Jag är väldigt glad att Centerpartiet och Liberalerna idag stod upp och markerade att de inte var villiga att ge Sverigedemokraterna inflytande över regeringspolitiken. Det var att vara vuxen i rummet, och är värt respekt.
För Ulf Kristersson blev det ingen bra dag. Enligt hans Instagramkonto skulle han varit ledig, och jagat i de vackra Sörmlandsskogarna. I den mån det blev någon jakt var det snarast Kristersson själv som var bytet.
Vid sina respektive pressträffar i dag var Jan Björklund och Annie Lööf utomordentligt kritiska till hur Ulf Kristersson hanterat sitt uppdrag att bilda regering. Genom att offentligt desavouera hans sätt att
sköta regeringsbildningen desavouerade de i praktiken också Ulf
Kristersson som statsministerkandidat. Om han inte har tillräcklig kompetens att sköta en regeringsbildning, har han då tillräcklig kompetens att styra ett land?
Vad händer nu? Ekot erfar att Ulf Kristersson i morgon träffar talmannen för att berätta att han misslyckats med uppdraget att bilda regering. I så fall lämnar talmannen sannolikt över stafettpinnen till Stefan Löfven. För Ulf Kristersson är detta ett stort nederlag. Inte att han misslyckats i sig, många bedömare ansåg redan från början att uppgiften var omöjlig. Men för hans oförmåga att hålla samman Alliansen, hans oskicklighet att leda processens ens de 14 dagar han hade till sitt förfogande.
Stefan Löfven får ingen lätt uppgift. Jag har tidigare sagt att givet valresultatet vore det önskvärt med en blocköverskridande regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och kanske Miljöpartiet. Vänsterpartiet sköter oppositionen från vänster, Kristdemokraterna och Moderaterna sköter oppositionen från höger. Sverigedemokraterna marginaliseras i riksdagsarbetet.
Dit är det en lång väg, och kanske visar den sig inte vara möjlig. Den kräver ödmjukhet och öppenhet från samtliga berörda partier. Har de styrka nog att klara en sådan process? Ett par spännande veckor väntar.
9 kommentarer:
Hoppas att du får rätt! Enda vettiga vägen nu!
Det var nog inte bara ett fiasko för Ulf Kristersson, utan ett fiasko för hela Alliansen.
Jan Björklunds förslag om olika koalitionsregeringar, blev ju helt punkterat när EBT klargjorde KD:s hållning till detta.
Kanske lite väl magstarkt av C och L, att begära av UK skulle fortsätta böna och be om sossarnas stöd för en regering med sig själv som statsminister.
Tror inte på att SD skulle gå att marginalisera i riksdagsarbetet.
Ju mer ansträngningar som görs att för att hålla SD utanför inflytande, desto mer kommer politikerföraktet att öka och desto mer kommer SD att växa.
Med tanke på hur sjuklövern har agerat hittills, så framstår ju snarare SD som det enda oppositionspartiet värt namnet.
Nja, tror inte på tanken att om man ger SD inflytande så skulle de minska. Så har det inte varit i några andra länder där man öppnat dörren för populister. Den typen av partier är i ständig opposition och kan alltid vrida sina åsikter ett snäpp till åt det extrema. Att ge dem inflytandeoch hoppas att de på så sätt hålls i schack är därmed en korkad strategi.
Anledningen till att sjuklövern upplevs som lama är just pga av blockpolitiken och all triangulering den medför. Med en sprucken allians så kam det ändrats radikalt.
När jag följer det narrspel som utspelar sig efter valet är jag alltmer nöjd över min blankröst. Om Kristersson gjort fiasko återstår att se. Han rev av plåstret och tvingade ju bara L och C att försöka ta sig ur de hörn de målat in sig i. Och det lyckades de inte särskilt bra med. Även om jag inte sympatiserar med KD, gjorde EBT till skillnad från Lööf och Björklund det starkaste framträdandet igår. Hon visade att de alternativ Björklund och Lööf pläderade för - fördjupade samtal med S - redan ägt rum och inte alls som dessa ville ge sken av inskränkt sig till tre mer eller mindre ytliga sonderingar med Löfven. Detta vet naturligtvis också Kristersson och därför var hans handlande logiskt. Varför ska han nappa på att göra "de fördjupade sonderingar" han redan gjort? Lika logiskt var agerandet från C och L, för de har ju under fyra år låtit decemberöverenskommelsen överleva.
Nu lär Löfven få bollen. Inte ens Lööf lär tro att han kommer att sitta i en regering tillsammans med hela alliansen även om han själv blir statsminister, ett alternativ som för övrigt EBT sågade igår. Lööf deklarerade efter att ha blivit pressad att hon INTE sätter sig i en regering tillsammans med bara L (och S och ev MP). Och Björklund har ju deklarerat att han inte sätter sig i en regering beroende av V. Och att alliansen genom att locka över MP skulle kunna regera med S goda minne hat Löfven avfärdat. Så allt kokar ner till att Cs och Ls ställningstagande är ett försök att vinna tid. Men till vad kan jag inte se.
Går vi mot ett nyval? Om Åkesson står fast vid att fälla varje regering som inte samtalar/förhandlar med SD kan det inte uteslutas. Annars kan mycket väl cirkusen sluta i en M-KD regering trots allt.
Svend Dahl, Liberala nyhetsbyrån, skriver: "Den intressanta frågan är hur långt och hur länge isoleringen av Sverigedemokraterna fungerar som övergripande syfte för politiska aktörer. Det enda vi vet säkert är att det kommer att upphöra - kanske om två veckor, kanske om fyra år." Det tycks mig som om SD som enda parti vill provocera fram det nyval som övriga partier gör allt för att undvika, möjligen undantaget V.
Naturligtvis kan man förenas av att vara emot något så länge man inte regerar. Men vad S och C skulle driva för gemensam arbetsmarknadspolitik, integrationspolitik, skattepolitik, näringslivspolitik har jag svårt att förutse. Att förena eld och vatten slutar med att elden slocknar. Det sista Sverige behöver inför kommande ekonomiska prövningar.
Klas Bengtsson
Jag har svårt att tro på S+C med tanke på Cs starkt nyliberala agenda i eknomiska frågor. Detta samtidigt som S närmar sig IMFs och OECDs analys att nyliberalismen nått vägs ende. Hur ser du på det?
Ulf, hur länge kan expeditionsregeringen få riket att fungera? Hur många veckor kan detta få pågå?
Ja nyval :-) Så vår vi väljare visa vilka det är som bestämmer, när våra representanter inte är vuxna uppgiften. Som demokrat gillar jag föreställningen, eftersom den visar att delar av vår politiska klass har förbättringspotential.'
Hypotesen måste vara att delar av alliansen helt enkelt inte hade tänkt.
Både före och efter valet var de glada i hågen, hade lyster i blicken, glans i pälsen, och nästan blodsmak i munnen, över att de skull fälla Löfven. Kanske hade de inte förstått det parlamentariska läget, bakgrunden till DÖ, eller kanske inte ens begripit hur RF och RO fungerar.
Om de fäller Löfvén, och vill ersätta honom med UK, och bara UK, så måste de skramla ihop en relativ majoritet. Nu var de mindre än de rödgröna och mindre än oppositionen om de lockar över de gröna. Någon inne på kansliet på C och Fp måste väl ha begripit sig på ekvationen, och någon borde väl kunnat ha gett stalltipset att S, som största parti i den största konstellationen, inte kommer att agera städgumma åt Stureplanscentern.
Och trodde de något annat, eller inte tänkte, så båder det inte heller gott. S.W
God Morgon Världen: (säger lite om samiden)
Panelen:
- Vad säger du om det Vidar Andersson? (46:10)
- Det ligger i tangentens riktning - att man skapar en ny DÖ eller en ny hittepågrej.
- Dvs det största blocket blir S med stöd av C och Fp.
Reporter, Lisa P.
- PÅ dig låter det som att det inte är bra, hitte på?
WA
- Parlamentarismen får nu visa vad den går för,
- Jag jag stor förståelse för att det är svårt att få till det.
- ett, ett politiskt landskap vi inte känner till.
- Men inte för mycket hålla på med konstruktioner där allt handlar om att hålla Sd borta
- utan i stället göra det bästa för Sverige (han avsåg sakpolitik)
- Det är inte bra i längden. (att mixtra med parlamentarismen menade VA)
Lisa Pelling:
- Vad sa Vidar nu? Skulle det vara bättre för Sverige att inte hålla Sd borta från inflytande, det lät jättekonstigt
(naturligtvis kunde inte SR låta VA ngt insiktsfulla kommentar stå oemotsagd, och dessutom tolka om det VA sa, hypernervösa efter förra bannbuledebatten)
VA
-Nä, det kommer ju att komma, att man måste prata och förhandla med Sd.
- Om det kommer om två veckor eller fyra år, kan vi inte veta, men det är den
utvecklingen som är.
- Pestflaggan mot det tredje största partiet kommer inte att hålla.
- Man måste börja, och moderaterna fick retirera, det var kanske för tidigt, det gick inte.
sw just så, Sd har 62 knappar i riksdagen, de snubblade sig förbi förra valet med DÖ, men nu gick det inte längre. Det är ett faktum, inte en värdering. Det går inte att bilda regering utan att S och M sitter i samma båt, och det kommer de inte att göra.
Anna D (om inomborgerlig vrede)
- Här är jag lite förvånad, åt alla håll, för Alliansen är inget realistiskt alternativ.
- Ja, hmar vidare med i bakgrunden.
- Givet det opinionsläge som finns, med ett så stort Sd.
- Vad tänkte de på, nu har då gått en månad och våndats för det mest självklara,
- som stod klart långt före sommaren.
- antingen får de svälja att de är aktivt beroende av Sd, eller
- så får det bli en blocköverskridande lösning, som inte inkluderar hela alliansen
- det är väl detta med acceptans, sorgens fem faser som hela Sverige ska lida sig igenom.
Då dyker Hinnfors upp på twitter, som lite måldomare för att försöka få ett klargörande, utöver vad Pelling gjorde:
"Plötsligt bränner det till: Man borde bilda regering
som inte bygger på att utesluta SD utan göra det som är
”bäst för Sverige” säger @widarandersson i @SR_gmvarlden
- menar du att det är bäst för Sverige att inkludera SD
frågar @lisa_pelling snabbt."
sw Hm, här gick faktiskt Lisa P in och modererade. denna gång klarade sig SR undan med blotta förskräckelsen :-)
Vad som är bäst för Sverige, är en mycket vidare fråga, som inte handlar om Sd, utan om hur vår demokrati ska fungera. Vad som är symptom och vad som är orsak, just nu är alla livrädda för symptomet, men inte orsaken, varför väljarna gör som de gör. Det är väsentligt mycket farligare. Stirrigheten.
Tex har Fp tagit koncernbeslut på att överge nationell demokrati, dvs nationalstaten, och uppgå i en EU-federation, lite som ett folk, ett rike och en ledning, som är lite mer teknokratisk. Det är möjligen bara det att det kanske blir lite Orwellskt. De flesta bommar, man skjuter på budbäraren, eller på symtomet, och inte på orsakerna. Så länge alla pekar finger åt Sd partibildare på 80-talet, och inte fokuserar på nutiden och sakpolitiken, så kommer utförsbacken att fortsätta. S.W
Anders: Det blir inte lätt. Men jag tror det kan gå.
Orion77: Belgien klarade sig utan regering i 18 månader. Så jag känner ingen stress. :)
Skicka en kommentar