Samtliga nyheter ovan har en sak gemensamt. De var falska, men fick stor spridning på nätet.
Vi lever i en tid då behovet av källkritik inför det det ständigt strömmande nyhetsflödet är oerhört stort. Min favorit är Jack Werner. Läs gärna också Viralgranskaren.
Jag blev glad när jag hörde om SVT:s planerade satsning "Sant eller falskt", ett program med den uttalade ambitionen att sanningspröva olika myter i samhällsdebatten. Under dagen har min förväntan övergått till oro, då olika inslag ur redaktionens sätt att arbeta kommer till allmän kännedom.
För det första så avser redaktionen att granska frågan "Lönar det sig att jobba eller kan man lika gärna gå på bidrag?" I researcharbetet har redaktionen kontaktat ordföranden för Sveriges Anställningslösas Landsorganisation Henrik Lund och bett om tips på någon person i hans förbund som "...gärna går på bidrag och inte vill jobba. Tror du att du skulle kunna kolla runt lite och höra om nån är sugen?" Höra om nån är sugen? Det är ett häpnadsväckande sätt att formulera sig och en vinkel som riskerar att underblåsa ett skuldbeläggande av redan svaga grupper.
För det andra har redaktionen inför ett inslag om uppfattningen att "SVT är vänstervridet" sänt ut en enkät till 1 500 journalister och bett dem ange sin partisympati. Redaktionen tycks ha varit aningslös inför de starka reaktioner som en sådan enkät utlöser. Journalistikforskaren Ulrika Hedman pekar på stora metodproblem och kallar enkäten "usel". Hon påpekar att det redan finns ett stort antal undersökningar om journalisters politiska uppfattningar. Den avgörande frågan för att avgöra SVT:s "vänstervridning" handlar i stället om programinnehållet, om journalisterna oavsett sina politiska uppfattningar förmår producera inslag som lever upp till kraven på saklighet och opartiskhet.
Visst kan det finnas ett intresse i att studera olika yrkesgruppers politiska sympatier. Men sättet på vilket den här enkäten genomförts innebär att svaren inte kommer att gå att tolka på ett meningsfullt sätt. Resultaten blir oanvändbara.
Jag dömer absolut inte ut programmet innan det har sänts. Det kan fortfarande bli ett viktigt och intressant program. Programidén är bra. Jag hoppas att SVT i sin produktion förmår avhålla sig från populistiska och lättköpta slängar och i stället har modet att göra ett program präglat av allvar.
5 kommentarer:
Kanske SVT kan granska de hundratals Pallywood myter som sänts genom åren.
"Samtliga nyheter ovan har en sak gemensamt. De var falska, men fick stor spridning på nätet" skriver Ulf. Och sanningen ska göra er fria, heter det ju. Därför ska jag bjuda på några alternativa ickesanningar till Ulfs urval, hämtade från vår tids mest kontroversiella område, migration-integration.
Alliansregeringen med Ullenhag -salig i åminnelse - publicerade på sin hemsida "Myter om invandringen". De flesta publicerade sanningarna om myter visade sig vara just myter, t ex att utanförskapsområdena minskade trots att de ökade. En annan sanning som pulvriserades var Scoccos myt om invandringens lönsamhet, en rapport om vilken en av våra få seriösa migrationsforskare, Joakim Ruist kommenterade med att han inte kommenterade så undermåliga rapporter. Och vem minns inte när Ylva Johansson lovade att nyanlända skulle få jobb i eller utbildning inom två år när medianen idag är sju år (och egentligen ännu sämre som riksdagens utredningstjänst visat på begäran av Staffan Danielsson, c), eller när Löfven sa att i Europa bygger vi inga gränser eller när han sa att några få av nyanlända har låg utbildning när det åtminstone är en tredjedel. Ett litet axplock av lögner inom ett politikområde som komplement till Ulfs urval.
Att en anonym undersökning av public servicemedarbetares partisympatisörer väcker sådan uppståndelse kan kanske tyda på att det finns många ömma tår. Jag tycker inte att frågan är så intressant. Men att en åsiktskorridor existerar erkänner numera de flesta. Och det är inte svårt att belägga att den åsiktskorridor vi hade för två år sen var betydligt smalare än den vi har idag.
Anna Dahlberg skrev i Expressen att "I Sverige är vi rädda för sanningssägare
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/i-sverige-ar-vi-radda-for-sanningssagare/
PS Apropå Ulf Adelsohn. Om jag minns rätt hade han inte sett att DN publicerat undersökningen någon dag innan han intervjuades. Det gäller att vara påläst i Ulfs värld, åtminstone ibland. DS
Klas Bengtsson
Det finns ju onekligen sanningar som släpps fram och sanningar som förtigs.
Att koda viss information finns det ju kända exempel på.
Med rätt vinkling kan säkert PK-media producera ett bra program för de rättrogna.
Enkäten är tokig. Kent Asp har kartlagt hela journalistkåren politiska
preferenser. Fler än 1000 tillfrågade;60% har svarat,
I urvalet hade Svt 93 respondenter, vilket motsvarar svt:s andel av
kåren. Journalistförbundet granskade Asps enkät i förväg. Svt:s journalister
rekryteras från tidningar och andra mediebolag. Varför just dessa journalister skulle ha helt annan politisk profil än kåren är svårt att förstå.
I stället kunde Djiobaridis ägna sig åt att utforska vad som mörkades
i invandringsfrågan efter 2010 och varför. Björn Häger har ju skrivit en
bok om hanteringen av det obekväma SD på redaktionerna. Vilka invandringskritiska
skribenter nekades utrymme i tidningarna och varför? Ingen svår uppgift.
Byxorna redan till hälften neddragna på journalisterna. Man kunde studera
"journalismen" i samarbete med Olof Petersson. Journalisthögskolan som
vänsterfäste. Osv. /AN
Enbart det faktum att SD är ett av Sveriges största partier, borde stämma till eftertanke. Inte bortförklaring.
Kan det vara så att media, akademi och politik skapat en farlig och växande klyfta i vårt svenska samhälle? Kan det vara så att dessa tre kraftfält definierat sina egna frågor alldeles för ihärdigt och helt enkelt ignorerat den opinion och de tankar som faktiskt finns i "de breda folklagren"?
Politik och analys som vägrar se den breda opinionen är en farlig väg. Nu är vi ute och åker!
Skicka en kommentar