Sammanbrott nära i israelisk-palestinska fredsförhandlingar

De pågående fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier är just nu ytterst nära att bryta samman. Israel har försenat det överenskomna frigivandet av palestinska fångar. Det palestinska ledarskapet har därför vidtagit förberedelseåtgärder för att söka medlemskap i ett 15-tal internationella organisationer och konventioner, något man tidigare valt att avstå ifrån för att inte försvåra förhandlingsprocessen.

USA:s utrikesminister John Kerry har investerat avsevärd politisk kraft och även personlig prestige i dessa förhandlingar. Formellt skulle förhandlingarna vara avslutade senast den 29 april i år, och då ha lagt grunden för ett fredsavtal och upprättandet av en palestinsk stat. De senaste månaderna har det framstått allt klarare att detta mål inte skulle kunna nås. I stället har parterna under John Kerrys ledning inriktat sig på att försöka hitta en formel som innebar vissa framsteg och som skulle kunna utgöra grunden för en förlängd förhandlingsperiod med sikte att nå en lösning i slutet av 2014 eller senast i början av 2015.

Men nu tycks hela förhandlingsprocessen vila på en ytterst skör tråd. Det är inte utan att en känsla av trötthet och vanmakt sprider sig. Alla seriösa bedömare och betraktare - inklusive parterna själva - vet hur en lösning måste se ut. En palestinsk stat upprättas på Västbanken och Gaza. Delar av de olagliga israeliska bosättningarna kommer att finnas kvar och bli en del av staten Israel. De palestinska flyktingarna kommer i huvudsak inte att kunna utnyttja sin rätt att återvända till det som i dag är staten Israel, i stället kommer de att erbjudas ekonomisk kompensation. Staden Jerusalem kommer i någon form att utgöra huvudstad för både Israel och Palestina. Israelisk och/eller internationell militär närvaro kommer under en övergångsperiod att finnas i Palestina.

Trots enighet i alla de principiellt viktiga frågorna går förhandlingarna på tomgång och riskerar nu att kappsejsa helt. Otvivelaktigt är det så att dagens israeliska ledarskap föredrar status quo i stället för en förhandlingslösning. Det är en kortsiktig och icke-konstruktiv strategi. Situationen på Västbanken är politisk ohållbar. Israel riskerar inom en överskådlig framtid att ställas i en situation där man kan tvingas välja mellan att vara en judisk stat eller att vara en demokratisk stat. En förhandlingslösning skulle innebära att Israel slapp ställas inför detta omöjliga val.

Det är alltid den starkare parten som har ansvaret för att förhandlingarna förs framåt. Israel är den starkare parten i denna konflikt, men lever ej upp till det ansvar man kunde begära givet styrkeförhållandena. Omvärlden får inte förtröttas i sina ansträngningar att övertyga Israel om att göra de nödvändiga eftergifterna och att inse att en fredsöverenskommelse med palestinierna ligger i Israels eget intresse.