Israels agerande i Gaza visar många tecken på ett pågående folkmord

Uppfattningen att Israels krigsförbrytelser i Gaza skall betraktas som folkmord växer sig allt starkare. Tidigare i dag berättade en av Sveriges ledande folkrättsexperter, professor Mark Klamberg, att han sedan en tid tillbaka inte längre tvekar att beteckna Israels agerande i Gaza som ett folkmord. Igår hävdade två tunga israeliska människorättsorganisationer - B'Tselem och Physicians for Human Rights (PHR) - att Israel begår folkmord. Nyligen publicerade också den framstående historikern och Förintelseforskaren Omer Bartov en essä med titeln "I'm a Genocide Scholar. I Know It When I See It." I essän argumenterade Bartov för att Israels agerande mot palestinier, särskilt i Gaza, bär tydliga tecken på folkmord: My inescapable conclusion has become that Israel is committing genocide against the Palestinian people. Having grown up in a Zionist home, lived the first half of my life in Israel, served in the I.D.F. as a soldier and officer and spent most of my career researching and writing on war crimes and the Holocaust, this was a painful conclusion to reach, and one that I resisted as long as I could. But I have been teaching classes on genocide for a quarter of a century. I can recognize one when I see one. 

I debatten förekommer i huvudsak två argument varför Israels agerande i Gaza inte är ett folkmord. Det första argumentet är att frågan om folkmord är juridisk och inte politisk, och därför bör avgöras av Internationella domstolen i Haag. Det argumentet anförs ständigt av statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Maria Malmer Stenergard när de duckar för frågan om Israel begår ett folkmord eller ej. Det andra argumentet är att den folkrättsliga definitionen av folkmord förutsätter en intention och, menar en del, Israels intention är inte  att begå folkmord. 

Båda dessa argument kan med fog ifrågasättas. Internationell rätt förelägger stater att agera för att förhindra att folkmord begås. Då duger det inte att sitta med armarna i kors och vänta på ett ställningstagande av Internationella domstolen, ett ställningstagande som brukar ta flera år. I fråga om intention så har flera israeliska regeringspolitiker uttalat sig på ett sätt som motsvarar folkrättens kriterier på folkmord. Mark Klamberg påpekar också hur palestinierna i Gaza av Israel påtvingas levnadsvillkor - svält - som innebär att delar av folkgruppen förgörs. Så det går visst att anföra att det finns en intention.

Sammanfattningsvis: Israels agerande i Gaza visar många tecken på att vara ett pågående folkmord. Sverige har därför - tillsammans med andra stater - ett ansvar att agera för att förhindra att ett folkmord begås. Hittills har omvärlden svikit och inte velat ta detta ansvar. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant är redan av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) efterlysta för krigsbrott. Det vore ytterst värdefullt om Netanyahu och Gallant kunde föras till Haag och där stå till svars för sina handlingar. Det vore bra för rättvisan, för folkrätten och för bygget av den palestinska stat som är nödvändig för att skapa varaktig fred mellan israeler och palestinier.

(Också Hamas-ledare har varit efterlysta för sitt ansvar för den vidriga terrorattacken och gisslantagandet i oktober 2023, men dessa Hamasledare har redan dödats av Israel.)

Utrikesdeklarationen 2025 - om konsten att tala om Trump utan att nämna hans namn

Idag presenterade utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) regeringens utrikesdeklaration 2025. Jag hade inte möjlighet att höra hela debatten, utan främst den inledande delen. Här är några saker som stack ut, främst i avsnitten om Israel och kriget i Gaza.

Utrikesministern var tydlig i sin kritik av det israeliska bosättarvåldet på Västbanken och bygget av nya olagliga bosättningar. Hon betonade också tvåstatslösningen som enda vägen till en varaktig fred: Regeringen ser också med stor oro på bosättarvåldet på Västbanken och expansionen av de illegala bosättningarna. På sikt behövs en framförhandlad tvåstatslösning baserad på folkrätten. Det är den enda hållbara lösningen där israeler och palestinier kan leva sida vid sida i fred, frihet och demokrati.  

Malmer Stenergard betonade också Israels skyldighet att skydda civilbefolkningen i Gaza: Israel har en skyldighet att skydda civilbefolkningen i Gaza och säkerställa tillgången till humanitärt stöd. Folkrätten, inklusive den humanitära rätten, måste respekteras. Självklart kritiserade hon också Hamas attack mot Israel och hon såg ingen framtid för ett Hamas-styre i Gaza.

Formuleringarna är snarlika tidigare års formuleringar. Jag tycker ändå att folkrätten sammantaget har en starkare ställning i år, inte minst genom betoningen på att värna de internationella domstolarnas integritet: Folkrätten, inklusive FN-stadgan, är en hörnsten i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige står bakom Internationella domstolens och Internationella brottmålsdomstolens oberoende och integritet. 

I debatten gjorde Morgan Johansson (S) en poäng av att hur fel det blev när regeringen dragit in stödet till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar UNRWA, trots att UNRWA fortsätter sin verksamhet i det plågade Gaza. Maria Malmer Stenergards defensiva svar antydde att hon också ansåg att det var ett förhastat, felaktigt beslut. Ett beslut som inte fattats av utrikesministern, utan av biståndsminister Benjamin Dousa (M)...

Utrikesministern undvek att explicit kritisera Donald Trump för hans hot att i uppenbar strid med gällande folkrätt annektera Grönland och Gaza. Jag tror utrikesministern väljer att kritisera handlingar som bryter mot folkrätten, inte hot. Men det är ingen självklar strategi. Frånvaro av öppna protester kan sända en signal om att världssamfundet inte ser tillräckligt allvarligt på hoten, och bidra till en normalisering av de handlingar som hoten avser. Jag tycker att utrikesministern kunde ha varit betydligt tydligare här. 

Jag noterar också att miljö- och klimatfrågorna nästan helt lyste med sin frånvaro i texten. Det var olyckligt.

Det är ju populärt nu för tiden att sätta poäng. Utrikesministern och utrikesdeklarationen får tre poäng på en femgradig skala. Det är kanske ett för högt betyg, men jag uppskattar att hon lyfter fram behovet av en stark folkrätt så tydligt i sin analys.

Gör Palestinas medlemskap i Internationella brottmålsdomstolen ICC till ett redskap för fred

Palestina har ansökt om medlemskap i Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC). En ansökan om medlemskap i en internationell brottmålsdomstol som har till uppgift att åtala och döma krigsförbrytare borde vara ett okontroversiellt ärende. Men Palestinas ansökan har skapat en politisk turbulens, som kan komma att få stor betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten.

Dödläget i fredsprocessen har fått president Abbas att genom ansökan spela ut ett av sina sista diplomatiska kort. Den politiska turbulensen beror på att USA och Israel fruktar att Palestina skall använda medlemskapet i ICC till att få domstolen att agera mot israeliska krigsförbrytelser och andra brott mot folkrätten på det ockuperade Västbanken och mot det blockerade Gaza.

Internationella brottmålsdomstolen etablerades 2002 och har till uppgift att åtala personer som misstänks för att ha varit delaktiga i krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. USA och Israel ingår i den minoritet av stater som inte har anslutit sig till domstolen.

Det är ännu oklart vilka brottsmisstankar mot Israel som Palestina kan tänkas vilja driva i domstolen. Men ICC:s defintion av krigsförbrytelser inbegriper “the transfer, directly or indirectly, by the occupying power, of parts of its own civilian population into the territory it occupies.” Den israeliska bosättningspolitiken innebär att i dag lever nära 700 000 israeler på Västbanken och i östra Jerusalem, områden som ockuperades av Israel under junikriget 1967. Inom kort är det också möjligt att annektering av territorier - som till exempel Israels annektering av östra Jerusalem och Golanhöjderna - kommer att ingå i domstolens mandat. Även Israels krigföring i Gaza kan komma att granskas.

Israel och USA rasar mot att Palestina sökt medlemskap i ICC. Israel avser att frysa utbetalningen av de palestinska skatteintäkter som är nödvändiga för att den palestinska myndigheten till exempel skall kunna betala ut löner. I USA höjs röster för att den amerikanska kongressen skall minska eller dra in sitt bistånd till den palestinska myndigheten.

Israels och USA:s reaktioner är i grunden märkliga. Land skall med lag byggas. Ju fler stater som ansluter sig till ICC och förbinder sig att följa dess beslut, desto bättre är det. Palestinas medlemskap i ICC skapar också möjligheter att väcka åtal mot palestinska ledare som begår eller ansvarar för krigsförbrytelser av olika slag.

Juridik i all ära - till sist är det ändå bara politik som kan skapa fred mellan israeler och palestinier. Förhoppningsvis kan palestiniernas beslut om att söka medlemskap i ICC bidra till att övertyga USA om nödvändigheten av att få Israel att avbryta bosättningspolitiken och genom seriösa förhandlingar bidra till upprättandet av en palestinsk stat. Det är ännu inte för sent. Men allt fler inser att tiden börjar rinna ut, och att kaos och barbari riskerar att vänta runt hörnet. Det är därför viktigt att omvärlden ger allt stöd åt Palestinas ansökan om medlemskap av den internationella brottmålsdomstolen ICC.