David Camerons önskan att stänga av Facebook- och Twitteranvändare

I ett försök att visa handlingskraft inför de kravaller som skakat England har premiärminister David Cameron lovat att undersöka möjligheterna att stänga av misstänkta uppviglare från sociala media som Facebook och Twitter. Förslaget är onekligen originellt. De misstänkta personerna skall alltså inte frihetsberövas, men berövas sin möjlighet att kommunicera med andra människor via sociala media.

Jag undrar hur ett sådant system är tänkt att fungera i praktiken. Skall polisen ges möjlighet och resurser att i realtid tråla runt i de miljoner textmeddelanden som dagligen formuleras för att i identifiera uppviglare, avstänga dem från deras Facebook- eller Twitter-konton och den vägen förhindra brott? En något omständlig och osäker väg för att få bukt med upploppen kan man tycka. För att inte tala om integritetsproblemen.

Och hur skall man i ett senare skede kontrollera att den misstänkte uppviglaren inte omedelbart öppnar ett nytt konto? I de allra flesta fall räcker det ju med en e-postadress.

Om det nu är de misstänkta uppviglarnas förmåga att kommunicera med andra människor som är problemet, varför då dra gränsen just vid Facebook och Twitter? Borde i logikens namn inte misstänkta uppviglare också avstängas från mobiltelefoni och sms? För att inte tala om e-postkonto. Det är ju faktiskt möjligt att använda sig av e-postmeddelanden i uppviglande syfte, både i form av massutskick eller mejl till enskilda personer.

Varför inte ett förbud mot att sända brev - brev kan ju också vara uppviglande? Eller betänk all uppvigling som kan ske i form av prat eller rop - en munkorg eller munkavle för alla potentiella uppviglare? Även kroppsspråk kan användas i uppviglande syfte, t ex genom att peka mot ett skyltfönster eller en bank samtidigt som man ser aggressiv och uppfordrande ut! Har skall Cameron lösa det problemet? Rörelseförbud?

Det är lätt att raljera över Camerons förslag. Men jag blir faktiskt mer oroad än road. Framväxten av sociala media ökar friheten för enskilda människor och förändrar det politiska landskapet och möjligheterna till politisk mobilisering. Det är inget gott betyg att Camerons sätt att formulera sig om denna utveckling snarast för tankarna till Hosni Mubarak och Egypten.

Oron förstärks av att Socialdemokraterna i England ger fullt stöd åt David Camerons attack på sociala media. Så säger t ex Ivan Lewis, Labours talesperson i kulturpolitiska frågor: We support the government's decision to undertake a review of whether measures are necessary to prevent the abuse of social media by those who organise and participate in criminal activities.

Det är klart att högerregeringen i Storbritannien gör sitt bästa för att dölja de sociala och politiska spänningar vari kravallerna har sin grund. Om kravallerna kan reduceras till ett simpelt ligistbeteende kan högerregeringen smita undan sitt sociala och politiska ansvar och i stället koncentrera sig på att slå ned kravallerna med omfattande polisinsatser, inklusive verklighetsfrånvända förslag om att stänga av medborgare från sociala media. Men det är sorgligt att Socialdemokraterna inte förmår spjärna emot utan i stället väljer att heja på en sådan utveckling.