Dramatiken inför budgetomröstningen i riksdagen den 3 december växer. Kommer Sverigedemokraterna att fälla det rödgröna budgetförslaget och vad händer i så fall då? I helgen markerade statsminister Stefan Löfven tydligt att det inte alls är självklart att han avgår även om budgeten faller. Låt mig vara klar om det där. Det behöver inte betyda att jag avgår bara
sådär. Jag kommer inte att administrera någon annans budget, men det
finns andra sätt att hantera situationen på, sa Stefan Löfven till TT.
Budgetomröstningen den 3 december börjar så smått växa fram som en winwin-möjlighet för Stefan Löfven. Antingen väljer Sverigedemokraterna att lägga ned sina röster, och då kan Stefan Löfven regera vidare enligt plan. Eller så väljer Sverigedemokraterna att rösta på Alliansens budgetförslag, och då är det plötsligt allianspartierna som sitter med Svarte Petter.
Allianspartierna vill inte ha nyval (eller extra val, som det formellt heter). Alliansen saknar en självklar statsministerkandidat. Moderaterna saknar en partiledare. Kristdemokraterna ligger i dagens Sifo-undersökning återigen under fyraprocentsspärren.
Allianspartierna vill inte heller regera i det parlamentariska läge som nu råder. En alliansregering skulle givet valresultatet sakna politisk legitimitet. Den skulle vara beroende av aktivt stöd från Sverigedemokraterna i varje enskild omröstning och sannolikt inte bli särskilt långlivad.
Därför skulle allianspartierna vid ett nederlag för regeringens budgetförslag i stället tvingas in i olika former av blocköverskridande uppgörelser med den rödgröna regeringen. En sådan blocköverskridande samverkan kommer säkert ändå att uppstå under mandatperioden i enskilda sakfrågor - men allianspartierna vill ingå sådana uppgörelser på frivillig grund, inte mer eller mindre tvingade dithän genom en parlamentarisk kris. Jag anar att allianspartierna ångrar att de lade ett gemensamt budgetförslag - förslaget försenar och stökar den övergång till den lösare form av samverkan som allianspartierna själva förespråkat. Eftersom allianspartierna förlorade valet behöver de utnyttja tiden i opposition till att var för sig utveckla sin politik på ett sätt så att de tillsammans står bättre rustade att vinna tillbaka regeringsmakten hösten 2018.
Dagens Sifo bekräftar att den rödgröna regeringen fått en hyfsad start i opinionen. Visserligen har försprånget till allianspartierna minskat något, och uppgår nu till 1.6 procentenheter. Men givet den rödgröna regeringens svaga parlamentariska stöd skall Stefan Löfven vara nöjd med att det inte gått sämre. När Alliansen tog över regeringsmakten hösten 2006 hade de rödgröna partierna i Sifo:s novembermätning redan rusat förbi och hunnit skaffat sig ett övertag på mer än sju procentenheter. Därefter fortsatte allianspartierna att falla fritt i opinionen. Först när de rödgröna partiernas försprång i en del mätningar uppgick till hela 20 procentenheter började allianspartierna knappa in. Inför valet 2010 var man i kapp och förbi.
Mitt grundtips är fortfarande att Sverigedemokraterna väljer att lägga ned sina röster i omröstningen om budgeten den 3 december.
Jag kommenterar läget i budgetfrågan för Svenska Dagbladet.
9 kommentarer:
Skall M försumma Stefan Löfvens utsträckta hand ytterligare en gång, om nu en ny chans att ta emot den skulle komma?
Ett nyval vore ett farligt vågspel, för fler än SD.
Du skrev:
"Budgetomröstningen den 3 december börjar så smått växa fram som en winwin-möjlighet för Stefan Löfven. Antingen väljer Sverigedemokraterna att lägga ned sina röster, och då kan Stefan Löfven regera vidare enligt plan. Eller så väljer Sverigedemokraterna att rösta på Alliansens budgetförslag, och då är det plötsligt allianspartierna som sitter med Svarte Petter."
Jovisst, men hur tror du förtroendet för en Rödgrön regering ser ut efter ett sådant nederlag? SL har bergsäkert lovat en stark regering, någonting han inte kunnat hålla eller kommer kunna hålla.
Winwin betyder i min värld att man bara har något att vinna oavsett resultat. Riktigt så det inte ut för den gode Löfvén...
Varför skulle KD-siffran vara ett problem för Alliansen? KD har ju legat under gränsen i mellanvalsperioder sedan fem-tio år men till slut stödröstas de in av sådana som mig till slut iallafall. Dvs. allmänborgerliga väljare som skänker sitt stöd till det borgerliga parti som är i störst behov.
Det enda som kan få mig att inte ge min röst till C, FP eller KD om de behöver den är att de på något som helst sätt underlättar för Löfven. Då har de för evigt tappat min stödröst.
Anonym 9:53 – Så du har för evigt låst in C, FP och KD i Ms blåa skåp? Vad tror du att partiets företrädare och väljare tycker om den hållningen. En del ser kanske ett samband med behov av stödröster och övergivande av den egna politiken för moderata frågor.
Men de nuvarande C och FP partiledarna behöver bytas ut om inte vi ska få en M – SD regering i nästa val. För många av C och FPs partimedlemmar är ett SD samarbete otänkbart.
Hur SD kommer att rösta tror jag beror mycket på hur sugen Mattias Karlsson är att ta över partiet och hur stort stöd han känner för det.
Karin K: När S kastar ut alla tankar på samarbete med V eller MP så accepterar jag att mittenpartierna närmar sig S. Men att styra med hjälp av stollarna i V och MP är precis lika vansinnigt som att använda sig av SD.
Att låta S styra genom att söndra högersidan med hoppande majoriteter är en situation jag aldrig kommer acceptera. Förhandla med hela högersidan eller inte alls.
Jag tycker det låter som om SD är sugna på att fälla regeringen. Detta kan naturligvis Alliansen stoppa genom att delar av den lägger ned sina röster eller röstar på regeringens budget. Frågan är dock om de kommer att gå så långt.
Det förefaller mig som om anöedningen till att SD inte går ut med sin hållning i förväg är just för att undvika ovanstående scenarie.
Jämförelsen med alliansens opinionssiffror 2006 haltar ju betänkligt med tanke på att dessa startade från en punkt med mer än 50% av kåren bakom sig.
Självklart är det lättare att tappa mycket stöd när man fått ett så stort stöd och därmed rimligen en hel del marginalväljare.
S och MP däremot startar från en situation där man i stort sett bara har stödet från sina kärnväljare - vilket leder till en ohyggligt svag regering men samtidigt givetvis en betydligt stabilare väljarbas.
Om borgarna hade bildat regering med samma miserabelt låga väljarstöd så hade detta stöd givetvis också varit mer stabilt,
Det enda som egentligen är makalöst är att Löfven inte samtalat SD. Hur kan en statsminister chansa på att ett minoritetsförslag går igenom i en så viktig fråga som budgeten? Otroligt. Man kan ha olika åsikter om SD, men en statsminister som inte anser sig ens kunna tala med alla partier i parlamentet är ingen statsminister. Hur ska han kunna tala med andra politiker från andra länder som många gånger har samma värderingar som SD? Innebär detta att Löfven inte heller anser sig kunna tala med ledare för ex Saudiarabien eller Kina?
Alla parter är nu inlåsta för att inte tappa politisk trovärdighet. Dvs Alliansens budget kommer vinna omröstningen. Den egentliga frågan är om Löfven kommer ta chansen att bilda ny regering utan MP? Kommer han inte göra det är S på sikt rökt. Successivt kommer allt fler arbetare i Sverige inse att S politik inte handlar om dem.
Skicka en kommentar