2025-07-29

Israels agerande i Gaza visar många tecken på ett pågående folkmord

Uppfattningen att Israels krigsförbrytelser i Gaza skall betraktas som folkmord växer sig allt starkare. Tidigare i dag berättade en av Sveriges ledande folkrättsexperter, professor Mark Klamberg, att han sedan en tid tillbaka inte längre tvekar att beteckna Israels agerande i Gaza som ett folkmord. Igår hävdade två tunga israeliska människorättsorganisationer - B'Tselem och Physicians for Human Rights (PHR) - att Israel begår folkmord. Nyligen publicerade också den framstående historikern och Förintelseforskaren Omer Bartov en essä med titeln "I'm a Genocide Scholar. I Know It When I See It." I essän argumenterade Bartov för att Israels agerande mot palestinier, särskilt i Gaza, bär tydliga tecken på folkmord: My inescapable conclusion has become that Israel is committing genocide against the Palestinian people. Having grown up in a Zionist home, lived the first half of my life in Israel, served in the I.D.F. as a soldier and officer and spent most of my career researching and writing on war crimes and the Holocaust, this was a painful conclusion to reach, and one that I resisted as long as I could. But I have been teaching classes on genocide for a quarter of a century. I can recognize one when I see one. 

I debatten förekommer i huvudsak två argument varför Israels agerande i Gaza inte är ett folkmord. Det första argumentet är att frågan om folkmord är juridisk och inte politisk, och därför bör avgöras av Internationella domstolen i Haag. Det argumentet anförs ständigt av statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Maria Malmer Stenergard när de duckar för frågan om Israel begår ett folkmord eller ej. Det andra argumentet är att den folkrättsliga definitionen av folkmord förutsätter en intention och, menar en del, Israels intention är inte  att begå folkmord. 

Båda dessa argument kan med fog ifrågasättas. Internationell rätt förelägger stater att agera för att förhindra att folkmord begås. Då duger det inte att sitta med armarna i kors och vänta på ett ställningstagande av Internationella domstolen, ett ställningstagande som brukar ta flera år. I fråga om intention så har flera israeliska regeringspolitiker uttalat sig på ett sätt som motsvarar folkrättens kriterier på folkmord. Mark Klamberg påpekar också hur palestinierna i Gaza av Israel påtvingas levnadsvillkor - svält - som innebär att delar av folkgruppen förgörs. Så det går visst att anföra att det finns en intention.

Sammanfattningsvis: Israels agerande i Gaza visar många tecken på att vara ett pågående folkmord. Sverige har därför - tillsammans med andra stater - ett ansvar att agera för att förhindra att ett folkmord begås. Hittills har omvärlden svikit och inte velat ta detta ansvar. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant är redan av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) efterlysta för krigsbrott. Det vore ytterst värdefullt om Netanyahu och Gallant kunde föras till Haag och där stå till svars för sina handlingar. Det vore bra för rättvisan, för folkrätten och för bygget av den palestinska stat som är nödvändig för att skapa varaktig fred mellan israeler och palestinier.

(Också Hamas-ledare har varit efterlysta för sitt ansvar för den vidriga terrorattacken och gisslantagandet i oktober 2023, men dessa Hamasledare har redan dödats av Israel.)

3 kommentarer:

Anonym sa...


U.B:
I debatten förekommer i huvudsak två argument
- varför Israels agerande i Gaza inte är ett folkmord.

1. Det första argumentet är att frågan om folkmord
är juridisk och inte politisk, och därför bör avgöras
av Internationella domstolen i Haag.

sw Hm, möjligen inte relevant just nu?
Kan det riskera att bli en pseudo-debatt för att komma bort
från de konkreta sakfrågorna, vad som sker just nu på marken.
- Gaza i ruiner utan möjlighet att ta sig därifrån.

När/om ett folkmord (väl) är begånget,
är det lite sent att göra något åt saken, oavsett om
frågan är politisk eller juridisk.

Kanske ska man ställa sig en annan fråga, om inte
målet är att göra sig av med alla dessa människor från ett visst område,
eftersom ett barn kan räkna ut att problemen inte försvinner med bomber
och granater. Människorna finns ju kvar.

Det uppenbara målet synes vara att omöjliggöra förutsättningar att leva
ett normalt liv och få Palestinerna att lämna frivilligt, istället för att ha ihjäl dem, dvs
begå folkmord. Genom att balansera på gränsen, går det inte att bevisa folkmord
ens i efterhand och man kan istället få till ett exodus, dvs folkfördrivning, som är
en annan fråga.

Det finns annars några hiskliga exempel med start folkmordet
på Armenier under 1a världskriget att fundera över.

Frågan om det folkmordet divideras ju alltjämt,
om det ska erkännas offentligt och huruvida
det ens har hänt....?

Fotnot
På S 36:e partikongress -09 antogs en motion att erkänna folkmordet på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker under första världskriget.
Den 11 mars 2010 beslutade riksdagen att uppmana regeringen att erkänna folkmordet, men beslutet har aldrig verkställts av någon Svensk regering
efter det varken M- eller S-ledd.

Det pågående massakerandet av Palestiniernas levnadsbetingelser är något
som ingen kan påverka, utom Israels regering som sitter löst, utan stöd av
några bombade fundamentalister som inte vill att just deras ungdomar ska
behöva göra Israelisk militärtjänst. Det är som vanligt, galenskaperna som
lyckas styra världen mot avgrunden.

Folkmordsdiskussionen är alltså politisk - så det
stänker om det, dvs hänsyn tas till real- och geopolitik.

Då blir den juridiska frågan underordnad rent av obsolet
och i värsta fall ett förvillande stickspår.

Skapas kaos inkl omöjliga levnadsbetingelser skapas flyktingar
och flyktingar har rätt att söka asyl, utom tydligen i Israel eller övriga
arabvärlden, då återstår Europa, och det leder i sin tur till andra problem.

Något som skulle passa Ryssland som hand i handsken,
och det vet våra politiker - att export av elände, dvs flyktingar riskerat att
få andra politiska konsekvenser i mottagarländerna. Därför sitter Palestinierna
i skiten. Israel vill annektera området, men naturligtvis utan befolkning som
kan ställa till det i val. Alltså måste befolkningen väck och det är väl ändå
uppenbart - att det är det som är på färde? S.W

Anonym sa...

Det hinner rinna mycket vatten under broarna var dag nu i frågorna, för det är flera anhäängande, inkluderat politik och diplomati på EU-nivå och det ska man möjligen vara lite ödmjuk inför, alltså de som vill att det ska bli lite verkstad.

Det som spelar roll
för att stoppa förödelsen är alltså inte inrikes utrikespolitik eller ens akademiska
frågor om legaldefinitioner. Namnet på eländet kan för tillfället kvitta och det går
inte heller att helt bortse från även Ukraina, dvs vikten att inte reta upp Trumpeten mer än nödvändigt, eftersom störst påverkan på Gaza har USA, (och alla minns
väl Trumpetens reklamkampanj för att göra Gaza till en badort för rika, dvs att
i akt och mening begå folkfördrivning. Det var den 26 februari den AI-genererad dumheten torgfördes. En rätt obehaglig försöksballong.

Rå maktutövning gäller. Det är USA och Saudierna som kan påverka Israel. EU har inte samma inflytande och mycket längre beslutsprocess. Till Syvern og sist är det Israels egna väljare* som har ödet i sin hand.

Lösningen
är rent konkret/praktiskt tämligen enkel, om viljan finns och om detta skulle den
inrikespolitiska debatten kunna handla om (också). Mål:
- Tvåstatslösning + definition av gränser
- Återuppbyggnad av sjukhus, förnödenheter, skola och trygghet
- FN ansvar för inre och yttre säkerhet i Gaza
- Öppna handelsvägar dvs sluta göda Hamas lukrativa smuggling.
- Hamas avväpnas och skickas ut ur Gaza för all framtid, helst
inkapaciteras och interneras i ett lämpligt läger, (utan kvinnor)

Därefter kan man dividera om medel och metoder, dvs resan dit.
Varför skulle några borgerliga väljare ha något emot detta?
Att bete sig civiliserat, oavsett härkomst, är en universell dygd.

En väg som förre högerledaren Sharon själv förespråkade med sitt nya parti Kadima.
S.W

Anonym sa...

Förtydligande, (för säkerhets skull),
- så ingen tror att det inte begås folkrättsbrott i Gaza,

Folkrättsbrott (som svensk definition)
omfattar en bred palett avskyvärdheter och omfattar både statshandlingar och enskilda handlingar av individer som verkar på mandat från en statsmakt.

De grövre slagen av dessa brott inom folkrätten mot civila* är:
- Folkmord
- Brott mot mänskligheten
- Krigsförbrytelser, av olika slag.
* (Brott mot motpartens stridande, tex Hamas krigare, förbise nedan)

I svensk lag är brotten ovan belagda med straff enligt;
"Lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser"
som bereddes av den dåvarande borgerliga regeringen med riksdagsbeslut 2014.
(Endast Sd reserverade sig)

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/betankande/straffansvar-for-folkmord-brott-mot-manskligheten_h101juu10/html/

Den breda definitionen "folkrättsbrott" kan vara missvisande eftersom
inte stater, utan blott individer med befogenhet att fatta beslut med mandat från en stat anses kunna begå brott i straffrättslig bemärkelse. Här kommer kruxet in, vem ska ställas till ansvar? (delat ansvar = inget ansvar). Israel begår inget folkrättsbrott, det är beslutsfattare som begår brotten, och ytterst är det nog element inom det
israeliska kabinettet som trycker på. Dvs viktigt att inte tro att majoriteten av de
Israeliska väljarna står bakom uppenbara illdåd.

Så om en politisk ledare beordrar en militär befälhavare
att begå folkrättsbrott, så måste ansvarig befälhavare avgå eller lyda.
I tex RYssland finns inte alternativet, då åker man ut genom ett fönster.
Men i Israel har faktiskt militären och dessutom kunskap, därmed följer ett ansvar att inte lyda order om de kan misstänka att besluten leder till allehanda krigsförbrytelser
längre ner i befälskedjan. Det är det som står på spel just nu, när Bibi tänker sig
försöka rensa hela Gaza, det kommer inte att gå, utan övergrepp mot civila.

Ingen ska (i teorin) kunna skylla på att "jag lydde bara order".
Svåra frågor i Tyskland under 2a V.K. Där många lydde order,
men nödvändigtvis inte höll med, pga flockbeteende och rädsla.

Det är extra svårt att vägra order på lägre nivåer i det militära,
eftersom hela kommandokedjan och effektiviteten bygger på
att ingen nedåt ifrågasätter order.

Forts.
S.W