I dag kallade utrikesminister Carl Bildt och finansminister Anders Borg till pressträff för att tala om oron i världen. Jag kan inte minnas att någon svensk regering tidigare mitt under pågående valrörelse kallat till pressträff för att tala om det internationella läget. Möjligen kan det ha skett i samband med någon enskild dramatisk händelse, till exempel Sovjetunionens och Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968 eller det misslyckade kuppförsöket i Ryssland i augusti 1991.
Syftet med pressträffen var lite oklart. Bildt och Borg bjöd på allvarsord
om läget i världen och om läget för svensk ekonomi. Men det blev aldrig tydligt vilka slutsatser vi förväntades dra av denna beskrivning. "Det är en oroligare tid", påstod Carl Bildt. Oroligare jämfört med när då? Var det inte lika oroligt under kalla
kriget och hoten om kärnvapenanvändning? Eller under krigen på Balkan och de påföljande flyktingströmmarna till Sverige? Eller under finanskrisernas år? Eller efter den 11 september och det efterföljande kriget mot terrorismen och den USA-ledda invasionen av Afghanistan?
Den snabbt hopkallade pressträffen har tolkats på två olika sätt. En del - företrädesvis alliansanhängare - beskriver den som ett uttryck för statsmannaskap. De internationella frågorna är viktiga. Migrationsverkets rapport om ökade flyktingströmmar till Sverige förändrar förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Det vore ohederligt att undanhålla de svenska väljarna denna dramatiska händelseutveckling.
Andra - företrädesvis sympatisörer till de rödgröna partierna - tolkar pressträffen som ett uttryck för valstrategi. En allt mer pressad Allians vill vrida den politiska dagordningen i riktning mot de sakområden där regeringen fortfarande står relativt stark, det vill säga i frågor kring ledarskap och eknomisk politik. Genom att spela upp en känsla av att Sverige står inför en svår kris hoppas man att väljarna skall sluta upp bakom det trygga och stabila, det vill säga en fortsatt alliansregering.
Vilken av dessa båda tolkningar är då mest rimlig? Jag ser dem inte som ömsesidigt uteslutande. Här är en situation där sakpolitiska och strategiska överväganden överensstämmer. Det finns ett sakpolitiskt värde för alliansregeringen att betona solidaritet och öppenhet samtidigt som man markerar insikt om det osäkra läget i världen och förbereder svenska folket på att en ökad flyktingmottagning får ekonomiska konsekvenser. Samtidigt finns det ett strategiskt värde för alliansregeringen att rikta debatten mot ledarskap och ekonomi och försöka skapa en bild av skarpt läge.
Det som ligger Alliansens trovärdighet i fatet är således inte att det saknas sakpolitiska skäl för att tala solidaritet, flyktingmottagning och ekonomi. I stället är det sättet man hanterat frågan på som känns ansträngd.
Migrationsverkets rapport om behovet av ökad flyktingmottagning blev offentlig redan för en månad sedan, och dessförinnan hade Migrationsverket vid ett flertal tillfällen påtalat behovet av större resurser. Då blir det lite yrvaket när regeringen först efter en månad reagerar och slår på larmtrumman. Dagens pressträff utmynnade också i en antiklimax när regeringen inte presenterade några åtgärder alls för att hantera det uppkomna läget. Anders Borg förklarade pressträffen med att han ville ge svenska folket sin bild av det ekonomiska läget. Ja, men det kommer han att göra om några dagar, vid den sedan länge inplanerade, traditionella redovisningen av regeringens nya ekonomiska prognoser. Så frågan kvarstår - vilket var egentligen det sakpolitiska syftet med dagens pressträff?
De flesta bedömare anser att Sverigedemokraterna tjänar på att deras enda profilfråga - flykting - och invandringspolitiken - nu kommer i fokus och att en ökad flyktingmottagning beskrivs som ett hinder för sociala reformer. Så brukar det bli. I det här fallet är jag dock inte helt säker. Fredrik Reinfeldts sätt att betona behovet av en generös flyktingpolitik - vad den är skulle kosta - är vad jag kan förstå inte särskilt vanlig bland europeiska högerledare. Det är en ny situation och därför är det heller inte säkert att de internationella erfarenheterna är tillämpbara på Sverigedemokraterna denna gång.
I dagens mätning från Ipsos/DN uppgår de rödgrönas försprång i opinionen till hissnande 14.8 procentenheter och det är bara tre och en halv vecka kvar till valet. Att vara borgerlig valstrateg är sannerligen inget önskejobb i dag.
24 kommentarer:
"En allt mer pressad Allians vill vrida den politiska dagordningen i riktning mot de sakområden där regeringen fortfarande står relativt stark, det vill säga i frågor kring ledarskap och eknomisk politik. Genom att spela upp en känsla av att Sverige står inför en svår kris hoppas man att väljarna skall sluta upp bakom det trygga och stabila, det vill säga en fortsatt alliansregering."
Det är säkert så de har tänkt. Men här handlar det ju inte om någon Greklandskris eller dylikt, utan om en kris som alliansen och Miljöpartiet bär det politiska ansvaret för, dvs. de skenande kostnaderna för rekordinvandringen, vilket gör att Moderaterna inte lovar någonting i valrörelsen. Det vore helt sensationellt galet om det svenska folket belönar Moderaterna för detta, särskilt med tanke på att en majoritet av Reinfeldts egna väljare vill "ta emot färre flyktingar". Nu säger han till dessa att alla reformer och dylikt ska stå tillbaka för att möjliggöra ett ännu större asylsökarmottagande framöver. Som sagt, om inte SD gynnas av detta kommer ingenting att göra det.
Ja, Migrationsverkets rapport kom för en månad sedan. Alltså då svenska folket - om det finns - inklusive regeringen "var på semester".
En presentation då hade säkert fått ett sömnnigt mottagande.
Det hade varit intressant om du, Ulf, kunde skriva något om stödröster till Kristdemokraterna och Centern - exempelvis hur stor andelen dessa röster är och om något av partierna riskerar att åka ur riksdagen då de konkurrerar om stödröster för att hänga kvar. Hur kommer det i så fall inverka på regeringsbildningen? Kan vi få en socialdemokratisk enpartiregering eller måste Socialdemokraterna söka samarbete med fler partier? Om detta vill jag, och många med mig, att du skriver.
Jag tror att oron i världen skulle minska, om Bildt belades med reseförbud. Se bara vad han lyckades åstadkomma tillsammans med "fuck the EU" Nuland i Ukraina!
Syftet kan vara att vi ska godta 180 graders svängningen att invadring inte är lönsam. Den som hävdat detta tidigare har beskrivits som nästan rasist eller i bästa fall ha fördommar.
Vad invadringen kostar vet ingen men var de här akuta 48 extra miljarderna till migrationsverket ska tas borde partierna svara på innan valet. Inga småsummor det blir hela 12 miljarer per år. Är det biståndet, skolan, försvaret, sjukvården, jag tycker väljarna ska avkräva glasklart svar från varje parti.
Mitt förslag är att vi drar ner på politiker, räcker med 149 i riksdagen, ialla fall kan vi kanske spara några miljoner där.
Anonym 7:51. De som på nära håll följt Carl Bildts arbete under Balkankrisen uttrycker sig mer balanserat.
Intressant debatt på Aktuellt om detta. Dagens Arenas rep sa att det var cyniskt att dra fram detta nu och ville smutskasta med tala om att det skulle gynna SD, i sig politiserad repons i valtider. Ivar Arpi på Neo sa att det var cyniskt att kalla presskonferensen cynisk. Det jag fick ut är att antalet flyktingar är det största sedan WWII. Ingen kan förneka att det också idag är ett speciellt ett hot mot alla som jagas i Irak och Syrien. För en regering att inte tala klarspråk och förbereda det svenska folket för ytterligare kostnader för att ta emot dem som flyr för sina liv vore att ignorera sitt ansvar, eller?
[Jag har ett sparförslag: Korta semestrarna för det semesterbortskämda semesterglada svenska folket! :)]
#Hans G Eriksson 9:48 fm.
Varför tror du det. Tror du man kan få den mest balanserade synen av Bildts kära hustru?
Sorry, jag har inga som helst uppgifter om att fru Bildt var nära herr Bildt under den kristen.
#Hans G Eriksson 5:55 em
Menar du att endast de som var nära herr Bildt under krisen har en balanserad bild av honom? Om fru Bildt kan man på Wikiperdia läsa ” Corazza träffade Carl Bildt i forna Jugoslavien. De gifte sig och har ett gemensamt barn”.
Anonym 7:51, det jag sa var att de som följde Bildt under Balkankrisen uttrycker sig mer balanserat.
Anonym 8:56, nej naturligtvis inte alls! Jag menar bara att de som var nära Bildt under hans insats på Balkan uttrycker sig mera balanserat än den som menar "att oron i världen skulle minska, om Bildt belades med reseförbud".
#Hans G Eriksson 1:54 em
Nu får du komma ut ur garderoben! Menar du att de som var nära Bildt under krisen skulle uttrycka samma åsikt ("att oron i världen skulle minska, om Bildt belades med reseförbud") på ett mer balanserat sätt, eller menar du att de skulle uttrycka en annan åsikt. Och du sade inte ”följde Bildt”; du sade ” på nära håll följt Carl Bildts arbete”. Vad menar du med ”nära håll”? För mig har nära håll en entydigt rumslig betydelse.
Anonym. Att säga att oron i världen skulle minska om Bildt belades med reseförbud, tycker jag är ett försiktigt sagt obalanserat uttalande.
Jag syftar på de som inte nödvändigtvis delat sovrum med Bildt, men som i tjänsten följt honom tillräckligt nära under Balkankrisen för att på ett initierat sätt kunna uttala sig om betydelsen av hans insats.
#Hans G Eriksson 9:49 fm
Är benägen att hålla med dig om att mitt uttalande är obalanserat. Att vår utrikesminister hänger med Victoria-fuck-the-EU-Nuland-gänget i Kiev skulle visserligen kunna förhindras med ett reseförbud, men skulle inte förhindra idiotiska uttalanden om att Putin har blod på sina händer i samband med MH17-tragedin. Reseförbudet borde naturligtvis balanseras med en kompletterande munkavle.
Anonymous, det ligger kanske något i det du säger. Carl Bildt har kanske inte insett hur viktigt det är för en diplomat att uttrycka sig just så, diplomatiskt.
Vi kan hoppas att han följer Bjerelds blogg och tar lärdom.
#Hans G Eriksson 10:35 fm
Bra – då är vi överens. Sverige är bäst betjänt av att dess utrikesminister Bildt sitter och tiger i Arvfurstens palats. Vi får väl överväga om han för säkerhets skull borde beläggas med besöksförbud?
Din förhoppning om att han följer och skulle lära något av att läsa Bjerelds blogg finner jag av flera anledningar alltför optimistiskt. Såg en liten film där han håller låda om the New World Order och jag kommer även ihåg hans prat om den enda vägen. En sådan person kan inte lära något.
Hur blev vi överens?!
Jag menade inte så konkret, att Bildt skulle lära sig diplomati och balanserade formuleringar på kommentarsfälten här.
Med tanke på hans - enligt dig - bristande lämplighet får vi i vart fall vara överens om att det gått hyfsat för grabben ändå.
#Hans G Eriksson 7:33 em
Att säga ”det gått hyfsat för grabben” är väl varken här eller där i denna diskussion. Mycket konstigt yttrande. Frågan är väl om det går hyfsat för Sverige med Bildt som utrikesminister.
Och det heter väl inte ”på kommentarsfälten”! Det heter i kommentarsfälten och på slagfälten. Det är väl inte så att du råkat ut för en så kallad freudiansk felsägning – nu när vi har Bildt som statsminister och stridshingsten som hans åtminstone nominelle chef.
Att det gått hyfsat för grabben var mitt lite artiga sätt att markera att personer med ingående kännedom om Carl Bildt bedömt att hans ämbete bärs upp av hans kunnande och lämplighet.
(En titt i anvisningarna gör att jag behåller "på bloggen" och "på kommentarsfälten".)
#Hans G Eriksson 10:35 em
Yttrandet att ”det gått hyfsat för grabben var mitt lite artiga sätt att markera att personer med ingående kännedom om Carl Bildt bedömt att hans ämbete bärs upp av hans kunnande och lämplighet” innehåller inte någon objektiv beskrivning. Det fanns säkert personer med ingående kännedom om Ribbentrop, som hade liknande åsikter om honom.
Om jag googlar ”skriv i kommentarsfältet” så får jag 349.000 träffar. När jag googlar ”skriv på kommentarsfältet” så får jag 652 träffar.
Anonym 10:05, du har en poäng med Ribbentrop. Inte många av hans kolleger skulle ha tålt en Carl Bildt på den posten.
(Om jag uppmanar någon att kommentera skriver jag "i kommentarsfältet".
Om jag hänvisar till en kommentar på en blogg fullföljer jag tankegången och uttryckssättet med på kommentatorsfältet.)
#Hans G Eriksson 6:26 em
På det klassiska diplomatspråket, tror jag, skulle en passande reaktion på din kommentar vara ”lus, pas compris”! Och frågan är om inte din reaktion på min kommentar 10:05 fm borde vara densamma.
Du menar i den stavningen?
#Hans G Eriksson 12:36 em
Nej – det blev nog ett ”s” för mycket. Har nog inte frotterat mig tillräckligt flitigt i de diplomatiska kretsarna!
Men om du läser det högt för dig själv, så låter väl bägge varianterna ganska lika
Skicka en kommentar