Håkan Juholts tal på S-kongressen blev en retorisk succé. Vid sidan av de många smattrande applåderna fylldes sociala media av yttranden som "jag får gåshud" och "jag tror jag är kär, åtminstone lite". Många i lokalen var faktiskt lite tagna efteråt - Juholts talarkonst var det bästa många hört sedan Olof Palme. Dessutom kändes Juholt äkta och med en humor som Fredrik Reinfeldt sannolikt kommer att få svårt att värja sig mot i kommande debatter. Ur Reinfeldts perspektiv hade Thomas Östros sannolikt varit en betydligt mer lätthanterad debattmotståndare.
Talet var ideologiskt radikalt och Juholts skarpaste kritik riktades mot marknadsfundamentalister och ett aningslöst vurmande för privatiseringar och utförsäljningar. Här ligger Juholt på framkant. Även inom borgerligheten muttras det om hur järnvägsnätet kapsejsar, elbolagen höjer priserna och skolelever kan allt mindre samtidigt som skolbolagen kammar hem rekordvinster. Den svenska opinionen är också kritisk till utförsäljningar och privatiseringar. Här finns alltså en fråga som ligger rätt i tiden, är ideologiskt grundad och där det finns stöd i opinionen.
Håkan Juholt gjorde en stor poäng av begreppet "social demokrati". Det kan vara en bra idé. Däremot råder det osäkerhet om begreppets innebörd - det finns en risk att "social demokrati" får stå för allt som är bra och allt som Socialdemokratin är för. En ingång till vad som menas med "social demokrati" finns här.
Det var också utmärkt att Juholt bejakade en livlig och öppen debatt inom partiet. Det finns de som påstår att det inte finns vänster och höger inom Socialdemokraterna, men det är klart att det finns. Vänster och höger finns överallt och det vore förskräckligt om det inte fanns inom Socialdemokratin. Enighet skapas inte genom att förneka de åsiktsskillnader som finns.
Jag tror heller inte att Håkan Juholt nämnde Sverigedemokraterna en enda gång i det över en timma långa talet. Det kändes befriande.
Däremot var talet tunt med avseende på miljö och internationella frågor. Där förstår jag inte riktigt hur Juholt tänkte.
Sammantaget var det ett mycket bra tal där en radikal retorik fungerade som ideologisk riktningsgivare, men utan att han band sig vid masten när det gäller hur eller om han vill förändra och utveckla partiets politik.
3 kommentarer:
Jag hoppas också på en öppen idédebatt, men då måste man börja diskutera i termer av "å ena sidan" och "å andra sidan", samt "fördelen med alternativ A jämfört med B är C, medan nackdelen är D".
En sådan argumentation kan man så klart inte förvänta sig i ett öppningstal, men det är viktigt att man inte fortsättningsvis främst talar i termer av rubriker. Juholt och övriga i ledningen måste ta folks förmåga att tänka själva på allvar.
Och visst finns vänster och höger inom S, på samma sätt som S ligger till höger om V och till vänster om M. Men man måste komma ifrån oskicket att kritisera folk med hjälp av schabloner, och implicit försöka förringa andra inom partiet genom att t ex kalla dem för "höger-sossar", eller "traditionalister".
Har svårt att tro att Juholt kommer att bli någon förnyelse för sossarna, snarare kommer han att fungera som ett bojsänke.
Talet var såpass skickligt att Mats
Knutsson gjorde bort sig i sina kommentarer i Rapport och visade tydligt var i det politiska lägret han hör hemma
Skicka en kommentar