Moderaterna och Kristdemokraterna fortsätter processen att normalisera Sverigedemokraterna. I Aftonbladet idag säger Ulf Kristersson att det är "absurt" att Sverigedemokraterna inte bjuds in till gemensamma överläggningar om åtgärder mot gängkriminaliteten. Även moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell beklagar idag i Dagens Nyheter att Sverigedemokraterna inte bjudits in och berättar att han i stället själv kontaktat Sverigedemokraterna för att samtala om hur de förhåller sig till Moderaternas förslag. Och Ebba Busch Thor säger i dag till Expressen att det vore värdefullt om det gick att få med Sverigedemokraterna i en uppgörelse om migrationspolitiken, eftersom Sverigedemokraternas deltagande skulle ge uppgörelsen "den legitimitet" som behövs.
När Ulf Kristersson efter valet 2018 försökte få med Centerpartiet och Liberalerna i en moderatledd minoritetsregering lovade han att Sverigedemokraterna skulle stängas ute från politiskt inflytande. Centerpartiet och Liberalerna tvivlade nog på både hans vilja och förmåga att fortsätta isoleringen av Sverigedemokraterna. Utvecklingen efter valet visar att Centerpartiet och Liberalerna hade fog för sin misstro.
I dag berättar moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson också att Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Det svenska biståndet, menar hon, bör de närmaste fyra åren minska med 16 miljarder kronor, bland annat eftersom Sverige (ett av världens absolut rikaste länder...) "har stora behov här hemma". Moderaterna blir därmed tillsammans med Sverigedemokraterna de enda riksdagspartierna som vill skrota enprocentsmålet.
4 kommentarer:
Bra att samarbetet med SD normaliseras, fast mindre bra för maktpartiet sossarna förstås.
Att sen " ett av världens rikaste länder" har kommuner som är konkursmässiga pga massinvandring, en allt grövre kriminalitet, problem med skola,vård och omsorg, samt fattigpensionärer, är ju en aning märkligt.
Saker och ting normaliseras normalt genom exponering.
Sd kom in i riksdagen 2010.
Jimmy är den partiledare som suttit längst.
Sd är ett tämligen stort parti, 3e största och näst största i opinionen.
Sd är vågmästarparti, och när deras mandat inte får avgöra regeringsbildningen, innebär
detta att de övriga partierna och konfliktlinjerna övergår till en del underligheter,
som tex DÖ, eller som nuvarande uppgörelse, där det i skrivande stund är oklart för
väljarna vad som är regeringsblock och opposition.
Den öppegörelse som är gjord, innebär trots allt att tre partier sitter i opposition,
M, Kd och Sd. (V befinner sig i en egen liten värld, som kan kallas för isolerad opposition)
Väljarna förväntar sig att politiken ska förklara, motivera och genomföra lösningar som innebär att sakernas tillstånd fungerar och hanterar de uppdrag politiken har, eller förväntas ha.
Om Sd i väljarna ögon har förslag som är förklarliga och försvarliga, så blir då frågan
för väljarna varför grundregeln om att majoritetsbeslut inte ska gälla.
Så det är nog bara att slicka i sig, detta med är och bör. Hur det borde vara, enligt etablerade politiska uppfattningar, är inte som det är. Dels har väljarna ändrat på ekvationen, av rutiga skäl och randiga orsaker, dels har den ordinarie politiken själva försatt sig i denna situation, där parlamentet är kortslutet eftersom Sd har 62 mandat.
Räknar man av 62 från 349 blir det 287. Hälften av detta är 144.
Men sedan är det detta med utskotten...
17 platser, räknas Sd bort blir det 14, dvs 7 lika, där Vänsterpartiet har en röst.
Så hur man än vrider och vänder på saken, magiskt tänkande eller liknande, så har Sd sina platser i parlamentet, och deras röster räknas.
Vad ekvationen blir 2022 vet ingen, men det blir nya förutsättningar, och väljarna avgör
saken, åt politiken, gudskelov. Väljarna går inte att runda.
Om Sd skulle vara med i kommittén, skulle Mp och V få problem vid votering i utskotten,
och då blir det svårare att hålla ihop. Men det är en annan femma, det politiska spelet.
Att M och Kd har gemensam uppfattning med Sd i vissa frågor, än med Mp och V, är nog inga nyheter. Så frågan är mer vad som är majoriteten av väljarnas uppfattning. Lutar de åt lösningar som Mp och V förfäktar, som nog får anses vara lite egendomliga, eller lutar väljarna åt lösningar som ligger närmare våra nordiska grannländer. Ja, se den frågan är det nog fler än moderaterna som står inför, att besvara. S.W
"Att M och Kd har gemensam uppfattning med Sd i vissa frågor, än med Mp och V, är nog inga nyheter. Så frågan är mer vad som är majoriteten av väljarnas uppfattning. Lutar de åt lösningar som Mp och V förfäktar, som nog får anses vara lite egendomliga, eller lutar väljarna åt lösningar som ligger närmare våra nordiska grannländer. Ja, se den frågan är det nog fler än moderaterna som står inför, att besvara" skriver S.W.
Konstigare än så är det faktiskt inte. För ytterst sett strävar ju politikerna (åtminstone borde de) att få genomslag för sin politik. Att då a priori utesluta att genomföra sina sakfrågor för att undvika att få stöd från ett parti med fel värdegrund förefaller mig vara bizzart. De flesta har väl länge insett att det varit en tidsfråga innan SD "normaliseras" när de har en så stor andel av väljarkåren, främst av fd socialdemokrater och moderater.
Moderaternas sänkning av 1%-målet för bistånd kan förstås diskuteras. Själv tycker jag att det åtminstone borde kopplas till BNI per capita och inte totala BNI, eftersom det sistnämnda ökar väsentligt mindre under senare år och är kopplat till individens genomsnittliga ekonomiska utveckling.
En mist lika viktig diskussion är hur pengarna används. "Sida brister i sin hantering och uppföljning av biståndsmedel och slarvar med dokument" konstaterade riksrevisionen 2015. Fyra år senare, 2019 tycks inte mycket ha hänt. Efter den senaste skandalen där en VD i Kenya fått en månadslön på 245 000 kronor och medlemskap i en exklusiv golfklubb för 75 000 kronor om året konstaterar fd riksrevisor Inga-Britt Ahlenius: "Noll koll! Det är fullständigt parodiskt och naivt." Det tycks fortfarande finnas en viss förbättringspotential när det gäller biståndet...
Klas Bengtsson
Om det går bra att bjuda in Irans utrikesminister till Arvfurstens palats för samtal, då kan det väl gå bra att samtala med SD också.
Homo Economicus
Skicka en kommentar