Uppdaterat 8 april kl 07.55: I dag kom allianspartiernas förväntade besked att de i vår och höst (och sannolikt under resten av mandatperioden) avstår från att lägga ett gemensam budgetförslag i riksdagen. I stället kommer varje enskilt alliansparti att lägga fram sitt egen budgetförslag.
Det är ett klokt beslut. Nu slipper allianspartierna den förödmjukelse som det skulle innebära att i riksdagen tvingas avstå från att stödja sitt eget förslag, av risk för att det skulle vinna. Nu kan varje enskilt alliansparti i stället prioritera att utveckla sin egen politik för att sedan sikta på att mötas på nytt i en starkare Allians inför valet 2018. Så var det ju egentligen tänkt hela tiden. Det var allianspartiernas i efterhand olyckliga beslut att efter valförlusten 2014 lägga ett sista gemensamt budgetförslag som utlöste en regeringskris. Utan allianspartiernas sista gemensamma budgetförslag hade Decemberöverenskommelsen aldrig kommit till.
I debattartikeln flaggar också allianspartierna för att utnyttja möjlighetenatt väcka misstroendevotum, ungefär enligt de linjer jag skisserat nedan. Det är förstås deras rätt och inte så mycket att säga om. Låt oss bara hoppas att den politiska debatten under mandatperioden kommer att handla om skillnader i politiska sakfrågor, inte form- eller personfrågor.
*
Inför den stundande vårbudgeten gryr missnöjet inom Moderaterna mot Decemberöverenskommelsen. I Skåne och i Östergötland har framträdande moderater lämnat in motioner till distriktsstämmorna om att Decemberöverenskommelsen skall avbrytas. Om upproret sprider sig hotas partiledaren Anna Kinberg Batras auktoritet inför den centrala partistämman i oktober.
Decemberöverenskommelsen har stukat oppositionen. Trots att den rödgröna minoritetsregeringen har en högermajoritet mot sig i riksdagen har det parlamentariska livet de senaste månaderna varit relativt lugn och stabilt. När vårbudgeten nu läggs tvingas allianspartierna bita i det sura äpplet och släppa igenom förslag som de i grunden motsäger sig och som de genom högermajoriteten i riksdagen hade kunnat försöka stoppa.
Skälen till att allianspartierna accepterade Decemberöverenskommelsen är åtminstone tre. För det första ville de absolut undvika det extraval som Stefan Löfven hade lovat att utlysa i slutet av december. För det andra varken vill eller kan allianspartierna regera i minoritet om de är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning. För det tredje hoppas de själva kunna utnyttja Decemberöverenskommelsens stabiliserande effekter om de lyckas återta regeringsmakten i valet 2018.
Hur kan då allianspartierna utnyttja högermajoriteten i riksdagen under mandatperioden när de avsagt sig budgetvapnet? De kan förstås fortfarande fälla regeringen i viktiga frågor som inte är knutna till budgeten. De kan också - vilket Ekots Tomas Ramberg var inne på i morse - ställa till problem för regeringen genom att attackera enskilda ministrar för deras sätt att sköta sitt uppdrag. I första hand genom anmälningar till Konstitutionsutskottet (KU) och i förlängningen genom hot om eller verkställande av misstroendevotum.
Allianspartierna har redan hunnit lämna in ett 25-tal KU-anmälningar mot regeringen, och några av dem är av det mer spektakulära slaget. Så har till exempel kristdemokraten Aron Modig anmält Stefan Löfven för att denne i olika intervjuer i höstas sagt att han och regeringen skulle avgå om alliansparternas budget gick igenom i riksdagen. Därigenom, menar Modig, har Stefan Löfven "brutit mot regeringsformens krav på saklighet". Kristdemokraten Tuve Skånberg har anmält vice statsminister Åsa Romson till KU för att hon i kammaren använt uttrycket "det utlysta nyval som regeringen har tagit" trots att regeringen inte tagit beslut om extraval utan endast aviserat ett beslut om extraval.
I den här takten lär KU få mycket att göra. Jag vet inte om det finns några aktuella studier kring anmälningsbenägenheten till KU över tid, eller om partiernas försök att "politisera" KU-ärenden över tid. Men ämnet har genom den nyuppkomna parlamentariska situationen blivit högintressant. Fortsättning följer.
5 kommentarer:
Det är jubel i busken för opinionsbildning och politisk sarkasm.
DÖ är briljant :-) och förväntan olidilig, när borgarna ska bedriva opinion och vara arga, och sedan trycka på knappen "acceptans"
dvs att inte rösta nej, utan tiga still, är att rösta jag. (i vart fall i den gemena valmanskårens ögon)
Ngt med politiken (innehållet) gick lite fel valet 2014, uppenbarligen, eftersom SD blev 3e största parti. MP lev inte vågmästare, och S inte ens 175 med stöd av två småborgare.
Strategi för det oväntade, hade uppenbarligen inte chefsstrategen tänkt ut. Nu sitter borgarna där med sin tvättade hals, och är nog inte i närheten av att kunna räkna ut negativa utslag, (risk) av vald strategi, det ligger sas inte politikens väsen, att tänka långt.
Så uppstod den förutsägbara situationen, att ett parti, pga en sakfråga, blev absolut vågmästare.
De flesta trodde nog att S skulle blöda mest, av öppna gränser, och glömde nog hur många missnöjda S som nymoderaterna plockat 06 och 10, och så glömde man soffan. S.W
Modig känner jag inte, han kanske inte begriper bättre, men mångårige KU-ledamoten Skånberg borde hålla sig för god för att skriva under okynnesanmälningar till KU. Utskottet rår ju inte för vilka anmälningar som lämnas in, men det är hjälper ju inte upp dess ständigt ifrågasatta auktoritet.
Mats Einarsson, KU 1998-2006
Den dag ett eller flera partier (främst KD, Fp och c) hamnar under 4% spärren i någon mätning spricker decemberöverenskommelsen. Att ha en oppisition som lägger sig för en budget de inte vill ha är ingen trovärdig opposition. Ovh detta av det mest obegripliga skäl jag någonsin hört, dvs att hällä SD utanför!! Syna SD i stället. Min övertygelse är att nuv lösning gynnar SD mer än någonsin, tyvärr!
Kjell Eriksson
KU-anmälningarna är ju bara pajaskonster. Men den bisarra DÖ kommer inte att hålla över tid. Kanske var alliansen strategi att tvinga s i knät på v, vilket många moderata socialdemokrater som jag inte gillar. Å andra sidan kräver det att alliansen gör gemensamma budgetar, vilket inte är troligt. Att bedriva en opposition på låtsas i de centrala budgetfrågorna är ett taskspeleri som aldrig kommer att överleva valet 2018 oavsett valutgång. Då om inte förr kommer bara de mest rättrogna kunna förneka den havererade migrationspolitiken, bostadspolitiken och integrationspolitiken. Men den politiska utgången av detta avstår jag från att gissa. Som en moderat riksdagsman skrev häromdagen: migrationen hotar slita sönder alliansen och alliansens partier. Det kokar också bland socialdemokratiska gräsrötter, bland de som inte anammat den postmoderna identitetspolitiken, där allting flyter och en sanning inte är en sanning utan en "sanning", där det mesta av mänskligt beteende är sociala konstruktioner. Inte konstigt att 23% av LO-medlemmarna inte känner igen sig utan stöder SD. Summa sumarum
Den pågående cirkusen kring DÖ är patetisk. Allianspartierna är ju själva orsak till att den uppkom, och har själva godtagit den! Visst kommer den att spricka, men skrattar bäst som skrattar sist.
Skicka en kommentar