I ett försök att visa handlingskraft inför de kravaller som skakat England har premiärminister David Cameron lovat att undersöka möjligheterna att stänga av misstänkta uppviglare från sociala media som Facebook och Twitter. Förslaget är onekligen originellt. De misstänkta personerna skall alltså inte frihetsberövas, men berövas sin möjlighet att kommunicera med andra människor via sociala media.
Jag undrar hur ett sådant system är tänkt att fungera i praktiken. Skall polisen ges möjlighet och resurser att i realtid tråla runt i de miljoner textmeddelanden som dagligen formuleras för att i identifiera uppviglare, avstänga dem från deras Facebook- eller Twitter-konton och den vägen förhindra brott? En något omständlig och osäker väg för att få bukt med upploppen kan man tycka. För att inte tala om integritetsproblemen.
Och hur skall man i ett senare skede kontrollera att den misstänkte uppviglaren inte omedelbart öppnar ett nytt konto? I de allra flesta fall räcker det ju med en e-postadress.
Om det nu är de misstänkta uppviglarnas förmåga att kommunicera med andra människor som är problemet, varför då dra gränsen just vid Facebook och Twitter? Borde i logikens namn inte misstänkta uppviglare också avstängas från mobiltelefoni och sms? För att inte tala om e-postkonto. Det är ju faktiskt möjligt att använda sig av e-postmeddelanden i uppviglande syfte, både i form av massutskick eller mejl till enskilda personer.
Varför inte ett förbud mot att sända brev - brev kan ju också vara uppviglande? Eller betänk all uppvigling som kan ske i form av prat eller rop - en munkorg eller munkavle för alla potentiella uppviglare? Även kroppsspråk kan användas i uppviglande syfte, t ex genom att peka mot ett skyltfönster eller en bank samtidigt som man ser aggressiv och uppfordrande ut! Har skall Cameron lösa det problemet? Rörelseförbud?
Det är lätt att raljera över Camerons förslag. Men jag blir faktiskt mer oroad än road. Framväxten av sociala media ökar friheten för enskilda människor och förändrar det politiska landskapet och möjligheterna till politisk mobilisering. Det är inget gott betyg att Camerons sätt att formulera sig om denna utveckling snarast för tankarna till Hosni Mubarak och Egypten.
Oron förstärks av att Socialdemokraterna i England ger fullt stöd åt David Camerons attack på sociala media. Så säger t ex Ivan Lewis, Labours talesperson i kulturpolitiska frågor: We support the government's decision to undertake a review of whether measures are necessary to prevent the abuse of social media by those who organise and participate in criminal activities.
Det är klart att högerregeringen i Storbritannien gör sitt bästa för att dölja de sociala och politiska spänningar vari kravallerna har sin grund. Om kravallerna kan reduceras till ett simpelt ligistbeteende kan högerregeringen smita undan sitt sociala och politiska ansvar och i stället koncentrera sig på att slå ned kravallerna med omfattande polisinsatser, inklusive verklighetsfrånvända förslag om att stänga av medborgare från sociala media. Men det är sorgligt att Socialdemokraterna inte förmår spjärna emot utan i stället väljer att heja på en sådan utveckling.
7 kommentarer:
Samma taktik som används i Norge med Anders. Ensam galning vi har inget ansvar
Camerons förslag är kanske inte alldeles färdigtänkt men det kan man inte heller begära så tätt inpå kravallerna. Att man desperat famlar efter åtgärder är naturligt.
Allmänt är dock inte sociala medier detsamma som att skicka fysiska brev utan företér större likheter med bloggande och offentlig publicering.
I de flesta länder finns ett regelverk med vissa inskränkningar i åsikts- och yttrandefriheten, exempelvis beträffande stämpling till brott, uppvigling osv.
Att på bred bas tråla på Facebook efter brottslig verksamhet sker redan i många länder, dock inte i Sverige, varför Camerons förslag kan te sig mer kontroversiellt för oss än för andra.
Rent praktiskt krävs förstås stora resurser att i realtid upptäcka och stoppa subversiva element som uppviglar till upplopp. Däremot är det rimligt att skicka ut signaler från samhället om att man i efterhand kan ställas till ansvar och dömas i domstol om man befunnits ägna sig åt dylikt.
Facebook och andra sociala medier eller Internet som helhet kan naturligtvis inte vara en frizon för lagbrytare, vare sig det handlar om barnporr, knark, terrorism eller ungdomskravaller med mordbrand, plundring, rån, misshandel och mord.
Man kan väl alltid tänka sig en tillfällig nedsläskning av telekom-nätet i stridande stund. Poliserna kör analogkommunikationsradio medan uppviglarna åtminstone inte kan kommunicera via smartphones. Det tråkiga i sammanhanget är naturligtvis att ingen annan heller kommer åt det samma men är det upplopp så är det.typ!
"Det är klart att högerregeringen i Storbritannien gör sitt bästa för att dölja de sociala och politiska spänningar vari kravallerna har sin grund."
Snack! En mobb behöver ledare för att uppstå och såna med kriminell bakgrund har funnits fram till att mobbens eget momentum tagit över. Det krävs inga krystade förklaringar om sociala spänningar eller ekonomiska orättvisor för att förstå upplopp. Det är en typisk marxistmyt.
Det som krävs är ett antal slöddertyper utan moralisk resning och ledare som förstår att manipulera folk.
Cameron har givetvis rätt i att armén skall sättas in vid fortsatta pöbelupplopp.
Svar till Anonym: Det finns massor av exempel på kollektivt agerande utan att det behövs någon ledare. Upproren i Egypten är väl ett typiskt exempel på det (även om västerländska journalister med sprucken stämma upprepade frågan: "But who is your leader?").
Uppror tenderar att uppstå när människor inte har någonting att förlora, alltså ur fattigdom och där klasskillnaderna är stora. Inte helt slumpmässigt bara där finns en ledare som du påstår - för det ligger väl inget klassförakt i din benämning av "pöbeln"?
Våld är sällan den bästa lösningen och arméer brukar inte vara kännetecknande för konfliktlösning.
Det intressanta är främst den maktlöshet som Cameron visar i sin begrundan att stänga av de nämnda tjänsterna.
Redemo: "maktlöshet" är rätt! Desperationen är naturligtvis uppenbar - att installera en censurapparat som kan genskjuta potentiellt "riskfylld" kommunikation för att föregripa och förhindra pöbelvåld (engelsk polis har ju redan arresterat en man som "planerat vattenkrig" på blackberry messenger!)
Men tycker man ska komma ihåg en sak här: när man närmar sig verkligheten är det sällan fruktbart att spåra dess utveckling enbart på idéplanet (politik och ideologi). Det är alltid enkelt att identifiera sig med den svagare parten (inte minst när man sitter tryggt förskansad bakom en datorskärm), men är det inte så, att Camerons kontroversiella initiativ reflekterar en vilja att avhjälpa en situation som saknar adekvata lösningsalternativ?
Skicka en kommentar