Frågan om erkännande av Palestina som en självständig stat går nu in i ett dramatiskt skede. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har deklarerat att han i veckan tänker vända sig till säkerhetsrådet med en ansökan om FN-medlemskap för Palestina. President Barack Obama har sagt att USA tänker lägga in sitt veto om säkerhetsrådet säger ja till palestiniernas begäran.
Samtidigt upplever Israel sin värsta säkerhetspolitiska kris på många år. De tidigare goda relationerna till Turkiet är ett minne blott och relationerna till Egypten och Jordanien knakar i fogarna. Israel isoleras alltmer och den instabila situationen i Syrien gör inte saken bättre. Thomas L Friedman uttrycker det distinkt i New York Times: I've never been more worried about Israel's future. The crumbling of key pillars of Israels security - the peace with Egypt, the stability of Syria ant the friendship of Turkey and Jordan - coupled with the most diplomatically inept and strategically incompetent government in Israels history have put Israel in a very dangerous situation.
Den israeliska regeringens passivitet i fredsprocessen har grundat sig på en förhoppning att verkligheten på marken skulle förhindra upprättandet av en livskraftig palestinsk stat. Så har t ex antalet israeliska bosättare på den ockuperade Västbanken mer än tredubblats på 20 år, från 200 000 år 1991 till 600 000 idag. Palestinierna vänder sig nu till FN i förhoppningen om ett erkännande för att den vägen stärka tvåstatslösningen som ett även fortsättningsvis realistiskt alternativ.
USA vill undvika ett veto av två skäl. Dels för att ett veto skulle synliggöra USA:s isolering i världssamfundet i denna fråga. Dels för att ett veto skulle riskera att väcka upp anti-amerikanska stämningar i Mellanöstern. Men för att ett veto skall kunna undvikas krävs att ett av följande tre villkor uppfylls. 1.) Palestinierna kan i sista stund övertalas att inte vända sig till säkerhetsrådet med en begäran om medlemskap. 2.) USA lyckas övertala tillräckligt många andra stater i säkerhetsrådet att inte stödja palestiniernas begäran. 3.) USA lyckas dra frågan i långbänk i säkerhetsrådet, och under den tiden få igång reella fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna. Av dessa tre villkor bedömer jag 1 och 2 som osannolika, medan villkor 3 är något mindre osannolikt.
Palestinierna kan också vända sig till generalförsamlingen för att få ett erkännande som stat och därigenom en förhöjd status inom FN-systemet utan att formellt bli medlem. Det är i det sammanhanget som Sveriges och EU:s agerande blir av intresse. Carl Bildt har hittills vägrat att berätta vilken linje Sverige driver i denna process. Min personliga bedömning är att Bildt för egen del är beredd att stödja ett erkännande, men möter motstånd såväl inom EU som inom alliansregeringen.
Upproren i Nordafrika och i övriga delar av Mellanöstern kan mycket väl sprida sig även till de palestinska områdena, t ex om de egna ledarna anses ha vikt ner sig för Israel och USA eller i protest mot vad som uppfattas som västmakternas svek mot Palestinierna. Ett erkännande av Palestina skulle stärka tvåstatslösningen som politiskt projekt och förtjänar därför allt tänkbart stöd. Jag hoppas att Sverige utnyttjar möjligheten att ta en tätplats i en sådan process.
7 kommentarer:
Mycket talar för att palestinierna i sista stund väjer undan från att kräva ett komplett erkännande i Säkerhetsrådet.
Man kan inte säkert lita på att de europeiska nationerna i rådet kommer att godkänna en sådan ansökan och ett amerikanskt veto skulle föra den palestinska saken minst ett decennium tillbaks och dessutom vara ytterst förödmjukande för araberna .
Bildt har f.ö. i en telefonintervju uttalat att ett svenskt erkännande av en palestinsk stat kan komma först efter förhandlingar mellan de båda parterna.
Det är däremot det nyottomanska Turkiet som löper stor risk att isoleras i regionen. Erdogans råd till Egypten om hur en ny stat skall skapas togs inte väl upp i Kairo, Turkiets misstag att stärka banden med den blodbesudlade Assad, vägran att godkänna en NATO-insats i Libyen och vänslandet med Iran torde på sikt kraftigt öka misstron mot Turkiet från såväl arabvärldens ledare som Europa/USA Nu senast har EU kritiserat Turkiet för landets beslut att sända krigsfartyg mot norra Cypern sedan EU-medlemmen Cypern påbörjat provborrningar efter gas utanför ön.
Professor Ulf Bjereld har alldeles rätt. Ett erkännande av Palestina i FN skulle stärka tvåstatslösningen som ”ett politiskt projekt” men inte mer. Mahmoud Abbas, som verkar vara den som skall presentera förslaget, är inte lagligt vald som president för det område som han säger sig företräda. Området han vill representera har han inte helt kontroll över utan det råder närmast krigstillstånd till och från mellan Västbanken och Gaza. Företrädare för den palestinska diasporan ser sig överkörda. Israeliska s k fredsorganisationer , typ ICAHD, ställer sig inte bakom förslaget. PLO och Fatah, som Mahmoud Abbas företräder, har i sina stadgar fortfarande som mål att verka för staten Israels upphörande tills motsatsen har bevisats.
Det troliga är att det man från palestinsk sida hoppas uppnå är att kunna dra Israel inför diverse internationella domstolar m m om man får högre status. Så mycket var det för fredstanken med den tvåstatslösningen.
Och detta skall Sverige ställa sig bakom ?
Leif Thybell
Hela diskussionen om palestinierna är tröttsam.
Det finns ju inget område som kan göra anspråk på att kallas Palestina. Det verkar mer och mer som om Jordanien bör ta rollen som den arabiska delen av det forna brittiska mandatet och därmed inkludera de araber som utnämnt sig till palestinier. För det var väl så uppdelningen ursprungligen var tänkt...
Leif Thybell kommer dragandes med den gamla vandringslögnen om att PLO ”egentligen” inte erkänner Israel.
Detta avhandlade jag och Thybell tidigare i våras – där han i vederbörlig ordning blev ställd inför fakta och nedargumenterad. Något som aldrig har hindrar ”israelvänner” från att återkomma med sina felaktigheter…
Den mycket enkla sanningen om PLO:s stadgar var att alla 3 parter som var inblandade i det hela - israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu, president Bill Clinton och palestiniernas ledare Yasser Arafat – alla var helt överens om att stadgan har ändrats – vissa paragrafer är ogiltigförklarade.
Detta finns i vederbörlig ordning dokumenterat av både PLO, Amerikanska UD och Israeliska dito.
Leif Thybell kan behålla sina ologiska konspirationsteorier för sig själv.
Att sedan ställa den palestinska möjligheten att få israeler inför rätta i ICC – mot önskan om fred, är fullständigt groteskt. Som att jämföra äpplen och krokodiler för båda är gröna…
Att det per definition skulle vara något ondskefullt att det israeliska ledargarnityret riskerar att hamna inför rätta, är inte mer märkligare än att styret i det forna Jugoslavien hålls ansvariga för sina beslut och gärningar.
Staten Israel hade inga som helst problem att hålla Eichmann ansvarig sina gärningar – så ansvar måste kunna utkrävas även ifrån israeliskt håll.
Bästa Guardian,
Jag måste ha missat att jag blev ”ställd inför fakta och nedargumenterad”! Då väntar jag per omgående och med spänning på faktahänvisningarna till var den reviderade PLO stadgan finns publicerad.
Under ditt letande kan du begrunda vad Zuhair Sanduka, Director of International Parliamentary Affairs for the PLO's National Council, berättade för Israeli news agency IMRA den 23 january , 2002 att : "No other Charter [Covenant] has indeed been written since [the 1998 meeting] ... There are publications that refer to the [1996] decision to make the amendments. But there are no other texts no other paragraphs or articles in place of the articles that had to be canceled or amended. But there is the reference that there are articles that should be either canceled, modified, or amended."
Jag är också rädd för att Guardian kommer att missa den belöning som någon som säger sig heta Murray Kahl från “Conference for Middle East Peace” i USA för några år sedan informerat CNSNews om, att han “publicly offered a $15,000 reward to anyone who could come up with a revised copy of the PLO charter”, but gave up "after it was apparent there was no change."
Väntar med spänning…
Leif Thybell
Om man inte har uppdaterat sina åsikter om PLO de senaste 25 åren, har man förmodligen missat det mesta - men det ligger i konspirationsteoretikernas natur att missa det väsentliga.
Som ett exempel på Thybells konspirationsteorier kan man ta hans invändning mot röstningsförfarandet, uttryckt i en annan diskussion:
”Handuppräckningen den 14 december 1998 under President Clintons besök i Gaza ( se foto på sidan 266 i boken ”Arafat- The biography”) uppfyller heller knappast kraven på vad stadgan kräver innan ändringar kan göras i stadgan.”
Med andra ord försöker de lömska palestinierna i närvaro av USA:s president bluffa och smita undan en förändring av stadgan genom att genomföra omröstningen på ett sätt så att den skulle bli ogiltig - finner konspirationsteoretikern.
Men om man går till källorna för Palestinian National Council 1998 och händelserna runt, så finner man att proceduren med handuppräckningen inte var ett palestinskt påfund - utan var israeliska krav som palestinierna gick till mötes!
Amerikanske utrikesministern Madeleine Albright:
”…Minister Sharansky's explanation as to why it was important to have a more public abrogation of the Charter that ordinary people, Palestinians and Israelis, didn't really read letters from a Chairman to a President, and they might not pay attention to decisions by an executive committee. But if there were a public meeting in which a majority proportion of the PNC actually, in response to Chairman Arafat, raised their hands and made clear that the Charter, those portions of the Charter, were null and void forever, that that would really make an impact that would be deeply felt by both peoples, and that it was that public demonstration that was very important.”
När dessutom den israeliske premiärministern Benjamin Nethanyau som var den som drev frågan, själv anser att stadgan ändrats, så är grunden för diskussionen borttagen sedan åratal tillbaka – men inte för Leif Thybell!
Han accepterar nämligen inte förstahandskällor som israeliska eller amerikanska utrikesdepartementena, där händelserna finns väldokumenterade på det sätt jag ett antal gånger beskrivit.
Istället kommer han släpandes med ett citat, (utan källa, naturligtvis) som visar sig komma från www.bibletopics.com, en sida som anser att bibeln är svaret på allt…
som i sin tur citerar den amerikanska lobbygruppen Zionist Organization of America, ZOA…
som i sin tur citerarden israeliska lobbygruppen IMRA….
som i sin tur har ryckt 4 meningar ur sin kontext i något som påstås vara en intervju från 2002 med den palestinske PNC ledamoten Zuhair Sanduka…
Ska man skratta eller gråta?
Tack så hemskt mycket Leif Thybell – jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunnat hitta på ett bättre exempel för att illustrera hur konspirationsteoretikerna resonerar och fungerar!
Jag vill påminna Guardian om vad jag sade för några år sedan:
”Det troliga är att det man från palestinsk sida hoppas uppnå är att kunna dra Israel inför diverse internationella domstolar m m om man får högre status. Så mycket var det för fredstanken med den tvåstatslösningen.”
Guardian sade då i sin kommentar till mig:
”Att sedan ställa den palestinska möjligheten att få israeler inför rätta i ICC – mot önskan om fred, är fullständigt groteskt. Som att jämföra äpplen och krokodiler för båda är gröna…”
Den 2 januari 2015 hände detta:
Palestine applied to join the International Criminal Court yesterday in an attempt to try Israel at The Hague for alleged atrocities carried out during the last conflict as war crimes.
Skicka en kommentar