Idag meddelade Sverigedemokraterna att partiet kommer att ge sitt stöd till "Moderaternas kandidat" till talmansposten, eftersom "Moderaterna är
det parti som har bäst förutsättningar att leda en regering".
Sverigedemokraternas motivering innebär sannerligen en politisering av talmansuppdraget. Då tänker jag inte i första hand på att partiet medvetet kallar Andreas Norlén för "Moderaternas kandidat" i stället för "Alliansens kandidat". Politiseringen består i stället i att Sverigedemokraterna vill ha en talman från det parti som "har bäst förutsättningar att leda en regering".
Talmannen ska ju stå över partipolitiken. Nu föregriper Sverigedemokraterna talmannens arbete samtidigt som man fläckar Andreas Norléns trovärdighet.
Jag känner inte Andreas Norlén, och har ingen anledning att betvivla hans integritet och kompetens. Men när det parti som har beslutsmakten i talmansfrågan motiverar sitt ställningstagande just med kandidatens politiska tillhörighet skadar man också bilden av den tänkte talmannens opartiskhet och oväld.
Problemet hade kunnat undvikas om de rödgröna partierna och allianspartierna i blocköverskridande samtal enats om en talmanskandidat. Nu valde i stället Alliansen att gå fram med en egen kandidat och låta Sverigedemokraterna bestämma vem som ska bli riksdagens talman.
Genom Sverigedemokraternas motivering där kandidatens politiska tillhörighet var avgörande får riksdagen nu en talman - om Andreas Norlén blir vald - vars oväld redan från början riskerar att ifrågasättas. Jag tycker detta är väldigt synd - för riksdagen och för väljarna - och undrar stilla hur Centerpartiet och Liberalerna kunde hamna i den här sörjan.
16 kommentarer:
SD:s beslut signalerar ju till Alliansen att det går utmärkt att regera med SD:s stöd, utan att för den skull SD skulle ställa några orimliga krav.
Tror inte sossestrategin med smutskastningen av SD kommer att fungera i fortsättningen heller, bättre att de funderar på sin egen sakpolitik istället.
Löfvens nya mantra anständighet, tycks heller inte bita på någon.
L och c dagtingar väl inte med sitt samvete.
Hur kan någon inbilla sig att en politiskt vald riksdagsman, från vilket parti han vara månde, kan stå över partipolitiken och bli "objektiv" eller "opolitisk" när han beträder talmansposten?
Homo Economicus
Snurrigt är det nog för alla, men DN har som vanligt lösningen:
"allianspartierna nominerar Andreas Norlén"
"därmed förkastades S inviter till förhandlingar" (om en talman från C)
"Strax därefter presenterades Åsa Lindestam som S kandidat"
Nu kommer det, trum trum trum, tuuuuuut:
"Det innebär att Sd blir tungan på vågen i omröstningen på måndag"
Kors i all sin dar. DN har upptäckt att ett parti som inte har samma uppfattning om migration, global samhällsordning och EU som ledarsidan, av väljarna givits politiskt inflytande. Lite som att Mp tidigare, som hade samma uppfattning som DN, hade en avvikande uppfattning mot väljarna, och hade ganska stort politiskt inflytande som vågmästare, pga den sedan 1973 cementerade blockpolitiken.
Fast nu har Riksdagen redan förutsett vad som komma skall, efter debaclet 2014, angående oklara parlamentariska förhållanden. RO, stadgar numera:
4 § (träder i kraft 2018-09-01) Riksdagen ska, enligt 4 kap. 2 § regeringsformen, välja en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman. De väljs var för sig i nu nämnd ordning. Valen gäller till valperiodens slut. Om det bara finns en nominerad kandidat ska valet genomföras med acklamation.
Om det finns fler än en nominerad kandidat, och valet av talman sker med slutna sedlar enligt bestämmelserna i 12 kap., är den vald som får mer än hälften av rösterna.
Om en sådan röstövervikt inte uppnås ska ett nytt val genomföras.
Om inte heller då någon får mer än hälften av rösterna ska ett tredje val genomföras mellan de två som vid den andra omröstningen fick flest röster.
Vid den tredje omröstningen är den vald som får de flesta rösterna. Lag (2018:605).
Så det kommer att ta sin beskedliga tid, Riksmötets första dag, efter uppropet.
Jösses Jesus jävlar, vad de kommer att få ränna fram och tillbaka till sin lilla låda, när det ska till att voteras, eftersom det fom 2018 är nya regler även för val av talman, med ett system som synes hämtat från det franska presidentvalet. S.W
På tisdag, om det blir klart med talman på måndag, infaller alltså dag två av riksmötet,
- första sannolika möjliga tidpunkt för en nyvald talman att ta upp frågan om statsministeromröstning, eftersom alliansen är "piskad" att avsätta regeringen med stöd av Sd innan en ny regering kan bli vald. Det är nog i och för sig inte alldeles enkelt.
Man får ju läsa i RO så ögonen glosar:
6 kap - Kallelse
9 § Kammaren sammanträder på kallelse av talmannen om
inte annat föreskrivs i regeringsformen eller i denna lag.
En kallelse ska anslås senast kl. 18.00 dagen före sammanträdet
och minst 14 timmar i förväg. Om det finns synnerliga skäl, får
kallelsen anslås senare. I så fall får sammanträdet hållas endast
om mer än hälften av riksdagens ledamöter medger det.
Tilläggsbestämmelse 6.13.1
Yrkande om folkomröstning i en grundlagsfråga, statsministeromröstning enligt 6 kap. 3 § regeringsformen, förslag till ny statsminister eller yrkande om misstroendeförklaring, ska tas upp som första punkt på föredragningslistan. Om det finns fler än ett sådant yrkande, ska de tas upp i den ordning de nu har angetts. Talmannen får bestämma en annan ordning mellan statsministeromröstning och ett yrkande om misstroendeförklaring.
sw Här ges väl förklaringen till varför det blev viktigt med talman, dvs om de inkluderat sannolikt filibustrande, blir klara med val av talman på måndag, så ska Andreas på order av allianskansliet spika upp en kallelse i Riksdagen kl 18.00, om att hålla en Misstroendeförklaring på tisdag, f.o.m kl åtta på morgonen. Så för att det ska bli liv i luckan, borde valet av talman dra ut på tiden, så att detta inte blir klart före det blir middag. För då kommer inte frågan om misstroende upp förrän på Onsdag.
Jo, nog förstår man att det gick att samlas om en talman, för annars blir det faktiskt ingen allians ens på startbanan. S.W
Ygemans främsta syfte var naturligtvis så split i alliansen, annars kunde han ju godtagit alliansens kandidat M som har omvittnat stort förtroende. Och nu frodas konspirationsteorierna om att SD spelat under täcket med ett eller flera allianspartier. Men eftersom vi lever i en demokrati med parlamentarism kan vi naturligtvis inte begära att SD med 62 mandat som enda parti ska lägga sig platt. De har ju rätt i att det bästa regeringsalternativ för deras del är en moderatledd regering utan C och L. Det är ett förtida budskap inför kommande försök till regeringsbildning. För C och L kan ju inte sitta i en alliansregering som inte tolereras av S. Nu tycker jag inte iofs att Söder är särskilt lämplig som talman även om jag inte hört någon kritik mot hans sätt att sköta jobbet. Och apropå rötter tycker jag inte heller att Vs kandidat är lämplig. Att ha broderliga förbindelser med diktaturerna i Östeuropa så länge de består imponerar inte. Ulf har ju tidigare tyckt att det är ok att stänga ute SD så mycket som möjligt, t ex från presidieplatser i utskotten som de normalt skulle fått i kraft av sin röstandel. Varför klaga nu när de utnyttjar sin rösträtt?
Klas Bengtsson
Det är väl detta som DN insett och försiktigt antyder med Bards trots allt suveräna teckning :-) Bilden på Björklund och Lööf är episk. Detta blir ett elddop.
Bäva månne de, Folkpartiklarna och C, som varit så sturska, det är helt enkelt fantastiskt, att de kunnat komma undan i valrörelsen med att under inga omständigheter göra sig beroende av stöd från Sd, och samtidigt vilja bilda en alliansregering.
Det är så dumt så man inte tror att det kan vara sant, och det var det inte heller.
Så för att kunna avsätta regeringen snabbt, måste de ha en talman som kan utlysa en omröstning i kammaren, statsministeromröstningen. För att sedan vända blad och utse en ny regeringschef enl. RF som statuerar:
Regeringsbildningen (6 kap)
4 § "När en statsminister ska utses, kallar talmannen före-
trädare för varje partigrupp inom riksdagen till samråd."
"Talmannen överlägger med vice talmännen, (inkluderar Söder :-),
och lämnar sedan förslag till riksdagen."
"Riksdagen ska inom fyra dagar, utan beredning i utskott,
pröva förslaget genom omröstning. Om mer än hälften av riks-
dagens ledamöter röstar mot förslaget, är det förkastat. I
annat fall är det godkänt. Lag (2010:1408)."
5 § "Förkastar riksdagen talmannens förslag, ska förfarandet
enligt 4 § upprepas. Har riksdagen fyra gånger förkastat tal-
mannens förslag, ska förfarandet avbrytas och återupptas först
sedan val till riksdagen har hållits."
Men när inträffar då detta förfarande? Det är nästan helt hopplöst,
inte ens statsvetarprofessorerna verkar alltid helsäkra?
RO 3 kap om "Särskilt sammanträde för riksmötets öppnande"
6 § Riksdagen ska senast på riksmötets tredje dag hålla ett
särskilt sammanträde för riksmötets öppnande.
Statschefen förklarar på talmannens begäran riksmötet öppnat...
Vid sammanträdet avger statsministern en regeringsförklaring,
om det inte finns särskilda skäl för honom eller henne att avstå från detta.
sw jo, finns det ingen ny regeringschef vald, så går det ju inte, och har inte Riksdagen hunnit votera om förtroende för statsministern, så är det alltså den sittande regeringschefen som avlägger en regeringsförklaring :-) och om riksdagen med aktivt stöd av Sd avsätter Löfven, så sitter Löfven ändå kvar, tills att en ny statsminister är vald. S.W
En förklaring från en sviken bedragen avsutten statsminister skulle kunna vara:
"Sannings minut, det är allvar nu"
"Nu visar partierna sina sanna kort"
"Vi regerar vidare, så gott det nu går, i väntan på val av en ny statsminister, och vem det blir, det vet i fåglarna, det verkar som att det är SD som avgör den frågan.
Regeringen tar nu ansvar och lägger nu fram en budget till Riksdagen, som är mycket noga geomräknad för fyra år framåt, så blir det tranpserent för alla, alltså inte bara riksdagens finansutskot, utan även för väljarna, vad det handlar om, vilka kort som ligger på bordet.
Så länge som Riksdagen inte kunnat ena sig om en ny regeringschef som accepteras av Riksdagen, och som måhända även har en budget att stödja sig på, som har stöd av .... regeringen eller i var fall S, så kommer det inte att bli en ny regering, såvitt den inte blir accepterad av Sd. :-) Långnäsa, alla som trodde på magiska under på den borgerliga kanten.
RO 3 kap - Tidpunkt för sammanträde för riksmötets öppnande
Tilläggsbestämmelse 3.6.1
Efter ett val till riksdagen äger sammanträdet för
riksmötets öppnande rum kl. 14.00 den andra dagen under riksmötet.....
Talmannen får bestämma en annan tidpunkt för sammanträdet.
Under alla omständigheter blir det en rysare, tid och datum för statsministeromröstning och tid och datum för val av regeringschef, det blir inte mycket tid däremellan, att förhandla ihop sig, såvitt inte Löfven sitter kvar och expedierar, vilket troligen kommer att bli fallet.
Det är lite småklurigt, första dagen är det upprop och val av talman, som det får antas att de hinner med. Sedan verkar det som att de ska hinna med statsministeromröstningen på andra dagen, och det blir bara det ett kattrakande, eftersom Sd måste rösta för även här, och då ska Lööf och Björklund hålla masken, dvs god min i elakt spel, och Lööf kommer inte kunna låta bli att dra en smula på mungiporna, hon älskar allvaret nu.
Major Björklund får svarare att hålla sig för skratt, när Dn flåsar i nacken. S.W
Om riksdagen på måndag röstar fram en talman som är moderat är det ett allvarligt läge.
Det är verkligen att gå mot folkets vilja. Socialdemokraternas kandidat till talmansuppdraget borde vara en självklarhet. Det skiljer ungefär tio procentenheter mellan partierna!
DN sörjer idag:
"Det är synd att Sd tillåts fälla avgörandet vid både omröstningarna"
(om talmansvalet på måndag och statsministeromröstning "som sannolikt äger rum på tisdag eller onsdag, om inte nu S kandidat väljs, för då blir det förtroendeomröstning den 8e.)
DN
"Hade S visat större ödmjukhet efter valdagen och Löfven lämnat in sin avskedsansökan hade det nog gått att undvika"
sw, Jojomen, då hade det inte blivit någon statsministeromröstning (RF 6 kap 3§)
så det är klart att DN sörjer att Löfven inte avgick frivilligt när nu borgarna blev mindre än röd-gröna, men eftersom nu alliansen "förlorade" valet, givet att Fp och C inte under några omständigheter tänker ta aktivt ta stöd av Sd, så tycke väl DN att Löfven borde avgå, så att det inte kan framkomma att C och Fp visst är beroende av Sd.
Det en smula barnsligt, i vart fall inte fullvuxet, att hålla sin höga svansföring före valet, och sedan sänka svansen när man kammat hem godiset, för att sedan lägga över ansvaret åpå motståndare, så att moralsvansen går att lyfta igen - ren och fin, fri från smuts, och skylla på S i detta fallet. DN, Fp och C får helt enkelt inte ihop konkarongen, det får väl ingen annan heller, men skillnaden är väl detta att peka finger, brösttoner, inte vara ett basparti för helheten, och försöka styra från baksätet. S.W
Partier hamnade i sörjan pga sina erbarmliga politiseringar, lögner, smutskastning av andra och ja, ingrodd rasism även på den sida som stoltserar om sin antirasism! Att socialdemokraterna, trots många fina och ärliga medlemmar, finns i denna sörja står helt klart. Bli ett anständigt parti! Låt gruppen Tro och Solidaritet stå för verklig solidaritet, inte bara för dem man för en tid råkar sympatisera med. Syndabockstänk leder till mycket elände! Det händer så lätt att goda avsikter verkar för de onda, t.ex. att stödja terrorister och rasister, judehatare, krostofober som i Gaza. Du kommer kanske inte att läsa detta, så göm dig bland de dina som i alla år har hyllat despoter som Castro och Chavez, men förstå att folk fattar hur tokigt det har blivit. inte heller jag gillar SD. Men för Guds skull, granska ditt eget partis medlemmar och förespråkare angående stöttande av despoter. Ni har förstört min pappa socialdemokratens parti!
A-K Roth
Men trots allt ska nog blicken höjas, gällande blocken. Det måste man, från det simpla partiperspektivet, inte heller blicken på kaklet, utan på formen och på spelplatsen.
Inte ens en så "ickedogmatisk" ledarskribent som Anna D på Expressen får riktigt ihop det. Dvs formeln är vad som "inte" får ske, att sedan lista ut vad som ska ske, utöver en stor-koalition med S som regent och M som finansminister eller tvärt om, ja si det är inte lika enkelt.
Det är i.o.f.s samma form och spelplan som förr, och spelreglerna är nära nog nästan de samma, det är bara det att det är ett nytt team med på banan, som i grunden är en reakation på Miljöpartiets stora inflytande.
Bakgrunden till de nya reglerna i RF var nog valet 2002, när Mp smällde i dörrar, och var på vippen att bilda en regering med sig själva, Fp och C, men det föll till slut på C, som inte ville ha konkurrens från ett grönt parti på högerkanten. I vart fall ledde förslaget om en alternativregering i mitten till att HSB blev lite stirrig och även moderaterna inspirerades till att ändra lite i regeringsformen.
Den 1 juli 2004 beslutade regeringen direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96). Utredningen skulle framför allt koncentrera arbetet på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och höja valdeltagandet. Utredningen antog namnet Grundlagsutredningen som överlämnande betänkandet en reformerad grundlag (SOU 2008:125) fyra år senare, i december 2008.
Och när den var klar dröjde det en del tid innan den blev implementerad och godkänd efter valet 2010, så reglerna för val började gälla först 2014, och det var valet då Sd blev vågmästare istället för Mp. Men inte hade det blivit bättre av att inte ändra i RF coh RO, men hela tänket utgår från två block, med ett eventuellt vågmästarparti, Mp.
Det är egentligen otroligt, att alla kommer undan, med skenspelet. Frågan är inte om att inte ge Sd inflytande, Sd har redan inflytande, både mandatperioden 2010 - 2014 och 2014 - 2018 var Sd med och både påverkade sakpolitik, men framför allt spelplanspolitiken. DÖ var en funktion av SD, att SD röstade på en borgerlig budget, efter att riksdagen valt Löfven som statsminister, och efter att alla utskottsplatser fördelats. Inför detta val måste partierna parera, och allt handlar om statsbudgeten, på vilket vis endera S kan lägga fram en budget som inte ogillas av en majoritet, eller om M kan lägga fram en budget som inte ogillas av en majoritet. En minoritetsregering kan inte regera, utan att få ordentlig uppbackning från S, eftersom en minoritetsregering som som har S emot sig och sörjer stöd från M, inte kommer upp till 175 mandat och måste stå på tå...för att få ihop sina 175 mandat. S.W
Jo, det ser ut att bli någon slags Filibuster.
Några kommer att vilja vara raska och smidiga,
och några kommer att vilja vara väldigt noggranna
och måhända debattlystna, och det är trots allt
ett parlament, så den sedvanliga svenska Dö-trista
tråkigheten, kommer nog bli rätt underhållande.
Och inte kommer någon till matchen utvilad heller,
de har suttit och traglat så ögonen blöder hela
helgen i hemliga kammare.
Det kan nog tom komma lite ordningsfrågor :-)
Varför inte tröjor, ledamöter som dåsar till, eller bara inte
hittar rätt till bänkraden, försök med "time - out", dryckespaus,
förmiddagsfika, ajourneringar, utspel till pressen,
och så ska sekretariatet hålla ordning på den lilla
lådan, med alla lappar uti.
Och innan det ålderspresidenten och uppropet, och fan trot, om
de inte ska hinna med att välja valberedning för utskotten.
Den lilla frågan ska det hållas ett extra getöga på, eftersom
det antagligen är den lilla detaljen som avgör ett och
annat kring vad som komma skall. Vilka som väljs som chefs-
myglare, som sedan ska lägga pusslet för utskottsbemanningen.
S.W
En annan underlighet är att DN, efter detta med talmansval, sedan inte drar konsekvensen fullt ut, även om DN inledningsvis skriver att
"betydelsen av talmansvalet för regeringsbildningen ska inte överskattas. Det samma gäller statsministeromröstningen"
- så det är inte så viktigt, stödet, vart det kommer från. Måhända, men ibland är det formen som styr innehållet och inte tvärt om. Ok med stöd från SD avseende riksdagens former, men inte val av statsminister eller budget, med sedan är det helt ok med stöd avs politiska frågor som tröskas i utskotten?
Om nu DN fortsätter resonemanget, som utgår från att alla vi som är demokrater och erkänner parlamentarismens grundprinciper, men kanske även vikten av att följa regelboken, så är det på sin plats med en kommenterar om vad som komma skall
(efter val av talman, efter val av chefsmyglare för valberedningen till utskotten,
och efter den obligatoriska statsministeromröstningen.
Det är den nya centrala speelregeln, och den handlar om själva essensen kring parlamentarism, negativ parlamentarism, men eftersom budgeten är ett mellanting, och alla övriga beslut i riksdagen handlar om positiv parlamentarism, dvs att man måste få fler än hälften av rösterna, så börjar nog hela systemet halta betänkligt.
Om politiken som DN förfäktar, inte får göra upp med Sd - är man tillbaka till ruta 1, och måste hitta på ett nytt DÖ, eftersom Sd då kommer att befinna sig i opposition, och egentligen bara vinna.
Alternativet är då att överlåta vår demokratiska ordning som är nationell. Varför väljarna skulle vilja överge demokratin, och gå över till något slags teknokrati från Bryssel än dock inte helt sannolikt. Nä, hur än alla vrider och vänder, så har de ändan bak, och regler är till för att följas, i vart fall i en demokrati. Den som försöker runda spelets regler kommer att förlora. S.W
I Leijonbrgs memoarer framkommer att den knivigaste frågan var hur man skulle förfara i utskotten. I valet 2002 var s+Vp ett ynka mandat från egen majoritet, så de behövde ett Mp-mandat för att regera, vilket innebar att alliansen + Mp samlade 175 mandat om Mp bytte sida. Att få med sig Mp var inget problem alls, och sedan verkar Folkpartiledaren ha blivit överraskad över att ingen av de tre övriga partiledarna, Alf, Bo och Maud spontant tyckte frågan var konstig, alltså värt att göra ett försök.
M + Kd samlade i valet 2002 88 röster medan Fp, C och Mp samlade 87 mandat. Detta innebar, vid normala voteringsordningar i utskotten, att om inte M + kd var med på tåget, så föll regerings förslag från utskottet, eftersom oppositionen med sina 174 mandat förväntades lägga ner. Man måste således som minoritetsregering även ha en relativ majoritet i den gupp som man har stöd från, annars lägger de fram ett eget förslag, och vips har man som regering inget förslag alls att lägga fram.
Samma princip 2018 ger i utskotten:
S+M = 170
S+Sd = 162
M+Sd = 132 (med Kd blir det 154)
Rödgröna = 144
Borgarna = 143
S+Vp = 128 mandat
M+Kd = 92 mandat
LCMp = 67 mandat, ( M > FpCMp, M < FpCkd)
Sd = 62 mandat.
En minoritetsregering måste få igenom sina förslag i utskotten, när nu alliansen är mindre än de rödgröna, så måste de ha med sig Sd, eller snarare, Sd ska förmås att inte lägga ner. För då, även om ett förslag passerar, utskottet, så passerar inte regerings förslag kamamren, dvs om Sd lägger ner, och om de inte har med sig Mp.
Det finns anledning att tro att det blir ett sjöslag om utskottens utformning, om voteringen till dessa, samt vilka som ska väljas till dessa utskottsplatser, och framför allt, vilka som ska besätta vilka presidieposter. Här verkar alliansen ha en plan, i vart fall verkar man säker på hur man ska komma åt finansutskottet?
Man kan tänka sig, mot bakgrund hur FU fungerar, att det kommer att bli en rätt högrangig uppsättning denna upplaga. Om makten börjar krypa tillbaka till utskotten, kommer det i framtiden bli viktigt att ha rätt folk på plats, i utskotten, eller för att ha ryggen fri, så blir det till att ha personer i utskotten som inte begriper ett skvatt, om det nu inte går ihop, detta med mål, medel och metoder. S.W
Om Tro och Solidaritet
Socialdemokraternas Broderskapsrörelse från 1929 heter numera Tro och Solidaritet, en rörelse för socialdemokrater av olika religiös tro. Dess program är: "Socialdemokrater för tro och solidaritet glöder för fred, frihet och rättvisa. Vi vårdar solidariteten och slåss mot orättvisorna, gärna tillsammans med dig. Vi vill bygga en hållbar värld där alla behövs, alla får plats och ingen diskrimineras." [Wikipedia]
En sådan rörelse kan göra mycket gott om den är stark. Jag är inte medlem, jag anser att det är varje människas ansvar att själv, med hjälp av sin inre kompass, skilja mellan rätt och fel, och mellan vilka potentater som är goda respektive onda. Att utan denna egna analys söka vägledning hos mer eller mindre karismatiska ledare har förvisso visat sig riskabelt, ofta katastrofalt.
Vissa fel i samhället har onda styrande svårt att dölja, och försöker heller inte, t ex när en folkgrupp förföljs eller diskrimineras på grund av sin härkomst, språk eller religion, och därför förvägras medborgerliga rättigheter och tvingas att leva som andra klassens invånare, dvs i apartheid. Sådana fall har vi sett alltför många av.
Det tydligaste felet i sådana situationer, som också avslöjar det inbyggda falsariet, är när den härskande gruppen åberopar ett ”gudomligt” mandat för sin politik.
Tro och Solidaritet ställer sig på de förtrycktas sida. Kan rörelsen inta någon annan ståndpunkt?
Skicka en kommentar