1.) Avtalet innebär att EU kommer att skicka tillbaka flyktingar till Turkiet, ett land som knappast kan betraktas som "säkert" och som begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Människorättsorganisationen Amnesty International talar om "en mörk dag för flyktingkonventionen, en mörk dag för Europa och en mörk dag för mänskligheten".
2.) De "säkra vägarna" in i Europa blir inte mer än en rännil. Enligt avtalet förbinder sig EU - om jag förstått det rätt - att ta emot maximalt 75 000 flyktingar på ett år. Nu riskerar EU att bygga en mur omkring sig, en mur som stänger människor i nöd ute från den hjälp och det skydd de skulle behöva.
3.) Vi vet inte om avtalet innebär ett slut på de dödliga båtfärderna över Medelhavet. Det kan bli så att båtarna i stället tar vägen mellan till exempel Libyen och Italien.
EU har en befolkning på 500 miljoner människor. Om alla EU-staterna hjälptes åt och tog sitt ansvar skulle flyktingmottagning inte vara något större problem. EU:s ansvarskris är ett uttryck för att hela EU-samarbetet är i gungning.
Om avtalet med Turkiet leder till att allt färre flyktingar söker sig till Sverige blir de av den rödgröna regeringen föreslagna migrationspolitiska åtgärderna än mer omöjliga att försvara. Åtgärderna är tänkta att avhålla flyktingar från att söka asyl i Sverige. Om antalet flyktingar som söker asyl ändå minskar finns det inga skäl kvar för att försvåra flyktingarnas situation genom att införa tillfälliga uppehållstillstånd eller lägga sig på EU:s lägsta nivå när det gäller anhöriginvandring. Den aspekten kommer jag att återkomma till lite längre fram.
5 kommentarer:
Avtalet med Turkiet tycks följa ordspråket nöden har ingen lag. Och argumenten blir därefter. Att syftet t ex är att hindra människor ta sig till Grekland och hindra döden på Medelhavet går inte särskilt bra ihop med villkoret att för varje syrier som skickas tillbaka få en annan syrier säker passage in i Europa. Det förutsätter ju att syrier via flyktingsmugglare först tar sig till Grekland t ex. En sak är dock säker. I likhet med andra överenskommelser inom EU kommer den inte att följas. Omfördelningen av 160 000 flyktingar är ett fiasko. Och omfördelningen från Sverige gick upp i rök.
Eurostats statistik är intressant läsning för de som är intresserade av fakta
http://ec.europa.eu/eurostat/documents/2995521/7203832/3-04032016-AP-EN.pdf/790eba01-381c-4163-bcd2-a54959b99ed6
Den slår t ex hål på myten om Tyskland (men inte Sverige) som "humanitär stormakt". Sverige är förstås överlägset med 16 000 asylanter per milj inv. Tyskland hade 5441, färre än Finland. Franrike 1063, UK 591. Att som Stefan Löfven köra rätt in i kaklet under ropet att alla måste ta sitt ansvar tyder inte på någon avancerad förmåga att läsa av verkligheten. Det blev en dyrköpt läxa och Sverige kommer inte att väga chansa igen. Ulfs förhoppningar om en återgång till tidigare migrationspolitik kommer inte att inträffa såvida inte vänsterpartiet, centern och miljöpartiet får som de vill. Med mindre än var femte väljare bakom ryggen är sannolikheten liten.
Men huvudskälet till att vi inte kommer att återgå till tidigare politik är att det blir allt svårare för de som också förstår att mänskliga rättigheter inte lever i ett ekonomiskt vacum, att MR bokstavligt tillämpade inte är förenliga med en välfärdsstat. Läs t ex riksdagens utredningstjänst RUT-rapport; 25 % av flyktingar har heltidsarbete efter 8 år.
http://staffandanielsson.blogspot.se/2016/02/rut-rapport-25-av-flyktingar-har.html
eller lyssna på nationalekonomen professor Magnus Henrekson
https://www.youtube.com/watch?v=CoRw5kM-0ZY
så förstår du varför.
Sorgligt bara att vi försatt oss i en situation där despoten Erdogan blivit en del av lösningen.
Klas Bengtsson
Om syftet verkligen är att få stopp på farliga båtfärder, var det så inte båda enklare och billigare att skicka
Djurgårdsfärjan till Grekland? Det är en ytterst säker båt enligt min erfaring.
I och med att Löfven icke har föreslåt en sådan lösning tror jag att syftet med avtalen är något helt annat.
Problemet med utpressare är att de senare vill ha mer.
Turkiets deal med att de vill ha pengar och medlemskap i EU , lär bara vara början.
Varför skulle Turkiet släppa in människor i landet , om det inte var för att kunna utnyttja dessa.
Den omfattande flyktingsmugglingen till Grekland skulle naturligtvis aldrig kunna äga rum , om inte myndigheterna såg mellan fingrarna och lät sig korrumperas av denna.
Sedan måste naturligtvis hjälpen till flyktingar helt ställas om , så att flyktingar kan hjälpas på plats och i närområdet.
Vad som måste känneteckna en flyktinghjälp måste vara kostnadseffektivitet.
Att så många människor som möjligt får hjälp och inte bara de som har resurser att ta sig till EU och till länder som Sverige.
@Klas Bengtsson:
Eurostat är bra. Problemet är som jag (m.fl.) sagt ett tag nu att alla EU-länder inte tar emot flyktingar, om asylsökande fördelats jämt över EU istället hade situationen varit löst idag och färre hade sökt asyl i Sverige.
Men jag är också lite fundersam till varför denna statistik inte kommit fram tidigare.
Problemet är inte att det kommer för många flyktingar till EU utan att det lilla antal som tar sig över medelhavet in i EU så skyfflas en oproportionerligt stor andel vidare till Sverige. Vi kan inte ensamma stå för EU:s flyktingmottagande, den saken är klar.
Ulf, jag håller med om Din analys. Men därtill kommer att Turkiet, till följd av sitt geografiska läge, nu kunnat satsa på utpressning av EU i flyktingfrågan, har fått igenom en visumbefriad gräddfil för Turkiets medborgare vid inresa till EU,
ser ut att lyckas få igång de sedan något decennium fastkörda förhandlingarna om ett medlemskap i unionen för Turkiet, och även fortsättningsvis ostört får föra krig mot de egna medborgare som är de enda som egentligen har någon framgång i kampen mot IS -- något som verkligen borde vara prio 1.
Men vill EU:s nuvarande medborgare se Turkiet som medlemsland? Jag menar då: Vad anser vi vanliga medborgare i EU:s nuvarande medlemsländer, inte vad de toppstyrande politikerna och tjänstemännen i organisationsstrukturen anser.
Men om bara drygt tre månader, totalt 95 dagar, äger britternas referendum rum; kanske inleds då på allvar den process som gör Turkiets anslutning till någon europeisk union fullkomligt inaktuell.
Skicka en kommentar