2016-03-03

Om nationalsånger, mångkultur och 200 anmälningar till Granskningsnämnden


I lördagens mellanakt i Melodifestivalen bytte Sarah Dawn Finer, Gina Dirawi, Jon Henrik Fjällgren och en pensionärskör i ett framförande av nationalsången ut ordet "Norden" mot "jorden". Nu läser jag i Dagens Nyheter att inslaget har anmälts till Granskningsnämnden över 200 gånger.

Jag har inget emot nationalsånger. När de är som bäst är de inkluderande och gestaltar en frihetlängtande gemenskap. När de är som sämst är de exkluderande och gestaltar daterade auktoriteter och en allmän konservatism.

Ramaskriet mot Melodifestivalens mellanakt har ju inget att göra med att ett ord i sig bytts ut i nationalsången. När Zlatan och Max Martin, som Dagens Nyheter också påpekar, i en reklamfilm för Volvo bytte ut "Norden" mot "Sverige" blev det inte särskilt många protester. Och då är Zlatan, enligt en del, ändå inte riktigt svensk.

Det är således inte bytet av ord i sig som väcker ont blod, utan det syfte bytet av ord antas vilja uppnå. Jag har (tack och lov) inte läst de över 200 anmälningarna som kommit in till Granskningsnämnden. Men jag är rätt säker på att ett bärande tema är att bytet av ord syftade till att urholka den svenska nationalismen och i stället främja en mångkulturalism.

Jag har lite svårt att ta till mig det. För mig har Sverige alltid varit ett invandringsland, och med invandring följer mångkultur. Därför blir mångkulturen för mig en del av svenskheten. Vad vore Sverige utan mångkultur? Jag vet inte om ens Jimmie Åkesson har ett svar på den frågan.

Det är sin sak när avsikten är att provocera. Som när Carl Johan de Geer skändar flaggan.



Eller när Lars Hillersberg skändar kungen.


Då är ju syftet att provocera och göra människor upprörda. Men de som tror att ordbytet i Melodifestivalens mellanakt var en produkt av en medial kulturelits konspiration mot svenska folket, syftandes till att tona ned det "riktiga" svenska till förmån för en importerad mångkultur - ja, dem får jag lust att skicka Mary Poppins. Mary Poppins avskydde trångsynthet och genom att göra det omöjliga och oväntade ville hon värna alla människors öppna sinne

Om jag själv skall förfalla till stereotyper så har jag faktiskt svårt att tänka mig något svenskare är just Sarah Dawn Finers, Gina Dirawis och Jon Henrik Fjällgrens framförande i Melodifestivalens mellanakt. Se de gärna här. Det tänker jag göra nu.

9 kommentarer:

Fru Motvalls sa...

Sverige har inte alltid varit ett invandringsland, invandringen före andra världskriget var mycket begränsad. Att det kom fler afghaner till Sverige under en vecka förra året, än det totala antalet valloner som invandrade på hela 1600-talet säger en hel del. Vidare är det inte alls så att invandring nödvändigtvis leder till mångkultur, eftersom de flesta invandringsgrupper historiskt sett har assimilerats. Vallonättlingar är helt omöjliga att särskilja från medelsvennson idag, med eventuellt undantag för vallonskt-klingande efternamn.

Angående nationalsången så är jag inte riktigt säker på varför de ens ändrade texten. Men jag lutar åt att det var ett ideologiskt statement. Man ansåg förmodligen att det var exkluderande att sjunga att man gillar Norden mer än andra ställen på jorden, och implicit att det är lite suspekt att vilja sjunga den ursprungliga versionen. Därav upprördheten, folk vill inte att sina nationalsymboler politiseras i onödan. T.ex. vill man fritt kunna använda svenska flaggan utan att bli associerad med rasister på högerkanten.

Gina, Jon Henrik, Jon Henrik och SVT-producenterna kanske kan byta plats med ett gäng migranter som vill norrut men fastnat i Grekland. Det blir en win-win-situation: migranterna får leva i Norden, medan SVT-människorna får fortsätta leva på jorden. Skämt åsido ;)

Anonym sa...

Eftersom jag får huvudverk av den musik som framförs på melodifestivalen har jag inte hört det beramade framförandet. Dock är jag hjärtligt trött på de sk artister som framträder som politiska sanningssägare. Schyffert och pizzorna är ett typexempel. Min syn på den "nya" nationalsången och dess effekter stämmer bra överens med invandraren Alice Teodorescus ledare i GP: http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3008915-alice-teodorescu-vart-sjalvforakt-forsvarar-andras-integration
En fråga till Ulf: Vad vore Sverige utan svensk kultur? Kanske tycker du som Reinfeldt: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Eller passar Mona Sahlins syn bättre? "Jag tror att det lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker." Illustrationer av det självförakt Teodorescu skriver om från fd ledare för de statsbärande partierna...
Klas Bengtsson

Lennart Andersson sa...

Alltid lika fascinerad av de som tycker att "svenskheten" är hotad av invandring. Dessutom brukar man hävda att svenskar måste skämmas för sitt land för att vara korrekta.
Jag brukar kontra med frågan om det är överhuvudtaget något i kulturell väg som man måste ha ge upp i det multikulturella samhället. Har något förbjudits eller försvunnit? Jag brukar sällan få något svar. I verkligheten är det ju så att det enda som hänt är att vi bytt namn på några bakverk och klippt i några (amerikanska) filmer. I övrigt firar vi vår högtider och helger som förr. Kanske helgar vi inte vilodagen längre eftersom allt är söndagsöppet men den ändringen är det ingen som nämner. Ivartfall inte i samband med diskussionen om mångkultur.

För det är ju faktiskt så att aldrig någonsin har så många som nu pratat svenska. Aldrig någonsin har så många barn läst Pippi på orginalspråket. Förmodligen produceras det mer svensk musik och svensk film än någonsin.

Att vi svenskar skäms över vårt land är dessutom fel. Vi är stolta över vår moderna historia och över vårt system. När vi kommer utomlands så berättar vi gärna om våra pappamånader, vår offentliga välfärd och om vår moderna industri. Själv är jag hejdlös stolt när jag ser en Volvo på gatorna i Berlin, Seattle, Delhi eller Paris trots att jag aldrig någonsin ägt någon Volvo själv. Dessamma när jag ser våra fina varumärken som IKEA, HM, Ericsson eller Scania på byggnader och fordon.

Jag tror dessutom att vi är många som är rejält stolta över Olof Palme, Raul Wallenberg, Dag Hammarskjöld och andra svenskar som utmärkt sig på den internationella scenen. För att inte tala om de blåhjälmar som gjort tjänst för fred i såväl Korea, Liberia, Afghanistan, Mali, Cypern och på Balkan. Går vi in på artister och idrottmän så blir listan oändlig: Abba, Stenmark, Loreen, Garbo, Borg, Salming, Zlatan, Bergman osv, osv.

Vi har mycket att vara stolta över och vi är det faktisk också helt öppet. Det finns ingen anledning att sätta nationalism lika med flaggviftning, parader, gamla krigarkungar eller nationalsången. Det har sin plats också men det är inte det som definerar sverige eller svensk historia.


Anonym sa...

Mångkultur behöver inte vara ett problem. Frågan är väl snarare vilka kulturer, och hur dessa kan förändra samhället och i vilken riktning. Sverige har ju varit och får väl fortfarande anses vara ett bra land.
Kjell Eriksson

Karl Persson sa...

Jag har alltid förknippat svenskhet med en motvilja mot nationalism och auktoritarära ideal. Vi gillar frihet, jämlikhet och solidaritet. Vi skämtar med överhögheten. Vårt kungahus är inte speciellt gammalt och grundades av en republikan. Det är knappast någon slump att vår nationalsång inte ens nämner Sverige utan istället Norden. Att i en av refrängerna sjunga "på jorden" är helt i samma anda, typiskt svenskt alltså.

Jag är jättestolt över att vara svensk, att Sverige tagit emot fler asylsökande än något annat EU-land, att vår nationalsång inte nämner Sverige och att man kan remixa den lite i vårt populäraste tv-program. Visst finns det saker man kritisera, som de långa häktningstiderna, vapenexport till krigande länder och diktaturer, massövervakning, osv. Men på det hela taget är Sverige ett av de allra bästa länderna att leva i, vi toppar de flesta listor över positiva saker (som låg barnadödlighet, GDP/person, medellivslängd, osv). Jag förstår inte att det finns så många som tycker så illa om det och vill ändra på det?

Det finns inget mer osvenskt än unken bakåtsträvande förljugen nationalism.

Anonym sa...

Lennart Andersson

Jag trodde att Sverige sålde Volvo for ung 15 år sen och numera befinner sig i kinesiska händer. Hejdlöst stolt?

Anonym sa...


Karl Persson

"Jag förstår inte att det finns så många som tycker så illa om det och vill ändra på det?"

Det kommer att bli en hel del ändringar i Sverige som du kanske kommer att tycka illa om.

Fru Motvalls sa...

Karl Persson: Anledningen till att nationalsången inte nämner Sverige är ju att Rickard Dybeck var influerad av skandinavismen. Det är en hyllningssång till Norden helt enkelt. Om SVT hade varit konsekventa i sin ändring borde det varit "Du gamla du fria du fjällhöga jord." Men då hade det väl blivit för tydligt hur platt de gjort sången. Vilket kraftfullt budskap att man vill gillar jorden och inte vill dö i rymden liksom...

En anledning till att folk blir upprörda är ju just det du skriver, att svensken är skeptisk till överhögheten. "Du gamla du fria" blev populär bland vanligt folk genom visböcker och var inte tänkt som en nationalsång från början. Runt sekelskiftet ville dåtidens kulturelit ha någon annan, mer nationalistisk, nationalsång eller åtminstone ändra texten så att Sverige nämndes. Bland annat gjorde Carl Fredrik Lundqvist och Louise Ahlén sådana ändringar. Men det fick inget större gehör i de breda folklagren.

Så när människor ur vår tids kulturelit i statlig TV ändrar på texten (fast nu i internationalistisk riktning) så är det inte så konstigt att många svenskar rynkar på näsan. Svensken gillar sin "Du gamla du fria" som den är helt enkelt.

Karl Persson sa...

Fru Motvalls: Precis. Men varför blev inte samma människor som nu upprörda när man i Volvos reklamfilm säger "Jag vill dö i Sverige"? Det kanske känns som en plattityd att säga att man vill leva och dö på jorden, men det är ju mer i linje med originaltexten som inte nämner en viss nation utan istället vår geografiska hemort.

Sen vet jag inte om jag håller med om att melodifestivalen representerar kultureliten i landet direkt, tror de har ganska begränsad makt och ligger ganska nära de breda folklagren ärligt talat.

Om Svenska Akademin, regeringen eller något politiskt parti börjar propsa på att texten ska ändras så finns det anledning att oroa sig. Ingen kommer tvingas sjunga "på jorden" för att de gjorde det i melodifestivalen.