2016-09-18

Om opinionsläget och varför det är bättre att ibland inte veta

I en Sifo-mätning i september 1994 fick Centerpartiet 8.9 procent. Det var ett helt OK resultat. I riksdagsvalet samma månad fick Centerpartiet 7.7 procent av rösterna och blev tredje största parti.

Tänk om partiledningen och medlemmarna 1994 hade vetat att Centerpartiet 22 år senare inte vid ett enda tillfälle lyckats komma upp till samma nivå på 8.9 procent i en enskild Sifo-mätning. Det  måste röra sig om ungefär 240 Sifo-mätningar som genomförts sedan dess.

Ibland är det bättre att inte veta. Som hängiven supporter till IFK Göteborg går mina tankar då och då till Gais som vann sitt senaste SM-guld i fotboll för 62 år, tre månader, 20 dagar, fyra timmar, 38 minuter och 19 sekunder sedan. Gaisarnas glädje 1954 hade grumlats en hel del om de kunnat ana denna utveckling.

I helgens Sifo-mätning fick Centerpartiet 8.4 procent, vilket är partiets bästa resultat sedan 1994. Partiets opinionsframgångar kan mycket väl fortsätta. Luften har åtminstone tillfälligt gått ur Kristdemokraterna som med 3.0 procent gjorde sitt sämsta resultat i Sifo på över tre år. Liberalerna är just nu upptaget med helt andra saker än att stärka sin ställning i väljaropinionen. Anna Kinberg Batra och Moderaterna har problem med sin tydlighet. Men Centerpartiet travar på - till synes utan inre bekymmer och kan prioritera opinionsbildning och politikutveckling.

Sifo-mätningen visar att det är väldigt jämnt mellan blocken. Allianspartierna visar politisk svaghet genom att inte bättre kunna utnyttja den rödgröna regeringens knepiga parlamentariska läge. Det är vanligt att oppositionen gör ett ryck i opinionen under mellanvalsperioden. Vid motsvarande tidpunkt under förra mandatperioden - i augusti 2012 - ledde till exempel de rödgröna över Alliansen med nära åtta procentenheter.

Den fråga som nu allt starkare växer fram är: Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna i valet 2018 - väljer Centerpartiet och Liberalerna då att stanna i opposition i ytterligare fyra år eller väljer de att ingå i en blocköverskridande regering? Den frågan lär vi få anledning att regelbundet återkomma till framöver.

4 kommentarer:

Orion77 sa...

I kvällens Agenda, SVT2, där SDs Jimmie Å fick vara med, visade han det relevanta problemet efter valet 2018: Det blir förmodligen tre större partier plus några mindre. Kinberg Batra kommer då att tvingas att välja mellan att samarbeta med SD eller S. (Stefan Löfven har ju på förhand uteslutit varje samarbete med SD.) Kommer Kinberg Batra då finna ett samarbete med SD som mindre problematiskt, än ett samarbete med Ms traditionella ärkefiende S?

Ty någon repris på DÖ lär inte komma ifråga.

Anonym sa...

(S) är inte bara poliltisk ärkefiende, partiet stod också som upphovsman till rasbiologiska institutet i Uppsala på 1930-talet, liksom tvångssteriliseringarna och J-stämplen i tyska judaras pass. Ett sådant parti bör vara helt uteslutet ur den svenska politiska diskursen.

Anonym sa...

Jag håller med Ulf: ibland är det bäst att inte veta. Hade han vetat att 2007 var det sista året brottarfotbollen vann allsvenskan skulle har inte varit så glad då. Och personligen fördrar jag spelande lag även om resultaten inte alltid är strålande. Fotboll är ju underhållning och inte en strid på liv och död, vilket man kan få intryck av ibland på Ullevi. Visserligen är publiken på Bravida betydligt färre, men är liksom hemmalaget betydligt mer civiliserad.
Men att liberalerna och centern skulle vara så självmordsbenägna att de bryter upp från moderaterna och allierar sig med socialdemokraterna finns inte på min politiska karta, åtminstone inte efter valet 2018.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

PS Grattis Ulf till en poäng i gårdagens derby även om det var tack vare domaren. DS
Klas Bengtsson