Skulle då monarkins ställning i Sverige vinna på att kungen abdikerade till förmån för den mer populära och sannolikt för ämbetet mer dugliga kronprinsessan? Frågan är inte helt enkel att besvara. På kort sikt skulle sannolikt ett tronskifte innebära en massiv positiv uppmärksamhet för monarkin och för den nya regenten. Stödet för monarkin som statsskick skulle öka, tror jag.
Men samtidigt skulle ett tronskifte innebära en devalvering av ämbetet. Regentskapet skulle riskera att bli ett jobb som alla andra, ett jobb som tronarvingen tillträder vid myndighetsåldern och avslutar vid uppnådd pensionsålder. Tröskeln till att avskaffa monarkin skulle onekligen bli något lägre än vad den är i dag.
Sammantaget tror jag ändå att ett tronskifte skulle vara bra för monarkin. Vi lever i dag i ett samhälle som är mer öppet, mer transparent och mer jämlikt än kanske något annat samhälle i mänsklighetens historia. En monarki som inte anpassar sig till denna nya verklighet kommer att tyna bort att dö. Kungen blir som stinsen - rolig att titta på men fyller i dag ingen funktion.
Frågan om kungens abdikering är än så länge hypotetisk. Kungen visar ingen vilja att avgå i förtid. Det enda som skulle kunna ändra situationen är nya vittnen eller att ovedersägliga bevis läggs fram som visar att kungen farit med grov osanning. Jag skulle bli förvånad om så blir fallet.
Nu kommer också en debatt om hur media hanterat frågan. Hur källkritisk har mediebevakningen hittills varit mot de framförda uppgifterna mot kungen? Angående kungens påstådda besök på strippklubbar påstår t ex Mille Marcovic i Aftonbladet i dag att kungen är en "lögnhals": Han vet ju om att det här är sant. Och det vet hela hovet och alla hans polare också. Hela hovet? Alla hans polare? Påståendena faller på sin egen orimlighet. I vår transparenta värld är det inte möjligt att hemlighålla något som "hela hovet" eller "alla hans polare" vet. Tomma tunnor skramla mest?
11 kommentarer:
Låter mer som en sorts häxjakt.
Karl XII var en djupt religiös person som ansåg sex utanför äktenskapet vara fel. Historikerna är eniga om att han dog ogift och som oskuld. Ser man däremot på alla rykten som var igång om Karl XII under dennes levnad så hade han gått om sexuella förbindelser, även med gifta kvinnor. Han hade dessutom utomäktenskapliga barn och slavinnorna i sultanens harem fick veta att kungen var sin tids störste älskare. Det går att lära av historien: rykten är inte samma sak som sanning.
Det som är tydligast är emellertid den smått otroliga moralism som är grunden i mediedrevet. Kanske borde den tänkta republiken kallas Republiken Moralpanik?
Monarkin må vara otidsenlighet i dagens värld, men demokrati var å andra sidan otidsenligt under 1930-talet. De flesta riktiga demokratier var då liksom nu monarkier. Finns det något som skriker diktatur mer än "demokratisk republik"?
Ingen politiskt utsedd president kommer någonsin att ena landet mer än vilken usel horknullande kung som helst. Politiker är bara maktkåta svin som vill förse sig själva och de sina. Vem i helvete hade hellre velat ha Göran Person eller Fredrik Reinfeldt istället för kungen?
Det handlar inte om moralpanik utan det faktum att det inte är tidsenligt att ha den sortens kvinnosyn som kungen och hans närmaste vänskapskrets tycks ha. Det är alltså inte ok enligt den allmänna opinionen att beställa kaffeflickor efter middagen.
Och otrohet för kyrkans högste representant rimmar också illa.
Det handlar inte om att kungen inte skulle få ha roligt som alla andra. Men bara man tittar på kungens närmaste vänkrets inser man att gubbarna gifter sig på löpande band med allt yngre (kaffe)flickor och festerna avlöser varandra. Kan inte vara roligt för Silvia att umgås i de kretsarna och ska den sortens leverne agera förebild för oss undersåtar?
Ingen av herrarna tycks heller syssla med något vettigt. Ingen av dem har åstadskommit med något själva.
Ska vi säga till våra ungdomar att de ska titta på kungen och hans vänner och ta efter?
Jag är gammal vän till Bo Nylund och jag inbillar mig att du känner honom/ vet vem det är....
Skön blogg och härliga tweets...
hör av dig.
Man kan inte jämföra kungen av idag med andra som levt under en helt annan tid och med andra villkor.
Förr hade kungarna makt, och det var så viktigt att man översåg med vissa fel och brister hos personen.
Idag är kungahusets enda uppgift att representera svenska folket i olika sammanhang och att skapa glans åt olika tillställningar och företeelser.
Kungafamiljens enda uppgift är alltså att fungera som någon vi kan se upp till och kanske vara lite stolta över.
I det jobbet (som i många andra) krävs det personlig lämplighet och att man faktiskt underkastar sig den sorts liv som "beställarna" förväntar sig.
Kungen är inte kung för att han själv vill det. Han har ett uppdrag från folket, genom riksdagen, och måste inse att det har både för- och nackdelar.
Man har redan dömt statschefen "in the court of journalists' opinion", och det för något som i sig inte är brottsligt. Inte första gången journalister agerar åklagare, vittnen och domare.
Lite ironiskt att journalister i Landet Lättklätt, Topless, "free love"-långt-före-andra, utan att visa belägg, ger sig på en människa om en anklagelse av denna sort med en så stor och nästan hysterisk Lust. Men här har man ställt kungen mot väggen i något som liknar mobbning och i samma veva skadat hans familj.
Ned med monarkin - leve republiken.
I och for sig vore det nog ganska enkelt att fa tyst pa mediadrevet, om Viktoria sagt att hon litar pa sin pappa kungen och att hon annu inte kanner sig mogen att ta over rollen som regent. Eftersom media vill ha ett tronskifte och inte republik, sa skulle nog drevet sjalvdo. Att bevisa att kungen ar skyldig till det han anses skyldig till , gar troligtvis anda aldrig att bevisa eftersom ord star mot ord.
Det ar forvanande att kungens omdome varit sa daligt att han satt sig i denna situationen. Annu mer forvanande att ar 2011, fortfarande sa manga medborgare vill ha kvar en helt otidsenlig monarki.
En abdikering skulle ge kvällspressen möjlighet att sälja miljoner lösnummer om abdikeringen, Victorias tillträde, Victorias första vecka som monark, "svenska folket om Victoria", vad Carl fd 16 gör och internationella reflektioner. Och journalistkårens redan upplåsta ego skulle bli ännu större.
Utanför denna handfull människor är det knappast någon som förstår abdikationskraven. Med undantag för stenhårda republikaner, alltså (sisådär 1% av befolkningen). Snacka om storm i ett nubbeglas. Eller kanske snarer fingerborg ...
En forandring av ambetet ar det ju under alla omstandigheter med dynastin Westling som arvtagare i kommande generationer, sen kan det kallas huset Bernadotte hur mycket det vill. Att kronan kan komma att vaxlas mellan Westling, Svensson och Andersson later ju demokratiskt om det inte vore for arvsratten och det faktum att inga lagar kommer att galla for dessa individer.
Förr i tiden var samhället anpassat efter människor, nu ska människor anpassas efter samhället. Det är dagens och inte Karl XII:s Sverige som är en tyranni. Monarki står för ett samhälle som ser bräckligheten och mångfalden i människan medan republiken enbart vill ha övermänniskor som alla ska vara stöpta i samma form.
Konungen representerar ett rike som bestått i 1000 år och inte bara några enstaka generationer av det ständigt skiftande svenska folket. Och skvaller är inte det samma som sanning, vare sig i början av 2000-talet eller i början av 1700-talet.
Skicka en kommentar