Dagens gruppsamtal mellan talmannen och partiledarna i olika konstellationer gav inga omedelbara resultat. Några sådana var heller inte att vänta. Det fanns inga skäl att tro att partiledarna skulle byta positioner eller säga andra saker än vad de sagt tidigare bara för att de nu satt tillsammans i grupp med talmannen. Gruppövningen var till för talmannen, inte för partiledarna.
Positionerna är fortsatt låsta. Stefan Löfven kan just nu erbjuda Annie Lööf att han som statsminister ska genomföra hela Centerpartiets program redan under mandatperiodens första år - Annie Lööf kommer ändå att säga att det är viktigare att hålla ihop Alliansen.
Något måste förstås till för att bryta dödläget. Den avgörande frågan är fortfarande om Annie Lööf är beredd att släppa fram en moderat enpartiregering (eller möjligen en M/KD-regering), trots att en sådan blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i riksdagen. Annie Lööf har fått den frågan hur många gånger som helst det senaste halvåret och konsekvent låtit bli att svara. (Hennes nej till förslaget i första talmansrundan villkorades av att det var ett nej "just nu".)
Kanske tänker talmannen att det är just den obesvarade frågan som ligger i vägen för en regeringsbildning, och att det nu är dags att besvara den genom en statsministeromröstning. Svarar Annie Lööf ja - ja, då har vi sannolikt en regering omgående. Jag tror inte att Jimmie Åkesson kommer att ställa sig i vägen för den. En M/KD-regering kommer ju att ge honom just det inflytande han så hett eftertraktar. Svarar Annie Lööf nej - ja, då återstår i praktiken bara en blocköverskridande överenskommelse.
Det gör ont att dra bort plåster. Men för eller senare blir det nödvändigt.
5 kommentarer:
"Stefan Löfven kan just nu erbjuda Annie Lööf att han som statsminister ska genomföra hela Centerpartiets program redan under mandatperiodens första år - Annie Lööf kommer ändå att säga att det är viktigare att hålla ihop Alliansen."
Ulf Kristersson skulle också kunna erbjuda Annie Lööf att han som statsminister ska genomföra hela Centerpartiets program redan under mandatperiodens första år - Annie Lööf skulle ändå säga att det är viktigare att hålla SD utanför inflytande.
Bara att konstatera att om det inte vore för Annie Lööf så hade vi troligen haft en regering och oavsett vad hon väljer att göra, så kommer hon att svika en stor grupp av sina väljare och detta kommer obönhörligen att visa sig i C:s resultat, nästa gång det blir dags för val.
Plåstret rivs bara av vid skarp votering.
Hade de varit överens, hade de haft en allians och en alliansregering.
Nu är de inte överens, som sagt var, gällande migration, och därmed
inte om statsbudgeten. Det är heller inte överens om regeringsbildningen,
eller ens formerna för politiken.
Frågan o extraval måste krypa in på skinnet. det som är spännande nu är
om det blir votering om statsbudgeten före eller 4e omröstningen om statsminister?
Vid en 4e omröstning, kommer Mp och Fp att stryka flagg.
V, S, kd och Sd kan gå på batalj, kanske C. M är nog lite skotträdda, så länge de håller fast vid vald linje. Det är väl inte osannolikt att de två första voteringarna om statsminister uppkommer före votering om statsbudget, sedan blir det kattrakande om statsbudget, där C och Fp tvingas ta ställning till en moderat budget. Och det är detta ställningstagande som sedan ger ekvationen för de sista två voteringarna. Om Fp och C aktivt röstar för en S budget, så blir utfallet ett och lägger de ner, så blir utfallet ett annat. Den intressanta frågan är riskkalkylen, vad partistrategerna tror bli utfallet vid ett eventuellt extraval, beroende på partierna ställningstagande i de två första voteringarna om statsminister, samt i fråga om budget. Det är när det kommer till votering nr 3 och 4a avseende statsminister, som den inre kärnan i Mp, Fp och C måste börja fundera, på utfallet av ett extraval.
Mp borde inte våga högerut, eftersom om det blir extraval, riskerar partiet att åka på en smäll. Fp borde inte våga släppa fram en S-ledd regering, avs budget, eftersom om de gör det, så kommer det kanske inte att gå så bra i ett extraval.
Sammanlagt riskerar alliansen att förlora mer till Sd än S+Vp, varför extravalet, eller hotet om detta, avgör frågan. Det är företrädesvis C som har att bestämma sig. S.W
Dagens Nyheter, som av någon anledning har beteckningen liberal, har löst knuten. Eftersom Stefan Löfven inte är någon ny Djingis Khan bör de borgerliga låta Löfven bilda en ren S-regering. " Det skulle i bästa fall kunna resultera i ett antal bra saker: Liberal sakpolitik. Vänsterpartiet marginaliseras. SD isoleras. S dras högerut. Alliansen kan bevaras, om än i malpåse, och göra bättre ifrån sig i nästa val." Men för att S ska tillåta en alliansregering i nästa val behöver alliansen få egen majoritet. Och det finns naturligtvis inte på kartan om alliansen nu gör som DN vill.
Själv är jag förvånad över att Löfvens önskeregering är med ett parti (L) vars viktigaste skatteförslag är att slopa värnskatten, gå med i NATO, införa euron, göra EU mer federalistiskt och ett annat (C) som vill slopa avställningsskyddet för 40% av de anställda, sänka ingångslöner och införa ytterligare jobbskatteavdrag, och kraftigt mjuka upp den tillfälliga migrationslagen mm mm.
Klas Bengtsson
När gick ni på den vildfarelse att regeringsbildningen är en fråga om politik?
Det är inte en fråga om politik - det är en fråga om makt. En fråga om vem som skall vara kalif efter kaliffen.
Jo, det är nya tider. DN är outgrundliga, dvs driver precis vilken linje som helst, bara
man kan sätta stämpeln "Liberal" som i viljan att driva fram en EU-federation. Allt annat skulle vara antiliberalt. Dvs den nya defintionen på liberal, är alltså EU-federal. Dvs alla andra vägar skulle vara ofredliga, ja rent av omoraliska, börja lukta lite sanningsministerium.
Hm, vi är några luttrade som är lite skeptiska till grandiosa idéer, och tror att just den linjen (löfte om den eviga freden) är grunden för att det går käpprätt åt helvete. Allt som inte innebär mer vägen mot den enda vägen till den eviga freden, är helt enkelt ganska suspekt. Om framtiden kan man inget veta, mer än att människors planer mycket sällan blir som det var tänkt.
Det där abstrakta löftena, om det goda vs det onda, ska man nog var lite försiktig med, oavsett Att ansamla alltmer makt, med löfte om den eviga freden som argument. Nä, vad som händer med EuU vet ingen, och makt måste alltid balanseras. Fria och allmänna val i medlemsstarernas nationella parlament är grunden. Alla som driver en irreversibel ordning att avskaffa demokratin som vi känner den, är goda, och de som förfäktar den ordning som varit sedan 1945 skulle vara nära nog fascister. Storslagna planer har man hört om förr, och kanske är jämförelsen småelak, men nog känns det lite så där, när människan tar sista språnget mot framtiden, marscherade med AI i sin linda, och någon slags otakt med moder natur.
DN senaste idé är att förespråka en ren S-regering :-) genom resonemang om å ena sidan eller å den andra, men framför allt genom att hänvisa till historiska referenser till krigsherrar med världsherraväldesplaner, eller då detta självklara, att S slog in en reformert inriktning och aldrig avskaffade monarkin, (mer än i partiprogrammet). Hm, kan då S vara än vän i nöden, när folket inte längre tyr sig till Folkpartiet :-)
Det är helt enkelt en ny tid, DN driver ständigt nya linjer i regeringsfrågan, och skapar egentligen mest förvirring. Ekvationen var klar före valet.Om en vecka har DN bytt linje igen, bara Fp och C slipper ta ansvar eller ta ställning. Det är nog där skon klämmer. Gullegullpartierna får under inga omständigheter behöva stå till svars inför väljarna, om något inte går som det är tänkt.
Just nu är det bästa för DN-liberalismen alltså en S-ministär, S borde vara såååå glada för det stödet.
Vi som slutat ta den nya borgerliga über-"liberalismen" på allvar, vet inte om vi ska skratta eller gråta. men det är nog bäst att garva.
Inte för att en S-regering skulle vara av ondo, den är väl varken bättre eller sämre än någon annan regering, som erkänner våra hävdvunna demokratiska rättigheter. Nä, det är enkelt att hålla med DN, fast av ett helt annat skäl. De rödgröna blev större än det blå laget. Det är ett val väljarna gjort, det är inte Folkpartiliberalism, inte nyliberal centerliberalism, inte KD-liberalism, och inte liberalkonservativ moderatliberalism, och inte heller Sverigedemokratisk nationalliberalism, utan helt enkelt en sedvanlig rödgrön röra, som även detta val, blev största regeringskonstellation, vad är problemet?
Väljarna har sagt sitt. Det är mest detta med EU, de goda delarna, som man ska se upp, så att ingen på för höga hästar, tar kål på, sansen och balansen. Liberalism, pyttsan, det börjar kännas precis lika tryggt som sanningsministeriet. S.W
PS, eftersom allt är så ostyrigt, så kan det inte uteslutas att ovanstående betraktelser faktiskt inte ska tas på fullt allvar. Ibland räcker dock inte satiren till, för att beskriva verkligehten, om det nu skulle finnas någon liten skärva av den, kvar. DS
Skicka en kommentar