Jag har alltid vantrivts i enkönade miljöer - jag uppfattar dem som långtråkiga. Det är som att enkönigheten skapar en ensidighet som skapar en enfald.
Det enda riktigt roliga enkönade sammanhang jag vistats i de senaste åren är när jag föreläst för nätverket Gamla Ullevi-veteraner, där alla deltagarna var män och ingen under 70 år. Gamla Ullevi-veteraner fungerar som en slags gubbdagis för ärrade idrottskämpar i Göteborg. Veteranernas fruar lämnar en dag i veckan in sina män på morgonen och hämtar dem igen till lunch. Då har männen fått prata av sig lite och även lyssna till ett föredrag. (Visst, jag spetsar till det lite.)
Idrottsliga sammanhang är alltför ofta enkönade. Igår deltog jag på IFK Göteborgs årsmöte, och cirka 90 procent av årsmötesdeltagarna var män. I IFK Göteborgs styrelse sitter en enda kvinna och klubben har inget damlag. Där finns en del att jobba med, om man säger så.
Å andra sidan - varför skulle kvinnor ha lust att gå på ett årsmöte där enskilda mötesdeltagare ropar "fitta" (jag är osäker på om det var mötesordföranden eller delar av den avgående styrelsen som ropet åsyftade). Överlag präglades delar av årsmötet av en uppdämd aggressivitet som nästan bara uppstår i maskulina sammanhang.
Jag är inte naiv. Det är naturligtvis lätt för mig som i egenskap av man befinner mig på uppsidan av könsmaktsordningen att rekommendera flerkönade miljöer. Jag har respekt för önskemål som framförs om att skapa miljöer där kvinnor kan bada eller gymma utan att behöva vara objekt för männens blickar. Eller grövre former av integritetskränkning. Eller diskutera världsproblemen utan att behöva utsättas för mansplaining. Frågan är inte busenkel.
I dag är det den 8 mars och jag skriver med bland andra Stina Oscarson och Gudrun Schyman på Mänsklig Säkerhet om feministisk mobilisering för jämlikhet, hållbarhet och nedrustning. Jag har också undertecknat 8 mars-manifestet - gör det du också!
Samt - lyssna på Rebel Girl av Joe Hill. Kvinnans kamp för frigörelse är en del av den globala kampen för mänsklig frigörelse och jämlikhet.
Vi ses om en stund på en barrikad nära dig.
2 kommentarer:
Att kvinnor kräver könssegregerade idrottstävlingar är väl bevis nog för att kvinnor och män är olika, och ibland måste behandlas olika. Olika behandling inom idrotten - olika regler inom samma sport, tex tennis eller boxning. Om nu könen är olika är det väl helt OK att var och en söker sig till ett yrke där han/hon bäst kan utnyttja sina starka sidor. Och då blir det nödvändigt så att vissa yrken har fler kvinnor medan andra har fler män. Jag förstår inte varför världen skulle bli bättre för att kvinnor som saknar fysisk styrka skulle ledas in i yrken som kräver tunga lyft. Och jag förstår inte heller vem som tjänar på att män med testosteron-överskott leds in i yrken som kräver hög relations-IQ.
Det är helt OK att Bjereld inte tycker om enkönade miljöer, och därför håller sig undan ställen där det luktar "svett, piss och gevärsolja." Men vi är också många män som faktiskt tycker om att utföra vissa aktiviteter i kvinnofria miljöer, precis som många kvinnor tycker om mansfria verksamheter.
Feministernas jämställdhetsideal är lika falskt som kommunisternas och socialisternas jämlikhetsideal. Dags att acceptera att människor är olika.
Grejen är väl att även om det finns statistiska skillnader mellan könen så är det vilka egenskaper man har som individ som borde avgöra lönen, inte vilket kön man har, i alla fall om vi lever i en meritokrati. Även om medel-mannen är något längre och starkare än medel-kvinnan så finns det många kvinnor som är starkare och längre än många män, för att ta ett konkret exempel. De individuella skillnaderna är ofta större.
Samtidigt blir det förstås ett problem om man utformar samhället på ett sätt som mest gynnar långa, det skulle ju då t.ex. missgynna kvinnor som grupp, så det kan ju finnas strukturer som diskriminerar också. Men generellt sett skulle jag välkomna en utveckling där man utgår från varje individ och inte grupper av individer där man förväntar sig att alla i gruppen ska vara på ett visst sätt.
Skicka en kommentar