilka men gärna allierar sig med. Dels rasismen mot vita män som man pekar ut som syndabockar i allehanda sammanhang och hetsar mot. Fixeringen vid hudfärg också i "rasifierings"-resonemang. Kanske kan det kallas nyrasism, men det är rasism hur som helst.
Skicka en kommentar