Vad innebär Decemberöverenskommelsen för det fortsatta samarbetet inom Alliansen? I går översköljdes Moderaternas och Anna Kinberg Batras Facebooksidor av negativa kommentarer av typen "Tack och adjö" eller "Aldrig mera Moderaterna". Flera av dessa kommenterar kommer förstås från anonyma personer och nättroll som inte haft för avsikt att rösta på Moderaterna, utan snarare känner sig hemma hos Sverigedemokraterna. Men det råder inget tvivel om att det inom Moderaterna finns en kritik mot Decemberöverenskommelsen och att den av en del moderater uppfattas som att Alliansen lagt sig platt för Socialdemokraterna och Stefan Löfven.
Jag kan förstå att många alliansanhängare uppfattar Decemberöverenskommelsen som ett nederlag. Uppgörelsen innebär att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet kan lägga fram en starkt vänsterorienterad budget samtidigt som allianspartierna redan i förväg garanterat att man kommer att släppa fram den i riksdagen. Men i sak innebär Decemberöverenskommelsen i det avseendet faktiskt inget nytt. Redan i god tid före valet i höstas berättade företrädare för
allianspartierna att de om de förlorade valet inte skulle lämna något gemensamt budgetförslag
under mandatperioden efter hösten 2014. Deras samarbete skulle i stället gå in i en lösare
fas för att sedan fördjupas igen inför valet 2018. Tillkännagivandet från alliansföreträdarna mötte då ingen kritik.
Decemberöverenskommelsen innebär i sak ingenting utöver denna tidigare utfästelse, när det gäller möjligheten för en regering att få igenom sin budget i riksdagen. Men genom att presentera uppgörelsen som att Alliansen först nu bestämt sig för att under den fortsatta mandatperioden släppa igenom regeringens budget band allianspartierna i onödan ris för egen rygg.
Kommer Moderaterna och Anna Kinberg Batra att lyckas hantera den interna kritiken och behålla sin position som Alliansens ledare? Eller kommer Anna Kinberg Batra att få svårt att hålla samman sitt parti efter valnederlaget och Decemberuppgörelsen? Kommer Moderaterna att hålla fast vid sitt närmande till den politiska mitten eller kommer de att delvis återta sin traditionella högerposition? Kommer Moderaterna under Anna Kinberg Batras ledning att behålla avvisande attityd i förhållande till Sverigedemokraterna som intog under Fredrik Reinfeldts ledning? Svaren på dessa frågor får en avgörande betydelse inte bara för samarbetet inom Alliansen utan också för det framtida svenska politiska landskapet överhuvudtaget.
En del frågar sig om det finns något odemokratiskt i Decemberöverenskommelsen. Svaret på frågan betingas förstås av vilken demokratimodell man förespråkar. Själv har jag svårt att se vari det odemokratiska i överenskommelsen skulle bestå. I en politisk demokrati har de politiska partierna en självklar rätt att samarbeta med vem de vill och låta bli att samarbeta med vem de vill. De kan lika självklart sluta vilka överenskommelser de vill, så länge de inte är oförenliga med konstitutionen eller andra lagar. Decemberuppgörelsen innebär bland annat att de sex partier som står bakom den agerat för att undvika att ett sjunde parti - Sverigedemokraterna med en minoritet på 13 procent av väljarna bakom sig - får ett vad de övriga partierna uppfattar som oproportionerligt inflytande i frågor kring val av statsminister och statens budget. Är väljarna missnöjda med överenskommelsen kan de på valdagen utkräva ansvar av dessa övriga partier för deras agerande. Väljarna kan också under pågående mandatperiod genom olika former av politiskt deltagande uttrycka missnöje och bilda opinion. Det är så politik fungerar i en parlamentarisk demokrati.
Däremot är jag orolig för att Decemberöverenskommelsen bidrar till att dölja de centrala konfliktlinjerna som präglar samhället och som försvårar för väljarna att urskilja distinkta ideologiska och sakpolitiska alternativ att välja mellan. Här har de rödgröna partierna och allianspartierna ett gemensamt ansvar att ta. Politik handlar i grunden om konflikt, inte om samarbete. Politiskt samarbete kan vara ett medel att hantera eller lösa samhällskonflikter, men är aldrig ett demokratiskt värde i sig.
15 kommentarer:
Om man nu ö.h.t ska runda gällande regelverk så ska det göras före ett val så väljarna kan ta ställning till det. Nu med denna kartell får man verkligen vibbar av Tyskland 1932.
Men det kanske tur att detta kom nu ändå så folket är vakna, finns säkert politiker som vill ändra grundlagen för att man inte vill följa folkviljan i vissa frågor.
"I en politisk demokrati har de politiska partierna en självklar rätt att samarbeta med vem de vill och låta bli att samarbeta med vem de vill. De kan lika självklart sluta vilka överenskommelser de vill, så länge de inte är oförenliga med konstitutionen eller andra lagar."
Det var en märklig syn på demokrati och på de ledamöter och partier som ska företräda väljarna. Min syn är mer i linje med den som man kan läsa om på riksdagen.se, då kan man ha förståelse för den frustration borgeliga väljare kan känna.
Sen har säkert du en mer initierad bild av demokratibegreppet som proffessor i statsvetenskap. Man blir ju dock orolig över hur kontakten med verkligheten ter sig när du sammanfattar kritiken på AKBs facebook-sida som kommentarer av nättroll och anonyma. Bilden man får är ju tydlig att det är ett massivt missnöje av personer som kommenterar med sina riktiga namn. Däribland flera tidigare ledande moderater.
Från riksdagen.se
"Vart fjärde år är det val till riksdagen och då ska medborgarna utse 349 riksdagsledamöter. De ska representera människorna i Sverige och ledamöterna ska se till att folkets vilja genomsyrar besluten som riksdagen fattar."
Att folkets vilja genomsyrar besluten när man enligt dig kan göra vad som helst inom konstitution eller andra lagar, tja det är nog din demokratisyn och inte min.
"I en politisk demokrati har de politiska partierna en självklar rätt att samarbeta med vem de vill och låta bli att samarbeta med vem de vill. De kan lika självklart sluta vilka överenskommelser de vill, så länge de inte är oförenliga med konstitutionen eller andra lagar."
Det var en märklig syn på demokrati och på de ledamöter och partier som ska företräda väljarna. Min syn är mer i linje med den som man kan läsa om på riksdagen.se, då kan man ha förståelse för den frustration borgeliga väljare kan känna.
Sen har säkert du en mer initierad bild av demokratibegreppet som proffessor i statsvetenskap. Man blir ju dock orolig över hur kontakten med verkligheten ter sig när du sammanfattar kritiken på AKBs facebook-sida som kommentarer av nättroll och anonyma. Bilden man får är ju tydlig att det är ett massivt missnöje av personer som kommenterar med sina riktiga namn. Däribland flera tidigare ledande moderater.
Från riksdagen.se
"Vart fjärde år är det val till riksdagen och då ska medborgarna utse 349 riksdagsledamöter. De ska representera människorna i Sverige och ledamöterna ska se till att folkets vilja genomsyrar besluten som riksdagen fattar."
Att folkets vilja genomsyrar besluten när man enligt dig kan göra vad som helst inom konstitution eller andra lagar, tja det är nog din demokratisyn och inte min.
Decemberöverenskommelsen innebär inget annat än att Reinfeldts utfästelse att det största blocket ska regera nu genomförs om än efter ett antal borgerliga piruetter. Detta är naturligtvis i formell mening en demokratisk överenskommelse. Den formella demokratin kräver ju inte att att majoriteten bestämmer, det räcker ju med relativa majoriteter. Det är heller inte formellt odemokratiskt att miljöpartiet och vänsterpartiet med 12,6% av rösterna får ett inflytande som vida överstiger deras andel av väljarna, inte heller att utestänga SD med 12,9% från allt inflytande. Ulf pläderar för skarpare skiljelinjer i politiken. Det kommer han att få. Visserligen misslyckades alliansen med att få talmannens uppdrag att försöka bilda regering, men de lyckades cementera blockpolitiken och göra s beroende av v. Detta beklagar jag som är socialdemokrat och som vill se en politik med förankring i mitten, en politik som stöds av ett folkflertal och som också ger oss reell demokrati. Widar Andersson (s) polemiserar mot Ulfs inställning på sin blogg
http://www.folkbladet.se/blogg/widardirekt/tramsigt-om-politikens-konflikter/?blog=2518025&entry=7630849
Bortsett från det överhettade tonläget, håller jag med honom. En vänsterpartistisk socialdemokrati är ingen valvinnare.
Tycker din 87 %-tweet till några kollegor från i lördags är lite lik Aftonbladets, inte fullt som problematiserande retorik, "vi gillar olika".
En dels ilska, besvikelser etc. på sociala medier definieras som "nättroll", känns förminskande. Helt riktigt finns många mycket tveksamma personer här och där. Men ju färre som havererar desto bättre.
Jag röstade S, läser statsvetenskap, nöjd med uppgörelsen. Men jag väljer nog hellre en neutralt inriktad - k-märkt - statsvetare som Sören Holmberg eller någon av hans lärljungar.
/Johan
"Decemberöverenskommelsen innebär inget annat än att Reinfeldts utfästelse att det största blocket ska regera nu genomförs om än efter ett antal borgerliga piruetter."
Precis. Det här är ju vad Reinfeldt och alliansen velat se länge, just så att de dels kan regera i minoritet där SD fortsatt isoleras, och dels cementerar blockpolitiken, till sossarnas förtret. Märkligt då att så många moderater helt plötsligt verkar tagna på sängen och skriker om "förräderi". Många andra har dock begripit läget och vid valet lämnat M för främst SD. Samtidigt verkar många överdramatisera vad det här innebär för SD. Partiet har ju kvar sin ställning som tungan på vågen i riksdagen och kommer med alliansen att kunna fälla regeringen i många frågor (efter det här lär de också vara extra taggade för att göra det). Så många så att det kanske trots allt blir nyval till slut. Från vänsterhåll påstods det ju att SD under förra mandatperioden var ett stödparti till alliansregeringen som i nästan alla blockskiljande voteringar röstade med alliansen. Stämmer verkligen det så måste ju den här svaga vänsterregeringens dagar vara räknade, oavsett om SD:s praxisbrytande vid budgetvoteringen nu har oskadliggjorts av regeringen Löfven och alliansen.
Jag röstade också på S och läser statsvetenskap. Håller med om att det är mindre trevligt att kasta omkring ord som nättroll hejvilt. Statsvetare om några borde ta ett ansvar och iaf försöka att stå över diverse punchlines.
Dock tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att låta någon statsvetare framställa sig som objektiv eller neutralt inriktad, som att de inte hade åsikter bara för att de är bra på att dölja dem, Det kan snarare vara uppfriskande att även statsvetarna blottar sina politiska sympatier när de uttalar sig och därmed kan de som lyssnar förhålla sig till dem med den informationen i åtanke.
/Jonathan
Oavsett partipolitisk åsikt är det ett faktum att SD fick 13 % i valet. Eftersom SD är ett enfrågeparti och decemberöverenskommelsen ytterst har syftet att diskvalificera kritiken mot invandringspolitiken, är risken istället stor att frågan blir ännu mer infekterad i stugorna och att uppslutningen kring SD ökar!
Vilka är parterna i Decemberöverenskommelsen? Jag kan förstå att riksdagsmännen kan göra en sådan utfästelse, men partierna kan väl inte göra det. Om partimedlemmarna skulle revoltera mot överenskommelsen och välja ett nytt ledarskap, då skulle väl riksdagsmännen bara representera sig själva även om de skulle sitta kvar till nästa allmänna val. Och att då prata om folkstyre vore väl en synnerligen akademisk diskussion?
"Själv har jag svårt att se vari det odemokratiska i överenskommelsen skulle bestå."
Med all respekt för din kunskap i statkunskap men det odemokratiska i överenskommelsen är ju fullständigt uppenbart.
All demokrati bygger på att beslut fattas i majoritet (detta lär sig t o m lågstadiebarn när de börjar med klassråd). Ett beslut som stärker möjligheten att fatta beslut i minoritet är då givetvis emot den mest grundläggande demokratiska principen, alltså odemokratiskt.
"Minoritetsdemokrati", eller vad detta ska kallas, är vanligen mer känt under ett annat namn: diktatur eller demokratur.
Skillnaden ar enorm jamfort med tidigare praxis. Overenskommelsen skapar en mycket tydlig process, som skall existera under 7.5 ar. Det innebar naturligtvis att mer av politiken kommeer att skotas via budgeten utan en serios riksdagsdebatt. Skriver mer har http://statsvetenskap.blogspot.se/2014/12/the-swedish-political-situation-in.html. Skulle hellre vilja se en starkt riskdag.
Anders 10:18. Nej då. I länder som har majoritetsvalsystem som t ex Storbritannien är det mycket vanligt att största parti inte har en majoritet av väljarna bakom sig. Största minoritet (Tories eller Labour) bildar en stark regering. Med ditt resonemang blir Storbritannien en diktatur, vilket förstås är helt befängt.
Jag tycker hela regeringsbiten är konstig och precis som Henrik att styret borde representeras av våra röster.
De senaste åtta åren tyckte jag att det var konstigt att man genom alliansen tillät att FP, C och KD i realitet fick ett större inflytande på politiken än S trots att S är Sveriges största parti.
Jag känner mig även tveksam till att andra partier skall ha rätt att bestämma vilka av väljarnas röster som "är ok" och skall ges något inflytande och vilka som inte är det och skall kastas bort.
Massinvandringen har ju förövrigt aldrig haft ett folksligt stöd i den omfattning den har skett. Folk är ju alltid mer negativa än positiva till den aktuella nivån.
.. och det trots hur mycket statistik man har avskaffat för att mörka konsekvenserna (och åsiktsdiktatur, o.s.v.)
Hej Ulf, du jämför i ditt svar till Anders vårt proportionella valsystem med valkretsar med flera mandat med det brittiska med val i enmansvalkretsar och menar att Decemberöverenskommelsen på något vis kan jämföras med detta. Så är det förstås inte. I Sverige söks mandat från väljarna att företräda en viss politik i Riksdagen. I vårt system har man speciellt vinnlagt sig om att väljarnas röster skall ges proportionellt inflytande inför kompromisser och beslut. I Storbritannien, och även USA, är politiken mer lokalt förankrad och man väljer sin lokala representant till parlament och kongress, man har som bekant också en lång historia med huvudsakligen två partier. Iden med vårt system är att beslut skall tolereras av en majoritet i Riksdagen baserat på det mandat man fått från väljarna. Det är det man nu gått ifrån. I själva verket kan det just nu räcka med att man får lite drygt 33% av väljarnas röster för att regera på ett vis som tidigare krävde 50% av rösterna, vilket Anders påpekade. Detta har man i tillägg infört efter ett val där man sökte ett annat mandat från sina väljare. I fallet med Storbritannien är systemet förstås detsamma både före och efter ett val. Väljarna vet förutsättningarna innan de väljer och kan lägga sina röster utgående från detta. Så visst är Decemberöverenskommelsen odemokratisk till sin natur, dock är den inte olaglig eftersom den är ett avtal mellan privatpersoner, men den har inte heller någon laga verkan eller sanktionsmöjlighet, vare sig mellan partierna eller mot de ledmöter som ev. skulle utnyttja sin grundlagsrätt att rösta fritt.
Man bör också betänka vad som kan bli fallet om man inför denna typ av regelverk i RO el. RF eftersom det kan leda till att även de vars röstande man vill kontrollera i Riksdagen kan komma över de nu 33% av rösterna som krävs för regerande av gammal majoritetstyp, något man antagligen inte avsåg uppnå som sidoeffekt. För att anknyta till dina tankar kring Storbritannien har Decemberöverenskommelsen närmast reducerat Sverige till en enda valkrets med ett mandat, dvs. långt från den anglosaxiska tanken om lokalt anknuten politik. Så till sist, för oss som intresserar oss litet vad som händer i UK, så kan man konstatera att redan den nuvarande regeringen är en koalition och att div. avhopp etc. annonserats nyligen. Slutsatsen så långt är att Storbritannien håller fast vid sitt system men att man även där får söka kompromisser, medan de som satt ihop Decemberöverenskommelsen i Sverige snarare har infört en valkrets över hela landet och givit denna valkrets ett mandat, iaf. i den mest centrala politiska frågan, den om budgeten. Man har gjort detta utan att grundlagen förändrats eller att väljarna givits möjlighet att förhålla sig till frågan i allmänt val. Naturligtvis hade vårt land kunnat regeras på ett utmärkt vis i det system våra grundlagsfäder har tänkt ut. Den nya generationen politiker måste dock vänja sig vid att de inte kan få igenom allt precis som de själva vill.
Hej Ulf!
Jag läste att decemberöverenskommelsen inte är olaglig då det är en överenskommelse mellan privatpersoner? Hur kan ett antal politiker och en regering anses vara privata då de representerar dels sina parti men även staten Sverige i egenskap av statsminister m.m
Skicka en kommentar