Rapport från Baltimore IV: Om Trump och amerikansk nyhetsjournalistik

Trump, Trump, Trump. Efter en vecka i Baltimore, Maryland, USA ska det bli skönt att komma hem. Alla de stora nyhetskanalerna fyller sina sändningar med Donald Trump och turerna kring hans presidentskap. Men något säger mig att det vore en illusion att tro att det blir mindre av Trump hemma i Sverige än vad det har varit här i USA. Trump och hans eskapader slår igenom i nyhetslogiken både här och där.

Hittills har Donald Trump lyckats förolämpa och göra sig till ovän med snart sagt alla etablerade institutioner i USA: stora delar av kongressen, domstolarna, de etablerade tidningarna och tv-kanalerna, FBI och CIA. Till arbetsmarknadsminister har han valt den öppet fackföreningsfientlige Andy Puzder. Det är väl egentligen bara delar av näringslivet som är nöjda. Och kanske militären. Kanske.

Hur länge kommer detta att hålla? Hur smal maktbas kan Donald Trump ha och ändå styra? Nja. Vi ska komma ihåg att republikanerna genom sin majoritet i kongressens båda kamrar nu har en unik möjlighet att driva igenom sin politik och förflytta det politiska livet i USA åt höger. Det tillfället vill man inte missa. Då kan detta splittrade republikanska parti ha tålamod och överseende med Trumps agerande ett bra tag framöver.

Och Trump har en politisk agenda. Den kan sammanfattas i tre ord: säkerhet, suveränitet, jobb. Det finns en riktning i hans politik, och med en riktning kan man komma långt.

*

Jag är imponerad av den amerikanska nyhetsjournalistiken. Programledarna på CNN vågar ha en egen position. De tussar sällan eller aldrig bara ihop två olika ståndpunkter och reducera sig själva till ordningsmän i debatten. Som Vänstra Stranden påpekade igår hör man sällan det ängsliga inpasset: "Men nu är ju inte X här och kan försvara sig". Med programledare som utifrån journalistiska utgångspunkter vågar ta ställning blir samtalet mer fördjupat och analytiskt. Här tycker jag att många svenska politiska journalister i främst radio och TV har en del att inspireras utav.

*

Jag är också imponerad av alla dessa Town Hall Meetings där politiker möter väljare från sina valkretsar. Turbulensen har den senaste veckan varit stor på dessa möten. Många republikanska företrädare har ändå under relativt ordnade former frontat en - för att uttrycka det milt - uppretad väljarkår. Civilkurage, tycker jag.

*

Funderade en stund igår på att börja twittra under namnet Ulf Bildt. Kloka personer i min närhet fick mig att avstå. 

*

Noterar att Anna Kinberg Batra vägrar att kritisera den nidbild av Sverige som Jimmie Åkessons och Mattias Karlsson sprider i Wall Street Journal. Det är smärtsamt att iaktta Moderaternas moraliska kollaps.

*

Dagen har fyllts av intressanta seminarier på ISA-konferensen, bland annat om religionens betydelse i internationell politik, om krigsfotografering och om relationen mellan islamska tankeelement och teorier om internationella relationer. Men nu är det slut, och i morgon reser hustrun och jag hem. Bort från Trump, men säkert också hem till Trump. Ser fram mot den dag då jag kan gå och lägga mig utan att ha ägnat Trump-fenomenet en tanke. Dessvärre tycks det vara en bit kvar dit.

Rapport från Baltimore II: Om svåruttalade namn, flyktingpolitik och Sputnik

"Dear Sir", säger panelens ordförande till mig strax innan seminariet ska börja. "May I ask you to introduce yourself to the seminar? I'm sure I'll pronounce your name in a wrong way, and it would be embarrassing for us both."

Ja ja. Så är det att vara svensk i USA och dessutom heta "Bjereld". (De har rätt svårt med "Ulf" också...) Jag tänker medlidsamt på alla de personer jag själv har presenterat inför en publik och som inte hetat Johansson eller Karlsson i efternamn och vars namn jag sorglöst misshandlat till oigenkännlighet.

Nu är konferensen med International Studies Association (ISA) i full gång. Drygt 5 600 forskare deltar, och antalet paneler/seminarier uppgår till 1 300 stycken.

I dag presenterade hustrun och jag en uppsats där vi problematiserade sambanden mellan utbildningsnivå och åsikter i frågor om invandring och flyktingpolitik. Människor med hög utbildning tenderar att vara mer positiva till flyktingmottagning och att ha en mer positiv uppfattning av invandrare från andra delar av världen. Varför är det så? Uppsatsen var samförfattad med Linn Sandberg.

I samma panel redovisade Federica Genovese sin forskning om på vilket sätt geografisk närhet och antalet döda påverkar hur empatisk mediebevakningen blir i samband med flyktingkatastrofer på Medelhavet. Nicholas Micinski visade hur säkerhetspolitiska överväganden påverkade USA:s flyktingmottagning, särskilt med avseende på varför USA tagit emot så många flyktingar från Irak och så få från Afghanistan. Därutöver har jag följt paneler bl a om USA:s agerande i Syrienkriget och om twitters betydelse i den internationella diplomatin.

På förekommen anledning vill jag också påminna om att det finns en särskild krets i Dantes Inferno för panelister som inte respekterar uppgjorda tidsramar.

Har även hunnit med att tacka nej till medverkan i den statliga ryska nyhetstjänsten Sputnik, för att kommentera oroligheterna i Rinkeby.

I morgon torsdag blir det seminarier och paneler mest hela dagen. Hoppas snart kunna återkomma med ytterligare intryck.

*

Noterar att ytterligare opinionsmätningar - denna gång Ipsos - bekräftar bilden av att Moderaterna tappat väljarsympatier efter sitt flirtande med Sverigedemokraterna. Läget mellan blocken är stabilt, men Centerpartiet växer och Moderaterna minskar. Maktbalansen inom Alliansen förskjuts och ingen kan veta vad som kommer ut av detta. Spännande politiska tider väntar.

Rapport från Baltimore I: Att vara svensk i USA

I dag första dagen i Baltimore, Maryland, USA, där jag deltar i International Studies Associations (ISA) årliga samling - denna gång kring nätta temat "Understanding Change in World Politics". Beslutet att åka var inte självklart. Donalds Trumps försök att stänga gränsen för olika nationaliter har väckt stor och berättigad vrede, och det har höjts röster för att bojkotta konferensen. Men jag tror sällan på bojkott som politiskt medel utan föredrar närvarons politik. Jag ser deltagandet också som ett sätt att bättre förstå amerikansk politik och det som händer i det amerikanska samhället i dag.

Som vanligt var det bökigt att ta sig in i USA. Passkontrollen var smått parodisk. Först fick man stå i kö för att scanna sitt eget pass i en automat, fotografera sig själv i samma automat och där även lämna sina fingeravtryck. Därefter ställer man sig i en kö för att visa upp det pass man just scannat och låter sig fotograferas och lämna sina fingeravtryck en gång till. Därefter väntar en ytterligare kö, för att lämna in den blåa lapp som man fyllt i på flygplanet om vilka varor man inte har med sig in i landet samt lämna in det foto man tog på sig själv i den första automaten. Dessa uppgifter hade man dessutom fått redovisa ytterligare en gång, i samma automat där man självscannade sitt pass, fotograferade sig och lämnade sina fingeravtryck. Men all personal (och det krävs en hel del människor för att hantera denna gigantiska apparat...) var vänliga och uppträdde professionellt.

Intresset för Sverige är större än vanligt. Mannen som hjälper till med väskan vid hotellet frågar kärvänligt hur vi kan överge det Sverige som ju tydligen är så alldeles fantastiskt för att resa till USA, om än bara för några dagar. Guiden i stadens stora Basilika kan inte dölja att han är generad över president Trumps uttalanden.

Konferensen inleds på onsdag, och tisdagen ägnades åt förberedelser inför seminarierna och en stadsvandring. Insåg att jag borde ha sett några avsnitt av "The Wire" (som ju utspelar sig i Baltimore) innan resan hit. Såg dessutom i Wall Street Journal att Baltimore är en av de städer i USA där antalet mord ökar. Wall Street Journal jämförde Baltimore med New York City som har betydligt färre poliser i förhållande till sin befolkning och ändå avsevärt lägre brottslighet. Tidningen drog slutsatsen att det inte finns något samband mellan ett stort antal poliser och en låg brottslighet. En slutsats värd att ta med sig hem till den svenska debatten i ämnet...

Tog en fika på trevliga anarkistiska bokcaféet Red Emma's, varifrån jag i telefon till Svenska Dagbladet kommenterade beskedet att Socialdemokraternas partistyrelse inte kommer att föreslå ett tiggeriförbud. Läsaren av denna blogg vet att jag är mycket glad över detta besked. Nu gäller det att hålla i frågan, och intensifiera arbetet med att bekämpa tiggeriets orsaker.

I morgon börjar seminarierna tidigt och en lång dag väntar. Avser att återkomma med en rapport så snart som möjligt.