"Vad stort sker, det sker tyst", skaldade Erik Gustaf Geijer. I så fall händer det kanske stora saker i regeringsfrågan i dag, för det har varit väldigt tyst från partiledarhåll.
Det mesta i regeringsfrågan kretsar nu kring Alliansens splittring. Liberala Dagens Nyheters ledarsida är i dag fascinerande läsning. Ledarartikeln landar i praktiken i att en socialdemokratisk enpartiregering i detta läge vore det bästa för Sverige. En socialdemokratisk enpartiregering är också enda sättet att hålla samman Alliansen.
Alliansens splittring manifesteras i en intressant undersökning från Sifo som presenterades i dag. Frågan gällde vilket som var "den bästa lösningen för att möjliggöra en regeringsbildning". Svarspersonerna fick välja mellan alternativen "Samarbeta med Sverigedemokraterna", "Samarbeta över blockgränsen" och "Tveksam, vet ej". Av de tillfrågade svarade 59 procent att de föredrog samarbete över blockgränsen.
Men det intressanta ligger i den stora skillnaden mellan de olika allianspartierna. Bland C-väljarna var det 86 procent som föredrog samarbete över blockgränsen, endast 11 procent föredrog samarbete med Sverigedemokraterna. Bland Liberalerna var proportionerna ungefär desamma, 79 procent föredrog samarbete över blockgränsen och endast 14 procent föredrog samarbete med Sverigedemokraterna.
Bland moderater och kristdemokrater såg resultaten emellertid helt annorlunda ut. Bland moderater var det ungefär lika många som föredrog samarbete över blockgränsen och som föredrog samarbete med Sverigedemokraterna - 42 respektive 43 procent. Bland kristdemokrater var det till och med en större andel som föredrog samarbete med Sverigedemokraterna - 58 procent - än som föredrog samarbete över blockgränsen - 28 procent.
Bland socialdemokrater var det 88 procent som förespråkade samarbete över blockgränsen, endast 3 procent föredrog samarbete med Sverigedemokraterna.
På väljarnivå finns det således en stark värdegemenskap mellan socialdemokrater, liberaler och centerpartister om blocköverskridande samverkan och att fortsätta isolera Sverigedemokraterna. I stället är det moderater och kristdemokrater som skiljer ut sig, genom att likställa eller till och med föredra samarbete med Sverigedemokraterna framför blocköverskridande samverkan.
Vi får väl se vad denna värdegemenskap på väljarnivå betyder när Centerpartiet och Liberalerna inom kort måste bestämma sig för vilken väg de vill gå. Vill de släppa fram en moderat enpartiregering (eventuellt tillsammans med Kristdemokraterna) som blir beroende av Sverigedemokraterna? Eller vill de samverka över blockgränsen?
11 kommentarer:
Ja det blir ju intressant att se om C och L vill ha Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som statsminister. Kanske skulle även frågan ställts vilken statsminister som är den bästa lösningen för regeringsbildning.
Dessa undersökningar om kärnväljares och vanliga väljares preferenser, ska man nog ta med en nypa salt. Det är så snurrigt att inte ens de i den högsta kasten hänger med, det är rena snurren, och det avspeglar sig även hos opinionsanalyterna, och ger en extra snurrig twist.
man ska nog se DN som inofficiellt husorgan till Fp, eller så är det tvärt om. I vart fall växlar det, och DNs olika ståndpunkter, växlar sannolikt med vankelmodet hos "mittenpartierna" om nu inte mitten är en eufemism, ingenting är längre säkert.
Det mest sannolika, om man nu ska försöka sig på att vara en smula seriös. Det har gått upp för DN att hur Fp och C än gör, så kommer det att rekylera. Dvs DN börjar som alla andra inse att "mittenpartierna" sitter i en rävsax. Di har en rätt bra uppstställning på de olika småknasiga turerna:
- 1) C+L, eller möjligen C+L+Mp
- 2) M+S, som Expressen drivit konsekvent, efter att valet var klart.
- 3) S+C+L, som en slags mittenregering, med eller utan Mp.
- 4) En alliansregering med mp, och Lööf som regeringsbildare.
- 5) Nu senast en ren S-ministär, med indirekt stöd av Mp, L och C
Detta skulle kunna ”maximera rörelsefriheten" för borgerligheten...(genom att blockera att de regerar denna period, med någon slags from förhoppning att om S får regera, så kan alliansen vinna valet 2022, jo tjena mossning, det kommer så klart gå åt helvete för m och sannolikt i någon mening S, eftersom Sd kommer att vinna på den supersmarta lösningen, och här vet man inte riktigt vad DN har i kikaren,
Det är helt enkelt någonting som inte stämmer, och då ska man dra öronen åt sig, hur det kan komma sig att DN driver en linje som innebär att Fp och C ska slippa ta ansvar för sin egen politik. Nä, se till att "mitten" får ta lite ansvar, ska de hålla sina löften;
- hålla ihop alliansen
- att driva borgerlig politik
- att hålla Sd utanför politiskt inflytande avs budget och regeringsbildning
så får de helt enkelt avhålla sig att regera, det går inte. Men att då smygvägen indirekt regera genom att släppa fram S under "liberal" flagg, kanske inte heller går att sälja in hos väljarna? Det mest sannolika är att DN kommer med en ny linje inför statsbudgeten. Varför inte en ren s-ledd regering, stödd på V och Mp, och som tolereras av Fp och C. kan det vara Fps nuvarande linje, för att slippa välja? S.W
"Vi får väl se vad denna värdegemenskap på väljarnivå betyder när Centerpartiet och Liberalerna inom kort måste bestämma sig för vilken väg de vill gå" skriver Ulf. Jag tar mig friheten att citera från en ledare i Dagens Industri. "I den politiska debatten dominerar nu samarbetsproblemen, inte sakfrågor. Allra minst diskuteras ekonomiska frågor, trots att det är kärnan i en regerings uppdrag. Ekonomi, företagsklimat, drivkrafter för samhällsutveckling, skatter, transfereringssystem är områden där det kan göras centrala politiska vägval. Tyvärr döljs dessa frågor av en diffus diskurs om ”värderingar” eller att ”det är allvar nu”. Idealister kontra pragmatiker med andra ord. Att vara liberal är att vara kluven sa som bekant Gunnar Helen på 70-talet. För "om man inte tar nästa steg, blir man stående på ett ben resten av sitt liv" (gammalt kinesiskt ordspråk) förklarar kanske Björklunds obeslutsamhet. Var Annie Lööf står ideologiskt är tydligare. Hennes politiska förebild är Margret Thatcher och Ayn Rand som hyllade det upplysta egenintresset och laissez-faire-kapitalism. S+L+C = värdegemenskap? Gemensam sakpolitik? Eller S-pragmatism (makten framför allt)?
Klas Bengtsson
Fru Lööf twittrade för en timme sedan:
"Centerpartiet är med och styr i de 17 av 18 regioner/landsting som hittills är klara.
De rödgröna som förra mandatperioden var i majoritet styr nu bara ett (1) och övriga är olika blocköverskridande samarbeten, främst mellan Alliansen och Mp."
Må så vara, men i kommuner och landsting kan de både parlamentarismens grundregel, och så kan de räkna. Det är på riktigt, ungefär som det varit i Sverige med, fram till DÖ, men nu har alliansen avskaffat DÖ :-)
Vi tar det en gång till:
- Rödgröna är större än alliansen.
- Lockar alliansen över Mp, (teoretiskt) så blir det visst 143 + 16 = 159
Men....
Nu har alliansen, och kanske särskilt fru Lööf etaberlat en ny praxis, att det är helt ok, tom etiskt försvarbart, att rösta bort en sittande statsminister med aktivt stöd av Sd, (och därtill välja en ny talman), så det går an med Sd, så fort det passar det egna narrativet.
Hm, varför S inte skulle följa C-praxis förtäljer inte Lööfs historia, dvs
S+Sd = 162 mandat, dvs 3 mandat fler.
Så det faller på ritbordet. Det ska bli intressant om det finns någon slags kvarvarande svada, som kan förklara detta, att just Sveriges riksdag avviker från alla andra parlamentariska lagar, där det går att regera efter några slags andra räknelagar.
Förutom det, så kommer det inte att gå att locka över Mp, hur mycket än C och Fp tjatar på UK, att jan ska försöka mera. Risken ligger vid ett potentiellt nyval, att Mp far och flyger. Därtill, om nu även C och Fp skulle klara av att övertyga" m, om en sådan inadekvat idé, dvs att 159 är större än 162, så ska UK sedan övertyga sin riksdagsgrupp, och därefter den moderate talmannen, att 159 är fler än 162, och det är inte helt säkert att talmannen kan hålla god min i elakt spel, att släppa upp ett kadaver i ringen mot en varg och en björn. Det blir slarvsylta hur många kakor talmannen än mutat de inblandade med. Så det bör rimligen leda till att fru Lööf, som värjer sig mot att själv gå upp i ringen, faktiskt får göra ett eget försök. Varför inte? Det är allvar nu, och någon måste börja ta ansvar. Om C förkastar alliansens egen statsministerkandidat, och sedan so oder so, fås att inse att alliansen + Mp behöver S eller Sd stöd för att regera, så kanske det kan gå hem, detta med att kunna räkna. Ska bli mycket underhållande, svadan alltså. Nä, nu väntar vi på nästa överraskning....
Om m lägger en egen budget, i finansutskottet, finns det ingenting som hindrar S ledamöter att lägga en egen s-märkt budget som parallell skuggbudget till regeringens :-). Alla riksdagsledamöter har förslagsrätt, och trots allt är det nyvalda riksdagsmän, och regeringen har ju avgått gudbevars, så det finns absolut ingenting som hindrar S att lägga en egen budet. Fatkum är att det kommer att bli ett skådespel som vi i menigheten länge kommer att minnas, en ny slags praxis i Riksdagen. Må bästa lag vinna. S.W
En samverkan, eller rentav regering, med C, L och S vore nog bra, men räcker mandaten? Passivt stöd från V och MP? Den innebär dock den för C och L svårsmälta detaljen: Stefan Löfven kräver statsministerposten.
Ja, var god välj :-)
Regeringschef = den nyss avsatte regeringschefen (vilket vi som är demokratiskt troende förvisso tycker är bra. Egentligen, i efterhand, skulle de som skrev om RF infört ett automatisk, avgångsinstitut, dagen efter valet, där statsministern sitter kvar, men alla ministrar entledigas, och departementen sköts av statssekreterarna. På så vis blir den sittande ministärens parti inte lika bundet till "regerandet" utan kan fokusera på utskotten.
Kan inte alliansen enas om sin statsministerkandidat UK, så får de ro den anre regeringschefen i land, de får ta skeden i vacker mun och acceptera den föreliggande
verkligheten. Ska det vara så svårt att begripa, att RF föreskriver en (1) regeringschef.
Sedan, för att skramla ihop 175 mandat krävs, utöver S 100,
defacto ytterligare 75 mandat.
-------------
V+Mp = 44
-------------
C+Fp = 51
V+Mp+Fp = 64
-------------
C+Mp+Fp = 67 (den politiskt minst heterogena)
-------------
C+Mp+Vp = 75
C+Fp+Vp = 79
Av de som når över 75 krävs tolerans från Vp. Att enbart få in C i en fålla är nog inte helt enkelt, eftersom C är en rätt främmande fågel, men å andra sidan är det nog nära på omöjligt att sälja in Vs stöd om både Fp och C är med i båten.
Nu är det nog rätt givet att vi kommer att ha exakt samma situation 2022, dvs Sd kommer att få ca 62 - 69, vilket innebär att blocken även perioden 2022 - 2026 ska dela på 280 - 290 mandat, dvs 140 - 145 vardera.
Sd är ju givet som oppositionsparti, och det parti av M eller S som inte får bilda regering, kommer att bli första oppositionsparti. Blir Löfven statsminister, så kommer M att gå i opposition, och bli UK statsminister, så kommer S givetvis att gå i opposition.
Egentligen är det inte så svårt, Fp och C har i praktiken tillämpad DÖ fram till valet, och har inte velat lägga en gemensam budget. De kommer inte vilja lägga gemensam budget nu heller, de är väl snarast småsura över att M vill lägga en alliansbestänkt budget, som tvingar ut alla partier i sakpolitikens träskmarker.
Kan inte de vankelmodiga välja, så får de lägga ner, och ta konsekvens av detta. Annars får de rösta för en S-budget, och det verkar som att de inte kan välja mellan att få en anpassas S-budget eller en anpassad M-budget. Det verkar som att C och Fp är rädda för sina väljare, konsekvensen av att välja mellan två trots allt rätt skapliga statsministerkandidater. Å andra sidan, gärna en statsminister, men först en rejäl statsbudget i början av december. S.W
Jo, det börjar arta sig, med positionerna. Tom Dn börjar resonera lite logiskt, utifrån sin ståndpunkt (om att nationalstaten för övrigt bör förstöras, utan att ha någon artikulerad ersättningsfunktion för makt), det är i grunden bra. Dvs ståndpunkten att en stat med gränser som befäster en rättsordning, skulle vara rasistisk eller nära nog fascistisk. Tydlighet är bra.
DN
"Hur kritisk man än kan vara till S så måste man medge att de inte vill riva det demokratiska ramverk som tjänat Sverige väl i hundra år, de har tvärtom varit med om att bygga och vårda det."
sw Korrekt, själva verket är nuvarande demokratiska ordning omöjlig att tänka sig, utan S benägna medverkan.
"Stefan Löfven är, som vi för säkerhets skull slog fast redan i rubriken, inte Djingis Khan."
se :-) Det är nog inte Jimmy heller, däremot finns det vissa farhågor gällande extremism, och avseende antal och numerär, utgör religiös extremisms ett större hot än andra, med en annan fara, detta att sammanblanda politik och religion. Detta med den enda tron och den enda överhögheten, är minst sagt oroväckande.
"Hur gärna man än vill se en alliansregering driva liberal reformpolitik så måste man erkänna att det i dag inte är möjligt utan stöd från, eller samarbete med, antingen Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna."
sw Jo, då kommer man till frågan om vad detta med "liberal" politik är. Grunden är väl frånvaro från tvång, detta med negativ frihet. Det är väl inte S paradgren, även om S inte heller varit ultra-kollektivistisk. Skattemässigt förefaller Sd vara mer moderata,
och frågan är då mer detta med medborgarskap.
"SD är ett antiliberalt nationalistiskt parti med ett fascistiskt idéarv."
sw HUr mycket man försöker, så förefaller Sd i sitt program vara mellanmjölksliberaler,
det är inte mycket extremism där, så antiliberalt, nej. nationalsocialistiskt ja.
Värdekonservativt ja. Idéarvet vet i fanken, de som bildade partiet gjorde det under en annan tid och var väl inga direkt djuptänkande demokratiska liberaler, men det verkar inte vara väldigt många som varit belastade på riktigt, för om så vore, skulle det ha skrivits spaltmeter om dessa. Den stora faran nu ligger nog på "infiltration" av icke önskvärda, som inte kan hålla tand för tunga.
DN
"Alltså omöjliga i varje roll i varje regeringskonstellation."
sw Nja, en konstellation bygger på någon slags samverkan, det var detta som alliansen försöka trolla bort före valet, genom att låtsas att SD gick att tänka bort. S.W
DN
"Återstår någon form av uppgörelse över den traditionella blockgränsen."
Nja, det finns två alternativ:
1. En S-regering som tolereras av C och Fp
2. En M-regering som tolereras av C och Fp och Sd.
Det var punkt 2 som alliansen gick till val på, rent faktiskt, inkl C och Fp, det är det som är så mystiskt, hur de kunde komma undan med det? Sedan när de blev mindre än rödgröna, så försöker centerpartiska hjälpryttare försöka lura i menigheten att om bar Mp luras över till andra sidan, så blir detta största "konstellation" eftersom man antar
att S+SdVp inte skulle rösta bort detta alternativ, på samma vis som alliansen + Sd röstade bort Löfven. Magiskt tänkande. Bra om DN i vart fall är överens med matematiken,
att alliansen+mp är mindre än S+Vp+SD som skulle utgöra opposition.
DN
"Han (UK) kan inte förvandla SD till ett liberalt reformparti hur ofta han än använder sin magiska formel ”hokuspokus ändainikaklet”.
sw Nix, jepp, Sd är inte ett DN-liberalt reformparti, det är liksom grejen varför väljare röstar på Sd, som alltså är dubbelt så stora som C, och samlar 11 mandat mer än C+Fp och sannolikt nästa val, är större än C+Fp+Mp (67 mandat)
DN
"Reaktionerna på vår ledare sönderföll också de i två delar.
1) DN:s ledarredaktion är socialistisk,
sw Nja, trots allt förespråkade DN en S-ministär framför en M-ledd, som defacto skulle varit mer liberalt präglad, rent sakpolitiskt. Svagheten var att inte argumentera huruvida stöd behövdes från Vp eller inte, behövs stöd från Vp, blir det inte lika enkelt.
eller i alla fall socialdemokratisk.
sw Jepp, dvs om inget stöd från Vp behövs....Den räkneövningen kvarstår för DN att göra, om det går att sy ihop en S-regering, utan stöd av Vp. det är lite av kärnfrågan, (får både DN, Fp och C :-)
DN
2) DN:s ledarredaktion kan inte bestämma sig för vilken regering den vill ha.
sw Det har varit lite Hawaii, på flera kanter, så DN har inte varit ensamma om att driva önsketänkande, men nu verkar eftertänksamhetens kranka blekhet ha sprungit ikapp, ekvationen från valet är vad den är. Faktiskt modigt och bra av DN att argumentera och att välja mellan två (onda) ting, får man anta?
DN
Det första påståendet är barnsligt Twittertrams.
sw åhå.
"Det andra ett mer eller mindre avsiktligt missförstånd. Det är inte ledarredaktionen som ändrat sig över tid utan verkligheten."
sw Jo, föreställningen om verkligheten har gått från önsketänkande före valet och önsketänkande fram till de avsatte Löfven, till krass verklighet, för, hur tänkte ni?
alltså delar av alliansen. S.W
DN
"Vi anser fortfarande att en alliansregering skulle vara det bästa för Sverige. Men Alliansen vann inte valet."
sw Hear hear, så var det. Alliansen gjorde ett val, gick inte till val på gemensam politik, och var den falang som blödde mest till Sd. Hårt men sant. Sd drar i ensa sidan av Ms väljarbas, och C i den andra. Två fronter är en front för mycket för att kunna triangulera väl.
DN
Löfven har inte förklarat sig villig att släppa fram en regering med Kristersson som statsminister.
sw, oj, det visste väljarna före valet, dock inte C och Fp?
DN "Antalet möjliga ministärer krymper i takt med att sonderingarna strandar."
sw :-)
DN "Och till skillnad från somliga av våra kollegor, exempelvis GP och DIs ledarsidor, skiljer vi på det önskvärda och det möjliga."
sw Jepp, man måste kunna skilja på hur det borde vara, och på hur det är, detta att gilla läget och göra något av detta. Visst är det skillnad mellan vad som är möjligt och vad som är önskvärt. För att något ska bli möjligt måste det finnas i) en vilja ii) en förmåga och iii) en situation som ger de yttre förutsättningarna. Det önskvärda är att regera, för M, och det är möjligt, om m får med sig övriga inom alliansen.
SD är ett problem för både S och M, så länge inte S och M sitter i samma regering.
DN
"De (DI och GP) försöker intala sig att det som är möjligt (en alliansregering eller en M–KD-regering stödd på SD) också är önskvärt"
sw Nja, av två dåliga val, så förordar viss borgerlig press UK och viss borgerlig press Löfven, det beror på synen på migration och nationalstaten.
DN
"och att det som är önskvärt (SD accepterar att utan motkrav stötta en regering som för ”allianspolitik”) är möjligt."
sw som sagt, så var det redan före valet, varför orerade ingen om detta då?
DN Men UK är inte Harry Potter. Han kan inte trolla bort ett dåligt valresultat.
sw Harry P kunde inte heller trolla bort ondskan, och i jämförelse med Khan eller Voldemorth, förefaller Åkesson var en rätt hyvens grabb.
DN
Han kan inte heller förvandla SD till ett liberalt reformparti hur ofta han än använder sin magiska formel ”hokuspokus ändainikaklet”.
sw Sakta i backarna, hupp hupp DN, det finns 2,5 liberala (DN-liberala) reformpartier i riksdagen, Fp, Mp och C, som på olika sätt arbetar för att införa federativ EU-demokrati och avskaffa nationalstaten.
DN
Vi tror att mandat slår magi.
sw Gott så, phu. Problemet är väl mer att det funnits företrädare för den ena elller andra sidan, som ägnat sig åt just magiskt tänkande, ända fram till någon vecka efter att Löfvén avsattes, sedan blev det lite knepigt, det morska kaxigheten var plötsligt inte lika uppenbar.
DN
"Det är därför vi kommit till slutsatsen att det för allianspartierna minst dåliga av de få återstående möjliga alternativen kan vara att avstå från att malas ned i en koalition med S."
sw Snyggt och tryggt, i valet och kvalet måste man välja, och DN har valt. Det är inte fel att tala om hur det är, och sedan fatta ett beslut. Problemet är nog mer Fp och C, som har att träffa samma val, och upplysa valmanskåren varför detta inte kommunicerades före valet :-)
DN
"I stället skulle de kunna låta Löfven regera sig igenom den kommande lågkonjunkturen och få igenom liberal politik med hjälp av det slags ansvarslös makt som V njutit av under den gångna mandatperioden."
sw Måhända, måhända, i vart fall inte omöjligt.
DN
"Det är inte den lösning på låsningen i regeringsfrågan en liberal ledarsida i första eller ens andra hand ville se. Men politik är inte bara att vilja."
sw Phu, DN bedriver ärlig upplysning, helt rätt. Frågan är nu vad som kommer ut av detta, från Folkpartikelkansliet och C-kansliet, plan D? December II, fast som sagt, det kommer att rinna mer vatten under broarna. Vänta till budgetcirkusen sätter igång. Då gäller det att kunna tala för sin sakpolitik. Vänta bara. S.W
Rättelse:
"sw HUr mycket man försöker, så förefaller Sd i sitt program vara mellanmjölksliberaler,
det är inte mycket extremism där, så antiliberalt, nej. national(social)istiskt ja.
Det gick lite fort, man ska inte skämta om/med nationalsocialisterna, som ju var en slags fascister, som iklädde sig en socialistisk skrud och tom hade en röd bakgrundsfärg, för att lura över menigheten från det röda blocket, till det vita (den vita färgen var bland annat sedan finska inbördeskriget, färgen för den fria nationalstaten. Givetvis är inte Sd några nationalsocialister, och de som hade dessa böjelser bildade ju eget, nationaldemokraterna.
Nä, problemet med brunsmetningen, från bägge hållen, är ju att den skjuter bredvid målet. Istället för att argumentera mot sakpolitiken, så argumenterar man mot partiets grundare. Det är inte pga partiets grundare som SD får sina röster, utan av andra sakpolitiska skäl, och det kan vara värt att hålla i minntet.
2006 - 0
2010 - 20
2014 - 49
2018 - 62
2022 - 70?
Inte omöjligt, och det går att anta att Sd bästa valarbetare är just DN-liberalerna.
Det mesta kring partiernas värderingar, kommer att ge sig i statsbudgeten. S.W
ÄNTLIGEN
Dags för verkstad, nu är fikastunderna över.
Det är ju hela poängen, efter att alliansen + Sd avsatte Löfven, att det ska väljas en ny statsminister och ett nytt kabinett. Vad är det att jama om, att våra valda folkrepresentanter ska upp i ringen och rösta, redan nästa vecka.
Lööf är besviken, att hon inte fått sondera om en Lööf-ministär, som inkluderar Mp och
som ges stöd av Socialdemokraterna, och det är lite synd att hon inte fick den chansen redan nu, det hade blivit en syn för sägen. Dvs då hade det förflutit ännu mer tid, och så hade det ändat med samma sak, efter två veckor. Dvs S säger nej till att stödja
alliansen med UK som statsminister, och S säger nej att stödja Lööf som ledare för alliansen, det kan var enda kotte räkna ut, så det handlar nu om ren process och timing.
Dvs C hoppas vinna tid, och slippa behöva ta ställning vid skarp votering i kammaren.
Det är bra, korten ska ut på bordet, exakt vad de tär för slags värderingar, som man sökt väljarnas mandat för.
Folkpartiklarna ska visst ha partiråd den 23 november.
Då är det rätt givet, eftersom ingen har backat, att det blir en omröstning om UK,
som han kommer att förlora, förutsatt att inte C och Fp kommer att lägga ner sina röster. Gisses vilket spektakel. Men ingen vet heller hur Sd röstar, och utan garantier borde de rösta nej till UK. Så utgången där borde vara given, med en del spännande (bort)Ö förklaringar från C och Fp :-) om vad deras alternativ är.
Sedan går väl Löfven upp i manegen, och om detta sker före eller efter den 15 nov, vet ingen ännu. Men det kanske kvittar. Trots allt kommer budgetfrågorna upp skarpt, den 15 är en torsdag, och sedan har Folkpartiklarna partiråd fredagen den 23 nov. Då bör rimligen partirådet även diskutera vilken sorts budget som gäller, alltså från det egna partiet, dvs det blir skarpt läge, vad partierna egentligen tycker och tänker inom sakpolitiken.
Det är väl inte omöjligt att det inte blir någon skarp statsminister före budgeten, och att företrädesvis C kommer att vrida och vända på sig som en mask på kroken, för att komma runt dilemmat. Men nog borde även Lööf få möjlighet att testas i en votering, men när allt kommer omkring, så vill ingen parti sitta med Svarte Petter, dvs rösta aktivt nej, till en egen alliansledare, så Lööf hoppas väl komma ur knipan genom att få Kd och M att rösta nej till henne. Fast beskeden från S och Mp, borde räcka, för att komma fram till att mer fikatid inte behövs?
Utomordentligt uppfriskande, att för en gångs skull få se partierna rösta skarpt, om sina värderingar, dvs vilken sorts politik de föredrar, det är liksom det som de gått
till val på. Svensk politik börjar äntligen bli på riktigt, det är bara av godo, väljarna väntar. S.W
Skicka en kommentar