Bör en rödgrön feminist låta bli att rösta på Feministiskt initiativ (Fi) i höstens riskdagsval? Ja, säger författaren och redaktören Göran Greider, och får medhåll av Daniel Suhonen, chef för det fackliga idéinstitutet Katalys. Greider och Suhonen oroar sig för att en röst på Feministiskt initiativ blir en bortkastad rödgrön röst eftersom det är långtifrån säkert att Feministisk initiativ lyckas ta sig in i riksdagen. En röst på Feministiskt initiativ kan bli det som förhindrar en rödgrön valseger och i stället ger Alliansen och Fredrik Reinfeldt fyra år till vid makten - och hur bra är det för jämställdheten, frågar Greider och Suhonen retoriskt.
Visst har Greider och Suhonen rätt i att det skulle kunna bli så att ett valresultat för Feministiskt perspektiv strax under fyra procent avgör valet till Alliansens fördel. Ett exempel som då och då används är det extremt jämna presidentvalet i USA år 2000, då George W. Bush besegrade Al Gore i Florida med endast 537 röster och där den miljöorienterade, gröne kandidaten Ralph Nader fick nära 100 000 röster. Om Ralph Nader i valets slutskede uppmanat sina väljare att stödja Al Gore hade George W. Bush inte valts till amerikanska president och historien hade kanske tagit sig en annan riktning.
Det må väl vara hur det vill med George W. Bush, Al Gore och Ralph Nader. Det vore absurt att uppmana Feministiskt initiativ att inte kandidera eftersom det är osäkert att de klarar fyraprocentsspärren. Däremot ställs partiets sympatisörer inför ett strategiskt dilemma om valrörelsen verkar bli jämn. Den enskilde väljaren måste väga värdet av att bidra till en rödgrön valseger mot värdet av att bidra till en möjlig valframgång för Feministiskt initiativ. Om tillräckligt många potentiella Fi-väljare röstar rödgrönt omintetgörs Fi:s eventuella valframgång. Om tillräckligt många potentiella Fi-väljare röstar på Fi kan det bli så att Alliansen får regera vidare. Damned if you do and damned if you don't.
Jag tänker inte ge några strategiska råd till rödgrönt sinnade potentiella Fi-väljare. Det är lätt att bli övertaktisk och summan av individernas försök till rationellt handlande behöver inte leda till att handlandet på kollektiv nivå blir särskilt rationellt. Enligt min demokratisyn är det bättre att väljarna i en sådan här situation följer sitt hjärtas väg.
De partier som redan finns i riksdagen ställs också inför en besvärlig utmaning i hur de skall förhålla sig till jämställdhetsfrågorna och Feministiskt initiativ. Om riksdagspartierna ligger lågt i jämställdhetsfrågorna stärks bilden av Feministiskt initiativ som det enda parti som tar dessa frågor på allvar. Om de i stället väljer att profilera sig i jämställdhetsfrågorna får Feministiskt initiativ upp sina frågor på den politiska dagordningen, vilket sannolikt gynnar partiet.
Om valet 2014 genom de rödgrönas stora försprång i samstämmiga opinionsmätningar uppfattas som avgjort på förhand öppnas dörren för så kallade valrörelseraketter. I så fall ligger Feministiskt initiativ bra till. Partiet befinner sig i en kraftig tillväxtprocess och Gudrun Schymans stjärnglans har inte slocknat. En första indikation får vi i valet till Europaparlamentet om några veckor. Där finns inga taktiska hinder för Fi-sympatisörer att rösta på det parti de tycker bäst om.
4 kommentarer:
Några taktiska hinder finns även i Europaparlamentsvalet - spärren på fyra procent gäller ju även där. Och så valet av EU-Kommissionens president där den partigrupp som blir störst i parlamentet får fördel.
Glöm inte att Fi får valsedlar betalda vid 1% och partistöd vis 2.5%!
Ett mönster? V-regering. Höga skatter, låga avgifter avlöses av borgare som sänker skatterna men höjer avgifterna, avlöses av v-regering som höjer skatterna och behåller höga avgifterna avlöses av ..... Suck!! Från en jobbare med dåliga tänder.
Jag har svårt att förstå att en röst, oavsett vart den hamnar, skulle vara en bortkastad röst i en demokrati. Alternativet (dvs att inte rösta alls) är under alla förhållanden ett sämre alternativ. I en demokrati uppmuntras, åtminstone i retoriken, uppkomsten av nya partier.
Men jag ser inget problem med jämdställdhetsfrågorna. Dock lyckas inte politiker hålla isär frågan om jämställdhet från frågan om kompetens.
Den dag jag eventuellt behöver göra ett kirurgiskt ingrepp i min kropp, vilket jag förstås hoppas inte behöva göra. Men då är jag övrrtygad att det finns ett antal politiker som av jämnställdhetsskäl kommer att argumentera för att en kvinnlig kirurg skall göra ingreppet, även om det finns en manlig kirurg med högte meriter på samma sjukhus som också kan göra ingreppet.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar