Varför lyckades inte Socialdemokraterna fånga upp de vänstervindar som blåste i valrörelserna 2014? Varför valde i stället så många väljare att söka sig till Sverigedemokraterna?
En första invändning kan vara att det aldrig blåste några vänstervindar. Många talar om dem, men få har visat några belägg. Det finns argument för vänstervindar. I Sveriges Televisions vallokalundersökning VALU i riksdagsvalet placerade 43 procent av de tillfrågade sig själva till vänster på en vänster-högerskala (36 procent svarade höger och 20 procent svarade varken eller). Det var den näst högsta andelen som svarat vänster sedan mätningarna påbörjades vid 1991 års val. Feministiskt initiativ gick också framåt och fick stöd av över tre procent av de svenska väljarna. De fyra borgerliga partierna har aldrig tidigare samlat så liten andel av de svenska väljarna. Men visst, ordet "vänstervind" förpliktigar. Det blir intressant att i kommande undersökningar se om de svenska väljarnas åsikter 2014 gått till vänster i enskilda politiska sakfrågor.
I en artikel på DN Debatt på lördagen argumenterar Enna Gerin och Daniel Suhonen från det fackliga idéinstitutet Katalys att Alliansens och främst Moderaternas kliv mot mitten har bidragit till att minska polariseringen längs vänster-högerskalan och därigenom ökat betydelsen av den frihetlig/auktoritära dimensionen i svensk politik, den så kallade GAL-TAN dimensionen. (GAL står för Grön/Alternativ/Libertariansk och TAN för Traditionell/Auktoritär/Nationalistisk.) Vänstra Stranden och Bo Rothstein har tidigare anfört snarlika resonemang.
Den frihetlig/auktoritära dimensionen rör värden som å ena sidan tradition, familj, religion, nation, disciplin och lag och ordning och å andra sidan värden som tolerans, alternativa livsstilar, normbrytande och individualitet. Framgångarna för Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ samt de svaga valresultaten för Moderaterna och Socialdemokraterna kan tolkas som ett uttryck för den frihetlig/auktoritära dimensionens betydelse.
Enna Gerin och Daniel Suhonen tycks mena att Moderaternas och Socialdemokraternas dragning mot mitten pacificerat vänster-högerdimensionen och öppnat dörren för den frihetlig/auktoritära dimensionen. Socialdemokraterna får därför delvis skylla sig självt, då partiets bristande valframgång har sin grund i en ovilja att profilera sig som ett vänsterparti i förhållande till Moderaterna.
Det ligger mycket i Gerins och Suhonens analys. Men den viktiga frågan är om Socialdemokraternas vandring mot mitten skall ses som en orsak till eller en effekt av vänster-högerdimensionens försvagning.
Vi lever i en individualiserad tid, där industrisamhället sakta håller på att fasas ut för att ersättas av något annat. Vad detta "något annat" är kan vi ännu inte riktigt benämna, i brist på annat kallar vi det för ett "kunskapssamhälle" eller ett "informationssamhälle". Industrisamhällets klassiska motsättning mellan arbete och kapital transformas till nya skiljelinjer eller tar sig åtminstone nya och annorlunda uttryck. Människors subjektiva klasstillhörighet minskar - allt färre medborgare känner att de tillhör en specifik samhällsklass. Frågor om identitet och individens rättigheter har blivit allt viktigare. Grunden till denna pågående samhällsomvälvning finner vi i den kommunikationsteknologiska revolutionen och samhällets digitalisering.
Givet denna utveckling kan det mycket väl vara så att vänster-högerdimensionens - i dess klassiska tappning - minskade betydelse vilar på en djupare materiell grund än att partierna väljer att inte mobilisera på den. I så fall kan den medicin som Enna Gerin och Daniel Suhonen rekommenderar - (ta tillbaka åtminstone två jobbskatteavdrag, häv överskottsmålet för att satsa på investeringar, begränsa vinstläckaget ur välfärden, samarbeta tydligt med Vänsterpartiet etc) - riskera att bli verkningslös. Visst, den partipolitiska polariseringen på vänster-högerdimensionen skulle i så fall öka. Men det är inte säkert att medborgarna låter sig mobiliseras på denna dimension. I stället kan mittenväljarna i valet 2018 ta steget tillbaka till Alliansen och Socialdemokraterna få ett valresultat på ungefär 25 procent.
Socialdemokratin måste givet samhällsutvecklingen fråga sig vad som är vänsterpolitik i dag. Var finns alternativen bortom kompromissandet över blockgränsen eller gå armkrok med Vänsterpartiet? Den avgörande frågan blir hur man utvecklar en politik som kombinerar dagens fokus på identitet och individuella rättigheter med kampen om samhällets resursfördelning. Arbetarrörelsens värden kring frihet, jämlikhet och solidaritet är avsevärt äldre än motsättningen mellan arbete och kapital. Menhur skall dessa värden komma till uttryck i en individualiserad tid där industrisamhället långsamt fasas ut? Den politiska som kraft som formulerar bäst svar på dessa frågor står väl rustat att möta framtiden.
Resonemangen ovan bygger delvis på min och Marie Demkers bok Den nödvändiga politiken. Makt och motstånd i en individualiserad tid (Hjalmarson & Högberg, 2011).
4 kommentarer:
Det går inte, Ulf. Man kan inte formulera en politik baserad på frihet och individens rättigheter, samtidigt som man stödjer en vänsterpolitik som baserar sig på en tvångsmässig omfördelning av den privata äganderätt.
Jag har alltid tyckt att det är något som saknas i de två omtalade politiska dimensionerna, det är nog på grund av att det systemet utformades av liberaler för liberaler. Så ena änden på båda skalorna slutar i liberalism, dvs individualism och libertarism, medan de skalornas motpoler utgörs av endera socialism (kollektivism) eller nationalism (auktoritarism). Vissa skulle säkert hellre säga konservatism än nationalism, det är väl mer av en smaksak.
Det finns iallafall ingen skala mellan socialism och nationalism i det systemet, men det kan lätt åtgärdas, det finns nämligen en ganska omtalad motsättning mellan egalitarism och hierarkism. Den egalitära änden är fokuserad på jämlikhet, jämställdhet och horisontella strukturer. Den hierarkiska änden är fokuserad på särskiljande egenskaper, tävling och vertikala strukturer.
Vad jag kan se är partierna till vänster ganska fast förankrade i den egalitära änden. De liberala partierna ter sig istället blinda för hela skalan. På den hierarkiska änden ligger extremister som KDU, Timbro och förstås Sverigedemokraterna.
Vad jag föreslår är att man inte glider över helt på liberalernas planhalva och för debatten i det språk som mest tilltalar dem och nationalisterna. Istället fokuserar man mer på den debatten som bara socialisterna och nationalisterna förstår, den om jämlikhet kontra särskiljning.
För att besvara den första frågan först - det blåste inga vänstervindar (till förstås mångas besvikelse) Egentligen kan man nog hävda att precis det motsatta hände och uttrycktes genom kraftigt ökat stöd för SD. Traditionell vänster lyckades inte öka sitt väljarstöd alls. Dit räknar jag inte extremt identitetspolitiska rörelser som Fi.
Problemet med att basera sitt tänkande på traditionella skalor ligger i att dessa fortfarande är relevanta endast om man ser vari huvudmotsättningarna ligger men blir svåra att applicera då motsättningarna görs till individuella - oavsett om det gäller mellan de som har arbete och de arbetslösa, de som har bostad och de bostadslösa, de som kan försörja sig och de som tvingas tigga osv.
Vänsterns svårigheter i vår tid är att den inte adresserar huvudmotsättningen utan låter sig dras med i det identitetspolitiska träsket.
Du skrev "Arbetarrörelsens värden kring frihet, jämlikhet och solidaritet är avsevärt äldre än motsättningen mellan arbete och kapital. Men hur skall dessa värden komma till uttryck i en individualiserad tid där industrisamhället långsamt fasas ut? Den politiska som kraft som formulerar bäst svar på dessa frågor står väl rustat att möta framtiden". I min ålder som växte upp under 50- och 60-talen så levde många med i kampen för ett bättre samhälle och liv. När någon tappade jobbet eller blev sjuk så hjälpte grannar m.fl. till. Min far var järnverksarbetare och min mor vände på pengarna för att få det att gå ihop. Vi åkte till byn och satte potatis, grönsaker mm och min far jagade och fiskade. På det sättet kunde vi öka på matförråden och leva ett något bättre liv. Som uppvuxen också med en pappa som var fackföreningsmänniska och där arbetareklassen hölls som viktig fanns också Palme som en ikon. Kapitalet levde i tider där det fanns en respekt för avtalen och avtalsrörelserna. Nu lever vi i en globaliserad tid där paradigmskifte pågår. Det krävs nya svar. Alltflera människor blir individualister inkl. företagsledarna. Vi kan också se hur vårt globaliserade samhälle gynnar dem som har makt. Det sker ingen omfördelning av maktresurserna. Torka och andra klimatförändringar i 3:e världen gör att de fattiga blir ännu fattigare. Alltför många i vårt samhälle har blivit medelklass och lever ganska gott så länge som de har jobb. Dessa har svårt att sätta sig in i arbetslösas, sjukas, dålig utbildningsnivå mm och förstår inte svårigheterna som vårt lagbundna och strukturerade samhälle är inne i liksom de människor som hamnat utanför. Denna medelklass går till affären och handlar det de behöver medan de sämre bemedlade inte kan göra detta utan tvingas leva i armod.Vad det gäller de sista valrörelserna så kan noteras en del saker och det är att vi i vårt parti står på givna platser med givna plakat och budskap. Dit kommer också motståndare i valrörelsen som t.ex SD och tar kontakt med våra väljare och valarbetare för att få dem att tänka om. Själva går vi inte in i andra partiers valplatser och samtalar med människor. Jag rörde mig i valrörelsen och där visste ju alla vem jag var av andra partiers valarbetare. Jag fick massor av erbjudanden att gå över till deras partier för att driva de frågor jag tog upp till debatter. Född socialdemokrat och trogen fackföreningsrörelsen och partiet väljer jag att försöka driva frågorna inom mitt eget socialdemokratiska parti. Också som kyrkopolitiker vill jag ha med flera partiarbetare som sätter sig in i de frågor som är viktiga för oss inom Tro och Solidaritet och religion. Frågorna är många och vi behöver samtala om dem och se hur vi är och beter oss i valrörelserna och vilka frågor vi lyfter upp.
Skicka en kommentar