Genom sitt förslag om 18 extra miljarder och genom sitt avhopp kan Folkpartiet möjligen framstå som ett tänkbart alternativ för alla de besvikna moderater som tycker att alliansregeringen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet sålde ut försvaret under regeringsåren 2006-2014. Å andra sidan riskerar Jan Björklund och Folkpartiet att framstå som hycklare eftersom partiet inte med eftertryck drivit försvarsfrågorna under tiden i alliansregeringen, när man ju faktiskt var en del av budgetmakten. Först nu - i opposition - tar Folkpartiet bladet från munnen och argumenterar för ett budgettillskott på 18 miljarder.
I P1 Morgon i morse lyfte Jan Björklund fram ett ytterligare argument för att Folkpartiet dragit sig ur de pågående försvarssamtalen. Vid sidan av att partiet ville satsa så mycket mer pengar på försvaret menade Björklund att regeringen vägrade gå med på en ordentlig utredning som syftade till ett svenskt Nato-medlemskap. För säkerhets skull upprepade Jan Björklund kravet - utredningen skulle genomföras i syfte att Sverige skulle bli Nato-medlem.
Jan Björklunds formuleringar om Nato-utredningen är intressanta i två avseenden. För det första innebär de en förändring i förhållande till allianspartiernas tidigare gemensamma krav om en Nato-utredning, vilken skulle genomföras förutsättningslöst i syfte att kartlägga fördelar och nackdelar med ett svenskt Nato-medlemskap. Resultatet av denna förutsättningslösa utredning skulle därefter ligga till grund för en fördjupad diskussion om huruvida Sverige borde söka medlemskap i Nato eller ej. Men i Jan Björklund nya roll som oppositionspolitiker behövs det inte längre någon sådan förutsättningslös utredning. Svaren är givna redan på förhand, och utredningen skulle således inte handla om om utan om hur Sverige skulle bli medlem i Nato.
För det andra är Jan Björklunds krav på en sådan utredning sakpolitiskt helt orealistisk. Björklund vet att de rödgröna partierna, och knappast heller Centerpartiet, skulle acceptera en utredning som explicit syftade till att föra in Sverige i Nato. Hans krav blir därför bara symbolpolitik - han vet redan när han framför kravet att det inte kan accepteras.
På Twitter skriver Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Maria Weimer att Folkpartiet "står bakom Alliansens krav på förutsättningslös utredning, men att det heller inte är någon hemlighet att FP sedan 1999 är för ett svenskt Natomedlemskap". Det är naturligtvis sant. Men Folkpartiets avhopp hade blivit mer trovärdigt om det motiverats med regeringen ovilja att tillsätta en förutsättningslös utredning än med regeringens ovilja att tillsätta en utredning i syfte att Sverige skall bli Nato-medlem.
*
Det är något speciellt med de borgerliga partierna och tilltron till att statliga utredningar skall visa att Sverige bör söka medlemskap i Nato. I en tidigare text har jag visat hur förre rektorn vid Försvarshögskolan Henrik Landerholm och tidigare försvarsminister Sten Tolgfors som moderata riksdagsledamöter försökte använda utredningsväsendet för att flytta fram partiets positioner i Nato-debatten, men fick bita i det sura äpplet. Den texten förtjänar att läsas igen.
5 kommentarer:
Moderaterna som parti vill ju att Sverige skall gå med i NATO, vilket Reinfeldt brukade säga. Men detta var inte alliansens politik. Jobbigt att driva två linjer i samma fråga kan jag tycka. Även om Björklund vill utreda medlemskapet så är han ändå inte ensam om tanken med ett NATO medlemskap. Det blir ändå lite mer än symbolpolitik. Och symbolpolitik kan ändå på sikt bli realpolitik om man lockar tillräckligt många väljare.
När det gäller anslagen till Försvaret tycker jag man glömmer att reda ut uppgiften och klarlägga vad försvaret skall klara av. Folkpartiet ligger tydligen nära den nivå ÖB angett som ett minimum för att klara Regeringens krav. I studio ett fick Peter Hultqvist den mycket märkliga frågan om ÖB måste avgå för att han låg så längt ifrån Regeringens förslag. Skall ÖB avgå för att han redovisar sin syn på vad han anser krävs....? ÖB bör rimligen vara en betydligt mer kompetent bedömare än Regeringen.
Nu skall 20 miljarder ses i sitt sammanhang. Det är åren 2016-2020 som avses, dvs 5 år.
Kjell Eriksson
För SEK 18 miljarder kan Sverige tex köpa 2 moderna korvetter med helikopter och luftvärn, en JAS-skvadron, en pansarbrigad, 5-10 luftvärnsbatterier och några tiotal artilleripjäser, med tillhörande logistik, samband, reservdelar, ammunition och utbildning. En sådan "upprustning" skulle inte nämnvärt förbättra landets försvarsförmåga, utan det rör sig egentligen bara om lite kosmetika.
Pansarbattaljon skulle det naturligtvis vara, inte brigad. Det skulle ta många, många år för Sverige att införliva en operationell pansarbrigad i nuvarande försvar.
I går, den 16 april, hade Svenska Dagbladet en artikel i försvarsfrågan av Mikael Odenberg, försvarsminister i Reinfeldts första regering, men som avgick i protest mot hur försvarsfrågorna misshandlades av Reinfeldt och Borg. Läs den!
Med all respekt för försvarsminister Hultqvist, som jag har stort förtroende för, anser jag ändå att Mikael Odenberg hade kunnat bli rätt man på den posten, om åsnorna i Alliansen hade haft vett att samarbeta med S, i stället för att driva Löfven i armarna på MP och V.
Helt bisarr är ju nivån på de interna striderna i Folkpartiet. I Trollhättan har nästan alla aktiva valt att hoppa av.
https://www.youtube.com/watch?v=n08VlewdO8Q
Skicka en kommentar