*
De interna partistriderna i Sverigedemokraterna eskalerar. Inom kort förväntas besked om huruvida ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne skall uteslutas ur partiet. Igår avslöjades att William Hahne i sin tur har polisanmält förra ordföranden för Sverigedemokraterna i Stockholms stad Maria Danielsson. Anmälan avser att Maria Danielsson skulle ha använt partidistriktets pengar till "privat konsumtion och andra orättfärdiga utgifter", till exempel betalning av personliga parkeringsböter, flera inköp på Systembolaget, matinköp och kontantuttag. Maria Danielsson bestrider anklagelserna och uppger att samtliga utgifter gjorts för partiändamål.Vi vet att politiska skandaler sällan gör några avtryck i väljaropinionen. Tidigare skandaler kring Sverigedemokraterna har heller inte försvagat partiet, snarare tvärtom. Vid tidigare skandaltillfällen har partiet också kunnat skylla ifrån sig - på media, på andra politiska partier, på sina politiska motståndare. Järnrörsmännen beväpnade sig med järnrör i självförsvar. Media granskar Sverigedemokraterna hårdare än andra partier. Sverigedemokraternas politiska fiender beljuger och smutskastar partier. Uppfinningsrikedomen har varit stor.
Men denna gång är det annorlunda. I den strid vi nu ser mellan Sverigedemokraternas partiledning och ungdomsförbundets Gustav Kasselstrand och William Hahne finns det nämligen ingen annan att skylla på. Det kan knappast vara mediernas, övriga politiska partiers eller Sverigedemokraternas politiska fienders fel att ungdomsförbundets frontalgestalter står inför uteslutningshot eller att tidigare ordföranden i Stockholm polisanmäls utifrån påstådda ekonomiska oegentligheter.
När olika politiska grupperingar i ett parti börjar polisanmäla varandra är det högt vatten. Oavsett vad som ligger bakom denna anmälan tror jag den nu pågående striden - åtminstone på kort sikt - skadar partier med än vad tidigare skandaler har gjort. Inte på så sätt att denna skandal gör några omedelbara avtryck i väljaropinionen. Men den försvårar för partiet att spela martyrrollen och den splittrar partiet.
Partiledningen ser denna striden som en nödvändig besk medicin. I förlängningen skall den leda till att de oönskade elementen i partiet utesluts eller pacificeras och att det som nu sker på sikt därför stärker partiet och bilden av ett parti som det är möjligt att samarbeta med. Det är svårbedömt vilket fog partiledningen har för sin optimism i denna fråga.
8 kommentarer:
Tyvärr så tror jag inte att den här kalabaliken fungerar annorlunda. SD får bara ännu en gång möjlighet att markera avståndstagande. Kasselstrand och Hahne väcker inget förtroende hos folk i allmänhet.
Att personer som fraterniserar
med Expo och konspirerar mot
partiledningen utesluts är inget
som påverkar väljarna. F ö har
MP överlevt Ruwaidas taxiresor.
(s) riktade 1981 en stor uteslutningsaktion mot s k anarkister. Något att ångra?
Om man (från moderpartiet) nu anser det vara rätt att utesluta Kasselstrand och Hahne, så gör man det säkert i ett visst syfte. I detta fall kontakter med högerextrema krafter. Alternativet är naturligtvis att låta dem vara kvar. Frågan om vad som är bästa strategin (ur ett SD perspektiv) är mera kopplad till hur presumtiva väljare uppfattar saken. Så vad är problemet? Det kommer säkert någon opinionsundersökning som snart ger oss svaret.
Kjell Eriksson
Avgörande för SDs framtid är inte interna strider utan Sveriges migrationspolitik. Som gårdagens SOM-undersökning visade stöder bara 32% den politik som drivs av s, mp, v,m, fp, kd och c. 43% vill ha en mer restriktiv migrationspolitik, dock inte nödvändigtvis sds. Ett anmärkningsvärt resultat med tanke på den massiva propaganda för ökad invandring som förs från allt från generaldirektörer till dagspress (mot bättre vetande eller av okunnighet?). Efter att ha läst "Det går inte bra för Sverige" tror jag på en kombination. http://www.tino.us/2015/04/det-gar-inte-bra-for-sverige/
Som socialdemokrat "old style" är jag förvånad över att detta ska vara vänsterpolitik när det mest drabbar den redan utsatta. Men jag har inte frälsts av den postmoderna identitetspolitiken förstås.
Som jag tidigare visat har striden mellan SD och SDU samband med en viktig åsiktsskillnad: SD stöder Israel, SDU sympatiserar med Palestina. Detta borgar för en oförsonlig kamp, utan möjlighet till kompromisser.
Därtill kommer att SDs nuvarande ledning för ca 10 år sedan själv kuppade bort den tidigare partiledningen, och nu rískerar att råka ut för samma behandling av SDU.
Med andra ord, här är det livsviktigt att förekomma upprorsmakarna i SDU.
#Anonym 7:02 fm
Jag tror du har alldeles rätt. SD:s framgångar beror inte på att folk röstar med SD. Folk röstar mot alla andra. För dem som gillar Kasselstrand och Hahne men avskyr Mattias Karlsson och Richard Jomshof finns ju inget alternativ, som märks i riksdagens sammansättning.
Utrensningen av högerextremister inom SDU och i moderpartiet måste fortsätta. När den väl är klar kommer SD att attrahera ännu bredare väljargrupper.
En läsning av Gustav Kasselstrands försvarsinlaga inför den väntade uteslutningen på måndag den 27 april (finns på SDUs hemsida) ger en intressant inblick i kampen mellan SD och SDU. En inblick som stämmer med det som jag har skrivit här.
Skicka en kommentar