2014-08-15

Förutsättningarna för en rödgrön minoritetsregering - släpps en sådan verkligen fram?

Uppdaterat tisdag 19 augusti kl 19.00: I dag satte Moderaternas partisekreterare Kent Persson ned foten och tydliggjorde att Moderaterna kommer att släppa fram en rödgrön minoritetsregering, om de rödgröna blir större än Alliansen och Sverigedemokraterna får en vågmästarroll. Därmed satte han stopp för alla de spekulationer som förekommit de senaste dagarna om att Fredrik Reinfeldt skulle försöka klamra sig kvar som statsminister även efter en valförlust.

Jag har - som visas nedan - hela tiden avfärdat dessa spekulationer och hävdat att det inte finns några rimliga argument för att Fredrik Reinfeldt efter en valförlust skulle välja att försöka stoppa en rödgrön regering. En alliansregering som inte avgick efter en valförlust skulle inte ha någon politisk legitimitet och den skulle sannolikt heller inte bli särskilt långlivad. Dessutom hyser Fredrik Reinfeldt en djup motvilja mot Sverigedemokraterna och deras politik och han vill inte gå till historien som den som gav Sverigedemokraterna inflytande i riksdagen.

Däremot har jag förståelse för att Fredrik Reinfeldt inte varje gång en mikrofon sätts framför hans mun måste upprepa denna utfästelse. Ett ständigt utlovande om att släppa fram en rödgrön regering riskerar att bli demobiliserande för hans egna sympatisörer och kan ge intryck av att han redan ser spelet som förlorat.

Jan Björklund och Annie Lööf sa igår i SVT Rapport att största blocket skall bilda regering. Därmed är saken avgjord, och valdebatten kan möjligen börja kretsa något mer kring ideologi och politiska sakfrågor i stället.

Jag kommenterar utvecklingen för TT, bland annat här.
*
I min förra bloggtext analyserade jag förutsättningarna för en rödgrön minoritetsregering, om de rödgröna partierna skulle bli större än allianspartierna och Sverigedemokraterna får en vågmästarställning. Några har hört av sig och undrat om jag är säker på att Fredrik Reinfeldt i ett sådant läge verkligen släpper fram en rödgrön regering, samt hur jag uppfattar risken att Moderaterna senare under mandatperioden och efter Fredrik Reinfeldts förmodade avgång blir mindre strikta i sitt avståndstagande från alla former av samarbete med Sverigedemokraterna.

Ja, jag är helt säker på att Fredrik Reinfeldt inte försöker klamra sig fast vid makten om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna och Sverigedemokraterna får en vågmästarställning. Flera skäl talar emot att han skulle göra så.  

En sådan alliansregering får en extremt svag legitimitet. Hela valdebatten utgår från frågan vilket block som blir störst, Alliansen eller de rödgröna, och det block som blir minst kommer att uppfattas som valets förlorare. Fredrik Reinfeldt har också bundit sig vid masten, genom att flera gånger markera att han tycker att det block som blir störst skall regera. (Visst, Reinfeldt har inte kommenterat varje enskilt hypotetiskt utfall av valet men han har varit klar i principfrågan - störst block vinner. Han skulle uppfattas som en slingerbult om han efter en valförlust försökte omdefiniera vad han egentligen menat.)

En sådan alliansregering blir heller inte särskilt långlivad. Den skulle inte ens klara sin första budgetomröstning, om de rödgröna gick samman kring ett gemensamt budgetförslag. (Sverigedemokraterna skulle, givet sina extrema ståndpunkter om invandring och flyktingpolitik, knappast kunna rösta för en alliansbudget.) Även om de rödgröna valde attt avstå från ett gemensamt budgetförslag eller om Sverigedemokraterna mot all förmodan valde att stödja alliansbudgeten skjuts problemen bara på framtiden. Alliansregeringen skulle behöva Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild omröstning, och utan ett organiserat samarbete med Sverigedemokraterna blir situationen snart ohållbar. Allianspartierna är inte villiga att skapa ett sådant formaliserat samarbete, i stället väntar regeringskris och eventuellt nyval. Det vet Fredrik Reinfeldt, och han vill inte dit.

Låt oss också komma ihåg att Fredrik Reinfeldt avskyr Sverigedemokraternas politik och deras värdegrund. Det är sällan man hör Fredrik Reinfeldt så trovärdig och bottna så djupt i en fråga som när han uttrycker sin ovilja mot Sverigedemokraterna. Inom allianspartierna finns det gott om personer som delar Fredrik Reinfeldts här djupt kända övertygelse och aldrig skulle acceptera ett samarbetsarrangemang med Sverigedemokraterna.

Hur är det då med risken att Moderaterna senare under mandatperioden och efter Fredrik Reinfeldts förmodade avgång blir mindre strikta i sitt avståndstagande från alla former av samarbete med Sverigedemokraterna? Ja, svaret på den frågan betingas av vad som händer inom Moderaterna efter en valförlust och hur det politiska landskapet i övrigt utkristallerar sig. En valförlust för Moderaterna följs sannolikt av en ideologiskt betingad maktstrid där utgången är oviss. Det kan uppstå åsiktsgrupperingar som menar att Moderaternas och allianspartiernas enda möjliga väg tillbaka till regeringsmakten går genom en formell - eller åtminstone informell - samverkan med Sverigedemokraterna. Om Sverigedemokraterna under denna tid genomgår en framgångsrik "normaliseringsprocess" sänks tröskeln för ett sådant ställningstagande från Moderaternas sida. Vi har sett snarlika processer i Danmark och i Norge.

Fredrik Reinfeldt själv kommer efter en valförlust knappast att sitta kvar som partiledare för Moderaterna under hela mandatperioden. Samtidigt är han angelägen om att inte lämna ordförandeskapet utan att först ha gjort sitt bästa för att undvika ett scenario som leder till samverkan med Sverigedemokraterna. Men det är inte säkert att han äger frågan och då finns risken för en sådan samverkan.

Men dit är steget långt. Grundtipset är fortfarande att valet i september utmynnar i en rödgrön regering som - om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll - regerar med hjälp av hoppande majoriteter och blocköverskridande uppgörelser, förlorar en del omröstningar och eventuellt breddas med Folkpartiet och/eller Centerpartiet en bit in i mandatperioden.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Snälla, utvackla gärna på vad sätt du anser SD är extrema i dessa frågor.

"(Sverigedemokraterna skulle, givet sina extrema ståndpunkter om invandring och flyktingpolitik, knappast kunna rösta för en alliansbudget.) "

Urbaann sa...

Anonym 11:36
Om du börjar med SD:s egna "sjuklöver-teori" så har du en bra början till varför man med fog kan hävda att SD är extrema. De liksom utdefinierar sig själva.

TOMMY RYDFELDT sa...

Du gör en felaktig analys.

Fredrik Reinfeldts förmodade avgång kommer inte att vara förmodade. Hans uppdrag som statsminister upphör i och med valet. Enligt den nya ordningen skall det röstas om statsminister efter varje val även om sittande regering får majoritet. Det vet du väl som statsvetare?

Hur skall rödgröna kunna få ihop ett eget budgetförslag? Skulle kräva en massa jobbiga kompromisser som inte varken S, MP eller V vill göra i opposition. Kommer aldrig hända. Du är inte konsekvent när du i tidigare inlägg skrev att en S-MP regering skulle få igenom en budget. Alliansens budget är redan klar inför 2015 och läggs emot en S-MP regerings förslag. Vem vinner? Hur röstar SD och V? Alliansen kommer vara större än S-MP.

En alliansregering behöver inte bli svag. Titta på omröstningarna i riksdagen. Regeringen får ofta med sig både S och MP i omröstningar.

En S-MP regering skulle bli lika svag som FP regeringen 1978-79. Skulle ständigt köras över av alliansen och SD.

Däremot kommer Jimmie Åkesson försöka utnyttja situationen till max. Först får Stefan Löven i uppdrag att bilda regering. SD+alliansen säger nej. Sedan blir det Reinfeldt som får uppdraget. SD+rödgröna säger nej.

Till slut måste SD bedömma om ytterligare blockering gynnar dem. Och då lär SD lägga ner rösterna och Reinfeldt väljs. Eftergifter? T.ex att SD får vice talman. Inga löften om uppgörelser men kanske någon mer symbolisk eftergift. Ordförande riksdagsutskott? Kan alltid förklaras med att SD har med sin storlek rätt till vice talman och Ordf i utskott.

Vilket är viktigast för Fredrik Reinfeldt att fortsätta som statsminister eller släppa fram Stefan Löven för att han inte gillar SD?

Givetvis statsminister.

Ett fel till. Folkpartiet kommer inte byta partiledare 2015 om partiet inte gör katastrofval. Missnöjet är inte stort med Björklund och dessutom finns ingen given efterträdare. Varken Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag eller Maria Arnholm har en majoritet bakom sig.

Du kallas ofta socialdemokratisk statsvetare. I dessa två inlägg har du varit mer socialdemokrat än statsvetare.


Lars sa...

"Grundtipset är fortfarande att valet i september utmynnar i en rödgrön regering som - om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll - regerar med hjälp av hoppande majoriteter och blocköverskridande uppgörelser, förlorar en del omröstningar och eventuellt breddas med Folkpartiet och/eller Centerpartiet en bit in i mandatperioden."

Jag är helt enig med dig där, Ulf. Och det kan nog bli den perfekta grogrunden för att SD ska kunna närma sig 20 % i valet 2018. En svag vänsterregering som tar över efter alliansens förödelse, med t ex skenande kostnader för rekordinvandringen, kommer inte att få det lätt. Löfvens utgångsläge blir väl i princip motsatt mot det som Reinfeldt serverades 2006.

Hans G Eriksson sa...

Det är intressant att se den gigantiska makt SD besitter rent faktiskt när det gäller hur långt regeringskandidaterna är beredda att gå för att inte SD ska ha någon makt. -Den största paradoxen för lång tid i svensk inrikespolitik.

Jan Lahti sa...

Det är ju otroligt svårt att spekulera hur regeringen kommer att se ut - åker ett eller fler allianspartier ur riksdagen, vilket är rätt sannolikt, kommer vi garanterat att få en regering där Socialdemokraterna ingår.

Anonym sa...

Förstår att Fredrik för första gången börjar prata kostader i samband med invandring. Migrationsverket vill ha 48 miljarder extra. Till och med liberala och vänster bloggar börjar försiktigt ödmjukt ifrågasätta var detta kommer landa.

Migrationsverkets prognos är att det kommer drygt 200.000 invandrare iår och ca 191.000 nästa år. Innebär 1 miljon på fem år om det fortsätter.

Ganska klart att vi står inför en stor förändring.

Hans G Eriksson sa...

I de 48 ryms en oavsiktlig reklamsatsning för Sverigedemokraterna.

Anonym sa...

Hur tolkar du statsministerns sommartal? För egen del tycker jag han verka föredra skiljelinjen invandring-välfärd framför höger-vänster.

Anonym sa...

Varför skulle SD inte kunna rösta för en Alliansbudget? De kan väl mycket väl välja att framstå som seriösa och säga att eftersom vi misslyckats med att få stöd för vår budget kommer vi rösta för den föreslagna budget som ligger närmast vår? Dvs alliansens

Anonym sa...

Den stora frågan är vilken väg fp väljer med BO som partiledare. Kanske en återgång till Westerbergs liberalism? I så fall kan man se en axel s-mp-fp med V som ett stöd. Hur kommer fyra nya årsklasser att rösta 2018? Är det mp, v och sd som drar bäst? Vi måste inse att Erlanderårens stabilitet är förbi. Svaga regeringar är det normala. I England och Tyskland krävdes radikala lösningar för att bilda en regering.