I dag meddelades att regeringen definitivt backat i frågan om de vanvårdade fosterbarnen. En ersättning om 250 000 kronor kommer att betalas ut och de utsatta får även en ursäkt och ett erkännande.
Jag skall erkänna att jag är tveksam till idén att hantera historiska oförrätter och grymheter med ursäkter och ekonomisk ersättning. Det onda kan aldrig göras ogjort. Var skall vi dra gränsen för vilka grymheter och oförrätter som skall kompenseras i efterhand och vilka som inte skall det? Men givet hur frågan om de vanvårdade fosterbarnen har hanterats går det inte att säga annat än att beslutet om att till sist ge kompensation var rätt.
Frågan om ersättning till de vanvårdade fosterbarnen har kortsiktigt skadat regeringen på tre olika sätt:
1) Regeringen visade politisk oskicklighet genom att inte förutse de starka reaktionerna på dess ursprungliga förslag, d v s beslutet att inte dela ut någon ekonomisk ersättning. I förhandsdiskussionen hade regeringen skapat starka förväntningar på att ekonomisk ersättning skulle delas ut. Sedan blev regeringen helt tagen på sängen när kritiken mot beslutet att inte ge ersättning växte sig stark.
2) Regeringen framstod - igen - som att den lider av brist på empati. Genom att vägra betala ersättning med hänvisning till gränsdragningsproblem och formaliteter skapade man bilden av en regering som känslokallt låter det rätta stå i det godas väg.
3) Regeringens tvärvändning i frågan när kritiken gjorde sig hörd gav intrycket av en regering som vänder kappan efter vinden. Det är aldrig fel att ändra sig, men att ändra sig så snabbt som regeringen gjorde framstod som ett flipp-floppande, styrt av strömningar i opinionen.
Regeringens barn- och äldreminister Maria Larsson blev snabbt syndabock. Möjligen orättvist, eftersom Maria Larsson hela tiden tycka ha velat betala ut ersättning men att finansminister Anders Borg lade hinder i vägen. Ännu en fråga där Kristdemokraterna blivit överkörda/låtit sig köras över av Moderaterna.
Som jag (och Jenny Madestam) säger till Dagens Nyheter så kommer den här affären sannolikt inte att skada regeringen på lång sikt. När det väl blir val kommer folk inte ihåg det här. Då minns väljarna resultatet, att fosterbarnen trots allt fick ut sina pengar.
3 kommentarer:
Offergrupperna samlar sig på rad. Då: de unga prostiuterade som umgicks med ministrar och som fick avslag på sina yrkanden om ersättning.
Nu: De fosterbarn som knappast behandlades sämre som grupp än många barn som vuxit upp med monströsa biologiska föräldrar.
Som vanligt är det de oskyldiga skattebatelarna som skall stå med lång näsa.
Bedrövligt.
Det tycks olika saker i den här debatten, men vad som hela tiden saknas är en väl underbyggd analys av hur det här hanterades inom regeringen efter att den beställda utredningen förelåg. Det antas att Maria Larsson var starkt för utredningens förslag, men att hon kördes över av andra, men var finns beläggen? Om så är fallet är hon säkert en empatisk och genomsnäll person men utan lämplighet som minister. Om det förhåller sig på annat sätt ändras bilden av KD. Kan inte tex den utskämde Andreas Carlgren läcka vad som egentligen hände som tack för senast?
Det är väl Reinfeldt och Borg som skulle stå där med skämshuvan. De kräver av de andra partierna att dessa ska utföra Moderaternas smutsiga finanspolitik.
Så sätt på er skämshuvorna, Hr Borg och Hr Reinfeldt.
Skicka en kommentar